What do you think?
Rate this book
Statsministermordet
När chefsåklagare Krister Petersson vid en presskonferens i juni 2020 meddelade sitt beslut att avsluta utredningen av mordet på Olof Palme, med motiveringen att den misstänkte var avliden, blev det ett kollektivt antiklimax för många svenskar. Alla som minns den där sena februarikvällen 1986, som följt utredningen med dess huvudspår och villospår, skulle de aldrig få något entydigt svar på vad som hände? Något som hjälpte dem att äntligen lämna det här nationella såret och gå vidare?
Hans-Gunnar Axberger återvänder till början och ger oss en bred och detaljerad beskrivning av världens största polisutredning, som redan från början missköttes så grovt att det efter några månader stod klart att förövaren med största sannolikhet skulle komma att klara sig undan.
Vad var det som gick fel? Hur kunde Sveriges statsminister mördas på öppen gata? Och hur kunde så många poliser och utredningstimmar ändå inte leda till en lösning av mordet?
Som huvudsekreterare i statens granskningskommission har Hans-Gunnar Axberger djupare kunskap om Palmeutredningen än de flesta. Statsministermordet är ett oumbärligt stycke nutidshistoria. Det är också en berättelse om Sverige, om vår bild av oss själva, och om vår oförmåga att lära av våra misstag.
Hans-Gunnar Axberger återvänder till början och ger oss en bred och detaljerad beskrivning av världens största polisutredning, som redan från början missköttes så grovt att det efter några månader stod klart att förövaren med största sannolikhet skulle komma att klara sig undan.
Vad var det som gick fel? Hur kunde Sveriges statsminister mördas på öppen gata? Och hur kunde så många poliser och utredningstimmar ändå inte leda till en lösning av mordet?
Som huvudsekreterare i statens granskningskommission har Hans-Gunnar Axberger djupare kunskap om Palmeutredningen än de flesta. Statsministermordet är ett oumbärligt stycke nutidshistoria. Det är också en berättelse om Sverige, om vår bild av oss själva, och om vår oförmåga att lära av våra misstag.
456 pages, Hardcover
First published February 17, 2022
18 people are currently reading
135 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 26 of 26 reviews
March 26, 2022
Den mest läsbara och intellektuellt pregnanta boken om Palmeutredningen än så länge, även om författaren tappar bort sin annars goda pedagogik i avsnitten om Ebbe Carlsson-affären( å andra hade en pedagogisk text om denna snåriga affär varit närmast övermänsklig). Dess teser om en krånglig
och efterhand undermålig utredning, slumpmässigt mord och slutligen en horribel nedläggning av utredningen är inte helt okontroversiella, men svårt att säga emot.
och efterhand undermålig utredning, slumpmässigt mord och slutligen en horribel nedläggning av utredningen är inte helt okontroversiella, men svårt att säga emot.
November 25, 2022
Axberger återvänder med den här boken, till början av den 34 år långa mordprocessen som började med att statsminister Olof Palme blir mördad.
Han går väldigt grundligt och detaljerat genom del för del och person för person som varit inblandad på olika sätt i polisutredningen.
Resultatet blir en ingående och kritisk berättelse till varför utredningsprocessen såg ut som den gjorde och vad konsekvenserna blir av ett statsministermord den svenska rättsstaten inte lyckats utreda.
Jag har inte läst någon bok om Olof Palmes mord tidigare men vågar ändå påpeka att det här är den boken man borde välja om man bara ska läsa en. Boken höll mitt intresse nästan rakt igenom, förutom en bit i mitten där det kändes som det nästan blev lite väl detaljerat utan att hålla lika bra koppling till helheten. En sak är säker, boken och hela händelseförloppet väcker känslor och åsikter hos många.
Han går väldigt grundligt och detaljerat genom del för del och person för person som varit inblandad på olika sätt i polisutredningen.
Resultatet blir en ingående och kritisk berättelse till varför utredningsprocessen såg ut som den gjorde och vad konsekvenserna blir av ett statsministermord den svenska rättsstaten inte lyckats utreda.
Jag har inte läst någon bok om Olof Palmes mord tidigare men vågar ändå påpeka att det här är den boken man borde välja om man bara ska läsa en. Boken höll mitt intresse nästan rakt igenom, förutom en bit i mitten där det kändes som det nästan blev lite väl detaljerat utan att hålla lika bra koppling till helheten. En sak är säker, boken och hela händelseförloppet väcker känslor och åsikter hos många.
March 20, 2024
Längesedan jag hoppade ner i ett så manligt kodat kaninhål. Ofta lagom intressant att ha på i bakgrunden men tyvärr har mitt fokus inte kunnat få med sig alla nyanser kring de många olika turerna. Bra är väl det, annars hade jag blivit totalt olidlig på fest. Det ser ut som ett stabilt faktabygge och jag har inga problem med tonen eller stilistiken. Höjdpunkten är den parallella, lite mindre rafflande, utredningen som startades kring spaningsledaren Hans Ölvebros röda tjänstebil.
November 30, 2024
obligatorisk juristvetenskap förstås och väldigt informativ, men tyckte ändå vissa bitar var så outhärdligt sega (läs: pkk-biten) att jag tyvärr ändå inte kan sätta ett högre betyg. allmänbildande dock!!
June 26, 2022
Behövs det fler böcker om Palmemordet? Kanske inte egentligen, det har ju trots allt skrivits mängder. Men med det sagt så gör Axberger en fin och mestadels väldigt saklig sammanfattning av utredningen, dess förvecklingar, affärer och märkliga avslutning. De allra flesta sådana sammanfattningar brukar leda fram till en redovisning av författarens favoritteori, mer eller mindre osannolik, alltid kittlande. Det som gör boken mest läsvärd är frånvaron av sådant.
August 30, 2023
The palmemordutredningsbok to end all palmemordutredningsböcker.
Utgångspunkten är inte att ta reda på vem som sköt utan att gå igenom Polisens arbete och utredning för att ta reda på varför det gick som det gick.
Gediget sammanställt som gav en ny och intressant inblick i Polisen och Säkerhetspolisens organisationer under den tiden. Ingen sten lämnas ovänd.
Utgångspunkten är inte att ta reda på vem som sköt utan att gå igenom Polisens arbete och utredning för att ta reda på varför det gick som det gick.
Gediget sammanställt som gav en ny och intressant inblick i Polisen och Säkerhetspolisens organisationer under den tiden. Ingen sten lämnas ovänd.
July 24, 2025
Tung men stabil genomgång. Bra perspektiv och belysningar på allt som gått fel och varför.
January 28, 2025
Denna tog sin lilla tid men skam den som ger sig. Spoiler: man vet fortf inte vem som sköt Palme
February 28, 2024
Boken styrkor är beskrivningen av en kaosartad förundersökning som fullständigt kollapsar på grund av såväl en spaningsledare med storhetsvansinne som politiska påtryckningar. Den karusellen har beskrivits många gånger tidigare men Axbergers beskrivning är nog den bästa jag har läst hittills. Gunnar Wall skriver ännu mer ingående i sin bok Mörkläggning, men den är så detaljrik att man efter ett tag förlorar greppet om narrativet, en balansgång som Axberger lyckas med.
Sedan spårar det ur en del, vilket gör att åtminstone jag drar öronen åt mig. Bland annat är Axbergers beskrivning av utredningen på John F Kennedy och den efterföljande Warrenkommissionen direkt missvisande, på gränsen till desinformation. Trots Axbergers förord om att han inte "söker svaret på vem gärningsmannen var" så är det i bokens slut fullkomligt klart att han för sin del är övertygad om Christer Petterssons skuld, och den övertygelsen vilar på framförallt två saker: Lisbet Palmes utpekande av Pettersson och gärningsmannaprofilen.
Lisbet Palmes utpekande av Christer Pettersson
Att någon, dessutom av Axbergers kaliber, kan ha någon som helst tilltro till Lisbet Palmes utpekande av Pettersson är obegripligt. Det har beskrivits många gånger tidigare, men Mattias Göranssons sammanställning i artikeln En oanständig partsinlaga i tidningen Filter säger allting som behövs sägas. Utredningen och konfrontationen är så taffligt utförd och bristfälligt dokumenterad att det saknar värde.
Dock ska man vara vaksam på att Mattias Göranssons artikel, vilket gör rubriken något ironisk, också är en partsinlaga. Göransson var redaktör av Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren, vars teori om gärningsmannen Axberger sågar jäms med fotknölarna i den här boken.
Gärningsmannaprofilen
Axberger gör mycket väsen av gärningsmannaprofilen. Han beskriver att metoden har sina begräsningar:
Polisens arbete med gärningsmannaprofilen påbörjades 1993, sex år efter mordet och efter två rättegångar mot Christer Pettersson. Så trots att profilen bryter mot metodens viktigaste begränsning, och dessutom var utförd av samma personer som var övertygade om den utpekade gärningsmannen Christer Pettersson, så menar Axberger att dess slutsatser är giltiga.
Att Axberger inte reflekterar över det uppenbara jävet att profilen utförts av personal vars ingångspunkt var att mördaren var en ensam gärningsman, och att den gärningsmannen var Christer Pettersson, är häpnadsväckande. Istället använder han bakvägen profilen som ett schema i vilken han placerar Petterssons historia, inte minst de psykiatriska undersökningar han genomgått.
Till intäkt för profilens validitet tar han sin intervju med Robert Ressler, en man som som tidigare arbetat med gärningsmannaprofiler i enheten BSU vid FBI (och av sin självbiografi Whoever Fights Monsters att döma inte är alltför ödmjuk).
En annan man som har en del att säga om Ressler och framförallt gärningsmannaprofiler är polisen Robert Keppel som bland annat utredde seriemördarna Ted Bundy och Gary Ridgway. I hans bok The Riverman har han följande att säga om den gärningsmannaprofil som FBI tog fram om barnamördaren i Atlanta:
Barnamördaren visade sig vara en svart man.
Axberger pekar själv ut hur svag profilen är:
Återigen är det värt att citera Keppel när han beskriver gärningsmannaprofilen av the Green River Killer som åratal senare visade sig vara Gary Ridgway:
Det går att ställa samma fråga om rutinmässiga beskrivelser av "den ensamma mördaren" smugit in sig i gärningsmannaprofilen även för Palmemordet. Tyvärr är det ingenting som Axberger reflekterar över.
Vidare så lutar sig Axberger mot Resslers bedömning av skottets placering vilket skulle bevisa att det rör sig om en amatör:
Här hajade jag till, för det går rakt emot vad svenska experter sade då de intervjuades av Palmekommissionen som alltså Axberger satt i. Stycket från Palmekommissionens utfrågning med Kari Ormstad den 24 april 1995 är ganska långt men värt att citera i sin helhet:
Granskningskommissionens betänkande Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme (SOU 1999:88) sammanfattar de svenska experternas vittnesmål som följer:
En av författarna av utredningen? Hans-Gunnar Axberger.
Det hade varit fint om Axberger förklarat varför han hyser större tilltro till sin amerikanska expert än till de svenska experter han själv intervjuat i sin medverkan i Palmekommissionen.
Polisspåret
I en handvändning avvisar Axberger polisspåret, i synnerhet den kanske mest trolige mördaren Carl Gustav Östling, vilka bland andra Gunnar Wall har skrivit om i detalj i hans böcker Konspiration Olof Palme och Mörkläggning.
I mordutredningar talas det ofta om means, motive and opportunity. Vapenhandlaren och nazistsympatisören Östling hyrde vid tidpunkten för mordet en lägenhet på Regeringsgatan 85, precis i korsningen David Bagares gata, 300 meter från mordplatsen och lite mer än 100 meter från trapporna från Tunnelgatan, precis i det kvarter där den misstänkte gärningsmannen sist sågs.
Med andra ord hade han såväl medel som motiv och tillfälle. Anledningen till att jag tar upp det är att Axberger alltför lättvindigt viftar bort detta på en sida eller två, samtidigt som han med andra handen mer eller mindre anklagar Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren och förundersökningsledaren Krister Peterson för förtal av avliden utan att själv reflektera över att han själv gör detsamma med Christer Pettersson i sin egen bok. Och i och med att Axberger själv namnger Östling så ser jag inget hinder att göra det själv.
Sedan spårar det ur en del, vilket gör att åtminstone jag drar öronen åt mig. Bland annat är Axbergers beskrivning av utredningen på John F Kennedy och den efterföljande Warrenkommissionen direkt missvisande, på gränsen till desinformation. Trots Axbergers förord om att han inte "söker svaret på vem gärningsmannen var" så är det i bokens slut fullkomligt klart att han för sin del är övertygad om Christer Petterssons skuld, och den övertygelsen vilar på framförallt två saker: Lisbet Palmes utpekande av Pettersson och gärningsmannaprofilen.
Lisbet Palmes utpekande av Christer Pettersson
Att någon, dessutom av Axbergers kaliber, kan ha någon som helst tilltro till Lisbet Palmes utpekande av Pettersson är obegripligt. Det har beskrivits många gånger tidigare, men Mattias Göranssons sammanställning i artikeln En oanständig partsinlaga i tidningen Filter säger allting som behövs sägas. Utredningen och konfrontationen är så taffligt utförd och bristfälligt dokumenterad att det saknar värde.
Dock ska man vara vaksam på att Mattias Göranssons artikel, vilket gör rubriken något ironisk, också är en partsinlaga. Göransson var redaktör av Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren, vars teori om gärningsmannen Axberger sågar jäms med fotknölarna i den här boken.
Gärningsmannaprofilen
Axberger gör mycket väsen av gärningsmannaprofilen. Han beskriver att metoden har sina begräsningar:
Den viktigaste begränsningen är dock att profileringen ska utföras innan någon misstänkt gärningsman blivit del av utredningen eller i varje fall av någon som med säkerhet saknar kunskap om den individen. Erfarenheten bedöms visa – och det gör väl även sunda förnuftet – att när profileraren har kunskaper om en misstänkt så påverkas resultatet, hur mycket vederbörande än anstränger sig för att avskärma sig. Den profil som gjordes om statsministermordet illustrerar riktigheten i detta.
Polisens arbete med gärningsmannaprofilen påbörjades 1993, sex år efter mordet och efter två rättegångar mot Christer Pettersson. Så trots att profilen bryter mot metodens viktigaste begränsning, och dessutom var utförd av samma personer som var övertygade om den utpekade gärningsmannen Christer Pettersson, så menar Axberger att dess slutsatser är giltiga.
Dess praktiskt viktigaste slutsats är att brottet inte är resultatet av någon konspiration med flera medverkande utan att det begicks av en gärningsman som agerade ensam.
Att Axberger inte reflekterar över det uppenbara jävet att profilen utförts av personal vars ingångspunkt var att mördaren var en ensam gärningsman, och att den gärningsmannen var Christer Pettersson, är häpnadsväckande. Istället använder han bakvägen profilen som ett schema i vilken han placerar Petterssons historia, inte minst de psykiatriska undersökningar han genomgått.
Till intäkt för profilens validitet tar han sin intervju med Robert Ressler, en man som som tidigare arbetat med gärningsmannaprofiler i enheten BSU vid FBI (och av sin självbiografi Whoever Fights Monsters att döma inte är alltför ödmjuk).
En annan man som har en del att säga om Ressler och framförallt gärningsmannaprofiler är polisen Robert Keppel som bland annat utredde seriemördarna Ted Bundy och Gary Ridgway. I hans bok The Riverman har han följande att säga om den gärningsmannaprofil som FBI tog fram om barnamördaren i Atlanta:
We couldn't wait to hear what gems of wisdom would come from the BSU's agents, most of whom were only self-proclaimed experts in murder investigations and had never investigated one lead in an actual murder case. The FBI were the kings of follow-up but couldn't solve a crime in progress. Most local homicide detectives knew this. It was no surprise, therefore, that there were few friends of the FBI in this room. The profile of the probable killer provided by the BSU mirrored the wishes of the community, that is, the killer was white.
Barnamördaren visade sig vara en svart man.
Axberger pekar själv ut hur svag profilen är:
Jag är lekman och ska inte försöka mig på att utvärdera men kan inte undgå att notera vagheten och känslan av att det spretar. Beskrivningen kan, liksom senare profiler, ibland påminna om horoskopets under förment precision dolda mångtydighet.
Återigen är det värt att citera Keppel när han beskriver gärningsmannaprofilen av the Green River Killer som åratal senare visade sig vara Gary Ridgway:
Years later, what surprised me was that much of the same terminology and descriptions used in the report, which I believed to have been unique to the Green River Killer, appeared as the routine characteristics of sexual homicide offenders in the book Sexual Homicide, written by John Douglas and Robert Ressler of the FBI's BSU and Ann Burgess. My concern today is, has the profiling effort in serial-murder cases by the FBI been only a superficial guess about the background of killers in any series of cases?
Det går att ställa samma fråga om rutinmässiga beskrivelser av "den ensamma mördaren" smugit in sig i gärningsmannaprofilen även för Palmemordet. Tyvärr är det ingenting som Axberger reflekterar över.
Vidare så lutar sig Axberger mot Resslers bedömning av skottets placering vilket skulle bevisa att det rör sig om en amatör:
Skottets placering. En professionell gärningsman skulle ha placerat skottet i offrets bakhuvud. Tillsammans med en ändamålsenlig ammunition hade detta varit det enklaste och effektivaste sättet om syftet var att döda statsministern. Ett skott i den region som gärningsmannen valde är effektivt men träffytan är relativt liten och det är lätt att missa. En professionell gärningsman skulle inte ha chansat på det.
Här hajade jag till, för det går rakt emot vad svenska experter sade då de intervjuades av Palmekommissionen som alltså Axberger satt i. Stycket från Palmekommissionens utfrågning med Kari Ormstad den 24 april 1995 är ganska långt men värt att citera i sin helhet:
Tora Holst: Jag skulle gärna vilja veta, om man inte hade satt skottet där utan någon annanstans på ryggtavlan eller mot huvudet. Hur stor hade chansen varit att överleva då? Var det ett särskilt bra ställe att skjuta på?
Kari Ormstad: Ja, det är ett väldigt bra ställe. Ryggtavlan är stor och den rör sig inte så väldigt mycket. Huvudet snurrar ju så här. Man tittar på något, man böjer sig framåt, man skakar på skallen. Dels är den liten, dels är den mer rörlig och dels är det ganske store möjligheter att man överlever ett skott i huvudet. Det ska prickas väldigt bra för att man med säkerhet inte skall överleva. skott i huvudet kan vara förenliga med livets fortbestånd om man får optimal behandling. De kan också vara dödande förstås. Men det är alltid en risk då att den skadade skall överleva och berätta och kanske till och med ha sett något.
Det är ganske riskfyllt att skjuta folk i huvudet. Men att skjuta på något som är en halvmeter brett och 70 cm högt är lättare. Man uppnår lättast sin avsikt att döda om man siktar nära mitten. Det spelar ingen roll om man träffar ganska högt eller ganska lågt. Även vad bredden angår så har man mer än 10 cm att gå på. Om man träffar 3, 4 till höger eller 3, 4 till vänster spelar inte så stor roll. Visserligen kan man då missa ryggmärgen, men det gör ju inte så mycket om man i alla fall sliter av antingen kroppspulsådern som ligger lite åt vänster, stora hålvenen som ligger lite åt höger eller stora lungpulsådrorna som grenar sig väldigt tidigt. Så något av detta prickar man om man håller sig 5 cm på var sin sida av kotpelaren. Om man träffar 10, 15, 20 eller 30 cm ovanför midjan, det spelar ingen roll. Så det är ett välplacerat skott. Skytten prickade alla strukturer som borde utsläckas för att omedelbart försätta Palme i medvetslöst, orörligt och ej reparerbart skick.
Men han skulle kunnat klara sig med mindre precision. Skott som träffar nedanför midjan brukar inte vara dödliga, åtminstone inte omedelbart. De kan vara, men det är större chans att den skjutna klarar sig då och i alla fall att huvudet bevaras och att han kan berätta. Det kan väl spekuleras i att avsikten i detta fall var att avlägsna Palme där och då och att icke åka fast för det. Så som vi kan se hittills så har det lyckats.
Håkan Winberg: Hur stor var chansen att han så att säga skulle missa då när han sätter skottet i övre delen av kroppen. Är det 50/50 eller?
Kari Ormstad: Oh nej. Det bör skottexperterna svara på. Att pricka något med 10 cm bredd och 20 cm höjd på 30 cm avstånd. Det torde väl inte vara så svårt även om man har ett tungt vapen. Det är gansk (sic) stor chans att han träffar inom det dödande området. Hade han däremot varit så mycket som 1 eller 2 m bak då är det en annan sak. Som du refererade att på 3, 4 m håll så var det bara en tredjedel av skotten som träffade alls.
Granskningskommissionens betänkande Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme (SOU 1999:88) sammanfattar de svenska experternas vittnesmål som följer:
Skottet mot Olof Palme var enligt vad som uttalats av rättsmedicinsk expertis närmast optimalt om syftet var att döda. (s. 150)
En av författarna av utredningen? Hans-Gunnar Axberger.
Det hade varit fint om Axberger förklarat varför han hyser större tilltro till sin amerikanska expert än till de svenska experter han själv intervjuat i sin medverkan i Palmekommissionen.
Polisspåret
I en handvändning avvisar Axberger polisspåret, i synnerhet den kanske mest trolige mördaren Carl Gustav Östling, vilka bland andra Gunnar Wall har skrivit om i detalj i hans böcker Konspiration Olof Palme och Mörkläggning.
I mordutredningar talas det ofta om means, motive and opportunity. Vapenhandlaren och nazistsympatisören Östling hyrde vid tidpunkten för mordet en lägenhet på Regeringsgatan 85, precis i korsningen David Bagares gata, 300 meter från mordplatsen och lite mer än 100 meter från trapporna från Tunnelgatan, precis i det kvarter där den misstänkte gärningsmannen sist sågs.
Med andra ord hade han såväl medel som motiv och tillfälle. Anledningen till att jag tar upp det är att Axberger alltför lättvindigt viftar bort detta på en sida eller två, samtidigt som han med andra handen mer eller mindre anklagar Thomas Petterssons bok Den osannolika mördaren och förundersökningsledaren Krister Peterson för förtal av avliden utan att själv reflektera över att han själv gör detsamma med Christer Pettersson i sin egen bok. Och i och med att Axberger själv namnger Östling så ser jag inget hinder att göra det själv.
December 21, 2022
En bra genomgång av mordet och utredningen genom åren som gått. Förvänta dig inga svar om vem mördaren är dock.
May 27, 2022
Utgångspunkten är utredningen snarare än mordet. Ganska intressant perspektiv. Författarens självgodhet är störande ibland men tillför något andra gånger.
November 3, 2022
Den här boken syftar till att kartlägga utredningen av Palmemordet, och hur det är möjligt att mordet inte uppklarades trots tid, pengar osv. För det första: det kan säkert vara bra att det finns en bok om mordet som inte teoretiserar kring en viss tänkbar mördare - men den här boken är för den sakens skull inte saklig. Folk verkar bli bländade av Axbergers tidigare uppdrag och relation till utredningen, men jag tycker dels att boken är rätt dåligt skriven och framförallt att den är onödig. Vi vet att utredningen var kass? Vad är poängen med att skriva en bok om det? Och också: det är väldigt lätt att förstå att utredningen var undermålig, det går att utläsa ur de faktiska händelseförloppen. Därför blir det fjantigt när Axberger vill skriva ”torrt” och ”sakligt” men ändå implicera bristerna. För då är det inte längre sakligt. Dels känns det som att man som läsare blir skriven på näsan, som att man själv inte kunnat dra slutsatser alls. Det blir oerhört fjantigt när utredningen ska kritiseras på ett försiktigt/ödmjukt sätt. Om du verkligen vill att alla ska veta hur kass utredningen var, skriv att den var det rakt av? Istället för att skriva saker som ”genant, det går inte att förneka”, ”det går tyvärr inte att beskriva med vackrare ord” och annat trams. Det värsta är när folk läser boken nu och vill vara intellektuella och skriver i termer av att boken är ”redogörande” med ”viss akademisk humor” och att det är så fantastiskt att boken inte ens pekar ut en mördare. Det här är en redogörelse av Palmeutredningen som syftar till att visa hur insatt f.d. JO, Axberger, är i utredningen. Tycker inte den tillför något nytt, att den fyller någon särskild funktion, att den är särskilt intressant att läsa eller liknande. Men den är ju kommersiellt gångbar så det var väl toppen att den blev Augustnominerad
January 2, 2023
34 år av små och stora katastrofer. Det är bilden av Palmeutredningen, som tecknas. Statsministermordet handlar inte om mordet och inte om mördaren, utan om utredningen, och vill förklara varför mordet inte blivit löst. Det är en redogörelse som är personligt färgad och författaren är inte rädd för att värdera och betygsätta tongivande personer och deras insatser i utredningen, från Holmér till Petersson. Vissa detaljer är häpnadsväckande och väldigt mustigt beskrivna, som historien om den olagliga "smuggel-buggningen". Det kändes säkert handlingskraftigt och kreativt då, framstår pajasartat nu.
Jag var 6 år när Palme mördades och har inga minnen av utredningen innan den fick nytt ljus med Skandiamannen-storyn i Filter. Men jag kommer inte att glömma den bisarra och taffliga presskonferensen 2020 (är detta en ppt-dragning i ett grupparbete i åk 9??) och vilket totalt antiklimax den måste varit för alla som följt utredningen genom åren. Minnet blir levande igen i bokens slutkapitel och det är ett passande slut på historien - en halv livstid av ständiga misslyckanden.
Det här är ju inte fiktion, men på något vis färgas mitt betyg av det otillfredsställande resultatet av utredningen. Vi vet ju redan att vi inte vet vem mördaren är, och läsningen rätar såklart inte ut det frågetecknet. Men! Det var mycket intressant att ta del av en så omsorgsfull och personlig beskrivning av hela utredningsarbetet, ett oerhört arbete ligger bakom detta. Det finns nog en nedärvd frustration i den svenska folksjälen över att det här förblir olöst.
Jag var 6 år när Palme mördades och har inga minnen av utredningen innan den fick nytt ljus med Skandiamannen-storyn i Filter. Men jag kommer inte att glömma den bisarra och taffliga presskonferensen 2020 (är detta en ppt-dragning i ett grupparbete i åk 9??) och vilket totalt antiklimax den måste varit för alla som följt utredningen genom åren. Minnet blir levande igen i bokens slutkapitel och det är ett passande slut på historien - en halv livstid av ständiga misslyckanden.
Det här är ju inte fiktion, men på något vis färgas mitt betyg av det otillfredsställande resultatet av utredningen. Vi vet ju redan att vi inte vet vem mördaren är, och läsningen rätar såklart inte ut det frågetecknet. Men! Det var mycket intressant att ta del av en så omsorgsfull och personlig beskrivning av hela utredningsarbetet, ett oerhört arbete ligger bakom detta. Det finns nog en nedärvd frustration i den svenska folksjälen över att det här förblir olöst.
January 26, 2023
Statsministermordet är en mycket ambitiös, intressant (om än stundtals knastertorr) och engagerande bok, som på ett detaljerat sätt tar ett helhetsgrepp om Palme-mordet och Palmeutredningen, dock utan att lansera någon egen teori om vem som utförde mordet. Axberger tar inga fångar, och verkar inte ha några betänkligheter att på ett skoningslöst sätt såga personer som figurerat i Palmeutredningen och, enligt Axbergers uppfattning, inte skött sitt uppdrag på ett godkänt sätt. Förutom spaningsledare Hans Holmér och Säkerhetspolisen och dåvarande justitieminister Anna Greja Leijon får även den senaste åklagaren i Palmeutredningen, Krister Pettersson, stark kritik.
Förutom att redogöra för mordet och de huvudsakliga spåren som har utretts, redogör även Axberger för de brister i utredningen som förevarit, som en förklaring till varför brottet inte har lösts. Han ondgör sig även över den, minst sagt, dråpliga avslutningen av hela utredningen som Krister Pettersson orkestrerade under 2020, när Skandia-mannen postumt utsågs till mördare.
Det var en mycket allmänbildande bok, och förutom en fördjupad insyn i utredningen fick man även läsa mycket om Ebbe Carlsson-affären, vilket var intressant. I samband med att jag läste denna bok lyssnade jag även på del fem i Hamilton-serien (Den hedervärda mördaren), som utspelar sig i ungefär samma tid. Många av de förklaringar av historiska skeenden som finns i Statsministermordet gjorde att jag förstod betydligt fler pikar/paralleller i den hedervärda mördaren, vilket var kul.
Förutom att redogöra för mordet och de huvudsakliga spåren som har utretts, redogör även Axberger för de brister i utredningen som förevarit, som en förklaring till varför brottet inte har lösts. Han ondgör sig även över den, minst sagt, dråpliga avslutningen av hela utredningen som Krister Pettersson orkestrerade under 2020, när Skandia-mannen postumt utsågs till mördare.
Det var en mycket allmänbildande bok, och förutom en fördjupad insyn i utredningen fick man även läsa mycket om Ebbe Carlsson-affären, vilket var intressant. I samband med att jag läste denna bok lyssnade jag även på del fem i Hamilton-serien (Den hedervärda mördaren), som utspelar sig i ungefär samma tid. Många av de förklaringar av historiska skeenden som finns i Statsministermordet gjorde att jag förstod betydligt fler pikar/paralleller i den hedervärda mördaren, vilket var kul.
April 29, 2022
Av de böcker jag läst om Palmemordet - jag har läst några stycken, men långt ifrån alla - är detta den i särklass bästa. Den är skriven av Hans-Gunnar Axberger, jurist som bland annat varit både press- och justitieombudsman. Han var dessutom ledamot i den kommission som 1996-1999 granskade Palmeutredningen, vilket gör honom synnerligen väl lämpad att skriva om den.
Till skillnad från de flesta andra böcker av Palmemordet presenterar Axberger ingen teori om vem som låg bakom mordet. Istället tar han ett helhetsgreupp på utredningen, från de första kritiska minuterna fram tills att den lades ned i juni 2020. Han är kritisk, inte minst mot utpekandet av den så kallade Skandiamannen. Tonen är saklig, men med inslag av en torr, akademisk humor som jag uppskattar mycket.
Den enda negativa kritik jag kan uppbringa är att Axberger uppehåller sig lite för länge kring Ebbe Carlsson-affären; ungefär en fjärdedel av boken handlar om den. Det är dock en mild kritik. "Statsministermordet" är en mycket välskriven och informativ bok om världens dyraste brottsutredning. Ska ni läsa en bok om Palmemordet, ska ni välja den här.
Till skillnad från de flesta andra böcker av Palmemordet presenterar Axberger ingen teori om vem som låg bakom mordet. Istället tar han ett helhetsgreupp på utredningen, från de första kritiska minuterna fram tills att den lades ned i juni 2020. Han är kritisk, inte minst mot utpekandet av den så kallade Skandiamannen. Tonen är saklig, men med inslag av en torr, akademisk humor som jag uppskattar mycket.
Den enda negativa kritik jag kan uppbringa är att Axberger uppehåller sig lite för länge kring Ebbe Carlsson-affären; ungefär en fjärdedel av boken handlar om den. Det är dock en mild kritik. "Statsministermordet" är en mycket välskriven och informativ bok om världens dyraste brottsutredning. Ska ni läsa en bok om Palmemordet, ska ni välja den här.
September 16, 2025
Jag har inte läst någon annan bok om mordet på Olof Palme men känner inte att jag behöver göra det efter att ha tagit del av denna fenomenala genomgång av utredningen, från mordnatten till den famösa presskonferensen då en avliden person pekades ut som gärningsman. Axberger driver inte, till skillnad från otaliga andra, någon tes utan redogör strikt och sakligt för vad som faktiskt hände och varför någon klarhet aldrig har kunnat uppnås. Fantastisk läsning för den som är mer intresserad av fakta än diverse mer eller mindre konspiratoriska teorier.
March 13, 2022
Axberger söker svar på frågan "Varför har inte Palmes mördare gripits"
Svar:
1. Strukturella fel. Svergige har inget sofistikerat utredingsväsende typ FBI, Också Relation Åklagare-Polis och Reviststrider dem emellan. Frånvara av fungerade krisplaner.
2. Aktörers tillkortakommanden(Yttre befäl mordnatten, Holmer, Polischef
3. Regeringens misstro mot polisen/säpa som ledde till den osannolika Ebbe affären
Svar:
1. Strukturella fel. Svergige har inget sofistikerat utredingsväsende typ FBI, Också Relation Åklagare-Polis och Reviststrider dem emellan. Frånvara av fungerade krisplaner.
2. Aktörers tillkortakommanden(Yttre befäl mordnatten, Holmer, Polischef
3. Regeringens misstro mot polisen/säpa som ledde till den osannolika Ebbe affären
May 11, 2022
Väldigt välskriven och mycket intressant!
April 30, 2023
Den enda boken om Palme-mordet du behöver!
June 27, 2023
Så kom här slutorden i denna svårbegripliga historia. Varför gick mordutredningen som den gick? Måsteläsning för den som har åsikter om (utredningen av) palmemordet.
February 26, 2024
Mest uttömmande i ämnet
June 25, 2024
Intressant,men samtidigt tråkig som satan.
January 30, 2025
Tyvärr fick man inte svar på vem mördaren var.
November 27, 2022
Läs min recension på bloggen: https://www.fiktiviteter.se/2022/11/2...
September 7, 2024
Riktigt intressant! Väldigt välskriven och noggrann genomgång av hela Palme-utredningen. Jag har inte läst något annat i ämnet, så kan inte jämföra. Jag kommer ihåg mordet, och kommer vagt ihåg affärerna och skandalerna kring utredningen, så intressant att få minnet uppfriskat. Författaren är mycket kunnig, skriver fantastiskt bra, och har starka åsikter när det kommer till tex rättssäkerhet, vilket är mycket positivt. Väl värd att läsa.
Displaying 1 - 26 of 26 reviews