What do you think?
Rate this book
Teatern
Jenny Andreassons debutroman Teatern är en obarmhärtig, mörkt humoristisk och ömsint skildring av livet innanför den guldbeprydda fasaden till en kunglig teater. En skarp blick in bakom kulisserna på en stor kulturinstitution. Om konstens pris och om vad som händer när makten på en arbetsplats skiftar, flyter, blir farlig. Om att ställa sig den avgörande frågan: vill jag leva eller dö? I ett palats mitt i Stockholm skapas magi, lek och storartad scenkonst sen mer än hundra år. Här arbetar landets största skådespelare, egensinniga egon, de upplyfta genierna. Här arbetar också en kvinnlig regissör. Hon är hyllad och omhuldad, men sliten och ganska trött. Hon slåss med sorgen efter en förlorad vän, och med relationen till en arbetskamrat som kanske, kanske inte älskar henne. Så tillträder en ny chef och atmosfären på teatern förändras. Regissören upplever att värmen runt henne övergår i kyla. Hon blir så klart smickrad när den nye chefen frågar om hon vill regissera Hamlet på Stora scenen. Det finaste man kan göra. När hon tackar ja så vet hon inte att det är början till slutet.
- GenresFiction
222 pages, ebook
Published March 16, 2022
2 people are currently reading
83 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 15 of 15 reviews
January 14, 2024
Revenge is a dish... som smakar rätt illa, men på sidan 38 kom ett starkt ‘boktips i boken’. Beställde genast Machinal.
Samtliga i den här nyckelromanen skulle behöva läsa Monicas teatermanifest. Och vågar vi någonsin igen söka ett arbetsstipendium? Risken är att man hamnar på en sydeuropeisk bergstopp med en hyperaktiv trubadur.
Samtliga i den här nyckelromanen skulle behöva läsa Monicas teatermanifest. Och vågar vi någonsin igen söka ett arbetsstipendium? Risken är att man hamnar på en sydeuropeisk bergstopp med en hyperaktiv trubadur.
June 1, 2022
Autofiktion är en favoritgenre. Därför kastade jag mig över Jenny Andreassons debut med stor lust, även om den är skriven som en renodlad roman. Vem kan motstå chansen att komma innanför Dramatens stora ekdörrar och få möta människorna bakom scenen, i mötesrum och lunchrum, i sminkloger och underjordiska gångar? Andreasson bjuder, med sina tio år som manusförfattare och regissör på Dramaten, på en unik inblick. Jag läste Lars Noréns dagböcker för många år sedan. Då gläntade han på dörren men nu skulle jag få läsa om samma miljöer ur en kvinnas perspektiv.
En ny chef tillträder och turbulenta tider verkar följa på köpet. Huvudkaraktären, jaget, funderar på att ta tjänstledigt men istället vill nya chefen att hon sätter upp prestigefyllda klassikern Hamlet på Stora scenen. Ett erbjudande hon inte kan motstå. Saker blir dock inte som hon tänkt sig och sakta men säkert fylls dagarna av ångest, okollegial konkurrens och obehagliga intriger.
Tyvärr är skildringen inte så rafflande som den låter. Ambitionen tycks vara autenticitet men något håller författaren tillbaka. Svängrum saknas och intressanta detaljer ersätts med suggestiva passusar. Berättelsen varvas också med en lågmält pretentiös ton jag har svårt för. Jag önskar att Andreasson hade vågat ta ut svängarna och vara mer rakt på sak. Av någon anledning kommer jag att tänka på Per Hagman som också skriver på det här något lågmälda pretentiösa sättet. En annan referens är Carina Rydberg, men hon är kanske den svenska autofiktionens moder och därför svår att jämföra med.
Jag tappar styrfart i läsningen och pausar i dagar. Plockar upp den till slut ändå, nyfikenheten är för stor.
Ibland glimrar det till och jag får det jag hoppats på: framför allt dialogen är stundvis skicklig.
- Kan vi inte vara unga, samtidigt, uppe i norr, göra revolutionär teater så där som du gjorde på sjuttiotalet, skita i allt det här, röka, svära, brinna, säger jag.
Det blir ett medelbetyg.
En ny chef tillträder och turbulenta tider verkar följa på köpet. Huvudkaraktären, jaget, funderar på att ta tjänstledigt men istället vill nya chefen att hon sätter upp prestigefyllda klassikern Hamlet på Stora scenen. Ett erbjudande hon inte kan motstå. Saker blir dock inte som hon tänkt sig och sakta men säkert fylls dagarna av ångest, okollegial konkurrens och obehagliga intriger.
Tyvärr är skildringen inte så rafflande som den låter. Ambitionen tycks vara autenticitet men något håller författaren tillbaka. Svängrum saknas och intressanta detaljer ersätts med suggestiva passusar. Berättelsen varvas också med en lågmält pretentiös ton jag har svårt för. Jag önskar att Andreasson hade vågat ta ut svängarna och vara mer rakt på sak. Av någon anledning kommer jag att tänka på Per Hagman som också skriver på det här något lågmälda pretentiösa sättet. En annan referens är Carina Rydberg, men hon är kanske den svenska autofiktionens moder och därför svår att jämföra med.
Jag tappar styrfart i läsningen och pausar i dagar. Plockar upp den till slut ändå, nyfikenheten är för stor.
Ibland glimrar det till och jag får det jag hoppats på: framför allt dialogen är stundvis skicklig.
- Kan vi inte vara unga, samtidigt, uppe i norr, göra revolutionär teater så där som du gjorde på sjuttiotalet, skita i allt det här, röka, svära, brinna, säger jag.
Det blir ett medelbetyg.
October 24, 2022
Jenny Andreasson var under åren 2010-2020 anställd som regissör på dramaten. 2016, åtta dagar innan premiär, ställdes hennes feministiska version av Hamlet plötsligt in. Media rapporterade att det berodde på regissörens sjukdom. Först 2019, när kraften från metoo-rörelsen lyft locket till tystnadskulturen dementerade Andreasson offentligt, hon menade att det var konflikter som utlöste en konstnärlig blockering och att teaterchefen bestämde över huvudet på henne att hon skulle sjukskrivas. Nu, 2022 finns Andreassons debutroman Teatern om hela saken.
Det här är en hämndbok! Texten tycks ha kommit ur ilska för att ge regissören upprättelse. Jaget i boken överensstämmer så vitt jag förstår väldigt väl med författaren och så finns det en massa personer runt om som styltigt kallas ”min nye chef”, ”äldste producenten”, ”chefsdramaturgen”, ”min scenograf”, ”regiassistenten” och så vidare. Det är framförallt teaterchefen Eirik Stubø och skådespelaren Khemiri Hamadi (Hamlet) som är placerade i skottlinjen. Resten förmår inte lösgöra sig från min periferi.
Jag är inte helt förtjust i hämndböcker som ligger så här nära sanningen faktiskt. Men allt är relativt. Det är ju bättre att skriva ner folk än att göra som Örjan Ramberg givetvis. Och vad ska konst annars komma ur om inte starka känslor? Jenny Andreasson lyckas dock med att skapa suggestiv litteratur när hon hämnas. Det är personligt, vemodigt och ibland lite roligt. Jag sugs in i berättelsen som bitvis är fint formulerad. Jag känner starkt för jaget som mår allt sämre. Romanen är en väldigt intressant och informativ berättelse om teatern som intim och hierarkisk arbetsplats. Boken är också en tydlig redogörelse för hur en person som arbetar för jämställdhet kan stöta på hinder.
”Jag vet inte, något i situationen fick mig att känna mig som Julia Roberts i Pretty Woman, utan hårsvall, utan långa ben.”
För det är ju uppenbart att regissörens försök att putsa bort den värsta mossan från gammalt klassiskt manus inte enkelt låter sig göras. Eller så här: det låter sig helt enkelt inte göras alls. Det är som att gå rakt in i väggen. En Hamlet kunde inte acceptera att Ofelia fick repliken ”att vara eller inte vara” och en manlig teaterchef ville inte ge sitt stöd. Detta resulterar i att alla förlorar. Alla utom vi läsare!
Det här är en hämndbok! Texten tycks ha kommit ur ilska för att ge regissören upprättelse. Jaget i boken överensstämmer så vitt jag förstår väldigt väl med författaren och så finns det en massa personer runt om som styltigt kallas ”min nye chef”, ”äldste producenten”, ”chefsdramaturgen”, ”min scenograf”, ”regiassistenten” och så vidare. Det är framförallt teaterchefen Eirik Stubø och skådespelaren Khemiri Hamadi (Hamlet) som är placerade i skottlinjen. Resten förmår inte lösgöra sig från min periferi.
Jag är inte helt förtjust i hämndböcker som ligger så här nära sanningen faktiskt. Men allt är relativt. Det är ju bättre att skriva ner folk än att göra som Örjan Ramberg givetvis. Och vad ska konst annars komma ur om inte starka känslor? Jenny Andreasson lyckas dock med att skapa suggestiv litteratur när hon hämnas. Det är personligt, vemodigt och ibland lite roligt. Jag sugs in i berättelsen som bitvis är fint formulerad. Jag känner starkt för jaget som mår allt sämre. Romanen är en väldigt intressant och informativ berättelse om teatern som intim och hierarkisk arbetsplats. Boken är också en tydlig redogörelse för hur en person som arbetar för jämställdhet kan stöta på hinder.
”Jag vet inte, något i situationen fick mig att känna mig som Julia Roberts i Pretty Woman, utan hårsvall, utan långa ben.”
För det är ju uppenbart att regissörens försök att putsa bort den värsta mossan från gammalt klassiskt manus inte enkelt låter sig göras. Eller så här: det låter sig helt enkelt inte göras alls. Det är som att gå rakt in i väggen. En Hamlet kunde inte acceptera att Ofelia fick repliken ”att vara eller inte vara” och en manlig teaterchef ville inte ge sitt stöd. Detta resulterar i att alla förlorar. Alla utom vi läsare!
December 25, 2022
Jag är otroligt imponerad! Först tänkte jag att boken var för känslosam, så att jag inte borde läsa den nu över jul (för då ska man ju läsa lite mer mys-böcker). Men jag kunde absolut inte sluta läsa den! Den var otroligt välskriven, det bästa jag läst på länge!
April 26, 2022
"När jag läste hans dramatik föll hans ord genom kroppen som ett duggregn, när han talade till mig nu lät det som något någon broderat på en kudde" (s. 162).
July 8, 2022
Vissa bra passager om hur det är att jobba i teatern och ge sin själ till det man skapar. Men också lite fixerat på arbetsplatsdrama, som är inte unikt till teatern.
”skådespelerskor är så bra på att gå en att känna sig utvald, på att dela ut förtroenden, hemligheter.”
”Och ändå finns risken. Alltid. Att det band av lojalitet man trodde var absolut och för evigt bara gällde för en kort stund, ett tag, tills något annat, mer storslaget - tills någon bättre, mer intressant - sveper förbi”
”om jag inte klarar att komma nära någon i livet, kan livet åtminstone komma nära mig, på teatern”
”skådespelerskor är så bra på att gå en att känna sig utvald, på att dela ut förtroenden, hemligheter.”
”Och ändå finns risken. Alltid. Att det band av lojalitet man trodde var absolut och för evigt bara gällde för en kort stund, ett tag, tills något annat, mer storslaget - tills någon bättre, mer intressant - sveper förbi”
”om jag inte klarar att komma nära någon i livet, kan livet åtminstone komma nära mig, på teatern”
January 29, 2024
Avslutade den här boken med viss frustration. Den är så bra skriven och man riktigt känner huvudpersonens frustration i sin situation växa och hur allting leder åt skogen. Samtidigt som man förfasas över hur saker får pågå så har nog de flesta varit i en sådan situation själv och vet att ja, de får fortgå. Men man vill ju ändå veta att det slutar bra! Man får nöja sig med små glimtar av att något annat kommer.
This entire review has been hidden because of spoilers.
July 17, 2023
Läste inbunden variant. Inte så bra. Hoppig pratig bokstäver i stället för namn. Svårt få grepp. Men absolut jobbig situation och extremt orättvis. Konstigt språk ibland superlånga meningar. Ganska ointressant om intressant ämne. För mycket dialog. Blev bättre på slutet. Men sexet i slutet, kändes inte helt sunt!
This entire review has been hidden because of spoilers.
July 2, 2022
bra skriven och mestadels intressanta dynamiker, men hade velat ha ett mer givande slut på något sätt
December 27, 2022
Läste i en enda sittning. Starkt berörd av både språket och handlingen.
April 3, 2024
Skriven på ett sätt som gör den lätt att fastna i. Det finns fart och sväng i formuleringarna. Kanske extra spännande om man är intresserad av teatervärlden.
September 22, 2024
En intressant beskrivning av prestationsångest och relationsflykt men med ett för tunt språk.
January 28, 2026
3,5
Lite seg i början/mot mitten, men mot mitten/slutet väldigt fångande.
Lite seg i början/mot mitten, men mot mitten/slutet väldigt fångande.
Displaying 1 - 15 of 15 reviews