Dina händer var fulla av liv skildrar en kvinna före, under och efter flykten. Romanen ställer frågor vad händer med en människa som vuxit upp i en priviligierad miljö och sedan förlorar allt, en kvinna som varit lyckligt gift och Mogadishus bästa gymnasielärare som hamnar som ung änka i Sandviken och tvingas försörja sig genom att städa skolkorridorer? Måste en sådan människa ändå vara tacksam? Tacksam för att Sverige tagit emot henne? Tacksam trots rasistiskt klotter?Nora är en stark och vacker kvinna som vi får följa från barndomen i Baidoa, via gymnasietiden i Somalias huvudstad Mogadishu, genom de begynnande orosåren i landet, när klankonflikterna och politisk instabilitet växer sig allt större. Till sist finns ingen annan utväg än att försöka lämna landet. Noras make är regimkritisk skribent och tillhör dessutom "fel" klan. Flykten blir svårare än Nora har kunnat föreställa sig och väl framme i det kalla Sverige vill hon, med alla sina förluster, helst bara dö. Men hon har sin dotter. Och hon har en vilja av järn - hon vill resa sig igen.
Suad Ali, född 1990 i Somalia är statsvetare och har arbetat med migrationsfrågor på FN:s flyktingorgan UNHCR, Utrikesdepartementet och Migrationsverket. Ali gjorde ett mycket uppskattat sommarprat 2018. Dina händer var fulla av liv är hennes romandebut.
Jag hade önskat att boken varit längre, att vi fick vara och lära känna alla karaktärer mer och att vi fick bevittna de lyckliga delarna i boken också. Så som kärleken mellan Ahmed och Nora, bröllopet, när de fick Sagal, stora middagsbjudningar. Hur det kändes att fly, hur timmarna gick sakta framåt och allting var skrämmande. Hur det var att komma till Sverige, hur det kändes att sina betyg inte blev godkända här (alltid undrat VARFÖR!?) och hur det var att jobba som städare när man egentligen har en så mycket högre arbetserfarenhet. Hur det var att skaffa nya vänner i ett nytt land. Jag ville ha mer. Boken är 245 sidor, jag hade gärna läst över 500 sidor med dessa karaktärer. Allting gick så fort fram så det var som att man inte riktigt fick stanna upp i ögonblicken.
Men det här är ändå en oerhört viktig bok, som jag hoppas att många ska ta sig tiden att läsa eller lyssna på. Jag hoppas att Suad Ali fortsätter skriva, för jag vill läsa mer av henne!
I Dina händer var fulla av liv möter vi Nora, en ung kvinna som lever ett tryggt och välbeställt liv tillsammans med sin familj i Baidoa och Mogadishus i Somalia. När konflikter och politisk instabilitet vänder uppochner på familjens värld tvingas Nora och den lilla dottern fly. De lämnar Somalia och familjen bakom sig för ett kallt Sverige, där livet är svårt och människor omkring henne förväntar sig tacksamhet, något som provocerar Nora. Det är fängslande, vackert och hjärtskärande om människor, men framförallt kvinnor, på flykt och svårigheten i att vara privligerad och förlora allt men att ändå försöka leva vidare på en plats man kanske aldrig kommer att känna sig helt hemma på. Författaren tar även upp ämnen som dubbla identiteter och jag hade velat ha mer då jag kände att några ämnen inte gick så djupt som de hade kunnat göra (det är alltså positivt, hade velat läsa minst 100 sidor till). Porträttet av Sverige upplever jag kanske som något endimentionell men hey, romanen handlar inte främst om Sverige och jag litar på att författarens, eller främst Noras blick, är helt rimlig utifrån hennes upplevelser. En väldigt fin debutroman att läsa, fundera över och prata om. Jag gillade massor och ser fram emot författarens kommande romaner.
A privileged family in Somalia is literally ripped apart by the brutal and bloody civil war there. A daughter and grand-daughter "escape" to a Sweden peppered with bigots and racists. This is yet another tragic tale of the long-term results of European colonialism in Africa, in a country not many people outside of Africa can even locate on a map.
För en gångs skull kändes en bok för kort. Det är så mycket mer som borde ha fått ta mer plats här och somliga bitar känns lite onyanserade. Men fin debut! Att den var för kort är ju egentligen ett gott betyg.
Vad innebär det för en människa likt Nora, som har tvingats göra en omvänd klassresa från att vara privilegierad överklass i hemlandet (Somalia i det här fallet) till att placeras i lägsta klassen i Sverige; invandrare, svart, utan "giltig" utbildning, osäker på språket, städerska? Hur ska en människa förhålla sig till en sådan dubbelhet? Och vad ska vi vita (inte) göra?
Det här är en roman i tre delar. Den första delen handlar om Noras privilegierade uppväxt i Baidoa, med sina välutbildade föräldrar som samarbetar med de italienska kolonisatörerna. De tillhör en klan med hög status. Nora är vacker och intelligent, hon blir inte omskuren. Hon arbetar som gymnasielärare. Hon får själv välja vem hon vill gifta sig med och får sina föräldrars välsignelse trots att hennes valda man Ahmed tillhör en klan med låg status. Ahmed lever farligt då han är grundare av en regimkritisk tidskrift. Del två tar vid i början av 90-talet då de politiska oroligheterna i Somalia övergår i krig (slaget om Mogadishu) vilket tvingar Nora och hennes familj på flykt. De kommer till Sverige, hennes tid som invandrare utgör del tre.
Temat är jätteintressant och det här är en fin debut av Suad Ali. Det finns en distinkt ilska, i romanen omvandlad till en kraft som attackerar de orättvisor och svårigheter som kvinnor utsätts för i Somalia, på grund av kolonisationen, under krig och flykt, som invandrad kvinna i Sverige. Jag älskar att Ali vägrar låta Nora vara tacksam.
Men det är för lite ”show” och för mycket ”tell” för min smak. Det är för många ord och jag som läsare blir nästan skriven på näsan. Karaktärerna är ganska överdrivna och vissa är inte speciellt realistiska. Jag stör mig på små språkliga detaljer som ”Nora hade inte märkt att Segal hade stått utanför badrummet hela tiden.” (Om hon inte märkt det, vad betyder då ”hela tiden”?) Det finns ganska många sådana konstiga språkligheter.
Romanen förklarar det stora lidande det innebär för Nora och andra kvinnor i liknande situationer. Det är fruktansvärt på många sätt och tröstlöst. Detta är romanens stora vinning. Den som söker svar på vad vi som är födda i Sverige kan göra blir nog besviken. Att försöka förstå och hjälpa till kan lika gärna öka på smärtan och stjälpa, om motiven grundar sig i ”white savior complex”. Vad vita gjort mot svarta är oförlåtligt och hur vi än vill försöka släta över och ställa till rätta, så går det inte. Hopplöshet! Det är den känslan som stannar i mig när jag avslutat boken. 3,5/5
Reflektioner vid första läsningen: Urbra! Känns som värdefull läsning. Kanske lite darrigt skildrat med grannen/tanten (hette hon Britta?) som försöker göra rätt. Tänker på Kants moralfilosofi där intentionen är allt som räknas, och jag tänker att även om inte intentionen väger tyngre än konsekvensen så är goda intentioner något värt. Väl? 4/5
Om Nora som lever ett behagligt och ganska skyddat liv, privilegierad och omgiven av sin familj i Somalia. Hon utbildar sig till lärare, är fri att göra sina egna val. Sedan kommer oroligheterna i landet som leder fram till inbördeskriget (som jag minns vagt från tv-nyheterna) och vardagen blir steg för steg allt mer ohållbart. Makens politiska aktivitet gör att Nora måste fly tillsammans med honom och dottern. Siktet är ställt på Europa – på Sverige. Det är bitvis tung men viktig läsning om ett liv som vänds upp och ner, om att mista så mycket av det som en gång kändes självklart och om att tvingas börja om på en plats där alla redan tror att de vet vem och vad man är. Samtidigt känns genomförandet inte helt färdigslipat, det känns som om en sista redigeringsvända saknas. Språket har tydliga ambitioner men når inte alltid ända fram, och just för att jag ser vad den här romanen hade kunnat bli och att det ligger inom räckhåll stör det min inlevelse att stöta på formuleringar och perspektiv som inte riktigt sitter.
Jag har längtat efter berättelser som denna. Och när jag läser tänker jag på hur viktig roll skönlitteraturen kan spela, i att få mig som läsare, som inte har dessa erfarenheter, som är så långt från det som man kan vara i princip - att komma några steg närmare in i att förstå. Jag grät på bussen. Det brukar jag inte göra. Och det var inget effektsökeri i den scen som orsakade de tårarna, det var inget "tycksyndom", det var gestaltning. Jag var med och upplevde. Jag uppskattar att vi får berättelsen från hennes barndom till hennes nu. Boken inleds med en scen från nuet - Noora befinner sig i Sandviken, och står i begrepp att åka tillbaka till Somalia och får sina händer målade med henna. I scenen finns konflikterande känslor under ytan, bland annat gentemot de som hjälper henne. Den här scenen bär jag med mig under resten av läsningen, i bakgrunden, och väntar på att den ska få sin upplösning, sina svar. Men sedan följer vi Noora från barndomen, till att hon möter den hon kommer att gifta sig med, hans aktivism och hennes första möte med flyktinglägren, som hon i egenskap av att komma från en välborgad familj med klanskydd, inte har någon kunskap om, inte velat se. Vi följer henne hela vägen genom konflikterna som trappas upp i landet, hennes utbildning och arbete som gymnasielärare, vi lär känna henne och hennes historia. Och så bryter kriget ut, och de tvingas fly. Och vi följer med henne, genom alla fruktansvärda händelser, till att hon kommer till Sverige, till hur hon upplever det. Till hur det känns att komma till ett främmande land och förväntas vara tacksam, förväntas lämna sina upplevelser och sina band bakom sig, till att klumpas ihop med alla afrikaner, till att stå ut från mängden, exotifieras, bespottas, inte respekteras, till att utbildningen och erfarenheten i yrket inte betyder någonting. Och det här är så självklart egentligen, och jag skäms om man kan skämmas, jo - borde skämmas - för hur korkade vi i Sverige är. Vad fan, liksom? Vi med våra idiotiska system som förtrycker, bara på ett lite annat sätt. Nej, vi slaktar inte varandra, åtminstone inte öppet. Men under ytan? Vi får också följa mammans och systerns perspektiv, som är kvar i Somalia. Och det gör ont, och det ska göra ont och det borde inte få vara så. Jag skulle vilja säga att det är obligatorisk läsning för varenda en, men jag vet att det inte fungerar så. Eller kan det göra det? Jag vill ändå tro på att skönlitteraturen kan förändra och påverka. Lyssnat på denna bok, mycket bra uppläsning, och svår att stänga av/lägga ifrån sig.
Det var en befrielse att få läsa den här boken En bok som inte var skriven för att behaga den vita massan. En berättelse som beskrev kontrasterna mellan fattigdomen och rikedom, som beskriver hur livet på några andetag bara kan förändras och hur handfallen man blir, speciellt när allt omkring en brakar samman.
Den beskriver det kalla samhällsklimatet i Sverige, om den villkorade välkomnande, om den nästan betvingade tacksamhetskulden det åläggs på oss POC, och rasismen som finns och påverkar oavsett vilket kontinent du lever.
Vi får läsa om kriget och dess fruktansvärda konsekvenser.
En bok som hyllar kvinnor i krig, i flykt och de som även har flytt "färdigt". Den hyllar och synliggör den enorma styrkan och modet det krävs för att orka, kämpa, mot sig själv, mot samhället och de inre demonerna
Ja, jag älskade den och jag hade utan tvekan kunnat läsa 100 sidor till. En djupberörande bok.
Jag var ganska fastklistrad vid historien om Nora och hennes familjs liv före och efter flykten. Det var kul att se dessa erfarenheter skildrade och utgivna. Jag gillar hur boken vände och vred på olika privilegier. Jag hade dock lite svårt för framställningen. Eftersom berättelsen kretsade kring Nora och hennes historia hade jag önskat att man fick lära känna henne mer på djupet. Gestaltningen och perspektivet gjorde henne avlägsen för mig, och de scener hon inte var med i kändes ibland onödiga eller malplacerade i berättelsens helhet. Språket innehöll en del klichéer och var lite trubbigt. Det fanns även några anakronismer, t.ex videosamtal på mobiltelefonen på 1990-talet, vilket inte ingav förtroende. Även om den kändes lite svajig formmässigt är jag är ändå glad att jag fick ta del av själva berättelsen.
Vi får följa Nora, först som barn i Baidoa, vidare in i ungdomens tid när familjen flyttar till Mogadishu och slutligen när hon som vuxen gifter sig och skaffar barn. I bakgrunden finns till en början oroligheterna i Somalia, men sedan blossar det upp till inbördeskrig och hon tvingas tillsammans med sin familj fly. Till sist lyckas hon ta sig till Sverige med sin dotter, men inte utan att det har kostat henne i stort sett allt.
Det här grep tag i mig från första meningen och har sedan hållit ett fast grepp om mig ända till sista sidan. Det är så gripande och så vackert skrivet att jag emellanåt var tvungen att läsa om vissa meningar för att kunna ta till mig dem ordentligt. Författaren lyckas förmedla så mycket känslor, både på och mellan raderna. Det är så imponerande att detta är en debut, men det märks också att Suad Ali vet vad hon skriver om. Jag hoppas verkligen få läsa mer av henne. Jag hade bara önskat att jag hade fått läsa lite mer efter de sista sidorna.
Den här boken har en stor chans att hamna på min topplista för i år.
Var tårögd typ under hela sista halvan av boken!! Men tkr ändå det saknas något. Den var för kort? Eller önskar att den var betydligt mer fördjupande i vissa delar då den berörde så bra teman. Språket drar ner något. Bra debut!
Mjuk och fin ton i boken trots att berättelsen bär på mycket sorg. Berör bland annat skuldkänslor, familj, klasskillnader, vardagsrasism, flykt, mellanförskap och förväntningar. En bok som är lärorik utan att skriva på näsan.
Den här boken hade jag nog för höga förväntningar på. Den levde tyvärr inte alls upp till dem. Jag hade hört för mycket gott om den så jag förväntade mig något alldeles enastående.
Det blev därför lite av ett platt fall för mig. Berättelsen är bra och språket är vackert. Men jag saknar det där extra. Jag har svårt att säga vad det är, men det saknas.
Det är intressant att läsa om ett land som jag nästan aldrig läser om. Kriget som bröt ut var ju ändå under min livstid och jag minns att det dök upp två tjejer i parallellklassen på lågstadiet som kom från Somalia. Jag förmodar att de kom just p.g.a. kriget, men jag förstod inte vidden av det då. Jag var för ung och för oerfaren för att förstå.
Jag hade gärna läst en längre berättelse som fortsatte eftr 2000. Blev Nora någonsin validerad till att undervisa och hur gick det för Sagal. Tar de Ayan till Sverige när Hafsa dör?
Det känns som att jag lämnas med en hel del obesvarade frågor.
Dina händer var fulla av liv är en roman som på få sidor lyckas behandla många och komplicerade ämnen som kolonisation, flykt, klass och rasism. Vi följer Nora som är uppvuxen i Somalias övre medelklass/överklassen. Från början är Nora inte riktigt medveten om de politiska spänningarna i landet där högre stående klaner har det bättre än människor tillhörande lägre stående klaner. (Jag har ingen koll på vad som faktiskt utlöste diktaturens fall 1991, det beror säkerligen på många djupt rotade anledningar och inte enbart om klanstrider)
Nora blir förälskad i Ahmed som lever farligt, anonymt skriver han artiklar som kritiserar regimen. När oroligheterna når sin kulmen och det uppstår farliga strider så flyr Nora och hennes familj. Såklart är flykten en traumatisk upplevelse men det tar inte slut där.
Väl i Sverige så är inte Noras problem slut. Från att ha varit del av det högre samhällsskiktet och en skicklig gymnasielärare så tvingas hon nu leva på samhällets botten. Invandrare, svart, kvinna som arbetar som lokalvårdare. Ekonomin går knappt ihop och släktingar som är kvar i Somalia är beroende av hennes hjälp. Samtidigt måste Nora hantera sin ångest och blir diagnostiserad med PTSD.
Suad Ali ställer den mycket intressanta frågan, hur tacksam måste människor som flytt till Sverige egentligen vara?
Ännu en bok som jag tycker att alla i hela Sverige borde läsa. Det blev också extra jobbigt nu i samband med allt som händer i Ukraina. Men det var lite därför jag ville läsa den – den är så viktig!
Som jag ser att många skriver här tycker jag också att boken borde vara längre. Mest för att jag vill ha mer av händelserna och personerna. Det görs ganska stora tidshopp ibland Trots att tempot på några sätt är bra, hade jag uppskattat mer. Mer om Noras och Ahmeds förhållande. Mer om tillvaron i Sverige. Och så vidare.
Jag tror att det här är en bok jag kommer tänka mycket på. Man lämnas med frågor. Jag hoppas att Suad Ali skriver fler böcker!
3,5. "Dina händer var fulla av liv" är en roman som har otroligt stor potential, men som inte riktigt når dit enligt mig. Berättelsen är fruktansvärd och gripande, men jag upplever att det går väldigt fort fram. Ofta brukar jag tycka att böcker är mycket längre än de hade behövt vara, men i detta fall är det tvärtom. Jag anser att det finns en del luckor i berättelsen, som enkelt hade kunnat fyllas i för att ge den mer djup. Det är även stora tidshopp i handlingen, vilket gör att den blir lite svår att hänga med i ibland. Utöver detta tycker jag om romanen och dess karaktärer.
En väldigt bra debut med vackert språk. Den hade gärna fått vara lite längre och vissa delar av det som skildras i boken hade gärna fått utvecklas mer. Men överlag är det en jättefin bok.
Nora Buule lever ett bekymmersfritt liv i Somalia. Hennes far är läkare och familjen har aldrig behövt sakna något. Nora träffar sin blivande man Ahmed på gymnasiet i Mogadishu, hon utbildar sig till lärare och snart har de också en dotter, Sagal. Men livet är på väg att förändras radikalt för Nora och hennes familj.
"I staden Mogadishu befann sig människor fortfarande i djupsömn. De drömde så tyst att vartenda andetag ekade i stillheten och medan de fortfarande sov började ett krig ta sin form i Somalia. Likt en kall bris svepte det fram och intog stad efter stad."
Här får vi följa Nora före, under och efter flykten från ett krigsdrabbat Somalia (ett inbördeskrig som fortfarande pågår, mer än 30 år senare) till Sandviken i Sverige. Det blir oerhört stora kontraster, inte bara för att Somalia och Sverige skiljer sig åt, men även att gå från ett privilegierat liv med hembiträde till att jobba som städare - och dessutom förväntas känna tacksamhet. Nora blir ganska provocerad av det; det var inte hon som valde att komma till Sverige, det var hennes makes idé. Maken som först utsatte dem för fara genom att driva en regimkritisk tidning och sedan dog i malaria under deras flykt. Hennes far drunknade längs vägen och hennes mor och syster är kvar i Somalia. Så vad har hon egentligen att känna sig tacksam för?
Jag tycker mycket om att läsa och lära mig om livet i Somalia. Det finns stora kontraster även där, till stor del på grund av deras klansystem. Att Nora gifter sig med en man från en lägre klan är inte uppskattat, men hennes föräldrar accepterar hennes val. Jag hade dock gärna velat se bröllopet beskrivas; nu fick vi bara ett konstaterande att Nora och Ahmed var gifta. Jag hade även velat följa dessa människor lite längre.
Jag har varvat läsning av den fysiska boken med att lyssna på ljudboken i uppläsning av Siham Shurafa. Jag uppskattade verkligen att få höra uttalen av de somaliska orden och kan varmt rekommendera det formatet!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Dina händer var fulla av liv behandlar viktiga teman som klasskillnader, familj, skuldkänslor, dubbla identiteter och ofrivillig nystart. Det väcker tankar, men jag upplever att boken hade vunnit på att vara längre och gå ner djupare i flera delar, som Noras familjerelationer, jobbet som lärare i Somalia, samt lite mer om hennes lyckliga år tillsammans med Ahmed. Just kärleken till Ahmed och deras inledande uppvaktning var väldigt fin.
Jag känner med Nora, men når ändå inte fram till henne helt. Kanske är det att hon gestaltas för lite, eller så är det något med språket som gör att jag som läsare inte riktigt blir insläppt. Något annat jag reagerade på är användandet av videosamtal och Skype. Som jag har förstått det startades inte Skype förrän 2003, och även om det egentligen är en petitess känns det slarvigt, vilket är så synd eftersom det är lätt faktakollat (hej redaktören?).
Slutligen tas en annan intressant fråga upp: tacksamhet i relation till flykt. Det finns en förväntan att Nora som flykting ska känna sig tacksam för att Sverige mottagit henne men hon inte bett om att få komma hit, så varför hon då vara tacksam? Det är relevant och perspektivvändande.
Boken skildrar Noras liv från barndomens överklassliv och skoltiden i Mogadishu till livet i ett oroligt Somalia, till flykten till Sverige och försöken att skapa sig ett nytt liv och förstå vad hon varit med om. Det är en historia som är viktig att sprida, ett perspektiv som måste få höras mer. Boken innehåller många intressanta trådar om klass och rasism. Det handlar också om kärlek, sorg och skuldkänslor. Jag tycker att boken hade kunnat vara längre. Mellan varje kapitel sker ett mer eller mindre tidshopp och jag saknade historierna mellan kapitlena. Sen var det ibland väldigt kort beskrivet, jag hade velat gå djupare ner i känslorna som beskrevs och situationerna som Nora tvingades hantera. Då tror jag att Nora hade känts mer verklig som karaktär för mig och jag hade också fått en bättre känsla för de relationer hon hade. Dessa kändes ganska grunda bitvis.
Det här är en sådan där bok som jag vill kunna hylla, men det vill sig inte riktigt. Det är en viktig bok på det sättet att det skildrar flyktingperspektivet ur lite olika aspekter och det kan vi behöva mer av i litteraturen. Det som gör att jag ändå avstår hyllningar är att boken brottas med att inte vara tillräckligt djup. Den skrapar på ytan både när det gäller handling, miljö och karaktärer. Jag får ingen riktigt känsla för något alls på grund av det. Kommer ingenting tillräckligt nära. Men, med det sagt så tror jag att Suad Ali kan bli en intressant författare. Det här är debuten och nästa bok tror jag kommer vara vassare och kanske skildra något som det inte skrivit så mycket om i svensk litteratur. Jag hoppas!
Trots tre stjärnor vill jag nog rekommendera boken till alla. Det är en unik skildring om något långt från unikt: en flykt från ett land. I Suad Alis skildring finns många nyanser: lojalitet - mot familjen? Mot klanen? Mot samhället? Och hur märker en att en förändring sker när en själv står mitt i förändringen? Tyvärr är det språket som haltar i denna bok. Orden upplever jag som stolpiga, med förutsägbara (och gammaldagsa?) ordföljder och jag vill kasta boken efter jag läst förste mening för den meningen är SÅ TRÅKIG! Boken hade alla ingredienser att hugga tag i mig direkt och istället tog det mig 50 sidor att dras med. MEN. Det är i det händelserika som Suad Ali är som bäst. Trygg i berättandet och med spänd i mage kastas jag med i flyktens omvälvande kaos.
Väldigt fin och gripande berättelse om Nora som växer upp i en fin och rik familj som tillhör en av de bättre klanerna i Somalia. Hon finner kärleken och går fin utbildning innan de tvingas fly från landet och hamnar slutligen i Sverige. Miljöbeskrivningarna är lagom detaljerade, får en fin känsla av landet & personerna.