What do you think?
Rate this book
Skitjobb #1
På äventyr i senkapitalismen
Vem laddar elsparkcyklarna, levererar paketen och gräver gravarna på kyrkogården på undermåliga kontrakt? I Tommy Sundvalls satiriska äventyrsserier är det Morris, John och Hunter som gör det. I en ständig men hopplös jakt på pengar försöker de försörja sig på olika gig. 50 kr för varje uppladdad elsparkcykel, men vem betalar elräkningen? Om ett paket ska levereras från Stockholm till Pajala är det våra tre vänner som kör dag och natt.
På sina äventyr i gigekonomin och på botten av senkapitalismen hinner de starta en fackklubb, bli vettskrämda på ett tomt hotell i Kramfors, utge sig för att vara finsk sjöpolis och droga en mellanchef med fentanyl. Som tre galna men cyniska Candide-typer tar de dagen som de kommer och hankar sig fram genom en vardag av vidriga arbetsvillkor, vänskap och en och annan öl.
På sina äventyr i gigekonomin och på botten av senkapitalismen hinner de starta en fackklubb, bli vettskrämda på ett tomt hotell i Kramfors, utge sig för att vara finsk sjöpolis och droga en mellanchef med fentanyl. Som tre galna men cyniska Candide-typer tar de dagen som de kommer och hankar sig fram genom en vardag av vidriga arbetsvillkor, vänskap och en och annan öl.
208 pages, Paperback
Published January 4, 2022
1 person is currently reading
36 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 8 of 8 reviews
February 6, 2022
Morris, John och den något mystiske karaktären Hunter jagar hela tiden efter pengar på den moderna arbetsmarknaden med allt vad gigekonomin har att erbjuda. De sliter hårt och får handskas med både voi-ligor, arga truckers och en nästan genomond chef - ändå får de nästan ingenting för sitt slit i slutändan, vilket belyser den allt mer drabbande situation det innebär idag att utgöra prekariatet.
Det är roligt, det är fullt med fart utan att det känns löjligt. Sundvalls naivistiska tecknarstil kompletterar berättelsen väl, och hans karaktärer förmedlar effektivt sina känslolägen trots att ansiktsdragen oftast inte består av mer än ett par få streck.
Effektivt och välgjort!
Det är roligt, det är fullt med fart utan att det känns löjligt. Sundvalls naivistiska tecknarstil kompletterar berättelsen väl, och hans karaktärer förmedlar effektivt sina känslolägen trots att ansiktsdragen oftast inte består av mer än ett par få streck.
Effektivt och välgjort!
November 2, 2024
Stora plus för ämnena, gigekonomi och ickedemokratiska arbetsplatser, märkliga jobb och idiotin, skevheten i det konstiga samhälle vi lever i. Lite kul med hur utflippade de är ibland också, men ibland blir jag lite trött på just det? Jag är väl gammal och grå haha.
Läst inför att Tommy Sundvall medverkar på demokratidag på Hola folkhögskola, med fokus på serieskapande.
Läst inför att Tommy Sundvall medverkar på demokratidag på Hola folkhögskola, med fokus på serieskapande.
January 19, 2022
Allt börjar med att hyran och andra räkningar måste betalas och därifrån utvecklas fyra novellserier om vidriga arbetsförhållanden. Tre vänner försöker hanka sig fram med olika ”skitjobb”; voiarbetare, dödgrävare, mystershoppare och budkörare.
Tommy Sundvall ryter i sin debutbok ifrån, jag tror han skriker: anarki! Det är helt underbart. Mellan dessa pärmar finns ett rum dit jag kan gå för att slippa allt oväsen utanför. Här är det figurer ur prekariatet som har ordet, de är varken smarta eller snygga – men de får ta plats i alla fall. ”Mellisarna” (medelklassen) får på nosen, personen från HR blir utbuad och en svinig chef får vad han förtjänar. Ilska och humor i en befriande potpurri.
Hur kan man inte vara förbannad i denna bisarra tid där gigekonomi, nyliberalism och kapitalism sammansmält till en brunblå röra? Bemanningsföretagen konkurrerar ut fasta anställningar vilket skapar en underklass som tvingas börja konkurrera med varandra. Sundvall påminner om värdet av att gå samman och om fackföreningarnas viktiga arbete som måste värna arbetsrätten och stå emot den gigifierade arbetsmarknaden.
Sundvall är en proletärförfattare och hans lättillgängliga bok väcker känslan av att alla berättelser räknas. Att formen får stå tillbaka för budskapet är av godo. Han fyller ett gapande hål när han centrerar arbetets betydelse.
Men jag undrar, var är arbetarklassens kvinnor?
För vidare läsning rekommenderar jag Cykelbudet.
Tommy Sundvall ryter i sin debutbok ifrån, jag tror han skriker: anarki! Det är helt underbart. Mellan dessa pärmar finns ett rum dit jag kan gå för att slippa allt oväsen utanför. Här är det figurer ur prekariatet som har ordet, de är varken smarta eller snygga – men de får ta plats i alla fall. ”Mellisarna” (medelklassen) får på nosen, personen från HR blir utbuad och en svinig chef får vad han förtjänar. Ilska och humor i en befriande potpurri.
Hur kan man inte vara förbannad i denna bisarra tid där gigekonomi, nyliberalism och kapitalism sammansmält till en brunblå röra? Bemanningsföretagen konkurrerar ut fasta anställningar vilket skapar en underklass som tvingas börja konkurrera med varandra. Sundvall påminner om värdet av att gå samman och om fackföreningarnas viktiga arbete som måste värna arbetsrätten och stå emot den gigifierade arbetsmarknaden.
Sundvall är en proletärförfattare och hans lättillgängliga bok väcker känslan av att alla berättelser räknas. Att formen får stå tillbaka för budskapet är av godo. Han fyller ett gapande hål när han centrerar arbetets betydelse.
Men jag undrar, var är arbetarklassens kvinnor?
För vidare läsning rekommenderar jag Cykelbudet.
March 14, 2022
Mer!! Jag vill ha mer!!
Read
August 28, 2022Det börjar med räkningar som ska betalas.
I Tommy Sundvalls nya seriebok På äventyr i senkapitalismen får vi följa tre vänner som försöker klara sin ekonomi. De kastar sig huvudstupa in i det ena yrket efter det andra: voijägare, dödgrävare, mystery shoppers och budbilschaffisar. Yrken där lönen är låg och anställningstryggheten ännu lägre.
Det började med att veckotidningen Arbetaren ville ha en sommarföljetong 2019. Sundvall tecknade då ”Voijägarna”, bokens första del, som handlar om katten Morris, hunden John och (människan) Hunter och deras arbete med att samla in elsparkcyklar. Serien fick fina lovord och året därefter medverkade han med ytterligare en serie, "Dödgrävarna". Samma karaktärer hade då sadlat om till kyrkogårdsarbetare.
Även om det är hans första bok är det långtifrån hans debut. Han började med fanzine för ungefär femton år sedan, men de första försöken var ”så pinsamma att jag inte vill känns vid dom”, säger Sundvall, ”jag började göra fanzinet Paddsatan 2012 och det blev min lilla ventil där jag kunde dela med mig av diverse noveller, vissa bra och vissa sämre, teckningar, poesi, serier och annat. Paddsatan var otroligt viktig för mig i flera år. Med tiden började jag sakna att teckna, eftersom jag mestadels skrev i Paddsatan, så jag startade ett nytt fanzine "Revkrematoriet" som enbart skulle vara serier, det var väl 2015 kanske?”
– Folk behandlar ofta karaktärerna som skräp: varför tror du folk känner att de kan behandla servicearbetare hur som helst?
– Jag tror faktiskt det handlar om att människor känner att de har "överhanden" i en situation, säger Sundvall. Man blir körd med på jobbet, kanske på fritiden, har belånat sig till döden för att kunna bo någonstans och hela ens lön äts upp av olika saker. Det skapas frustration och man kan ta ut det på någon som inte kan sätta emot. Säger en arbetare inom servicesektorn emot så kan man dra det ännu längre för att det finns någon sjuk tanke om att "kunden alltid har rätt". Det har kunden absolut inte. I mataffären, fiket, restaurangen eller vart man nu är, så är man på deras arbetsplats. Då får man visa hänsyn. Precis som att jag aldrig skulle finna mig i att folk stövlade runt och betedde sig illa på min arbetsplats, så tycker jag man ska vara artig, ordentlig och göra som man blir tillsagd. Ungefär.
– Dina serier sägs vara präglade av klasshat. Vad tänker du om det?
– Klasshat är oundvikligt i ett samhälle som bygger på en orättvis ordning, några få äger rubbet och alla vi andra ska vara glada om vi får turen att lönearbeta för någon av dessa fåtal rikingar. Klasshat är som en påminnelse om att det inte är rätt, eller behöver vara såhär. Det blir som ett nyp i armen så man håller sig kvar i verkligheten. Hur trevlig min chef än är så har vi helt olika intressen, kommer alltid ha olika intressen, och kan aldrig någonsin vara på samma våglängd. Det genomsyrar hela samhället tycker jag. Jag tycker klasshat är en sund och frisk reaktion inom kapitalismen. Det är mänskligt att reagera mot det som är orätt, typ.
På äventyr i senkapitalismen, Tommy Sundvall, Galago 2021
I Tommy Sundvalls nya seriebok På äventyr i senkapitalismen får vi följa tre vänner som försöker klara sin ekonomi. De kastar sig huvudstupa in i det ena yrket efter det andra: voijägare, dödgrävare, mystery shoppers och budbilschaffisar. Yrken där lönen är låg och anställningstryggheten ännu lägre.
Det började med att veckotidningen Arbetaren ville ha en sommarföljetong 2019. Sundvall tecknade då ”Voijägarna”, bokens första del, som handlar om katten Morris, hunden John och (människan) Hunter och deras arbete med att samla in elsparkcyklar. Serien fick fina lovord och året därefter medverkade han med ytterligare en serie, "Dödgrävarna". Samma karaktärer hade då sadlat om till kyrkogårdsarbetare.
Även om det är hans första bok är det långtifrån hans debut. Han började med fanzine för ungefär femton år sedan, men de första försöken var ”så pinsamma att jag inte vill känns vid dom”, säger Sundvall, ”jag började göra fanzinet Paddsatan 2012 och det blev min lilla ventil där jag kunde dela med mig av diverse noveller, vissa bra och vissa sämre, teckningar, poesi, serier och annat. Paddsatan var otroligt viktig för mig i flera år. Med tiden började jag sakna att teckna, eftersom jag mestadels skrev i Paddsatan, så jag startade ett nytt fanzine "Revkrematoriet" som enbart skulle vara serier, det var väl 2015 kanske?”
– Folk behandlar ofta karaktärerna som skräp: varför tror du folk känner att de kan behandla servicearbetare hur som helst?
– Jag tror faktiskt det handlar om att människor känner att de har "överhanden" i en situation, säger Sundvall. Man blir körd med på jobbet, kanske på fritiden, har belånat sig till döden för att kunna bo någonstans och hela ens lön äts upp av olika saker. Det skapas frustration och man kan ta ut det på någon som inte kan sätta emot. Säger en arbetare inom servicesektorn emot så kan man dra det ännu längre för att det finns någon sjuk tanke om att "kunden alltid har rätt". Det har kunden absolut inte. I mataffären, fiket, restaurangen eller vart man nu är, så är man på deras arbetsplats. Då får man visa hänsyn. Precis som att jag aldrig skulle finna mig i att folk stövlade runt och betedde sig illa på min arbetsplats, så tycker jag man ska vara artig, ordentlig och göra som man blir tillsagd. Ungefär.
– Dina serier sägs vara präglade av klasshat. Vad tänker du om det?
– Klasshat är oundvikligt i ett samhälle som bygger på en orättvis ordning, några få äger rubbet och alla vi andra ska vara glada om vi får turen att lönearbeta för någon av dessa fåtal rikingar. Klasshat är som en påminnelse om att det inte är rätt, eller behöver vara såhär. Det blir som ett nyp i armen så man håller sig kvar i verkligheten. Hur trevlig min chef än är så har vi helt olika intressen, kommer alltid ha olika intressen, och kan aldrig någonsin vara på samma våglängd. Det genomsyrar hela samhället tycker jag. Jag tycker klasshat är en sund och frisk reaktion inom kapitalismen. Det är mänskligt att reagera mot det som är orätt, typ.
På äventyr i senkapitalismen, Tommy Sundvall, Galago 2021
May 3, 2023
Hm. This one is hard to review, but I will try.
So the characters are a bit flat, and at times a bit unlikable. For example, one of the 6 stories is less about the characters struggling with late stage capitalism and more about them drinking while working and being incompetent - mind you, I get that the critic is that the constant push for everyone to work all the time to just make ends meet leads to these situations, a opinion I agree with and sympathize with, but the execution falls flat.
However there were two stories I enjoyed - I especially liked the one about unions and how important they are, and how powerful workers can be when they are able to unionize. I also liked the stories about the mistreatment of people in the service industry, because, girl, I have worked as a cashier and I have been there. The epilogue is super cute.
But also the book has a few odd values put into the stories; there's a scene where one of the leads wants to order a alcohol free drink and his friends are shown to "lovingly" pressure him into drinking alcohol... um what? So unnecessary. Also I felt one story implied that criticism of human rights violations during the Berlin wall era is "silly reactionary stuff". Don´t get me wrong - there's lost of propaganda surrounding the Soviet era and especially American media exaggerates it (looking at you, "Rocky IV"), but even as a proud socialist I don't think its good to gloss over those uncomfortable moments.
That being said, I'd most likely still borrow and read a sequel to this.
So the characters are a bit flat, and at times a bit unlikable. For example, one of the 6 stories is less about the characters struggling with late stage capitalism and more about them drinking while working and being incompetent - mind you, I get that the critic is that the constant push for everyone to work all the time to just make ends meet leads to these situations, a opinion I agree with and sympathize with, but the execution falls flat.
However there were two stories I enjoyed - I especially liked the one about unions and how important they are, and how powerful workers can be when they are able to unionize. I also liked the stories about the mistreatment of people in the service industry, because, girl, I have worked as a cashier and I have been there. The epilogue is super cute.
But also the book has a few odd values put into the stories; there's a scene where one of the leads wants to order a alcohol free drink and his friends are shown to "lovingly" pressure him into drinking alcohol... um what? So unnecessary. Also I felt one story implied that criticism of human rights violations during the Berlin wall era is "silly reactionary stuff". Don´t get me wrong - there's lost of propaganda surrounding the Soviet era and especially American media exaggerates it (looking at you, "Rocky IV"), but even as a proud socialist I don't think its good to gloss over those uncomfortable moments.
That being said, I'd most likely still borrow and read a sequel to this.
July 17, 2023
Smart och SKITrolig, skrattade högt flera gånger. Två favoritrutor: ”Att vi mentalt skulle gå in i hav & båt-mode” + ”Du kör ju så försiktigt, man kan ju tro att man är på väg till pelargonmässan med PRO”. Älskade 🚩🚩🚩
January 12, 2022
Mitt enda klagomål är att den är för kort.
Displaying 1 - 8 of 8 reviews