David är förälskad i skolans fjärde snyggaste tjej Maja, som dessutom är Palestinaaktivist, och går med i rörelsen för att imponera på henne, trots att vännerna i kampen anser att israeler är mördare. David talar inte om det för sina föräldrar. Och han vill helst inte att någon på skolan ska veta att han är jude. Så David börjar ljuga åt alla håll. För Maja, för sina föräldrar och sin syster, för Cissi som är kär i honom, för bästa kompisen Micke, för Mange och de lokala nazisterna som tvingar honom att bli deras maskot för att klämma åt traktens araber, som de tycker är ännu värre. Den enda han kan tala sanning med är hans farmor, modig som få och svårt begiven på sherry.
David den mindre vises protokoll är en satir över dagens antisemitism bland unga och handfallenheten inför den från vuxensamhällets sida. Den börjar som en skälmhistora, men bit för bit kryper allvaret in i berättelser och i Davids liv, hoten blir alltmer påtagliga och faderns och farfaderns förlamande rädsla ter sig alltmer logisk.
Danny Wattin har sedan debuten med Stockholmssägner 2005 haft stor framgång bland läsarna med satiriska, skruvade och ömsinta romaner som Herr Isakowitz skatt, en släkthistoria om en judisk familjs flykt från Tyskland och resan tillbaka två generationer senare, och nu senast Lärarinnan (2020) om en lärares ojämna kamp mot föräldrar, rektorer och politiker för barnens bästa.
Danny Wattin (b. 1973) is a Swedish writer with Australian residency. Considered one of the most unique Swedish literary voices, with a style completely his own, Wattin’s work is instantly recognisable, regardless of genre.
Betyg: 4,5 av 5 - Den här boken, David den mindre vises protokoll, är den sjunde boken som jag har läst av författaren Danny Wattin. Alla hans böcker är helt fristående från varandra. Jag tycker att hans böcker är lite ojämna. Vissa är inte så speciellt bra, tycker jag, och vissa är helt fantastiskt bra. Hans bästa bok, enligt mig, som fick högsta betyget av mig, är Herr Isakowitz skatt. Den boken kan jag verkligen rekommendera varmt. Men den här boken var också mycket bra. Jag tycker att den helt klart är hans näst bästa bok. Den är både rolig och berörande. Lite otäck men också gripande. Och den handlar om väldigt viktiga ämnen. Lättläst är den också, trots att den har ett djup. Så jag rekommenderar även den här boken varmt till alla.
Habe es nicht zu Ende gelesen, da ich die Art und Weise, wie der Protagonist über Mädchen spricht, unerträglich fand. Er sagt zB, dass er ein dickes Mädchen „nicht mit der Kneifzange anfassen“ wolle. Das Buch wird beworben als ein „schwarzhumoriger Roman“ und bezüglich der Stellen, in denen es um Antisemitismus geht, funktioniert das auch gut und ist sogar lustig. Aber ginge das nicht auch, ohne sich über dicke Mädchen lustig zu machen?
Bjöd på en känslomässig kurva. I början var det lustigt med David och hur han lyckades sno in sig i en härva av lögner men i slutet vart det mörkt. Väldigt mörkt, så att fnittret förvandlades till en rynkad panna. Det är skruvat men inte en osannolik historia.
Njae, vet inte vad jag ska känna. Som ungdomsbok betraktad är den kanske okej. I samma litterära klass som Berts dagbok ungefär. Men som vuxenroman håller den inte måttet. Banal och halvfånig.