Jag är himmel och hav: En filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser

by Jonna Bornemark

Är vi människor i grunden enskilda, ensamma - eller hör vi samman? I Jag är himmel och hav tar Jonna Bornemark avstamp i en av de mest paradoxala och djupt existentiella erfarenheter som hör livet till - graviditeten.

Den gravida kvinnan kontrollerar sin kropp och samtidigt inte, hon är passiv och aktiv på samma gång, hon möter både liv och död. Hon är en och samtidigt två. Det är en erfarenhet som inte har fått ta plats i filosofin, den västerländska filosofen har typiskt inte varit en kvinna, än mindre en gravid kvinna.

Men om vi tog denna erfarenhet på allvar, vad skulle vi då upptäcka? Vart skulle det leda oss?

Vi tänker så ofta att livet börjar vid födelsen och att kroppar är separerade från varandra. Vi uppfattar liv som något som finns i åtskilda individer, inte som något som binder ihop oss med varandra. Graviditeten är en erfarenhet med kraft att utmana dessa idéer och ge oss en ny, annan förståelse för vad liv är och vilken relation vi egentligen har till andra människor och andra levande varelser.

Jonna Bornemark är en av Sveriges mest kända och tongivande filosofer. Med böcker som De omätbaras renässans och Horisonten finns alltid kvar har hon nått långt bortom de filosofiska rummen.

Jag är himmel och hav är en naturlig fortsättning på de tidigare böckerna, om vad vi tappar bort i vår iver att ringa in, spalta upp, mäta och kvantifiera varje aspekt av livet. Men Jag är himmel och hav är samtidigt något helt annorlunda. Det är ett försök att närma sig graviditetserfarenheten och dra radikal lärdom av den. Med utgångspunkt i en poetisk undersökning av graviditetens, födandets och småbarnstidens erfarenhet vill den här boken bidra till att utveckla en graviditetens och de sammanbundna kropparnas filosofi. Kanske till och med en livets logik.

Genres: Nonfiction, Philosophy, Swedish Literature, Poetry

272 pages, Hardcover

First published March 25, 2022

Reviews

[Marta Johansson · Rating 4 out of 5]

3 eller 4.

Tar upp relevanta och intressanta filosofiska frågor rörande graviditet: tex är ”jag” fortfarande ”jag” när jag är gravid? när börjar fostret vara ett ”jag”? bör jag och barnet ha samma skyldigheter?

Jag gillade formen: poesi -> essä -> filosofisk tes

Språket var tillgängligt - presenterade ”svåra” idéer på ett begripligt sätt. Hela boken var vacker, på något sätt. Tyckte mycket om essän om att möta sitt barn på riktigt för första gången.

Därför lutar det åt 4.

MEN: de filosofiska essäerna och teserna kändes ibland ytliga. Därtill var det inte alltid uppenbart för mig vem motståndaren var och om motståndaren inte hade några bra svar på Bornemarks kritik. ”Som filosof” kände jag mig inte alltid tillfredsställd.

Saknade också referens till den filosofiska litteraturen om transformative experience. I den litteraturen är det vanligt att tala om graviditet i relation till rationella beslut: tex kan jag fatta ett rationellt beslut om att skaffa barn?

Slutligen vill jag ha mer haha. Boken bestod av två delar: en om graviditet, en om födande/förlossning. Jag önskar att Bornemark skrivit ett kapitel om befruktning. Kan man uppleva att man befruktas? Hur är det att befrukta? Hur bör man befrukta? Känns som att inte mycket skrivits om den praktiken (trots att många tex upplever den som svår). Hade varit intressant att höra Bornemarks syn på den praktiken.

Överlag tyckte jag om att läsa boken. Jag gillade att reagera på den och den fick mig att vilja skriva om min egen graviditet.

[Niklas Laninge · Rating 2 out of 5]

Bornemarks tidigare böcker var verkligen min tekopp, detsamma gäller ej för denna. Allt känns väldigt krystat (ha) som dikterna mm. Formgivningen är dock 5 plus!

[Ikaros · Rating 4 out of 5]

Graviditet som erfarenhet har lyst med sin frånvaro i den akademiska filosofin, trots att alla filosofer är födda. Vi är alla födda. Hur kan denna erfarenhet som är så central för livets existens få så lite uppmärksamhet i de filosofiska rummen?

Bornemark tar avstamp i sin egen upplevelse av graviditet för att undersöka de filosofiska frågeställningar denna process antyder. Var går gränsen mellan gravid och barn, mellan du och jag, mellan vi och världen? Genom passager av filosofiska teser och poesi väver Bornemark ihop allt från asymmetrisk jämställdhet till buddhistisk filosofi om icke-dualism.

För är det inte så att språkets struktur lurar oss att se världen som uppdelad, när den sanna verkligheten egentligen är sammansatt, paradoxal - inte ett, inte två, utan både ett och två. Fostret i mammans mage är samma i sitt förhållande som vi födda är i naturen och världen.

Bokens inledning, mitt och avslut är väldigt starka då Bornemark vågar peka med hela armen på det vi ansträngt oss så hårt för att glömma. Däremellan finns passager som inte alltid lyser lika starkt, men oavsett så är detta en viktig och sann bok som öppnar ögonen för läsaren.

[Louise Lennartsson · Rating 4 out of 5]

En underbar studie om graviditet som tema. Let’s be honest, ingen cisman kommer av eget intresse läsa den här. Men jag skulle rekommendera den till alla som varit önskat eller oönskat gravida, fått missfall eller gjort abort, fött ett eller flera barn. Författaren omfamnar mystiken och heligheten kring graviditeten och den gravida kvinnan samtidigt som hon med hjälp av filosofiska och semantiska verktyg benar ut vad det innebär att vara gravid, att ha ett liv inom sig.

Gillade särskilt idén om att logiken som domineras av det binära tänkandet grundat i Aristoteles filosofi inte är nog för att förstå graviditeten.

Författaren förhåller sig relativt objektiv i förhållande till den emotionella aspekten av en graviditet. Eftersom det logiska binära systemet inte lämpar sig för förståelsen av graviditet menar hon att det både kan vara det mest fantastiska och det mest lidelsefulla en kvinna kan uppleva. Det kan vara fint och äckligt. Obekvämt och behagfullt. Meningsfullt och meningslöst. Ja, det inbegriper till och med såväl liv som död.

Grät en skvätt.

[Fanny Sävenek · Rating 4 out of 5]

Läste första delen när jag var gravid och andra delen när mitt barn var här. Rekommenderar att göra det i den ordningen. De poetiska inslagen grep verkligen tag i mig och många tårar fälldes.

[Johan Bergström · Rating 2 out of 5]

Tycker den känns lite väl ytlig och jag upplever att författaren inte vill uttrycka sina åsikter av rädsla för att den ska få någon att känna sig stött.

[Melis Demircan · Rating 4 out of 5]

Ger boken en 4 eftersom den väcker intressanta tankar, har ett poetiskt upplägg, och berör. Hursomhelst tyckte jag att essäerna repeterade samma koncept från en annan vinkel om och om igen, och kändes som att vi inte kom djupare i kunskapen genom dessa repititioner.

[Jennopenny]

Otrolig. Svår ibland. Men så tankeframkallande.

[Daniela · Rating 2 out of 5]

Poesin : NEJ

Men intressant ämne, och en del spännande tankar. Språket dock inte min grej alls

[Stina · Rating 4 out of 5]

Den här boken välte mig inte omkull liksom Det omätbaras renässans gjorde, men den väckte en hel del intressanta tankar.

Jag gillar att det personliga blandades med det filosofiska. Språket var mer uppriktigt och rakt på sak. På det sättet uppskattar jag denna bok i jämförelse med Det omätbaras renässans som var mer svårgenomtränglig.

En del av poesin lyckades förstärka och bidra till resonemangen medan en del av den föll platt. Jag hade önskat mer essä i relation till poesi.

Begreppen som introduceras: paktivitet, dugaj, livets logik, non-aliud mm kommer jag att ta med mig. Kanske behöver vi nya ord, ett nytt språk för att tala om livet såsom Jonna gör.

[HannaAM · Rating 4 out of 5]

Är det bara jag som undrar lite över omslaget till boken hehe? Det ser ut som en gammal anatomisk teckning av en förmodligen död gravid kvinna. Är det inte väldigt aristoteliskt med stillbilder av döda kroppar som illustration av livets processer? Med tanke på att ett huvudtema i boken är att Aristoteles identitetslogik är otillräckligt för att beskriva liv. Eller tänker jag knasigt här? 🤓

[Viktorija Marinković Uma Vid · Rating 5 out of 5]

de som inte läser filosofi lider stor förlust.
de går miste om en kunskap som kan fånga upplevelser av att vara så stor som en hel värld, som hela jordklotet, eller hela universum.
att vara gravid är i vår värld ofta förknippat med medicinskt tillstånd, men det är en djupt existentiell rörelse, form. om jag talar jonnas språk då säger jag en livslogik.
det vore stor vinst om man inom vården gav existentiell omvårdnad.
på sjuksköterskeprogrammet talade vi ofta om filosofi och etik, och på specialistprogrammet i psykiatri läste vi många sidor om existentialistik vård, lärde oss en del om omvårdnadsteorier där alla behandlade en filosofisk, meningsgivande ståndpunkt om att människan är spirituell varelse och behöver spirituell uppfyllelse för att känna sig hel. att det inte räcker med att ”må” ”medicinskt bra”, utan att det krävs något mer.
det vore berikande för både omvårdnadsprofessionen och människan som någon gång blir patient att läsa och förstå något som är så brett, som omfamnar både himmel och hav.
jag är övertygad om att vi skulle ha mycket färre negativa upplevelser om förlossning om vi lärde känna en ”himmel och hav” aspekt av graviditeten.
om man, när man gick för att höra bebisen hjärtljud, satt och pratade om upplevelsen av dugaj eller ensamman.
jag tror att de flesta gravida har behov av att prata ut der konstiga de känner: hur hjärnan känns som mos och man är inte ett dug intresserad av sitt jobb som gravid. hur man hellre skulle klappa sig på magen än lägga om sår på patienten, om man är sjuksköterska som jag. man behöver bonda med sig själv för att kunna vara ett bra land för sin bebis att bo i.
ja.
alla borde läsa ”jag är himmel och hav”, men jag är tveksam om människan har expanderat till nivån av att betrakta sig själv som hem.
jag är tveksam om människan har expanderat till nivån av att se sig själv som större än enbart en bild på ultraljud.