"För några år sen öppnade en snabbmatsrestaurang vid systembolaget. De valde det oambitiösa namnet Mat City, vilket ledde till att vi därefter började kalla saker efter dess utmärkande egenskap följt av city . En gång sa Davve till exempel att vi borde åka till diskot på Örnäset eftersom det kommer vara Röv City. Vindstilla kvällar är i regel Mygg City. Vid vårdcentralen bredvid Jocke och Davve ligger Häng City."
En sommar utan krav och vuxen närvaro tar sin början. Tristess förträngs med dumdristighet och saknad med obrottslig vänskap. Ett villakvarter i Luleå drabbas av ett fruktansvärt brott, samtidigt som livet rullar på. Med skateboard, cykel, buss. Till stugan, ön, kojan i Häng City. Hur mycket chips tål egentligen en kropp? Varför döljer sig Robert Brännholms styvfarsa Rajje alltid till hälften när man hälsar på? Föddes han bakom ett plank?
Men hallå vilken jäkla debut! Utan direkt handling om tre killar och ett stillastående sommarlov efter sexan lyckas Mikael Yvesand skapa en tät och rolig roman. Som jag har skrattat, också tack vare strålande uppläsning av Sven Björklund. Debutören har fångat barnets oförmåga att se helheten med blicken fäst på detaljer samt tidsandan präglad av frihet, osäkerhet och tvärsäkerhet i en speciell kombination. Men framförallt är det hans extremt underfundiga språk som imponerar, genomtänkt som det är ut i minsta stavelse.
Det är nittiotal i Luleå och det är Davve, Jocke och jag. Inga vuxna i närheten. Ålder och kön gör att smällare är en stor del av deras identiteter och det känns genant att göra något snällt. Kritik och gliringar (bög!) ligger alltid redo på tungan. Det handlar mycket om att konsumera läsk, porr, banana skids, musik, nudlar, cigg och snus. Om att bryta regler, bygga koja, undvika aids, åka skateboard, tända eld på något, snatta och kolla på z-tv. Jaget klurar på hur han bäst ska lägga upp sitt godisätande för att få i sig största möjliga mängd. Tjejer får dem att tappa koncepten och det interna tugget avstannar.
”Jag trampar snabbare och känner tårar rita raka sträck bak mot tinningarna. Är jag snabb eller ledsen? Jag kommer hem och borstar tänderna i tio minuter för att kompensera för något. Karies, eller ett hål i mitt hjärta. Vi inväntar resultaten.”
Jag tycker (fortfarande) att tonårspojkar är ett knepigt släkte, skulle nästan vilja insinuera att de kommer från mars eller så. Yvesand lyckas dock göra sina tre kanaljer likable utan att tulla på realismen. Men även om jag gillar dem så blir det tjatigt, boken är för lång.
Bäst: Innegångsförbud! Att jag aldrig tänkt på det.
Häng City handlar om en sommar utan krav och vuxen närvaro, när ett villakvarter drabbas av ett fruktansvärt brott. Men fokuset ligger inte där, för livet rullar vidare. Med skateboard, cykel och buss. Till stugan, ön eller kojan i Häng City.
Häng City utspelar sig i staden där jag växte upp, till och med ibland i samma stadsdel där jag fortfarande bor. Det är något alldeles extra att läsa en bok som utspelar sig på en plats man är så van vid, där man känner igen nästan varje scen och kan visualisera sig - och veta att man visualiserar så som det faktiskt ser ut.
Boken är skriven på något melankoliskt och tidsfördrivande sätt. Som att till och med skrivsättet känner sig rastlöst, tillsammans med karaktärerna. Jag gillar hur boken känns så verklig hur en sommar i en liten stad, i jakten på äventyr, kan kännas i början av tonåren. Hur man önskar att man var äldre och fick följa med på alla festerna, fick höra allt skvaller som försiggår i staden och att få vara en del av det, men att man inte riktigt vågar. Den andra handlingen i boken, den som inte följer de tre pojkarnas tristess under sommaren, är skrämmande och gör boken stundtals riktigt obehaglig. Det som gör den så obehaglig är just som baksidetexten utvisar - att livet rullar vidare. Allt bara fortsätter, även fast något annat har stannat.
Tyvärr funkade inte slutet fullt ut för mig. Jag satt och bara stirrade på boken ett tag och förstod ingenting. Häng City är nog en perfekt bok för en bokcirkel, för det finns massvis av undertoner och parallella handlingar och sidospår som jag tror hade varit fantastiskt att få diskutera med någon. Det kastas även namn hit och dit, så är man en person som känner att man måste hålla koll på vilka alla är, så är det omöjligt i den här boken. Det känns inte heller som att det är meningen. Jag tror det här kommer bli en bok som jag läser om, för att se om jag hittar några ledtrådar i boken. Det känns nästan som att den är skriven på ett sätt för att du ska läsa om den, för att förstå bättre nästa gång du plöjer sidorna.
Trots slutet, som jag HOPPAS innebär att det kommer någon form av fotsättning, så rekommenderar jag den här boken till alla som vill läsa en speciell pärla som utspelar sig i norra delen av landet.
En generös femma men det är omöjligt att inte älska tonen i Häng City. Mikael Yvesand fångar den så exakt, den där känslan av att vara mitt emellan barn och ungdom, att något måste hända, att allting och samtidigt ingenting spelar någon roll. Språket är eget, kul och mitt i prick med miljöskildringar och detaljer som kastar en tillbaka till sent 90-tal. Samtidigt finns en fin melankoli invävd som jag gillar oerhört mycket. Jag imponeras och avundas Yvesands sätt att skriva, den självklara tonen vittnar om en stor skicklighet.
”Jag tar ut en Billys med smaken gul förpackning, centrerar den på mikrovågsugnens glasskiva som om jag ska dreja en viktig kruka och övervakar hela tillagningsprocessen genom ugnsluckans rutnät, nån måste hålla koll på den där jäveln.”
”Davve inhalerar en Capri-sun tills den är 2D.”
”Jag trampar snabbare och känner tårar rita raka streck bak mot tinningarna. Är jag snabb eller ledsen? Jag kommer hem och borstar tänderna i tio minuter för att kompensera för nåt. Karies, eller ett hål i mitt hjärta. Vi inväntar resultaten.”
"Tre pojkar, två 13-åringar och en 11-åring, i Luleå 1999 som driver runt. Snattar, eldar plast och röker cigg, och inte så mycket mer än det. Tyvärr." Så beskriver författaren själv sin bok och det är en bra sammanfattning. Tre vänner som försöker undkomma tristessen under sommarlovet genom diverse upptåg på cykel, skateboard och buss. Nästintill helt utan vuxen närvaro och helt kravlöst. Inte ens när ett mord på en hel familj sker i kvarteret påverkas pojkarnas aktiviteter nämnvärt.
Det här är diskbänksrealism á la nyblivna tonåringar och inte en bok jag skulle ha valt att läsa om det inte vore för att jag skulle samtala med Mikael Yvesand på ett lokalt event. Yvesand har fått mycket beröm för sitt språk och tonfall och jag kan verkligen hålla med om att han lyckats skriva ur en 13-årings synvinkel. Boken är baserad på författarens egna minnen och upplevelser, även om en hel del är påhittat (och ja, Jocke och Davve är riktiga personer!). För mig blir pojkarnas aktiviteter ändå ganska meningslösa då de inte alls överensstämmer med mina i den åldern, jag är mest nervös över att de ska åka fast när de snattar snus...! Viss igenkänning förekommer i alla fall i och med att boken utspelar sig i Luleå och det är alltid kul när man känner igen miljöerna!
[OBS! Viss spoiler nedan!]
När mordhistorien dyker upp i form av polisrapporter, vittnesmål och liknande så väcks mitt intresse lite mer. Men när jag märker att den får fortgå som någon slags parallellhandling istället för att integreras med grundhistorien så minskar mitt intresse. Mordet får heller ingen upplösning och förekommer mer som en kontrast till det ganska monotona vardagslivet för killarna. Skickligt gjort och jag kan förstå att författaren vunnit priser och att många gillar den, det är bara inte min typ av bok.
Tack för alla magkrampsasgarv och för all muskulaturträning i kroppsdelar vars existens jag inte var medveten om att jag hade förens jag läst detta verk.
This is an entertaining series of snapshots of a summer with three young teenage boys. Their parents are away from home and they are very good at thinking of things to do to fight off boredom. For me the language is fascinating and seems sometimes to border on the experimental (Swedish is not my native language). But the characters are so well-portrayed they easily reminded me of when I was 15, too.
Fantastisk! Gillar det avslappnade och roliga berättandet. Det händer inte så mycket men jag åker med och sugs in i storyn. Köper karaktärer och allt, trots att de inte är riktigt kloka. En långsam men händelserik bok om ett gäng ynglingar som fördriver sommaren med att leta snus, cigg och pepsi att mata kropparna med.
Vilken fantastiskt härlig bok om att vara 14-15 år gammal i en småstad på sommaren. Riktigt välskriven med några av de roligaste replikerna och meningarna jag har läst i en roman. Otrolig igenkänning, utan att för den delen bli allt för nostalgiskt.
Jag hade sagt att jag inte ville läsa mer om män som skildrar barndom men fick höra att denna var rolig. Och det var den. Men uttråkade killar är så läskiga? Mycket mörker i dom. Blir illa till mods.
En alldeles enastående, tokrolig och välskriven debut! Med nostalgisk skärpa lyckas Yvesand förmedla den där doften av sandig asfalt och fimpar som barndomens villaområden brukade osa av under de oändliga sommarloven. I det tomma huset i Luleå (det hintas om en frånvarande pappa som firar semestern nån annanstans) lever man rövare på det vis bara 12-åriga barn kan år 1999: lever på godis, spelar playstation bakom neddragna persienner, ligger uppe på nätterna och kollar z-tv. I hålan händer ingenting - Jaget, Davve och Jocke måste skapa sina egna äventyr. De cyklar, snattar snus och bygger kojja i skogen. Och har helt underbara dialoger som bitvis får mig att skratta högt utan att ens kännas fiktiva. Yvesand har på nåt sjukt sätt felfritt fångat pre-tonårens ”tänk om”-fantasier och syn på omvärlden. Jag som är en nostalgiker av ohälsosam rang lutar mig tillbaka och vaggas in i en tid då allt fortfarande fanns att upptäcka. Då en lunch kunde bestå av polarbröd och avsiktligt oblandad oboy.
Slutet av boken och mordgåtan som lurar i bakgrunden kändes inte som de tillförde så mycket. Möjligtvis en viss svärta, och en påminnelse om att det trots allt var en debutant man läste. Vilket på sitt sätt gör Häng city till den Perfekta Debuten - jag är så nära att ge fem stjärnor att det egentligen känns lite fånigt att ge en fyra, men vafan.
En riktig toppenbok som river garv. Att läsa den sent på sommarkvällen har varit riktigt njutbart. Dessutom är utgör romanen ett utmärkt argument för att norrlänningar är Sveriges roligaste folkgrupp.
Häng city handlar om tre små pojkar under sommaren år 1999. Denna sommar spenderas med att röka, snusa, snatta, stjäla och vandalisera. Förutom när de dricker Pepsi då såklart, vilket verkar stå för merparten av deras kaloriintag. Ja, de är riktiga skitungar. Att vara cool och att passa in är det viktigaste i livet, och det är man mestadels genom att inte bry sig om vare sig sitt liv eller någon annan. Om de inte är en cool tjej då, vill säga, fast man får självklart inte visa att man bryr sig. För det vore ju typ as-töntigt.
För mig (och många andra män, förmodar jag) är detta teman som går att relatera till. Kanske inte handlingarna och agerandet i sig, åtminstone inte för mig, men de utmaningar som man möter som kille under sin uppväxt. De utmaningar som leder till att barnen beter sig som det gör. När jag började läsa boken tyckte jag från början just som jag skrev i längre upp, att de är skitungar, och kunde bli arg på deras beteende. Men efter ett tag så började jag förstå dem mer och mer, och när jag till sist vände sista sidan kunde jag inte hjälpa att känna sorg för dem. För vad ska man göra om dagarna som pojk, annat än att försöka vara cool, när man inte har några förebilder i livet?
Det går en mordhistoria parallellt med storyn. Det fungerar. Den skapar en röd tråd, som annars saknas när pojkarna springer runt och bara hittar på slumpmässiga dumheter. Den fungerar som en indikation på att tiden faktiskt går framåt. Den skapar också spänning och jag tror att en anledning till att denna parallella story funkar är att den även knyts bra till resten av storyn. För mig var det också lite sköt att få lite omväxling, för att det kunde under vissa passager blir lite tröttsamt när killarna var helt planlösa.
Rekommenderas till alla som uppfostrar pojkar eller tror att de kan relatera till denna livsperiod. 4/5 Pepsi.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Väldigt lyckad slice of life. Stor igenkänning, som att kastas tillbaka till när man själv var typ tretton. Många klockrent roliga bitar. Den obligatoriska mordutredningen har några roliga bitar men känns annars mest malplacerad, tror nästan boken funkat bättre utan den.
Vet fortfarande inte vad slutet går ut på, om det nu inte bara är menat som ett meta sätt att avsluta berättelsen, genom att världen bokstavligen rycks upp och karaktärer försvinner i tomma intet? Kanske. Kanske bara tolkar in för mycket.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag är klyven vad jag ska ge denna bok men det blir nog en fyra. Jag gillade verkligen att läsa den men den är inte riktigt på samma nivå som typ ett litet liv eller hemliga historien. Men iallafall - det är en väldigt fin och ofta rolig skildring av ett par (tror) 13-åringars liv i Luleå. Jag märker att jag gillar att läsa utifrån barns perspektiv, iallafall den här, den är väldigt snyggt skriven! Jag gillar också att den utspelar sig i Luleå, jag är i en Sverige fas (vilket jag har vart i länge) så det är alltid roligt att läsa böcker som utspelar sig i Sverige - och just Luleå har jag aldrig läst om. Dock ett väldigt udda slut som jag inte riktigt gillar. Känns inte som att det passar med resten av boken - känns som att författaren snarare kännde att boken behövde ta slut och han inte riktigt visste hur. Skulle gärna sett att boken var ännu längre (då kanske den skulle fått en 5:))