Den nionde kretsen är en historisk berättelse i formen av en äventyrsroman. Miljöerna är framförallt Stockholm och Venedig i ett 1930-tal som på samma gång andas framtid och undergång.
Livia är sjutton år, född in i en av Sveriges rikaste redarfamiljer, men knappast den som ska ta över företaget. Hennes far ser henne som ett hopplöst fall ända sedan moderns död. På Riddarholmen hålls en fest som är satiriskt hållen till ära av Ivar Kreugers självmord i Paris, en man vars luftslott har ruinerat flera av landets ledande familjer, inte minst Livias egen. Ett bombhot skapar panik bland alla gäster och ett värdefullt föremål försvinner.
Föremålet, en pestmask, är nyckeln till att lösa Livias familjs stora gåta: vad var det som hände när hennes farbror Henrik, han som skulle ta över hela företaget, helt plötsligt försvann.
Den nionde kretsen är första delen i en serie som följer familjen Seigels kamp om förmögenhet och makt - men som är fylld av svekfulla handlingar, hämnd och onda brott.
Sidan 157: Det röda håret var kortklippt, han var ännu inte fyllda fyrtio och framför honom låg den lilla dammen. /…/ Bredvid honom satt grannens flicka Sara och sjöng en sång /…/ Den lilla flickan bodde i samma fastighet som Calvin. Hon på bottenplanet, han på tredje våningen. Trots åldersskillnaden på nästan trettio år var de vänner. Varje morgon brukade han följa henne en bit till skolan.
Sidan 160: När Calvin hade fyllt tjugo år och tagit examen kunde hans mor inte längre ta hand om sig själv, och han ville inte avsäga sig ansvaret för henne. Vid sjutiden på morgonen såg han till att hon fick i sig sin frukost ordentligt. Sedan höll en morfindos henne slumrande fram till lunch. Det var då han följde med sin lilla vän till parken, ibland hela vägen till skolan.
Hallå?! Författaren? Lektören? Korret? Fler exempel finns.
Jag tycker att det här var en ganska ojämn debutbok. Å ena sidan så tog det långt tid att komma in i boken för mig, vilket är konstigt för den börjar bra, men halvvägs in så tyckte jag att den blev riktigt spännande. Speciellt delarna som utspelar sig under Henriks barndom var intressanta och om vi bortser från de delarna så var resterande historia ganska förutsägbar, lätt att lista ut. Jag tror att den främsta anledningen till varför jag inte föll pladask för Den nionde kretsen var att jag inte gillade Livia som person, hon känns varken karismatisk eller trovärdig som person på 1930-talet. Jag föredrog helt klart bokens andra huvudkaraktär, men trots att jag inte var helt såld så läser hemskt gärna fortsättningen på Pestmasken, det kan nog bli en riktigt spännande serie.
1930-talets Stockholm. Krueger har nyligen begått självmord och flera rika familjer har förlorat mycket på grund av honom.
Livia är 17 år och tillhör en av dessa familjer. När hon deltar på en fest på Riddarholmen kommer det ett bombhot som skapar panik och byggnaden utryms. Ett värdefullt föremål, en pestmask, försvinner från byggnaden.
Denna pestmask har tidigare funnits i Livias familjs ägo och har spelat en stor roll i vad som har hänt med hennes familj genom åren.
Det är spänning från första stund och full fart mest hela tiden. Vi får till en början följa Livia och hennes sökande efter svar, vilket leder henne till flera olika platser och farliga samband. Livia beter sig väldigt speciellt och hon är lite svår att förstå sig på emellanåt, vilket gör att den första delen blir lite ogripbar ibland.
När vi sedan skiftar fokus till nästa perspektiv så får berättelsen en annan karaktär och jag gillar den undersökande delen och hur mysterierna allt eftersom nystas upp. Det är ganska många karaktärer och lite udda namn att hålla ordning på, men det är inget som jag stör mig på i längden.
Jag gillar verkligen tiden som berättelsen utspelar sig i.
Oj okej, först så tog denna debutbok mig på en resa som jag absolut inte hade trott när jag läst baksidan eller fick höra författaren prata om boken.
Mina förväntningar var lite mer som Da Vinci koden eller så, men istället fick jag en extrem och komplex familjedrama med jävligt mycket blod och mörka teman som mord, självmord, pedofili och våldtäkter i ansiktet.
Språket är sisådär, jag föll inte för det och det tog mig lite mer än halva boken för att jag skulle fastna för det hela. Livia ogillade jag starkt, egoistisk och oförutsägbar. Jag gillade Calvin men mest för att han kändes så igenkännande, lika omedvetande som oss läsare vad familjen Sergel gömmer för skelett i garderoben.
Det mest positiva jag kan säga är att boken är så oförutsägbar och man vet aldrig vad för dold agenda eller hemlighet någon av karaktärerna har. Jag är halvt rädd att läsa nästa bok för denna gav mig så många starka känslor och det fanns så många vidriga karaktärer att jag är rädd att nästa bok ska innehålla lika många om inte fler... Men jag gillar hur Victoria har så mycket gömt i garderoben... Får se när man har mage till fler blodscener och vidriga män.
Jag tycker att det här var en ganska ojämn debutbok. Å ena sidan så tog det långt tid att komma in i boken för mig, vilket är konstigt för den börjar bra, men halvvägs in så tyckte jag att den blev riktigt spännande. Speciellt delarna som utspelar sig under Henriks barndom var intressanta och om vi bortser från de delarna så var resterande historia ganska förutsägbar, lätt att lista ut. Jag tror att den främsta anledningen till varför jag inte föll pladask för Den nionde kretsen var att jag inte gillade Livia som person, hon känns varken karismatisk eller trovärdig som person på 1930-talet. Jag föredrog helt klart bokens andra huvudkaraktär, men trots att jag inte var helt såld så läser hemskt gärna fortsättningen på Pestmasken, det kan nog bli en riktigt spännande serie.
I grunden intressant bok - men vissa saker blev konstiga för mig, till exempel Livias fejkade död. Att ingen märkte att det inte var hon? det var ju inte så att hon brann i timmar... Likaså är miraklets roll tveksamt. Att Livia dessutom fick modersinstinkter och tog hand om Arnold kändes...konstigt jämfört med hennes karaktär i övrig.
Å andra sidan gillar jag genren, så det blir nog ett försök med del 2 när den kommer.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Redan från första sidan slogs jag av hur välskriven och detaljrik den här boken var. Historiska detaljer och miljöbeskrivningar vävs skickligt in i handlingen, utan att tempot dras ner. De första hundra sidorna var boken nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Sen tog handlingen en vändning in på ett annat spår och jag tyckte att den blev lite långsam ett tag innan den fick upp farten igen.
Miljöbeskrivningarna är verkligen fantastiska - det kändes som att befinna sig i 30-talets Stockholm och Venedig. Jag gillade att alla karaktärer bar på hemligheter och var oberäkneliga. Seigel var minst sagt en intressant familj och jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen!
Vi befinner oss i Stockholms finare salonger. Det är tidigt 1930-tal och den stora depressionen börjar ge ringar på vattnet även i de stabilare företagen och familjerna. Livia är dotter i just en sådan familj, en redarfamilj med stora finansiella hål att stoppa. Livia är enligt familjen obstinat och hopplös. Hennes far sänder henne i terapi. En verkningslös sådan ska det visa sig. Livias stora trygghet i livet var hennes farbror Henrik. Han var en likasinnad, någon som förstod henne och uppfostrade henne som sin egen. En dag försvinner Henrik spårlöst och Livias trygghet rämnar. Livia ger dock aldrig upp hoppet om att få återförenas med sin farbror. Vägen till honom verkar ha med ett ålderdomligt föremål att göra, en pestmask som användes av läkare för att hålla pesten stången.
Victorias debutbok är en rejält spännande, välskriven historia med så många twister. Jag är imponerad av det vackra språket och miljöbeskrivningarna. Saknar dock en del svar som jag hoppas kunna få när jag läser uppföljaren som nyligen släppts. Om du gillar historia och mycket spänning så missa inte den här boken!
Förlaget beskriver Den nionde kretsen som "en historisk roman lika mycket som äventyrsroman", men för mig är den mer en (psykologisk) thriller. Och att den skulle utspela sig under 1930-talet tycker jag i princip försvinner helt. Bortsett från några referenser till börskraschen 1929 och Ivar Kreugers självmord innehåller ramberättelsen mycket lite som kan placera den i denna tid.
Persongalleriet är fullt av sadister, lögnare, rövslickare och, visar det sig, mördare. Och alla har en mörk hemlighet de inte vill ska avslöjas. Alltså ingen man direkt blir sugen på att lära känna lite mer.
Thrillers är verkligen inte min grej för när det blir lite spännande börjar jag må illa och vill kräkas ... men lika gärna som jag vill sluta läsa vill jag också se hur det går. Boken är ju bra.
En ytterst välskriven bok. Gillar verkligen sättet som Larm bygger upp storyn i boken. Man dras med, och glömmer allt omkring sig. En otäck, mystisk, tragisk och spännande bok med ett slut som lämnar en med känslan av att man vill kasta sig över följande bok!