Dikter och fotografiska bilder. Rut Hillarps nya dikter handlar om liv och död, om kärlek, längtan och svek. Ofta är de klädda i dräkter från den antika mytologien. Varje dikt motsvaras av en fotografisk bild, en tolkning av motivet i ett annat material.
Med en förkunskap om grekisk mytologi, Parsival och Prins hatt under jorden, blir dikterna större. Men jag tänker att de går att läsa utan den kontexten också, som kärleksdikter, som vittnesmål från mänskliga relationer, om svek och längtan och en vilja att vara något i sig själv. De fotografiska bilderna skapar också en ännu större dimension, dubbelexponeringar med många lager av betydelser. Jag njuter när jag läser, och känner att det är en diktsamling att återkomma till. Dessutom blir jag inspirerad att skriva själv, att skapa själv, det väcker något i mig, som Hillarp alltid gör. Vet att jag läst en gång förut, då jag lånade den på biblioteket, men det var en helt annan upplevelse att läsa den nu, då jag också har mer kunskap om grekisk mytologi. Ett tips är att googla namnen för att fräscha upp deras historia, när du läser.