Rakt från den skånska myllan, en varm och tragikomisk skröna som andas Fritiof Nilsson Piraten.
Det är tidig juldagsmorgon i ett villakvarter på den skånska landsbygden. Freja Morgonstjerne är nyss uppstigen och nervös. Hon har firat jul med familjen i barndomsbyn, det gör hon varje år, men denna dag ska hon göra något hon aldrig gjort tidigare - gå på hemvändarkvällen på det lokala nöjespalatset Lucky Lada. Hon har intalat sig själv att det är för att hitta inspiration till den parafras som hon vill skriva på Fritiof Nilsson Piratens Bombi Bitt och jag, men egentligen handlar det om något annat: hon plågas av en känsla av främlingskap inför den bonniga tjej hon en gång var.
Freja fördriver tiden med att lyssna på sin mors anekdoter om bygden, och åt att försöka hitta någon som kan följa med till Ladan. Hennes två närmaste vänner, Maja och Sirintar, är upptagna. I takt med att Freja kontaktar alltmer avlägsna barndomsvänner vecklar både hennes egen och deras gemensamma historia ut sig. Den handlar om Höör och att växa upp där, om vad man måste förneka hos sig själv för att bli konstnär, och om det magiska - och tragiska - i att vara flicka.
Det är tydligt att Freja borde strunta i hemvändarkvällen, hennes motiv är ynkliga - men att inte gå är inte ett alternativ. Som bara kan förklaras så här: den som tyvärr inte varit flicka i Höör kan inte förstå hur mycket Freja längtar till Lucky Lada.
Lucky Lada och jag är en roman om kärlek: att älska sina vänner, sin mamma, platsen där man vuxit upp, och till slut kanske även den man varit.
Oj! Vad KUL det här var! Det här är en burlesk uppväxtskildring med kvinnligt subjekt, en mycket välbehövlig skröna att amuseras av efter att ha marinerats i Prousts navelskåderi, Knausgårds ego och Fridegårds misogyni. Maunsbach bjuder upp till dans i Bellmans backanala tradition men nu är det bonniga tjejer som står för rackartygen. Här finns mycket (för en åttiotalist som växt upp på Gotland) att känna igen sig i.
Vår protagonist är självaste Freja Morgonstjerne (författarens alter ego kan tänkas), och som jag älskar henne. Hon föddes 1990, växte upp i Höör (granne med Hörby med domännamnet horby.se) som ett fult barn. Tjock och nyfiken, längtade hon efter en ”riktig karl” redan som tioåring. Hon och hennes kompisar – råa men hjärtliga – moonade för grannarna, blev utsatta för bröstmjölksattack av en storasyster, ringde heta linjen, gick på sexleksaksparty och drack sprit tillsammans. Alltid tillsammans. Freja går senare på skrivarskola och publicerar böcker som ger henne epitetet ”knullförfattare”. Nu är hon trettio och håller på med en pastisch på hennes pappas favoritbok Bombi Bitt och jag; en slags självbiografi, humoristiskt skriven av Fritiof Nilsson Piraten som utspelar sig i Skåne ett sekel innan Frejas vuxenblivande. Men hon har kört fast. Hon bestämmer sig för ett hemvändarbesök till krogen Lucky Lada i Höör för att få inspiration. Kan hon få med sig de gamla vännerna tro?
Det här är Maria Maunsbach tredje roman – minst lika bra, kanske till och med bättre än de två tidigare. Hon skriver med skärpa, humor och självdistans på ett briljant sätt. Feministiskt och modernt, sexigt och utlevande, utan att förenkla eller skriva läsaren på näsan. Och utan ängslighet! Det är en svår konst att skriva roligt, behärskad av få. Jag vill utnämna Maunsbach till den skånska skrönans mästare. Att lyssna på ljudboken som hon själv läst in gör det än bättre.
Det är faktiskt helt fantastiskt att få läsa om en klitoris som beskrivs som aggressiv, ett gäng på tre tjejer som inte håller på med utfrysning, en mamma som får ta stor plats med sina underhållande berättelser och en pappa som på grund av sin frånvaro också, rättvist nog, är frånvarande i texten. Sökandet efter kärlek och en heterosexuell relation slipper vi också, här är det vänskapen som framkallar känslor av salighet. Det finns förstås också ett allvar i nedersta lagret av denna underbara berättelse som rör misogyni, utanförskap, fattigdom, missbruk, psykisk sjukdom och sexuellt våld. Och lärdom om hur man kan tackla allvaret.
”Det är så mamma lärt mig bearbeta allt jobbigt, att skratta åt eländet. Att göra historier av det. Låta historierna gå igen, berättas och skrattas åt tills de inte längre känns mörka. Tills det som hänt bara är en händelse i raden av andra händelser. En del av livet och vår gemensamma historia.”
Att höra Maria Maunsbachs röst berätta om den skånska landsbygden i lurarna medan man promenerar runt i Malmö är inte fy skam. Jag tycker verkligen om att romaner som porträtterar Skåne verkar få så stort genomslag, för jag känner mig nästan aldrig så bekräftad som människa som när jag så totalt kan spegla mig i de erfarenheter och de personer som beskrivs. Jag har förvisso aldrig bott i Höör eller knappt ens satt min fot i bygden (utöver besök till Skånes djurpark) - men ändå vet jag precis vilka människor som befolkar byn - för det är samma människor som bor i min hemstad Ängelholm. Moderns “ja ja ja” är så vi alla pratar, och uttrycket säger faktiskt precis allt.
Myllret av anekdoter och dråpligheter är fulla av igenkänning och värme. Uppväxtskildringen av Freja och hennes många kompisar känns träffsäker och trovärdig. Jag köper absolut att någon fått smeknamnet “snopp-i-munnen-Kinga” (och har kanske även själv bidragit till att komma på ett och annat smeknamn i mina dagar). Särskilt njöt jag av att läsa den feministiska revolten att döpa en orkester till “Beaver gang”, med vetskapen om att ingen vuxen kan kommentera detta när det gäller “oskyldiga” barn. Mycket humor, mycket igenkänning och helt klart en värdig pastisch på Piraten.
En dråplig och buskisartad berättelse om Freja och hennes vilja att besöka juldagens hemvändarkväll på Lucky Lada i Höör. Den bjöd på lika delar skratt, generat besvär och känslor av äckel. Roligast var flera av Frejas mammas skrönor och anekdoter om människor hon känner.
Författaren har uttalat tagit inspiration från Fritiof Nilsson Piraten och hans böcker ”Bombi Bitt och jag” och ”Tre terminer”. Jag har inte läst någon av dessa och eventuellt skulle jag ha uppskattat ”Lucky Lada och jag” mer om jag gjort det.
Jag är klar!! Har tyckt om denna bok mycket, många roliga anekdoter och en fantastisk uppläsning. Mycket som är sådär äckligt som vardagen kan vara, tycker det är härligt. Har aldrig läst en så noggrann beskrivning av en dildo.
Lite lång kanske, men all in all en underhållande lyssningsupplevelse!
Rolig, dråplig, svettig, hjärtskärande, härlig, sorglig, fyndig. En plats och en uppväxt under lupp, inramat av det mest utsökta rysch-pysch. Slutet är magnifikt.
Sjunde boken i bokklubben är en ovanlig hyllning till Skåne och att växa upp på liten ort, på landet.
I boken får vi följa Freya som under en jul hemma i Höör, kollar tillbaka på sin uppväxt och författarskap. Hon har satt som mål att på juldagen hemma i hembyn, dra ut på Ladan (en nattklubb) där hon tidigare festat som ung. Problemet är bara att hon har ingen att åka dit med, och vi får därför göra en resa i hennes olika bekantskaper och liv när hon ska komma på vem hon kan fråga.
Jag gillar boken. I samband med läsningen väcktes några egna gamla minnen. Boken blev också en intim upplevelse eftersom författaren vek ut sitt inre så öppet. Jag förmodar att Freya är författaren Maria. Annars blir jag kränkt.
Jag tycker också om slutet och bokens dramaturgi överlag. Dock känns vissa delar bitvis onödiga och jag tror att några partier hade kunnat kortas ner för att skapa ett bättre flyt. Men i övrigt är boken bra skriven.
Jag ger boken 4/5 för bra språk och att många egna minnen kom tillbaka. Extra plus i kanten på mammas dialoger som skrivs på redig dialegt
En solklar 5 av 5. Författaren blandar humor, allvar och personutveckling på ett sätt som ständigt går att känna igen sig i och därmed också identifiera sig med. Skildringarna av landsbygden; människorna, platserna och klimatet går verkligen att känna igen sig i om man är uppvuxen utanför de större städerna. Framförallt är boken väldigt rolig men har också väldigt allvarliga drag och teman som berättas genom historier som går att skratta åt och tänka på. Själv lyssnade jag på ljudboken inläst av författaren själv och det är jag väldigt glad över att jag gjorde. Fantastisk inläsning med inlevelse som gjorde upplevelsen roligare och berättelsen ännu mer påtaglig. Jag skulle absolut kunna tänka mig att uppleva berättelsen igen i bokformat och inte genom ljudbok för att få ut det bästa av båda världar, men jag rekommenderar verkligen ljudboken.
Riktigt roligt hur Maunsbach har varvat nutid med dåtid, både hennes egen barndom och mammans ungdomsår. Sättet att se på vissa minnen och personer känner nog de flesta igen som är uppvuxna i en inte alltför stor stad! Det som sänker betyget lite är att det ibland känns lite långrandigt, en del minnen lyfter inte historien alls och känns mer som utfyllnad. Rekommenderar den ändå pga feel good!
Asså gud ändå vad man älskar detta. Huvudrollsinnehavaren plöjer igenom en lång bank av barndomsminnen och samtidigt familjärt hänger med sin mamma under juldagen. Den är varken burlesk eller avklädd men känns ärlig och lite rå. Jag skulle inte vilja vara Maria men jag avundas verkligen hennes sätt att uttrycka sig, så pang på. Lagt kort ligger, fickpluntan med och bestämda steg. Samtidigt anar vi en medelålders ångest om man är rätt ute, är det fel att inte ha familj, stora frågor men obesvarade och i historien får de lite fingret för här är det jädra amamma som gäller.
Fullkomligen ÄLSKAR den! Karaktärernas egenheter, den skånska melodin och samhällsskildringen som kan överföras från skånsk landsbygd till värmländsk dito. Så härlig berättarkonst!
Lyssnade på den här boken och det skulle jag säga är ett måste! Maria Maunsbachs uppläsning är helt enastående och passar så vältill romanens berättarglädje. Jag är underhållen från början till slut och tänker att det här är ett skruvat men vackert kärleksbrev till Höör och barndomsvännerna.
Det var många år sedan jag tvingades läsa "Bombi Bitt och jag" hos gammelmormor en regnig sommardag istället för att vara ute och ränna. Jag kommer inte ihåg så mycket av boken men jag kommer ihåg känslan av att sitta i finrummets soffa en hel dag med önskan att vara någon annanstans sprittande i benen och något som kryper under skinnet. Denna bok förmedlar exakt den känslan! Hade det inte varit för en fantastisk författaruppläsning på den mellanskånska jag saknat sedan ex-svägerskans dagar hade jag aldrig kommit igenom boken - man orkar bara med en så stor dos av Piraten-historier med målande smeknamn uppblandade med Frejas sexminnen. Någonstans mot slutet var jag när att ge upp och bara skrika "men för i helvete - sätt på dig kläderna och pallra dig iväg någongång!!" Jag höll ut och kom till slut med till Lucky Lada. Måste läsa om BBoj för att se hur det står sig mot Kiviks marknad, men till Lucky Lada behöver jag inte komma tillbaka i brådrasket.
Fantastisk skildring av en tjejs uppväxt i den skånska myllans epicentrum. Härligt frigörande, rasande roligt, stundtals snuskigt och inte minst bonnigt. Allt på ett välbalanserat och älskvärt sätt. Älskade den från start till slut. Lyssnade på den här. Brukar föredra att läsa men frågan är om den här inte blir ännu bättre i ljudformat. Mycket tack vare att författaren själv är den som läser, vilket inte bara ger läsaren/lyssnaren den exakt tänkta rytmen och tonen när den skrevs utan även bjuder på en stor portion underbar dialektalbonus.