O źrenicy oka krążą legendy. Mówi się, że jest najstarszą z pereł, że ten, kto ją znajdzie, będzie miał wszystko. Ale ciąży na niej także klątwa. Ci, którzy wyruszają na poszukiwanie, nigdy nie wracają. Dlatego nie jest pewne, czy perła w ogóle istnieje.
Pewnego dnia, gdy Miranda nurkowała w głębinach, zaatakował ją rekin różany. Dziewczynka straciła ramię. Ale i tak jest najlepszą poławiaczką pereł. Pragnie zdobyć źrenicę oka. Na poszukiwania zabiera ze sobą Syrsę, dziewczynkę, która nieustannie gawędzi i nawet nie umie dobrze pływać. Ale Syrsa ma też rzadką umiejętność, która może dać Mirandzie przewagę nad innymi poszukiwaczami.
Jednak niebezpieczeństwa czają się wszędzie. I nie chodzi tylko o rekiny różane w głębinach czy rzuconą klątwę. Poszukiwaczki muszą się dowiedzieć, czego tak naprawdę chce tajemnicza Iberis, który śledzi ich każdy krok.
Poławiaczka pereł to pierwsza część serii Legenda o źrenicy oka. Książka zwyciężyła w konkursie Schildts & Söderströms i zdobyła Runeberg Junior Prize i Arvid Lydecken Prize 2018. Była też nominowana do Nagrody Literackiej Rady Nordyckiej dla Dzieci i Młodzieży w tym samym roku
Niestety nie porwała mnie, chociaż miała duży potencjał. Sięgnęłam ze względu na bohaterkę z niepełnosprawnością i uwielbiam to, w jaki sposób jest ona pokazana - jakby brak ręki w ogóle jej w niczym nie przeszkadzał. Ale sama historia poszukiwania źrenicy oka i relacji między Mirandą a Syrsą mnie niestety trochę wynudziły.
Light-fantasy helt utan kärleksintriger och comic reliefs. Korsa Mumin-böckerna med Philip Pullmans His dark materials så får du den här, allvarlig och äventyrlig. Världen känns både främmande och bekant; istället för vithajar får vi roshajar, skatan blir dagskata, den jättelika musslan på havsbotten kallas klämticka och på fälten växer vetesviol. Och bland stjärnbilderna finns Octopoda, en åttaarmad bläckfisk som blir till en sjuarmad bläckfisk när Miranda och Syrsa ser en utav stjärnorna falla, antagligen för flera tusen år sen. Läs!
Jos yhdeksänvuotiaalta tyttäreltäni kysytään, tämä on paras kirja ikinä koskaan. Minustakin tämä oli oikein mainio satuseikkailu, jossa päähenkilö joutuu kiperiin tilanteisiin, kehittyy ihmisenä ja tekee hyviä päätöksiä. On sopivasti pahuutta ja hyvikset eivät ole täydellisiä ja upeita.
Loppu hitusen lässähtää, mutta sitten selvisi, että sarjasta on tulossa neliosainen, mikä selittääkin paljon, miksi kirja loppuu miten loppuu. Silmäterän pariin palataan siis vielä muutamassa kirjassa.
Na pewno nie jest to jednak główna bohaterka. To dziewczyna, która niby wiele przeszła, ale jednocześnie jest tak zapatrzona w siebie, że głowa mała. Widać to szczególnie w drugiej części książki.
Sam klimat tego świata jest ciekawy i intrygujący. Poławiacze pereł, legendarna Źrenica Oka, te wszystkie zabobony z nią związne. Czyta się to świetnie. Chce się więcej opisów tej rzeczywistości.
Det var en spännande värld man fick lära känna och karaktärerna Miranda och Syrsa speglar varandra så väl. Känslor som längtan, begär och behov beskrivs väldigt bra i flera scener och i jakten på Ögonstenen.
Man undrar lite vid slutet vad hände sen med skurken Iberis och var försvann föräldrarna?! Men det kanske man får svar på i de andra böckerna eller aldrig... Öppet slut så om serien inte hade fortsatt så hade Pärlfiskaren varit en bra bok. Men är rätt glad att man får utforska fler delar av världen och möta flera olika människor.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag är inte i bokens målgrupp och det märktes lite för tydligt. Detta är utmärkt för åldersgruppen 9-12 år och mina syskonbarn kommet säkert att uppskatta den.
Så fin! Skriven så att barn kan läsa den, men så att jag som vuxen läsare fascineras över djupen som öppnar sig. En fantasyvärld, mer lik än olik vår egen, och en berättelse om längtan, girighet – och om att växa till något man inte föreställt sig att man kunde bli. Jag lyssnade på ljudboken inläst av Emma Klingenberg, och åh, ett sådant fantastiskt fint val av uppläsare. Det är nästan så att det kändes som om det var Karin Erlandsson själv som läste upp sin bok, och någon halvtimme in i boken börjar jag inse att det beror på att de har samma österbottniska klangbotten i sin finlandssvenska.
Alltså dra mig vad fint! Jag har med största njutning lyssnat på en uppläsning av finlandssvenska Emma Klingenberg, om pärlfiskaren Mirandas utveckling. Miranda är till en början en ung inåtvänd målmedveten kvinna med hybris. Vi följer Mirandas jakt efter ögonstenen som ska göra henne berömd, i en spännande sagovärld ganska lik den värld vi känner. Här finns magisk natur med klämticka, roshajar, guldstjärtar och solfrukt men också realistiskt frånvarande fäder som lämnar sina barn på grund av längtan efter något annat. Om att gapa efter mycket istället för att glädjas åt det man redan har. Urbra för både liten och stor.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Aivan mielettömän lumoava kirja! Niin kaunis, koskettava, haikea, kutkuttava, eläväinen, kekseliäs, mereltä ja metsältä tuoksuva, jännittävä ja onnellinen tarina, että harvoin mahtuu samojen kansien väliin tämä kaikki.
Tarina tuntuu kovin ikiaikaiselta, sellaiselta, jonka olisi voinut lukea kymmeniä vuosia sitten, jonka voi lukea nyt, ja vielä kymmenien vuosien päästäkin. Tässä oli kaikkia ihanien satujen elementtejä mukana. Mieleen tuli niin Muumit kuin Ronja, ryövärintytärkin.
Ja niin hyvin kirjoitettu.
Tosi paljon lukeneena tarinan rakenne oli tuttu ja loppuratkaisua osasi arvailla, mutta näin juuri tarinan toki kuuluikin mennä. Enpä voisi kuvitella sen menevän toisinkaan.
Herkkä ja kaunistunnelmainen lastenromaani, jonka syvemmät teemat ovat tärkeitä ja koskettavia. Kuitenkin tarina on jotenkin hieman hidastempoinen, ja vaikka rauhallisuutta arvostankin, jäin miettimään sen toimivuutta. Jatkoakin on jo tullut!
Mam ogromną słabość do książek dla młodszych czytelników, a kiedy jeszcze te historie są pełne magii i wartościowej treści to jestem całkowicie "kupiona". Tak się składa, że ta książka idealnie pasuje do tej pełniejszej kategorii. Na moje oko, będzie to idealna lektura dla dzieci w wieku 7 lat i więcej. Chociaż mam wrażenie, że im starsza osoba, tym więcej z niej wyniesie.
Poławiaczka pereł to piękna opowieść z zakończeniem godnym kontynuacji i, z tego co zdążyłam sprawdzić, taka istnieje, a w zasadzie seria na ten moment ma już aż 4 tomy, to chyba jasno pokazuje, że jest warta poznania.
O czym jest? Miranda zajmuje się łowieniem pereł, z tego się utrzymuje, niedawno zniknął jej ojciec i została całkiem sama, kilka lat wcześniej straciła rękę w wyniku spotkania z.żarłaczem różanym. Jednak to nie odebrało jej umiejętności. Na jej drodze pojawia się Syrsa, która również straciła rękę, lecz posiada rzadką zdolność, którą Miranda będzie chciała wykorzystać dla własnej korzyści, lecz kiedy pozna dziewczynkę, jej nastawienie zacznie się zmieniać...
Wrażenia To była prosta, konkretna i lekka opowieść o morskich przygodach, styl jest idealnie wyważony, nie jest zbyt błahy by zanudzić dorosłego, ale i nie zbyt ambitny by zmęczyć młodszego czytelnika. Mknie się przez tekst i czytanie sprawia przyjemność, nie ma lania wody czy przydługich opisów, za to istnieje nieustanne zainteresowanie nadchodzącymi wydarzeniami, jestem bardzo usatysfakcjonowana poprowadzeniem fabuły. Dostajemy tam trochę tajemnic, trochę zwrotów akcji, nieco mroku i oczywiście pokrzepienie.
Ta historia opowiada o niedoskonałości, nikt nie jest idealny, każdy popełnia błędy i to jest normalne, jednak trzeba pamiętać o ich naprawie i o zmianie na lepsze. Bohaterowie dojrzewają, a my dostajemy naukę o tym co ważne wraz z nimi.
Do tego, książka wzbogacona jest w dwie mapy, na początku oraz na końcu, jednak te mapy są tak prościutkie, że ciężko ich nie docenić, można poznać otoczenie bez głębszej analizy, zawsze to fajne urozmaicenie czytania.
Mimo że nie znalazła specjalnego miejsca w moim sercu, to nie mogę ukrywać, że bardzo mi się spodobała. Na pewno warto ją przeczytać, a jeśli lubicie morską tematykę to już zdecydowanie książka dla Was!
Ode mnie 7/10 i czekam na kontynuację!
Książka została otrzymana z Klubu Recenzenta serwisu nakanapie.pl.
Jag visste inget om bokens handling när jag köpte den och vilket äventyr jag gav mig in på. Världen är spännande, väl uppbyggd och genomtänkt. Den är lite lik vår men ändå inte. Författaren beskriver miljön på ett mycket vackert sätt, speciellt havet med dess pärlor och djur som bor där. Det fick mig att längta till havet, att få bada och simma.
Karaktärerna är också väl genomtänkta, alla tar sin del av berättelsen. Jag tyckte mycket om huvudkaraktärerna Miranda och Syrsa. Först tyckte Miranda att Syrsa är mest till besvär och i vägen. Och till en viss del kan jag hålla med, men också inte. Jag tyckte Syrsa hade härlig personlighet och hon påminner mycket om min ena lillasyster som också är duktig på att prata väldigt mycket. Genom bokens gång inser Miranda vad som verkligen är viktigt i livet och denna resan får vi hänga med på. Och det blev minst sagt ett riktigt äventyr. Jag tyckte också mycket om Iberis även om hon är skurken i denna berättelsen. Hon är en intressant men också väldigt irriterande karaktär. En karaktär som henne har jag inte mött tidigare i någon bok.
Jag lyssnade på denna boken och jag tyckte uppläsaren passade väldigt bra. Hon gjorde en väldigt bra Miranda och berättelsen mer levande. Väldigt bra bok och jag rekommenderar denna till dig som vill ha ett äventyr!
Takastekstissä mainittu lindgrenmäisyys on ihan totta. Seikkailuja ja jännitystä, mukana tosi isoja perustunteita laidasta laitaan, melkein puhdasta pahuutta ja aika lailla tahraantunutta hyvyyttä, joka kuitenkin on riittävän hyvää pelastaakseen itsensä ja kohteensa.
Helmenkalastaja selviytyy kuiville kyynisemmänkin lukijan mukafilosofisen tekstin inhosta, sillä ajatelmat ja tunteet ovat tarpeeksi selkeitä. Pidin kaipaamiseen, omistamiseen, vastuuseen liittyvistä pohdinnoista sekä lyhyistä lauseista, jotka jättävät tilaa omalle ajattelulle. Kieli on kaunista ja monipuolista etenkin luonnonkuvauksissa ja ihmisten luomassa miljöössä - karumpaa ihmissuhteissa. Just the way I like it.
Ihastuttava satu helmenkalastajanaisesta, joka kohtaa pienen Sirkka tyttösen. Silmäterän etsintä vie nämä kaksi melkoiseen seikkailuun. Tämä tarina käy aikuisille ja lapsille.
Karin Erlandssonin Helmenkalastaja voitti Schilds & Söderströmsin Berättelsen är bäst lastenromaanikilpailun vuonna 2016. Kirjan päähenkilö on Miranda, joka on helmenkalastajista taitavin, huolimatta siitä, että hänellä ei ole oikeaa käsivartta. Kaikki helmenkalastajat havittelivat mystistä helmeä, joka oli suurin ja arvokkain, ja jonka omistajalla oli valta kaikkeen. Helmen nimi oli Silmäterä. Myös Miranda aikoi etsiä Silmäterää, vaikka tarinoiden mukaan kukaan ei palaa takaisin etsintämatkalta. Silmäterään liittyi kirous.
Olen iloinen siitä, että lapsillekin kirjoitetaan uskomattoman lumoavia kirjoja, jossa tosielämä ja fantasiamaailma kulkevat rinnatusten, aivan kuin lasten oma elämäkin. Kirja on herkkä ja kaunis, mutta jännitystäkin on riittämiin kunnon seikkailukertomuksen tavoin. Tähtien kimmellystä veden pisaroissa ja helmien pinnalla toivon jokaiselle tämän sadunomaisen kirjan sivuilla seikkailevalle lukijalle.
Приключенска, сладка, забавна... Ловци на перли е перфектна и за деца, и за пораснали деца.
Книгата разказва за силата на копнежа, даже бих казала за момента, когато копнежът се превръща в обсебеност, за изоставянето, тръгването и оставането, за приятелството. Миранда и Сирса съвсем не са перфектните героини, които могат и знаят всичко. И двете имат своите слаби страни и им се налага да разберат, че имат нужда една от друга; и двете имат само по-една ръка, но се учат да се справят повече от добре; Сирса постоянно досажда на Миранда, която пък си мисли, че знае всичко. Толкова са истински, че можеш да им повярваш. Особено интересно е накрая какво иска мистериозната Иберис и какво ще прави оттук нататък. Със сигурност ще забърка нещо зло, а историята продължава!
Pidin paljon kirjasta. Alku alkoi kyllä vähän hitaasti ja meinasin jo jättää kesken, mutta onneksi en jättänyt. Pidin erityisesti todella kauniista ja elävästä maisemien ja paikkojen kuvauksesta. Varsinkin pohjoisen metsät vaikuttivat niin eläviltä ja hienoilta, että näin ne suoraan silmieni edessä ja halusin päästä kirjassa kuvattuihin paikkoihin oikeasti.
Myös Mirandan ja Sinikan välisestä ystävyydestä oli mukava lukea. Kirjan tarina oli kiehtova ja halusin tietää mitä seuraavaksi tapahtuu.
Koukuttava lasten- ja nuorten seikkailukertomus Mirandasta, joka on helmenkalastajien parhaimmistoa. Yksikätinen helmenkalastaja lähtee metsästämään myyttistä helmeä, kun kuningatar julistaa palkkion sille, joka löytää tuon legendaarisen helmen.
Sopivasti jännittäviä juonenkäänteitä, kiinnostavia henkilöhahmoja ja lumoava realistisen oloinen fantasiamaailma. Kuuntelin äänikirjana ja pidin todella paljon. Sopi siis hyvin aikuiseenkin makuun, vaikka onkin suunnattu nuoremmille. Taidankin vinkata esikoiselle tätä, menee mainiosti jo hyvin lukeville 3-4.lk
Luettiin tämä tytärten (8 & 6v.) kanssa heinäkuun alun iltasatuina, ja heille oli kyllä aivan täysosuma! Vei mukanaan, usein oli "pakko nyt lukea vielä yksi luku", ja juonenkäänteitä pohdittiin aina seuraavaan lukuhetkeen saakka. Monipuolinen henkilökaarti, ja maailma on olevinaan niin hurjan iso meren laidalta toiselle. :) Seuraava osa odottelee jo kirjastoautolla meitä!
Jag tror vi har hittat nåt här. Jag läser ju inte Fantasy - full av fördomar mot töntigt världbyggande och överdrivna karaktärer, som vräker ut sig över tusentals sidor med påhittade ord. Enter: Svensk barn-fantasy. Erlandsson skriver enkelt (barn-biten, gissar jag), men skönt självklart. Boken är kort (återigen, barn-biten, men också för att mer faktiskt inte behövs i en första del av en serie), men rak på sak: världen är på plats, karaktärerna sätter sig; tydliga, men inte givet stereotypa. Temat kring längtan är fint, utan att vara in your face (som det ofta blir för barn... eller infantila vuxna...). Så. Jag läser visst Fantasy. (Det enda jag på riktigt inte gillar är serieupplägget: att det så tydligt inte tar slut när boken gör det. Jag gillar inte att förväntas fortsätta när jag läst ut sista sidan. Men Netflix-generationen gillar å andra sidan inte stand-alones.)
Kummaliselt pehme raamat, milles küll on hea ja kuri, seiklus ja rahu, aga kõik on nagu kaetud mingi pehme looriga. Olemuslikkuselt on see lugu ehk võrreldav "Momo" või "Ilma lõputa looga", väike ärevus ja pinge on kaunikesti sarnased. Ma ei tea, kas või miks peaks seda raamatut kuidagi hindama, aga lugeda tasub seda küll. Eriti neil, kes usuvad muinasjutte.
Vilken härlig och unik stil och vilken drömlik värld man som läsare hamnar i. Riktigt skön för högläsning och liknar egentligen inte någonting som jag har läst förut. Härligt!