En tragedi tvingar den världsberömda astrofysikern och exoplanetforskaren Sara Seager att uppfinna sig själv på nytt. Hon som ägnat varje vaken minut åt att hitta liv på andra planeter måste nu återerövra sitt eget liv. Saras liv gick som på räls. En karriär som forskare på MIT och ett lyckligt familjeliv med maken Mike och deras två söner. Mike skötte det jordiska medan Sara kunde ägna sig åt gåtorna i universum. När Mike dör i cancer rasar tillvaron samman. 40 år gammal står Sara som ensamstående mamma till två små pojkar. Hon har aldrig tidigare behövt tänka på hur man tar hand om ett hem och en familj. Hon får senare diagnosen Aspergers syndrom och inser att Mike varit oumbärlig för allt som handlar om vardag. I denna nakna och fängslande memoar får vi följa Saras sorgearbete och kamp för att navigera i en helt ny verklighet. Innebär den nya tillvaron att hon måste ge upp sin dröm? Med en forskares envishet tar hon sig an de uppgifter som kallas livet. Längs vägen upptäcker hon den kraft som vänskap och kärlek kan ge. Samtidigt fortsätter hon att söka efter universums minsta ljus.
Helt okej bok, fin i sina stunder men eftersom författaren är forskare blir det mycket snack om det också vilket inte va mina favoritdelar av boken. Svårt att hänga med i själva det snacket men det runtomkring va väldigt bra
En astrofysikers berättelse om livet. Ett ensamt och försummat skilsmässobarn, en ung naturvetare, äventyr som vildmarksentusiast, kampen i vardagen som autistisk mamma och förtvivlad änka som i alla fall hittar kloka och fina vänner, det intressanta med hennes forskningsarbete och förmåga att lösa problem för att komma vidare i sökandet efter planeter runt avlägsna stjärnor. Gillade att läsa den här memoaren.