Roland Paulsen (f. 1981) är författare och doktor i sociologi. 2010 gav han ut boken Arbetssamhället som ifrågasätter synen på arbete i relation till det minskade behovet av arbete i samband med den tekniska utvecklingen.
Samhällskritik med siktet inställt på kapitalismen, arbetslinjen, individualismen, självhjälpsdiskursen och faktiskt också psykodynamisk terapi. Jag älskar detta! Att söka förklaringar till människors oro och ångest, i det (sjuka )samhället och omkringliggande miljö istället för i individerna. Psykiska sjukdomar borde kanske kallas att ha problem. Att fokusera handlingar framför tankar.
Bra språk, tätt och roligt sarkastiskt emellanåt.
Tycker det svajar lite när Paulsen tar väl starkt parti för psykedeliska droger. Men ändå. Vill rekommendera den här boken till alla.
”Tänk om” var förvånansvärt nog framför allt en underhållande läsning men också delvis terapeutisk. Underhållande då den är rakt igenom intressant och lätt att följa utan att bli alltför stolpig eller akademisk. Terapeutiskt i den meningen att mycket av det som skrivs på sätt och vis sätter ord på vad som för mig mest varit någon slags känsla eller irritationsmoment på samtiden som bidragit till viss känsla av alienering: Varför alla är så jävla besatta av att må bra och vara glada och lyckliga hela tiden. Exakt vad det är som skavt i mig angående en sådan till synes självklar diskurs har jag haft svårt att uttrycka (vem vill inte må bra liksom), men efter att ha läst ”tänk om” har det kanske klarnat något.
Bokens huvudsakliga tes är att den moderna människan på kollektiv nivå har utvecklat en oförmåga att leva med oro. ”Tänk om”, som är bokens titel är tankens verktyg för att hantera denna oro. Tänk om jag hade varit lyckligare med en annan partner. Tänk om jag hade haft ett annat jobb. Tänk om jag är pedofil/mördare/psykopat och så vidare. Fallen varierar från milda vardagsoro till rena tvångssyndrom kategoriserade som OCD. Jag tror de flesta som läser kommer känna igen sig till någon grad i någon eller några av de fall som Roland Paulsenintervjuat.
Det som känn särskilt spännande är att han betraktar den psykiska ohälsan, ångesten och oron med en ingång från sociologin snarare än psykoterapin, där samhället och kollektivet står i fokus, snarare än individen och individens inre. Han kritiserar och gör upp med idén om att denna oro och ångest ska gå att lösa genom antingen evig introspektion, och visar på fall där effekten blivit den motsatta. Såväl psykoterapin, KBT och psykadelika får sig en känga.
Det är uppfriskande att läsa en sociologisk analys på just dessa frågor och jag märker vartefter jag läser att boken närmast har en terapeutisk effekt på mig. Jag slappnar av och så småningom accepterar jag många av de orosmoment jag upplever i just min vardag. Samtidigt är det ju rimligt att oroa sig över saker. Det skriver Paulsen också. Risker finns och förekommer. Det är oundvikligt att vi måste planera för framtiden. Det är knappast önskvärt att enbart leva i nuet. Men att älta det förflutna, att tro att det är möjligt att ha full kontroll över saker och tings förlopp, däri ligger nog en övertro i mänsklig förmåga att kunna kontrollera saker. Oändligt antal utfall kan hända, beroende av så oerhört många faktorer. Vill man förbereda sig/planera för dem alla kommer livet antagligen gå åt till att ägna sig just åt detta, evigt planerande och ständiga ”tänk om”.
När det kommer till lösningar på vår oro och ångest lämnas inte särskilt många sidor. Detta är synd för Paulsen är ju bra på det utopiska, även om jag förstår att många himlar med ögonen inför utopiska framtidsvisioner. Ett förslag är vikten av acceptans. Acceptera lidandet, inte med målet att det ska försvinna, utan för acceptansens egens skull och lidandet som en del av det mänskliga tillståndet. Bara då kan lidandet faktiskt minska. När vi aktivt försöker minska lidandet blir det bara större. En i sig oerhört lidelsefull motsägelse.
”Vi kan acceptera att vi är rädda och ändå försöka hitta en livbåt. Ofta tappas denna distinktion bort. Acceptansen blir då total. Vad helst vi råkar ut för ska vi acceptera det. Detta syns till exempel i buddhismens nyliberala mutationer: de ofta påtvingade mindfulness-övningar som arbetslösa och anställda pådyvlas för att andas igenom utsugning, kaos och förnedring.”
- Så länge vi vänder blicken inåt, åt oss själva snarare än utåt, mot samhället, försvarare vi samhällsförändring som antagligen är nödvändig om vi ska råda bot på den kris vi ser med psykisk ohälsa, tvångstankar, oro och ångest. (om vi accepterar Paulsens tes). Det är intressant att tänka att det i sådana fall i princip blir något politiskt att fortsätta prata om hur individen kan bättra sig genom metod X, Y eller Z. På samma sätt som det kan vara politiskt att diskussioner om klimatreformer ofta stannar i mer triviala frågor som sopsortering eller plastskatt. Eller att mäns våld mot kvinnor osynliggörs genom att istället ändra diskussionen till att vilja prata om kvinnors våld mot män. Allt detta osynliggör och försvårar därmed den kollektiva utmaningen vi står för.
Jag kommer rekommendera ”Tänk Om” till många av mina vänner. Hoppas ni tycker om den också! Rekommenderar varmt Paulsens andra böcker, framför allt ”Arbetssamhället: Hur arbetet överlevde teknologin”
Några roliga key take away och citat: - Korrelationen mellan dåligt mående och mycket skärmtid är svagare än den mellan dåligt mående och att äta mycket potatis. Att bära glasögon är, statistiskt sett, en större riskfaktor som ännu starkare korrelerar med att må dåligt. - Kulten om det autentiska livet: Sökandet efter en inre natur som lämpar över beslutet, något att rätta resten av livet utefter. Det väcker frågan ”Är jag här på riktigt?” eller ”Är jag lycklig på riktigt?” - Om semester: ”Under de korta perioder av semester då människor befriats från arbetets ok, framträder oförmågan i öppen dager. Utan den schemalagda vardagen ställs vi nakna inför varandra. Frågan om vad vi egentligen vill tränger sig på - utan att nödvändigtvis finna något svar.
För mig var det helt nytt med en sociologisk take på psykisk ohälsa och Rolle gör detta riktigt bra! Eventuellt känns det lite som att hans förståelse för psykiatriforskning haltar men överlag är riktigt bra bok med 100% rimliga teser. Notera att folk som känner mig tycker att jag är riktigt bra på att bedöma tesers rimlighet.
Det är dock sorligt att boken inte verkar nått den framgång den förtjänar :(
Roland Paulsen är en stor favorit hos mig, särskilt när han skriver om arbete. Denna bok behandlar människors oro och är även den läsvärd. Läste först inledningen och sista delen, sedan första delen. Intressant och tankeväckande, ibland upprörande bl a om feldiagnosticering och psykisk ohälsa. Del 2 bestod mest av historia vilket blev för torrt för min del.
Rekommenderas oavsett om du är en orolig själ eller ej!
Bra! Tänkvärt! Roligt skriven. Jag uppskattar utrymmet mellan facklitteratur och skönlitteratur. Det är samhällskritik, kunskap och utforskning i ett. Väldigt bra. Och väldigt bra i tid just nu. Jag uppskattar framför allt de sista avsnitten kring att oro sitter i en situation snarare än i en person. Och reflektionen i början kring människan och tillvaron och horisonten
Intressant början men leder liksom ingen vart, den blir mer ett kåseri än en vetenskaplig analys av området. Det kåseriska är Paulsen hyggligt bra på, dock.
Väldigt intressant bok. Både för den som lider av oro och för den som inte gör det (även om såklart alla är på något sätt drabbade). Paulsen gör ett otroligt jobb i att sätta oron i kontext, varför känner vi som vi gör? Det är väldigt befriande att läsa. Som bäst är Paulsen när han skriver om arbete, det är hans gebit. Paulsen skriver varmt och förstående, utan att blotta sig själv. Otroligt läsvärd!
Min hjärna är nog inte tllräckligt plastisk, smart, allert för denna boken just nu. Den känns också lite malplacerad 2021. På ett vis. En lyxbok från precorona. Lite mycket, och anekdotisk, med inslag från olika fiosofer och psyologer. Jag tappar greppet och bort mig bland de olika namnen och historierna. Men jag tror jag förstår vart författaren vill komma.
Det moderna samhället gör oss oroliga. Dels pågrund av att vi har klocktid och inte lever i nuet. Nuets lyckar är liksom avhängig framtiden. Och framtiden kan göra oss oroliga.
Om man ser på historien så är det lätt hänt att vi som människor oroar oss för "fel" saker. Oron står inte i proportion till verkliga faror. (Se exempel masturbation)
Ett viss mått av välstånd gör oss lyckliga. Men sedan tvärt om.
Vi borde inte prata om psykisk ohälsa utan om psykiska problem. Symptom eller beteenden som ser ut som sjukdom kan i själva verket vara ett rationellt sätt att hantera en irrationell situation. Eller ett irrationellt sätt att hantera en dålig sitation. Idividerna behöver då hjälp med att hitta bra strategier för att hantera problemet. Inte bota en psykisk sjukdom.
Livet handlar om att hantera osäkerhet och risker. När vi ägnar för mycket tid åt att överväga risker blir det oro. Eller riskaversion. (tror jag) Det är dagens samhälle i ett nötskal och det gör oss, oroliga.
Livet kan vara kört för inividen (?) men vi kan fortfarande förändra samhället (?)
Tankar om världen är inte mycket värt. Tankar som uppmuntrar till handling och förändring är farliga och fantastiska.
Jaha.... jag tror att jag blev lite besviken för att jag förväntat mig en mer praktisk handbok. Men den är mer filosofisk.
Just nu känns den dock lite speciell. Lite otajmad. Men det känns också som att vi tidigare innan coronan i stor del av medelklassvästvärlden oroat oss för skitsaker. Vad höll vi på med egentligen. NU är det berättigat att oroa oss.
Men enligt författaren, om jag minns och tolkat rätt, så är inte oro så verksamt nu heller. Det är tankar som leder till handling som räknas. Ska försöka ta med mig det. OM inte tanken ldere tll något så kan jag lägga ner.
Utifrån att författaren är sociolog borde jag kanske ha kunnat ana att boken inte nödvändigtvis skulle ta ett psykologiskt perspektiv. Först blev jag lite desorienterad, men också glatt överraskad. Ett sociologiskt och antropologiskt perspektiv känns väldigt fräscht och välkommet!
Boken är lite spretig, men ofta knyts det till kärnan, på något vis. Ibland kan jag önska att kopplingarna ska vara tydligare, eller motiveras mer, men de flesta sidospåren var lika intressanta som oväntade.
Vissa poänger ställer jag mig tveksam till, utifrån mitt psykologiska synsätt, och även i de mer vetenskapliga delarna skiner författarens åsikter igenom, exempelvis i hur vissa frågor diskuteras i jämförelse med andra. Men i stora drag finns det mycket gott i boken, och flera ögonöppnare som gör den väldigt läsvärd, som vänt upp och ner på en hel del av mina tankar om både ohälsa och samhället i stort.
Gillade denna jättemycket! Så mycket klokheter! Lättläst men samtidigt komplex i sitt resonemang uppskattar jag hur Paulsen genom fördjupade intervjuer tittar på vår tids oro från ett strukturellt perspektiv. UTAN att bara landa i att psykisk ohälsa är en produkt av välfärd och en postmodern tidsålder. Modigt att både kritisera terapi och religion men samtidigt skapa en känsla av att det finns en nyckel i att vara närvarande i nuet.
Man översköljs av intryck och fakta om sociala konstruktioner och grunden till den moderna oron. Extremt intressant och fängslande. Rekommenderas varmt för dig som är det minsta intresserad om samtiden och vad det är som påverkar våra hjärnor och alla tankar i huvudet.
Tänk om är en väldigt läsvärd bok, om oro, men också väldigt mycket om världsbild. Roland Paulsen sätter vår samtid, hur vi mår och vad vi värderar, i ett historiskt och kulturellt perspektiv. Vårt samhälle och vår samtid framträder som en liten prick på en stor karta vilket är otroligt uppfriskande. Det är inte alls självklart att erfara verkligheten så som vi erfar den. I en annan kontext skulle vi träna på att hantera osäkerhet, i vår kontext tappar vi successivt bort denna förmåga. Paulsen indikerar att västvärlden har mycket att lära av den mer österländska synen på jaget och på tankarna. Kan bara hålla med, och som kristen vill jag gärna tillägga att detta gäller även på trons och bönens område, det finns så mycket att lära av östkyrkan.
Nä, den här boken gav mig inte mycket. Jag uppskattade nedslagen i enskilda personer men i övrigt var anslaget lite för brett och boken kändes spretig och fragmentarisk. Kopplingen till oro var ibland lite krystad. Reflektionerna på slutet fick det hela att framstå litegrann som en skoluppsats som siktade på MVG.
Intressant och tankeväckande. Några kul beskrivningar av historiska personer. Kan läsas som essä-samling snarare än sammanhållning verk. Höll en andra gång.
Zum Inhalt laut Klappentext: Warum fühlen wir uns schlechter, obwohl wir besser leben als je eine Gesellschaft zuvor? Was macht unser Leben heute komplizierter? Und warum sind Angststörungen und Depressionen gerade jetzt auf einem Höchststand? Diesen Fragen geht Roland Paulsen auf den Grund.
Das Buch behandelt das Thema Angst aus verschiedenen Perspektiven. Im ersten Teil (Angst in der heutigen Zeit) gibt uns Paulsen eine kurze Einführung zum Thema und geht auf Grundlagen zur Angst ein z.B. was sind Ängste, welche Rolle spielen unsere Gedanken usw. Im zweitenTeil (ein Blick in die Geschichte) wird die Entstehung von Angst im Laufe der Zeit näher beleuchtet. Wie hat sich die wirtschaftliche Entwicklung auf die Menschen ausgewirkt und warum? Im dritten Teil (Die Maßnahmen unserer Zeit: Was wir tun können) zeigt er Möglichkeiten auf wie man mit der Angst umgehen kann. Therapie, Akzeptanz des Zustandes und andere Bewältigungsstrategien werden aufgezeigt. Das Buch ist gespickt mit ein paar Fallbeispielen, welche ich sehr interessant fand. Sonst fand ich die Lektüre sehr anspruchsvoll und eher nicht für Laien geeignet.
Vad har Freud, Jung, Sartre, Kierkegaard, Nietzsche, Wagner, Ginsberg, Knausgaard, Pollan, Jesus, Buddha, Aristoteles, Platon, Dostojevskij, och Tolstoj gemensamt, förutom att de alla är män? Dessa herrar, och många, många fler, figurerar på olika sätt i Roland Paulsens bok Tänk om. Boken är välskriven och välgenomtänkt och behandlar högst relevanta ämnen, som utforskandet av rötterna till psykisk ohälsa och modern ACT terapi för att behandla oro. Men Paulsen kunde jobba med att strama upp boken, och på sina håll blir den långrandig. Och vad hände med alla stora kvinnliga tänkare och psykologer? Personer som Hannah Arendt, Silvia Plath, eller varför inte någon mer modern tänkare som Stina Oscarson? Dessa hade helt klart kunnat bidra till att höja nivån ytterligare.
Roland Paulsen har provocerat mig mycket innan i och med hans bortskämda inställning till arbete och jag skulle inte ha läst denna om jag inte fått den i present. Och man ska ju utmana sig!
Boken är betydligt bättre än jag kunde tro. Större delen av boken problematiserar och resonerar kring temat oro och det mesta är läsvärt. Om boken slutat efter detta hade boken fått fyra stjärnor. I avslutningen kommer dock hans förslag på åtgärder för att möta problemen i början på boken. Då blir det mest tröttsamt då det är ideologiskt drivet och ibland lite världsfrånvänt. Just där bekräftade han mina fördomar.
En lättillgänglig och engagerande läsning som kanske t om kan kallas något så ovanligt som en sociologisk sidvändare. Historiska tillbakablickar på oro i olika kulturer och samhällen blandas med personporträtt baserade på intervjuer med oroliga personer och samhällskritik av bland annat individualisering och arbetslinjen. Jag som ägnat mycket tid åt ett mer individfokuserat perspektiv inom populärpsykologi och mindfulness uppskattade systemperspektivet mycket. De buddhistiska och filosofiska inslagen var möjligen någorlunda tunna och inte så djuplodande som jag kanske hade önskat. Men en trevlig och givande bok.
Den här boken borde alla med ångest läsa, men obs det är inte en självhjälpsbok!! Det är en bok för den som vill förstå orons sociologi och vårt ständiga malande i förhållande till omvärlden. Lärde mig mycket! Kontrafaktiskt tänkande! Hur oro hänger ihop med tvångstankar. Hur vår politik hänger ihop med risk och att oroa sig för risker. Ibland lite vääääääl många spår när det snackas om ayuhausca o grekjer. Men åh vad jag älskar sociologi!!!!