När européerna på 1400-talet gav sig ut över haven för att upptäcka nya kontinenter och handelsvägar, hade makthavarna på pyreneiska halvön inte bara ett geografiskt guldläge. I Portugal och det blivande Spanien samverkade dessutom kungamakten och kapitalet på ett sätt som stärkte de militära och handelsmässiga musklerna.
Männen som gav sig av för att söka äventyr och rikedom har gått till historien som ”conquistadorerna” – erövrarna. Många av dem kom från lågadliga familjer som stod kungamakten nära och ville avancera i hierarkierna. Vägen uppåt gick via guldjakt och slavhandel.
Under en period på omkring 150 år lyckades conquistadorerna från Gamla världen lägga stora delar av Nya världen under sina fötter – inte minst beroende på att de förde med sig sjukdomar som slog ut stora delar av befolkningen i de erövrade länderna.
”Floden döptes först till Rio de Orellana, efter upptäckaren. Senare ändrades namnet på grund av redogörelser för hur kvinnliga krigare hade överfallit expeditionen under resans gång. I själva verket rörde det sig inte om renodlade kvinnliga attacker utan om anfall där män och kvinnor slogs sida vid sida, men för conquistadorerna var det kvinnliga deltagandet överraskande och bemärkansvärt; de associerade spontant till de gamla grekiska myternas historier om amazoner. Därav Amazonfloden.”