Fjärilen i min hjärna

by Anders Paulrud

"Nu vänder jag mig nedåt, till fåglarna i underjorden -
Så kanske. Om det inte lät så dramatiskt. Och vackert.
Förresten, det finns inga ord. Ord som ger det mening, döendet menar jag.
Jag försöker hitta dem i det som är nära: nattygsbordet här intill med blyertspennorna och anteckningsboken, några få böcker. Ett glas saft."

Han tar till pennan för att värja sig när döden fingrar på honom. I sin anteckningsbok med de svarta mollskinnspärmarna skriver han om de fem tumörerna på lungorna och om den pipande andningen, om en egendomlig tveksamhet när han ska svälja och om ljusspringan från badrummet som hjälper mot nattskräcken. På små lappar skriver han meddelanden till den kvinna som lovat att vara med honom till slutet och gömmer dem för att hon en dag ska kunna hitta dem.

Han sörjer sig själv och sitt liv, och han prövar att vänja sig vid tanken att allt en gång ska fortsätta utan honom - lågmält men med stort mod försöker han förstå det obegripliga som väntar.


Det är sin egen livssituation Anders Paulrud skriver om och han vet att hans odds är dåliga. Men Fjärilen i min hjärna är ändå en roman - inte bara på grund av sin konstfärdiga komposition utan också därför att han följer sin huvudperson närmare döden än vad han själv befann sig i skrivande stund.

Genres: Death

130 pages, Paperback

First published January 1, 2008

Reviews

[Ann-sofie]

Omläsning efter ett tips i nyhetsbrev. Lika vacker och sorglig som första gången jag läste den.

[Sofia]

En sann läsupplevelse. Lågmäld, poetisk, personlig och sorglig. Blev oerhört gripen av både språket och berättelsen.

["Robert Ekberg"]

Typisk trea, men i och med dödens simmiga fullkomlighet så möts vi på mitten.

[Netta]

3.75

[Anneli Gisudden]

En sympatisk bok om döden och livet.

[Erik Wallmark]

Vansinnigt stark och vacker. Allra starkast när skräcken och sårbarheten tar över. Ödets ofrånkomlighet och acceptansen däri. Då blir Paulruds skarpa, nästan franskt snobbiga prosa, fyrdimensionell.

[Rut Olsson]

som alltid får böcker om döden fem stjärnor av mig, allt är i sin ordning.

[Hannah Mattsson]

4.5

[Sofie Strömvall]

Älskar vinklingen. Den väntade döden, att förbereda sig, snarare än den plötsliga döden. Den planerade döden. Och det poetiska språket. Och det lugna tempot. Till och med själva dödsögonblicket var lugnt. Ingen stress. Ingen panik. En riktigt vacker bok, faktiskt. Det överraskade mig. Oändligt trist att den är slut på förlaget. Hade inte väntat mig att jag skulle tycka om den här så mycket som jag faktiskt gjorde.

[Isabell]

Jag vill gärna ge den fyra stjärnor, men då är det "really liked it" och hur jag än försöker kan jag inte sätta det. Det gör för ont.

Det är en gripande bok. Naken. Den kastar ett väldigt starkt och obarmhärtigt ljus på det sköra i livet. Hur våra val under livet i slutänden kan vara det som gör att våra liv tar slut. Den är också en smärtsam påminnelse om att världen fortsätter när man dör.

[Linnea]

En kort, intensiv skildring av det liv som är kvar när man vet att man snart ska dö. Anders Paulruds sorgeprocess är kal, irrationell, trotsig och emellanåt pragmatisk. Han ser sin kropp tyna bort, känner kraften försvinna. Under tiden tar han långsamt farväl av livet.

[Jack]

Intressant och ärlig men känns för personlig för att jag ska kunna ta till mig, blir också väldigt fåfäng ibland, visar på ett så manligt perspektiv på något sätt. Men gillar ärligheten och styrkan i att kunna skriva om det här.