Karl Petter Lidbeck är en svensk författare. Han gick den 25 augusti 2010 ut med att det är han som är personen bakom hyllade pseudonymen Hans Koppel.
Lidbeck har under sin karriär främst skrivit barnböcker, där det i hans bibliografi återfinns dryga tjugotalet sådana titlar. Han debuterade 1997 med romanen Linnea från Yuijang. I och med användandet av pseudonymen Hans Koppel har Lidbeck även börjat skriva vuxenlitteratur.
Jag tyckte att den var väldigt dåligt skriven, med tanke på att den är skriven för att utbilda barn och unga så var det inte ett bra val att använda sig av talspråk. Boken blev inte spännande förrän precis mot slutet men det var inte så att jag var fast i boken. Det säger ju en hel del om en bok om man känner att man bara vill elda upp boken ändå till slutet då det blir lite mer behagligt att läsa i den. Jag hade så tråkigt när jag läste den men jag försökte hålla en bra attityd till den. Det var svårt
Absolut en bok som kan fungera i undervisningen för att att diskutera fördomar, företagande och vikten vid att tänka nytt. Eftersom språket är enkelt kan den passa många yngre elever (årskurs sju eller möjligtvis i samband med prao för åttor), men den hade verkligen kunnat utvecklas språkligt och innehållsmässigt för att utmana även starkare läsare.
Blev tvingad att läsa denna boken i skolan, boken skulle säkert passa om man går i typ femman men definitivt inte när man går i nian. Konstig stavning på saker (dig=dej, gamea/spela=gejma) och hela historien var sjukt orealistisk, Amads mamma bara tillåt honom åka till Portugal från ingenstans med personer han hade känt i två dagar och sen blev han kär, vilket jag tyckte var väldigt väldigt onödigt. Som grädden på moset så läste man ju ut skiten på fem minuter och varje "kapitel" var ju två sidor som längst. Personbeskrivningar existerade inte och ingen av karaktärerna hade ju ens någon faktisk personlighet, karaktärerna är så hemskt dåligt uppbyggda och allting hände så snabbt så att hela historien känns som att det hände på fem minuter. Jag försökte verkligen vara positiv men det fanns absolut inget att vara positiv över, om det gick att ge negativa stjärnor skulle det vara mitt betyg men eftersom att en stjärna var det minsta så var det det betyget som den får. Jag tycker även att det är nämnvärt att av 75 elever så var det inte en enda som uppskattade boken.
Boken var ganska dåligt skriven. Saker hände för fort, dem valde dåliga ordval till meningarna speciellt eftersom det är en bok för ”utbildnings-syfte”.
Egentligen tyckte jag att boken sög men författaren verka gullig och han kanske blir ledsen om han ser att alla hatar han bok så jag tänker låtsas att jag tycker om den
Boken Sand var publicerad 2022 och är skriven av Petter Lidbeck, en författare som har skrivit böcker för alla åldrar. Sand är tänkt att vara en lärorik ungdomsroman med lite kärlek inblandad. Alltså är genren ungdomsroman.
Amad går i 8:an och är inte peppad för prao men när han blir en del av företaget Sand vill han göra allt för att se till att de får fram sina tankar på mässan i Lissabon efter att de råkar ut för ett katastrofiskt inbrott. Där träffar han sin första kärlek. Även om handlingen låter rätt spännande var den tyvärr förutsägbar med en text som inte får än att vilja läsa vidare.
Amad förändras helt som person under sin tid på Sand, han går från en självupptagen tonåring som känner sig missförstådd av världen till en självsäker person som vill göra det bästa han kan för de han bryr sig om. Jag tror att jag skulle ha gillat Amad som person eftersom han bryr sig om hans nära och kära men inte blivit vän med varandra eftersom vi har så olika intressen. Saga, som går i 8:an, har haft en bra uppväxt med föräldrar och kompisar i skolan som bryr sig om henne. Man skulle kunnat tro att hon skulle vara elak men i själva verket bryr hon sig om dem runt omkring sig och skulle aldrig vilja skada någon. Dessutom är hon modig och ärlig och gör det som är rätt. Jag tror inte att jag skulle ha blivit kompisar om vi kände varandra för att vi, liksom Amad och jag, inte delar några intressen. Jag tror ändå att jag skulle gilla henne som person för att hon är så hjälpsam och ärlig. Det finns flera andra karaktärer i denna bok som hjälper Saga och Amad men man får inte veta så mycket om dem och de utvecklas inte så mycket under handlingen gång.
Handlingen utspelar sig i nutida Lissabon med miljöbeskrivningar som inte väcker några tankar och känslor. För det mesta är förklaringarna om omgivningen enkla och rakt till sak. De brukar se ut så här: “De var folk överallt” och “De gick längs en bred gågata med tusentals människor.” Visst får vi veta att det finns väldigt mycket folk där men var är inlevelsen? Hur luktar det? Hur känns det? Hur ser gatorna ut? Boken börjar och slutar i en stad i Sverige, Landskrona, men av staden får man ingen bild. Allt vi vet är att det finns bussar, en skola och ett företag som heter Sand. Jag hittade inte en enda beskrivning av omgivningen.
Petter Lidbeck skrev boken på ett torrt och enformigt sätt. Det finns inga roliga gestaltningar eller miljöbeskrivningar som får boken att komma till liv. Till exempel så ska de äta på en restaurang i Lissabon och detta får vi veta om omgivningen: “De åt middag på en restaurang i Lissabons gamla kvarter.” Hur smakar maten? Hur doftar den? Hur ser restaurangen ut? Det bästa med boken är nog hans dialoger, alla karaktärer pratar i ett språk som passar för sin ålder, de varierar i formalitet och stil. Till exempel när Amad och Saga går på gatan i Lissabon uttrycker de sig som alla tonåringar jag känner skulle göra. “Och danskar, herregud, har du hört en dansk prata engelska?” och sedan går hon vidare till att låtsas vara dansk, vilket fick mig att le! Men med sina höjdpunkter i dialogen har han också några misslyckanden, till exempel säger Amad några märkliga saker som “Mamma, jag säger inte att det kommer att vara lätt. Jag säger att det kan gå” eller “Jag har gejmat en del. Då sitter man med headset.” Problemet med de två citaten är att ingen tonåring skulle säga något sånt utan att låtsas, det får Amad och Saga att låta annorlunda och konstiga, som om de inte var ungdomar.
Trots att Lidbeck ibland lyckades med sina dialoger är karaktärerna väldigt konstiga. Han försöker beskriva ungdomskärlek men istället framstår Amad och Sagas relation som en treårings försök till kärlek. “Höll han på att bli kär?” eller “Saga tog Amads hand.” Ingen tonåring tar varandra i handen efter att ha känt varandra i 2 dagar, en ungdomsrelation är mycket mer komplex än så med bråk och missförstånd. I boken blev de kära på tre sekunder och blev ihop på fem medan i vanliga relationer tar det tid för någon att uttrycka sig och innan det kan de vara nervösa och ledsna vilket Amad inte riktigt är. Även när folk blir ihop så finns det många olika känslor än kär. För att sammanfatta så förstör han Sagas och Amads kärlek, genom att skapa en enfaldig relation som börjar med att hålla hand och sen skippar till att de blir ihop. Han missade: Varför älskade han henne? Vilka känslor väckte det?
Jag skulle inte rekommendera denna bok till någon där bristen på miljö-och personbeskrivningarna är bara början på en usel handling med simpla karaktärer. Om någon ändå skulle tänka sig läsa boken är den för elever i årskurser 7-9. Boken kommer också med material som lärarna kan använda i lektioner.
Detta är vad vår gymnasie klass tycker om denna fattiga fitt boken skriven av petter kukbeck.. Fem klasskompisars recensioner och åsikter.
Första personen: Denna boken e så röv att jag vill inte ens fortsätta att läsa efter de första 5 sidorna den är så jävla tråkig och ointressant jag hade hellre läst en colleen hoover bok denna boken suger kar kar kar kar låt aldrig denna petter kukcarbeck mannen skriva en bok igen vafan e "gejma" "mej" lär dig hur man stavar due 50 o försöker o blanda in me "gen z" o våra slangord bete dig om du ska skriva bok skriv ordentlig bre denna bok suger BBBBAALLLLEEEEE and gigantisk kar byth cica pidh rädda mig från denna bok jag ångrar mig att jag läste den, jag ångrar att ja ens öppna första sidan ATT JA FORTSATTE O LÄSA MANNEN. Detta var emot min personliga vilja. SOS.
Andra personen: Asså när jag läste detta fick jag känsla att jag ville rymma hämifrån och aldrig komma tillbaka. Jag skulle hellre läsa Jojos Siwa bok för resten av livet än den här kukboken kurwa mac nakomendje av han hära Petter kucbeck. Asså min farfar gjorde bättre böcker under kriget mot serbien (brodern kunde inte skriva) men tro mig vad gjorde han hära grabben satt han på toa medan hans skrev. Asså jag har helt enkelt inga ord för den här boken. Var hittar lärarna dessa böcker ja undrar ibland. Läser hellre alfons åberg den har iallafall en betydelse vem fuck döper sin bok för sand är du full eller. Snälla asså mina sista ord är jebem ti mater Petter du är drogad hej då.
Tredje personen: jag dejtar james charles istället för att lässa denna boken igen petter cicbek mannen qifsha ropt
Fjärde personen: Jag vill bajsa ut sand på grund av den här boken det är inte bra för naturen att ta ideer om sand och förvandla det till en trist tragist bok!!! Pusi kurac ///xoxo
Femte personen: Nya böcker bruka lukta gott men denna boken lukta rak DILDO jag hade hellre tagit en dildo och sedan väldigt grovt skickat upp den i mitt anal hål.
Okej, var ska man ens börja? Sand är en av de mest frustrerande, långtråkiga och totalt meningslösa böckerna jag någonsin har tvingat mig igenom. Jag har svårt att förstå hur någon ens kan kalla detta för en bok, och ännu mer hur den ens har blivit publicerad.
För det första: Vad är ens poängen med den här boken? Tror Lidbeck verkligen att vi ska bry oss om de platta, osympatiska karaktärerna som känns som om de vore utdragna ur en dålig sitcom? Handlingen känns som ett sammanhängande virrvarr av klichéer, och varje gång man tror att något intressant ska hända, slutar det med att ingenting gör det.
Språket? Låt oss prata om det. Det är som om författaren inte ens kan bestämma sig för om han vill skriva för barn eller vuxna. Det blir slätstruket, ibland löjligt och ibland för förenklat. Och är det verkligen för mycket begärt att vilja ha en bok som inte känns som en förlorad timme av mitt liv?
Jag undrar om Lidbeck ens har ansträngt sig för att skapa något originellt. Det känns mer som om han bara har slängt ihop en historia som han tror vi ska tycka är spännande, men i verkligheten får man mest lust att slänga boken i väggen och gå vidare med sitt liv.
Sammanfattningsvis: Sand är en stor flopp. Det är som en dålig version av något man redan har sett tusen gånger innan. Jag skulle kunna göra en lista på alla andra böcker som är mycket bättre och mer givande, men varför slösa tid på det när man har en bok som denna som inte ens är värd att läsas? Spara er själva besvikelsen, håll er borta från Sand.
Jättedålig bok. Så dåligt skriven, skulle passat någon som gick i typ 4an eller inte är bra på att läsa. Vilket inte är så bra med tanke på att boken är skriven för elever i årskurs 7-9. Vem skriver/säger "Han var snudd på att börja gråta."?!? Så himla dåligt skriven och jag dampa ju sönder på grammatiken varannan mening. Har bara läst halva boken när jag skriver detta, vilket tog typ 5 sekunder eftersom boken är så lättläst och kapitlen så korta. Det står inget om personerna i boken, man får varken veta hur de ser ut eller något om deras personlighet (kanske för att de inte har någon). Dessutom låter ingens mamma sin 16-åriga son åka till Lissabon med någon okänd vuxen han känt i mindre än två dagar. Ingen blir kär sådär heller, liksom de träffades och efter typ 3 sekunder så blev de kära i varandra. Wow vad chockande. Det fattade man ju inte direkt när det stod att Jonathans dotter, som är ett år yngre än Amad, skulle komma med till Lissabon. Inte en ända 14-16 åring håller på och blir kära och håller varandra i handen efter typ 5 minuter. Man kan väl göra den lite realistisk. Aja nu har jag typ skrivit lika mycket som ett kapitel av denna bok. Men rekommenderar inte. Om ni har ett val, vilket jag inte hade, så läs den inte. Jag antar att den är helt okej om man tänker JOBB och sånt men annars piss dålig skit bok.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Bombaaaclat. Vafan har jag just läst. Vafan liksom, jag hade hellre sovit med varma kuddar än att sitta här och läsa denna skit bok som är skriven av en Petter Lidbeck som inte vet hur man tar ut hans jävla RGB dildo ut ur röven. Snälla, han kan inte ens basic grammatik, vem fan skriver ´mej´ istället för ”mig”. Till och med en immigrant jävel som kom till Sverige för 73 dagar sen skulle ha bättre grammatik. Slösa ingen tid på denna bok, läs Magiska kulan istället för fan.
Direkt fråga till Petter, varför blandar ni en arab Amad med en svensk Sara. Det är som att se en elefant mingla med en fågel. Det funkar ju inte, sosse jävel!
Den va ASS. Man fatta ingenting och jag hade nog hellre lagt en körv på Mariatorget tunnelbanestation än att läsa den här jäkla boken (Den är jätte äcklig). Det ser ut som grabben på omslaget har bussat i sina händer och får direkt post nut clarity och inser vad han har gjort. OCH så kan dem inte stava VARFÖR skriver de seja och gajma. Down with the kids yo KAN FÖRFAN INTE STAVA SOM EN TRE ÅRING. Petter Lindbeck ska tydligen va bra men den här sög dobblet twist glorp pillefjong. Goofy ahh bok hatar den lika mycket som blöta strumpor.
Not too bad, especially when you want to learn Swedish. But since this is a book for children, the plot was (obviously) quite predictable and a bit boring at times. I would've preferred less focus on the romance between Amad and Saga because I felt like his story was already interesting enough. I appreciated that the book talked about difficult topics like poverty and mental health, and the anxiety that sometimes comes along with being (perceived as) different.
Denna boken var så dåligt skriven och historian va så fucking tråkig, min 4 åriga lillebror hade kunnat komma på med något bättre än detta. Jag läste denna boken och undrade varför min lärare har tvingat på sånt plågeri och också undrat varför Petter inte kan stava eller ens komma på en historia. Varför göra en bok om man inte ens är kapabel till att stava eller skriva. Hade gärna behövt terapi efter att ha blivit tvingad till att läsa alla dom 136 sidorna av ren ointressant bullshit.
Goofy aaa bok vi blev tvingad att läsa i skolan den varså j***a tråkig så det finns inte min lärare är dum i huvet också för jag behövde komplitera för varje fråga aaa
Så jävla dålig, skolan köper in denna bok bara för att den är gratis att beställa. Fattar inget i denna bok .Om du vill ha en bok ska vara spännande, rolig och bra skriven så KÖP INTE den här boken. Den är tagen rakt från helvetet. Skulle hälldre dansa boggi framför let's dance jurrin och då har jag ett snitt betyg på dans f typ.
Den här boken var hämsk att läsa att jag skulle hällre ta en tandpetare under tånageln och sparka in den i väggen en att läsa denhär boken igen man kan tro att petter lindbäck blev penentrerad av en robotdildo när han skrev denhär han kan inte ens stava vanliga or han skriver mej och gejma tror en invandrare som seglade över i en gummibåt hade kunnat stava bättre läs inte denhär!.
Fyfan vad usel bok. Kan inte ens stava och så är den inte ens bra. Jag går i 8an o min svenska lärare tvingar mig o min klass att läsa denna och alla hatar den. Den är jätte lång tråkig som gör den så jävla dålig. (skulle hellre trycka upp en dildo i analen än att läsa denna skitbok)
(Tips för mig- köp fan aldrig denna bok och spendera inte tid med den, den e ass)
Läste den i skolan och den var skit tråkig, tyckte det var onödigt att Amad blev kär, allting var så snabbt skrivet så man inte fattar vad som händer. Rekommenderar inte
Fattig på beskrivningar och mer inriktad på att hoppa mellan olika händelser. Kan säkert passa elever i årskurs sju, men skulle inte använda den till som helklassläsning efter det.
Boken är väldigt dålig. DEn har ingen bra berätelse och den stavar fel ofta. Det var min lärare som gav den till mig och om du är en lärare gör det inte. och om du gör det fuck off
Detta är en gratisbok utgiven av Svenskt näringsliv och kan användas i samhällskunskapsundervisning. Så pass lättläst att alla kan orka ta sig igenom den.