...og de hvite skyggene i skogen

Skuggserien #2

by Maria Gripe

Carolin, familjens gåtfulla jungfru, är alltså hennes syster! Berta pendlar mellan övertygelsen att Carolin talar sanning och förtvivlan över att kanske ha blivit lurad.
Carolin gör det inte lättare för Berta. Hon spelar ut sin underdånighet som aldrig förr. För Berta känns det outhärdligt att se Carolin spela tjänsteande hos sin egen far och sina syskon. Deras hemlighet gör situationen alltmer ohållbar. Carolin och Berta kommer överens om att fara sin väg för att söka plats tillsammans.

Nu går startskottet för vår nyutgivning av Maria Gripes fantastiska böcker. Vi har gjort nya, mer moderna, omslag för att böckerna ska kunna nå ut till ännu en generation barn.

Genres: Young Adult, Swedish Literature, Fiction, Historical Fiction, Historical, Scandinavian Literature, Mystery

272 pages, Hardcover

First published January 1, 1984

About the author

Maria Gripe, born Maja Stina Walter (25 July 1923, Vaxholm, Uppland – 5 April 2007, Rönninge), was a Swedish author of books for children and young people, often written in a magical and mystical tone. In 1946 she married the artist Harald Gripe, who created cover illustrations for most of her books. His illustration career, in fact, began in connection with his wife's debut as author of I vår lilla stad ("In our little town"). Maria Gripe's first major success was Josephine (1961), the first of a series of novels that later included Hugo and Josephine and Hugo. During most of her adult life Maria Gripe lived in Nyköping, where an adaptation of her book Agnes Cecilia was filmed. After a long period of dementia Maria Gripe died at 83 in a nursing home in Rönninge outside Stockholm; her husband Harald had predeceased her by 15 years. Their daughter Camilla Gripe is also a children's author.

Much of her writing, particularly the later works, is suffused with a supernatural or mystical element. This change in her writing style from her less mature work was partly a result of the influence of Edgar Allan Poe, Charlotte and Emily Brontë, and Carl Jonas Love Almquist, and partly a reaction to violence in entertainment that had begun to gain ground in cultural expression; Gripe sought to manufacture plot tension in less overt ways. A prominent feature of Maria Gripe's writing is a respect for individuals and their unique characteristics, a trait which is especially perceptible in the social realism of the Elvis series, which she co-wrote with her husband Harald in the 1970s.

Gripe wrote 38 books, translated into 30 different languages, making her one of Sweden's most prolific writers. Her last published book is Annas blomma ("Anna's Flower", 1997). Several of Gripe's books have been filmed, such as Glasblåsarns barn (The Glassblower's Children), Agnes Cecilia: en sällsam historia ("Agnes Cecilia: a singular history") and the "Shadow" series, directed by Anders Grönros in the 1990s. Kjell Grade directed Hugo and Josephine in 1967, while Kay Pollak filmed Elvis! Elvis (Elvis and his friends) in 1976 and Flickan vid stenbänken ("The girl on the stone bench") became a television series in 1989. Dramatized versions of Tordyveln flyger i skymningen ("The dung-beetle flies at dusk"), Agnes Cecilia, Tanten ("The Aunt") and Svinhugg går igen ("The backbiter bitten") have been produced as radio serials. She also wrote the original Swedish television script for Trolltider ("Magic Time", 1979).

Stockholm University Literature professor Boel Westin praised Maria Gripe to a writer for Svenska Dagbladet, declaring that her Shadow books presented an exciting narrative that enabled readers to feel as if they were participants: "She has meant a lot. She renewed children's prose."[1]Literary researcher Ying Toijer-Nilsson, who wrote a biography Skuggornas förtrogna ("Confidant to shadows") of the author, echoed the remarks, saying that she would miss "the warm and humorous human being who was Maria Gripe." The biographer continued: "She has done a lot for the children's book world, and she got her readers to think about philosophy, about the world and about death." Toijer-Nilsson pointed out that Gripe's books also have "a significant tendency to support the social advancement of women." Her books have won many awards, including the Hans Christian Andersen Medal in 1974, and she was the 1979 Swedish winner of the Dobloug Prize for Swedish and Norwegian fiction.

Reviews

[Christina Stind · Rating 4 out of 5]

(Translation of title: ... and the white shadows in the forest)

Now this is what I'm talking about! A dark and looking castle situated on a hill top far away from everything. A woman haunted by her own mother and driven to commit suicide Ophelia style, just as she had painted herself doing. Two young twins growing up in the shadow of their mother's death and since the body never was found, suffering for six years before the 'funeral' finally took place.

This is the part of Maria Gripe's Shadow series that I really remember. This is the castle Carolin and Berta arrives at after Carolin revealed to Berta in the end of volume 1 that they were really half sisters (a statement that she cannot prove, however). The two girls decide to take work together someplace and this place is Rosengave where they are taken on as companions for the two twins, Arild and Rosilda. But the catch is that the jobs calls for a boy and a girl - not a problem, decides Carolin, and disguises herself as a young handsome man, Carl.

Berta struggles with Carolin's decision to pose as a boy. She feels herself lying to keep up the disguise and she hates having to lie to people she starts to really care about. Because both she and - especially -Carolin/Carl get very close to the two twins. For Carolin's part, maybe too close because Rosalind is a young woman hungering for a romantic encounter ...

But not everything is what it seems at the castle. Is the castle really still haunted and who is it haunted by? Why do the mute Rosalind paint all these shadows among the trees, shadows looking like women? And who is it that uses the dead mother's closed-off apartment?

All this drama really draws me in - back 20 years ago or so when I first read this book and today. I loved it! And this re-read feels like remembering it all again but at the same time re-discovering it all. This book is so much better than the first volume and I'm so glad that I decided to read this series again.

[Bookmaniac70 · Rating 5 out of 5]

След погълнатите 400 страници, как ще дочакам третата книга от поредицата???

Ревю в "Детски книги"

[Cecilia Cras · Rating 3 out of 5]

Den andra delen i skuggserien och jag är så splittrad. Historien är såååå långsam, det händer inget förrän man nästan är igenom den. Dessutom är den ena huvudpersonen totalt hänsynslös. Carolin utsätter Berta för psykisk misshandel på ett sätt som gör mig så illa till mods att jag flera gånger varit nära att avbryta lyssningen för att jag blev så arg och ledsen för Bertas skull. Och för alla andras skull som hamnade i klorna på den där hänsynslösa unga kvinnan som bara roade sig på andras bekostnad. Den får 3/5 för att den är välskriven och jag ändå ville veta vad som skulle hända. Men så obehaglig.

[Alekz · Rating 3 out of 5]

2.5

[Tiina Mahlamäki · Rating 4 out of 5]

Goottilainen nuortenromaani okkulttisilla vivahteilla. Salaisuuksia, salakäytäviä, varjoja, peilisaleja ja paljon symboliikkaa.

[Malin Magnusson Barle · Rating 2 out of 5]

Den andra boken i Skuggserien upplevde jag inte vara alls lika bra som den första. Det tog mig så mycket längre tid att läsa denna och jag bladvände inte varenda kväll, mer somnade ifrån. Den går rätt mycket på tomgång och vid det här laget börjar jag bli rätt trött på karaktären Caroline, och det medberoende hon skapar kring sig där huvudpersonen och berättaren Berta försöker förhålla sig till sin syster/halvsyster/väninna på bästa sätt utan att bli helt urlakad och nött. En intressant studie förvisso i hur ojämlika vissa vänskaper kan vara, kanske just i unga år, där en person lyckas skapa ett ibland destruktivt kraftfält kring sig, som ändå kan locka och dra.

[Linn J · Rating 3 out of 5]

En någorlunda svårläst text, språket är man icke van vid och det är klurigt när det är väldigt poetiskt i en roman. Spännande var det dock. Boken hade sina stunder där jag som läsare blev trött på de meningslösa dialogerna och taktlösa händelserna, men när det väl kom små gotiska tecknen, då blev jag nyfiken! Knappast var slutet självklart men såklart fanns det ju aningar, särskilt efter ett antal pusselbitar.

Maria Gripe har en tendens att skriva lite annorlunda romaner. De är gammalmodiga, poetiska och barnen/ungdomarna måste uppleva väldigt konstiga saker, saker som de flesta barn/ungdomar helt enkelt inte ska behöva uppleva. Men det finns ju en spänning i det hela. Läste denna bok för en kurs, men nu undrar jag vad som kan hända i fortsättningen...

[Felix Haugsand · Rating 4 out of 5]

Really liked how queer coded this book is, though Bertha is Oblivious to Carolin’s queerness lol. This is a STEP UP from the first book anyhow. Poor Rosilda tho she’s gonna be heartbroken, and I have a feeling that Arild has a thing for Carolin too, he just doesn’t realise it. The twist at the ending wasn’t much of a twist tho and I think the story would’ve benifited by adding more clues to the mystery earlier in the book. Liked this more than I thought I would, will be reading the rest of the series

[Yorehn · Rating 4 out of 5]

Andra delen. Stillsam och harmonisk viktoriansk miljö med en underliggande gåtfullhet.

[Snoozygirlie · Rating 4 out of 5]

Jag älskade Maria Gripes Skuggserie när jag var i yngre tonåren, jag såg tv-serien och läste böckerna flera gånger om. Därför är det svårt att veta vad jag verkligen tycker idag, typ 30 år senare, vad som är nostalgi och vad som faktiskt är bra.

Men efter en lite knagglig start där jag valt att hoppa över den första boken - Skuggan över stenbänken, som aldrig riktigt tilltalade mig och istället ger mig på den här som är del två i bokserien, så märker jag att så fort huvudpersonerna anländer till slottet Rosengåva så gör jag det också.

Man dras snabbt in som läsare, samma mysterier som tilltalade mig som tonåring är fortfarande kvar, jag älskar atmosfären, karaktärerna som bor på slottet och den kusliga, gotiska känslan som ligger över boken så fort historien tar fart. Trots att jag minns mycket av handlingen så dras jag ändå in i den snabbt och vill bara ha mer.

Jag minns verkligen varför jag älskade Skuggserien, trots att jag ärligt talat inte är jätteförtjust i varken Berta eller Carolin som är huvudpersonerna. De andra karaktärerna väger dock mer än väl upp för vissa irriterande karaktärsdrag och med tanke på hur unga alla är, från 14-21 år, så är det otroligt hur fort jag fastnar för varje person, hur mångfacetterat de beskrivs och och hur välskriven handlingen är, trots att det egentligen är en ungdomsbok.

Jag valde att läsa om den här boken för att se om förtrollningen fanns kvar 30 år senare och det gör den. Kommer snart ge mig på del tre - Skuggornas barn.

[Lilamedusa · Rating 3 out of 5]

Creo que, si Carolin fuera la protagonista, no podría más que agradarme.

Como no lo es, le tengo un poco de tirria. En algún comentario leí que Carolin estaba "queer coded" y no podría estar más en desacuerdo. Si acaso, diría que Berta es la que es completamente lesbiana.

Me agrada mucho Carolin. María Gripe tiene una voz narrativa maravillosa y, desde pequeña cuando leía sus libros en Barco de Vapor, siempre ha sido mi autora favorita, pero en esta serie es abrumadora la manera en que me identifico con sus personajes.

Este libro me sorprendió muchísimo. El primero me pareció algo oscuro, pero muy plantado en la realidad, como que el drama lo tocaba desde lejos y el libro era tan cotidiano que no se atrevía a tomarlo en serio.

Este libro, por otra parte, se convirtió en un misterio gótico de una manera que sentí muy repentino, quizá porque, como Berta, soy medio fan de lo cotidiano.

Pero justo coincidió con un cambio de humor y estoy muy entretenida con su magia y su misterio.

[Anna Smirnova · Rating 3 out of 5]

The book is very intriguing and has a very distinct mood and atmosphere. But a lot about it made me annoyed. Endless thoughts of the main character sometimes drag forever only to be contradicted and the contrary opinion drags further. If you add it up, it will make zero in the end. Like that: “I thought that I was selfish that I haven’t told him that. But then if I tell him he will be sad about this. But then he will be sad if I don’t tell him. So I was thinking and thinking if I should have told him that… “ (it’s not a quote, just an example I made up). Maybe the author’s aim was to portray endless thoughts of a teenager, but for me it was a means of making this book thicker than it should be. Also people’s motivations, especially adult motivations were infuriating too. There is hardly a normal parent in this series. And I knew the plot twist ten chapters before it. But overall not a bad read, but definitely won’t reread it.

[Stella · Rating 4 out of 5]

I read this book for the first time more than ten years ago. It was already out-of-print here in Spain, but someone had uploaded a lot of Maria Gripe books as ebooks, and that is how I got to read this and the third one.

Anyways, the pages were I downloaded them no longer exist so I bought them second-hand.

It is a pity that we never got the complete shadow series (the fourth one never got translated) and that so, so much of Maria Gripe's translated work is out-of-print here. She is an interesting author to read.

[Nila · Rating 3 out of 5]

Stillsam, finstämd och välskriven. Men också väldigt långsam och försöken till att smyga in ett gotiskt mysterium i en barnbok känns så platt. Dessutom tycker jag så väldigt illa om Carolin som inte är nåt annat än en självisk, manipulativ jäkel som inte verkar förstå eller bry sig att det som hon tycker "bara är lite skoj" faktiskt skulle kunna tolkas annorlunda av andra och ha konsekvenser. Genom hela boken sitter jag mest och önskar att Berta ska inse att hennes s.ka "syster' inte bryr sig ett dugg om henne, be henne dra åt skogen och åka hem igen.

[Helen · Rating 3 out of 5]

Lyssnade, har vant mig mer vid uppläsare nu och det funkar även om det inte är fantastiskt. Jag älskade den här när jag läste den första gången och det jag minns av serien är det som händer i den här boken. Men nu är jag inte lika förtjust. Det är segt, Caroline beter sig som en rövhatt och karaktärerna känns lite stela. Omläsning inför teaterbesök. Även om det finns ett litet sig tror jag inte att jag fortsätter med resten av böckerna i serien den här gången.

[jennymorotskaka · Rating 3 out of 5]

Gotiken frodas! Ett avlägset slott, hemligheter, drömmar, mysterier och spöken. Allt är med, men inte på ett klyschigt sätt alls. En fängslande historia hela vägen, jag var fast. Men, karaktärerna fångade inte mig på samma sätt. Deras beteenden och dialoger var för mig inte trovärdiga och nästintill konstiga ibland. Dock spädde detta på den gotiska känslan... vilket kanske var meningen?

[Lolys Rodríguez · Rating 5 out of 5]

"Danzar al son de la citara o del laúd es delicado y delicioso. Pero no es tan agradable bailar en el aire en un trágico zapateo presuroso."

"Todos matamos lo que amamos, sirviéndonos de muchos medios: algunos, con una mirada sombría, otros, con palabras aduladoras. El cobarde, con un beso; el valiente, con la espada."

(OSCAR WILDE, Balada del prisionero que leía)

[Jennifer Hahn · Rating 3 out of 5]

2,5

Jag gillade inte karaktärerna, framför allt inte Carolin. Den var också extremt långsam i början och det dröjde nästan 100 sidor innan de ens hade tagit sig till slottet (där det faktiskt började hända något). Den var spännande och lite småkuslig ibland. Men för det mesta kändes den långsam.

[Sara Sheikhi · Rating 3 out of 5]

Läste denna över helgen! Den andra boken i serien har ett liknande långsamt tempo, här samsas olika idéer och en stor dos slottsskräck och -romantik. Om man går in för att den har inslag av magisk realism och bjuder på ett annat sätt att berätta än en vanlig bok för unga blir man inte besviken.

[Kris · Rating 3 out of 5]

Общо взето същата като първата, само че с леееек привкус на някоя от книгите на Джейн Остин. Героините са ми все така ме особено симпатични и си нямам любимец, за когото да се притеснявам.
Подхващам третата.

[Hedda · Rating 3 out of 5]

Den har var mycket bättre än vad jag trodde. Den hade spänning och var mycket mer intressantare än den första, det har och göra med alla mysterier som vår huvudperson Berta (ja hon heter Berta🫠) tar reda på om det slottet hon får jobb på. Jag skulle nog ändå säga 3,5 ⭐️

[Isilme · Rating 5 out of 5]

This book was very, very mysterious! I did not ever get bored while I read it!

I love the all the new carathers. Everyone is unique and has something special about them!

[Elize · Rating 4 out of 5]

7.43 on CAWPILE

[Ida · Rating 3 out of 5]

Audio

[Timotheos Fransson · Rating 3 out of 5]

vämdigt intressant, men ibland så blev tempot väldigt lågt. Bearbetar tonårens ångest rätt mycket, vilket är roligt att läsa om från författarens perspektiv

[Mira · Rating 4 out of 5]

Inte lika bra som första, men fortfarande bra. Blir bara så arg på Carolin hela tiden

[Celestine · Rating 4 out of 5]

Nyt oli sitä hyvää mysteeri- ja goottitunnelmaa, jota Gripen kirjoilta odotinkin! En muistanut kirjasta oikein muuta kuin syrjäisen linnan ja Carolinin valepuvun, joten juonenkäänteet olivat kuin uusia. Tarinan rytmi oli vähän napakampi kuin edellisessä osassa, mutta aika hidastempoinen tämäkin oli. Toisaalta se sopi Rosengåvan pysähtyneeseen miljööseen. Loppupuolella Bertan ja Carolinin suhde tuntui jäävän muiden tapahtumien varjoon, ja kiinnostaakin, miten se kehittyy seuraavissa osissa (muistan kolmososasta nimittäin vielä vähemmän kuin tästä).

Kirjassa oli myös voimakkaampi queer-lataus kuin muistelin. En tiedä, onko Gripe tarkoittanut sitä, mutta niin minä sen luin.

[Adelein · Rating 5 out of 5]

...ja metsän valkeat varjot jatkaa Bertan ja Carolinin tarinaa suoraan siitä, mihin Salaisuus varjossa päättyy. Hieman hitaiden alkukertausten jälkeen juoni alkaa edetä lumoavasti. Etsiessään yhteistä kesätyötä tytöt päätyvät Rosengåvan linnaan, joka kätkee sisälleen monia salaisuuksia.

Kaksoset Arild ja Rosilda, joille Berta ja Carolin on palkattu pitämään seuraa, ovat kummatkin mielenkiintoisia hahmoja. Lisäksi synkkä Rosengåvan linna valkoisine ruusutarhoineen, salakäytävineen ja peilisaleineen on miljöö, joka saa mielikuvituksen laukkaamaan villisti. Kirjan tunnelma on lähes yliluonnollinen.

...ja metsän valkeat varjot on ihana! Lukekaa itse ja ihastukaa!

[Riverofbears · Rating 3 out of 5]

Tycker att det är synd att hon bryter med den föregående bokens stil. Även om det fanns mycket gåtfullt i Skuggan Över Stenbänken tog boken tydligt avstamp i vardagen och gjorde även vissa socialrealistiska anslag. Det här är en mer eskapistisk och fantastisk historia, som involverar slott med hemliga gångar och spegelsalar et cetera. Det är nästan två olika genrer. Med detta sagt. Maria Gripe levererar återigen en stämningsfull historia, och man vänder sida efter sida efter sida. Den centrala intrigen är dock inte alldeles originel.

[Inez · Rating 4 out of 5]

I think this is quite a clever book. I like the mystique in both the plot and the characters all of which are very interesting and very different from each other. Also, Berta's narrative and her feelings and thoughts are easy to relate to, since she always expresses herself quite strongly, especially about her sister Caroline.

Well, I don't usually write these things, but yeah, now I did.