Kriminalkommissarie David Ritter befinner sig i sitt semesterhus på Gotland, när en sexårig flicka försvinner plötsligt. Det dröjer bara timmar innan ytterligare ett barn anmäls saknat. Nästa dag hittas ett av barnen livlöst i snön och paniken bryter ut på ön. Den lokala polisen inser snabbt att de behöver Ritters hjälp.
Jakten på förövaren blir till en otäck kamp mot klockan, där varje ledtråd bara leder till nya vändningar och fler frågor. Ju närmare sanningen Ritter kommer, desto mer skrämmande ter sig fallet och han inser att han åter är hack i häl på en sinnessjuk galning.
Frostänglar är andra delen i serien om David Ritter, och eftersom jag fullkomligt älskade Nattväkten hade jag höga förväntningar på denna uppföljare. Men tyvärr levde den inte riktigt upp till mina förväntningar.
Karaktärerna är, precis som i förra boken, väl genomtänkta och enkla att lära känna. Det var dessutom spännande att få återse Ritter och hans team, och det var någorlunda enkelt att komma in i handlingen. Jag kan tänka mig att Frostänglar fungerar felfritt att läsa som fristående, men det hjälper samtidigt läsaren att veta vad som hände i Nattväkten då många diskussioner i boken handlar om den.
Handlingen har ett högt tempo och innehåller mängder av obehagliga och grova scener. Ramona Ivener har återigen skrivit en thriller som sätter sig på läsarens nerver, för jag blev obekväm i många av de brutala och rafflande momenten. Under läsningens gång hade jag väldigt svårt att sluta läsa då berättelsen innehöll många spännande vändningar, vilket skapade en nyfikenhet hos mig.
Dock kändes berättelsen något förutsägbar, och jag kunde tidigt i boken förutspå hur den skulle sluta. Vilket tyvärr kändes lite enformigt. Men bortsett från detta är Frostänglar en välskriven, obehaglig och oerhört snabbläst thriller som jag absolut kan rekommendera till sommarens spännande läsning.
Precis lika bra som första boken. Brutal, obehaglig, skrämmande och fängslande handling. Det är verkligen en sådan där bok som kryper innanför huden på dig. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av Ramona!
Det borde vara obligatoriskt att ha en resumé i början på varje bok i en serie ang vad som hände i boken före.. Jag har seriöst INGEN SOM HELST ANING. #teflonhjärna
Med det sagt så minns jag att jag gav en 2 för persongalleriet och att alla var så sanslöst vackra 🙄 men en 4'a för storyn. I början av denna bok dök det också upp hur vacker folk är och jag tänkte näää och var nära att ge upp. Men jag är glad att jag fortsatte för den här är betydligt bättre. Jag kunde dock lista ut vem det var innan man fick veta det men det var inte självklart.
Med det sagt så hade det varit kul med en polis som helt enkelt är brilliant, jäkligt duktig och som inte interutredarna är ute efter (och varför minns jag som sagt inte). Men han är å andra sidan inte alkoholist vilket annars brukar vara standard och man kan inte få allt. Kommer absolut läsa nästa I serien så jag tycker karaktärer och skrivsätt är betydligt bättre i denna.
Tyvärr, det var inte bra. Karaktärsbeskrivningarna - om det ens är några - att man inte har något som helst intresse för hur det går för någon i boken. Och då är den inte läsvärd.
Det är vinter och kriminalkommissarie David Ritter befinner sig på Gotland i sitt semesterhus. Det har gått några månader sedan Ritter och hans kolleger löste fallet som de kallade Vattenpålaren, och nu ska Ritter ta en behövlig semester. Tyvärr blir det inte som David Ritter tänkt sig, snart ringer hans telefon och det är hans chef, Bert Widholm, Gandalf kallad, på grund av sitt långa skägg. Widholm berättar att polisen på Gotland hittat en liten flicka död i snön, och att David måste bege sig till platsen. Senare hittas ytterligare ett barn död, och det blir upptakten till en jakt på en ondskefull seriemördare. Kommer David Ritter och poliserna på Gotland hitta mördaren innan flera oskyldiga barn faller offer?
Jag tyckte väldigt mycket om Ramona Iveners debutbok, Nattväkten, i serien om David Ritter Storyn. var riktigt spännande, med perfekta gestaltningar av karaktärer och miljöer. Även de mest obehagliga händelserna var beskrivna in i minsta detalj och det är något jag tycker om. Boken var en av de bästa jag läste under 2021 och jag funderade på om författaren skulle kunna överraska ytterligare en gång till. Ja visst, det gjorde hon och det med bravur. Frostänglar var väldigt obehaglig eftersom den handlade om barn, men den var inte orealistisk, barn blir tyvärr också bestialiskt mördade.
Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken, ändå låg jag till långt efter midnatt och läste, där ensam i mitt hus på landet. Frostänglar var faktiskt snäppet bättre än vad Nattväkten var. Ramona Ivener har hittat sitt sätt att skriva, och bokens språk och strukturer var tydligare. Precis som i Nattväkten var miljöer, karaktärer och de allra värsta händelserna gestaltade så att jag såg dem framför mig som på film. Det enda negativa var att boken tog slut alldeles för fort och nu får jag vänta länge på del tre. Det är bara att konstatera att Sverige har fått en ny deckardrottning, som vi kommer få höra mycket om i framtiden.
En sexårig flicka försvinner plötsligt på Gotland. Några timmar senare anmäls ännu ett barn saknat. Dagen efter hittas ett av dem livlöst i snön och den lokala polisen inser snart att de behöver hjälp. Den kommer i form av David Ritter som befinner sig i sitt semesterhus när hans chefs chefer inte tycker att hans arbetsmetoder är de bästa. Men nu behövs han av exakt samma anledning. David Ritter är nämligen superb på att se samband som ingen annan ser. Och hans kollegor, som skickas ner till Gotland, står på hans sida.
Att läsa om död och bedrövelse blir nästan alltid värre om det är barn som är offren. Det kniper liksom lite extra om hjärtat i de fallen, för barn är oftast oskyldiga och råkar komma i vägen. Blir ett sätt att komma åt någon annan, eller bara för enkelheten att de är så mycket fysiskt svagare än en vuxen.
Frostänglar är uppföljaren till Nattväkten och Ramona Ivener tar vid där hon slutade. Det är makabert, hemskt, spännande och magvändande äckligt ibland. Men jag gillar det. Det finns en stor förtjusning i att läsa om något som är så hemskt när man vet att det är på låtsas.
Persongalleriet är stort, ibland kanske lite väl, men jag tycker samtidigt om sidohistorierna som händer. Det gör att det finns gott om misstänkta att rota i, både för David Ritter och hans grupp men också för den läsande hobbydetektiven. Många snabba vändningar gör att jag flera gånger tror att jag vet vad som ska hända, men har absolut ingen aning förrän det verkligen blir uppenbart. Det är otroligt snyggt gjort av Ivener.
Språket är bra och flyter på fint. Det är väldigt lite transportsträckor i boken utan det är fullt fart från början till slut.
Skräcken satte in direkt och med korta och rappa kapitel tog det inte lång tid innan jag var fast. Intressanta karaktärer, levande dialoger och målande detaljer. Detta är en brutal bok, rå och med miljöbeskrivningar som besitter en mörk nerv.
Första boken i serien, Nattväkten, var en av de bästa böcker jag läste under 2022. Jag tycker inte den här boken kommer upp i den nivån men det är absolut en bra bok och jag ser verkligen fram emot att läsa den tredje delen, Blodspoeten.
Wow! Detta är den andra ljudboken i "David Ritter-serien" av Ramona Ivener som jag lyssnar på. Hennes kriminalromaner / psykologiska thrillers är mörka, brutala och vackra. Hennes tredje bok "Blodspoeten" kommer ut i mitten av februari och den ser jag fram emot.
Jag har lyssnat på denna när jag har tränat på roddmaskinen hemma och 55 minuter går alldeles för snabbt. Att lyssna på en spännande bok är en fantastisk motivator för träning.
Jag uppskattar framför allt profilerna på mördarna. "Frostänglar" är extra mörk då det är barn som blir mördade och mördaren lämnar fascinerande spår. Mer kan jag inte säga.
Om ni gillar Gillian Flynn, Karen Dionne, Aline Lilja Gladh och Kia Hedman så är Iveners böcker något för er.
Trots att jag är lyckligt barnfri så betyder det inte att jag ogillar barn. Det värsta som finns är när försvarslösa varelser som barn och djur far illa. Det gör mig fysiskt illamående och i böcker så är det inte vanligt att ha barn som offer, kanske på grund av hur det får läsaren att må. Det är verkligen ett lätt sätt att få en handling att kännas mer brutal och hemsk. Jag plöjde Ramonas första bok och den här är minst lika bra! Det är spännande och obehagligt på samma gång. Jag kunde inte sluta läsa för att jag ville veta vad motivet till morden var, vad kan få en människa att göra något sådant? Utan att spoila för er som inte läst den så fick jag mitt svar på frågan och jag kommer genast att läsa vidare på nästa bok i serien! Rekommenderas verkligen!