Kunskap som känns - en lovsång till att lära sig någonting nytt är en mycket skarpsynt reflektion över vikten av bildning, snarare än utbildning, men också om svensk byråkrati och hur tråkiga svenska politiker och näringslivsmänniskor tenderar att vara. Författaren Lars Strannegård är professor i företagsekonomi och rektor på handelshögskolan i Stockholm, men trots hans meriter inom det samhällsvetenskapliga är han en stark röst för vikten av humaniora, dels för egen livskvalitet men även samhället i stort, framförallt med den exponentiellt ökande digitaliseringen och utvecklingen av AI.
Förmodligen den bok som jag är allra mest nöjd över att ha läst i år, en samtida reflektion över en hel drös med trender som överdriven meritokrati, anglosaxisk och germansk utbildningskultur och dess rötter, som introducering av nya begrepp så som efermärisering och dylikt.