Fem år efter metoo har dammet lagt sig, och på sätt och vis är vi tillbaka i den gamla onda tiden. Trots alla upprop, och alla ord om att lyssna på kvinnors berättelser, är många brottsoffer återigen rädda för att anmäla övergrepp.
Vi befinner oss i en backlash där misstänkta förövare har lyckats tysta kritiska röster. De skriver böcker, intervjuas i tv och tvår sina händer i direktsända presskonferenser. Samtidigt kan motståndet ta brutala former, där uthängningar på nätet blir ett nytt sätt att få upprättelse. Hur blev det så?
Irena Pozar, chefredaktör för Veckorevyn, har fått stor uppmärksamhet för sina granskningar av unga kvinnors villkor. I denna bok går hon på djupet i den moderna historien om kvinnors motstånd mot sexuella övergrepp, och frågar vad metoo egentligen gjorde med oss.
Otroligt viktig bok med väldigt bra faktabaserad grund och som också har ett tydligt mål med vad boken ska förmedla. Känns mer aktuellt än någonsin om Metoo, övergrepp, sexuellt våld och feminism.
Samtidigt blir jag så jävla frusterad, för här sitter jag och läser om det här och tar till mig saker jag redan vet - när jag ändå vet att omkring 50% av befolkningen inte kommer plocka upp den här boken. Och är det inte just den 50% av befolkningen som VERKLIGEN behöver läsa den här boken?
Mycket skickligt skriven, inkluderande, lätt att följa och har en egen perfekt nisch. Verkligen lärorik och stark läsning. Är tacksam för att Irena Pozar struntar i den utslitna ”ja visst män har det också dåligt och det är synd om dem”, och istället ställer sig helt och hållet på kvinnans, i detta fall offrets, sida. Så skarp är den och ryter till åt män på ett riktigt sakligt sätt, samtidigt som man påminns om revolutionen som faktiskt höll på att gå igenom under metoo och vad som bromsade det. Efterordet gjorde den bara ännu bättre. Denna bok behövs mer än någonsin nu när ”anti PK”-vindar blåser och jag kommer komma tillbaka till den många gånger är jag säker på.
Läste denna för att mer förstå de senaste nyhetsinslagen med kvinnorna som anmält staten då de dömts för förtal när de yttrat sig om sina trauman. Har blivit upprörd när jag läst deras berättelser men har nu fått en förståelse för hur rättsystemet är byggt på den fronten. Men, jag har även fått beskrivet hur lagen om förtal kan stå till kvinnornas fördel i situationer med spridning av bilder eller hämndporr. Irena tar upp många fall som jag känner igen från Wennstams ”Flickan och skulden” som ALLA borde läsa. Så tråkigt hur alla framsteg och revolutioner kvinnor kämpat fram ska få en backlash och vändas till något dåligt och till mäns fördel. Hur #metoo på bara ett halvår vändes emot och användes i valkampanjer. Att 45% av männen efter endast 2 månader tyckte att #metoo var överdrivet. Bara för att ena könet vill ha jämställda rättigheter hotar inte det de andra könets rättigheter. Så tröttsamt att höra om män som blir dömda eller anklagade för våld mot kvinnor ska vända det till att det är han själv som är offret i det hela. Jag htr patriarkatet, det är som syra i mina ådror.
2.5 av 5. Aldrig läst en bok som varit så dåligt korrekturläst. Ofullständiga meningar, upprepade ord och felstavningar. Känns som att boken är utgiven i all hast och det är synd när den tar upp ett så viktigt ämne.
Viktig och bra men lite väl onyanserad på sina ställen, särskilt där Lina Makboul och Uppdrag Granskning tas upp. Rekommenderar att man läser Linas bok Revolutionens Sista Offer för välbehövligt perspektiv. Det var inte svart eller vitt, utan det fanns en hel del gråskala i den situationen och Irena är tyvärr för kategorisk när hon skriva om Lina.
Att jag själv var 15 när metoo rörelsen tog fart märker jag nu. Jag lider med kvinnorna, jag hatar på männen, jag avskyr tystnaden och jag förstår inte hur det fortfarande kan vara en debatt; kvinnors trovärdighet över deras gemensamma upplevelser av män.
Bra och intressant. Kan ibland känna att hon referarar för mycket vilket ger boken en känsla av referat istället för skönlitterär. Meeeen, mycket bra och läsvärd. Har lärt mig mycket av denna!
Informativ och tankeställande, även för den som är relativt insatt. Gillade att Požar i efterordet lyfter in nutidens hot mot den feministiska kampen och hur både yttre och inre krafter skadar hbtqi-personer och rasifierade skadas av de röster som dominerar samtalet. Möjligen hade detta perspektiv blivit ännu bättre om det getts mer utrymme i ett kapitel, men ser också anledningen till att inte göra detta.
Kände inte riktigt att den här var för mig. Den upprepade snarare information jag redan visste och inte mycket mer. Hade önskat lite mer reportage, mer grävande. Och kanske lite mindre reflektioner från Pozar, mycket av dem upplevde jag som ganska ... ja, jag kommer inte på något annat ord än cringe.
En viktig bok som metodiskt går igenom den backlash som skett efter metoo-rörelsen i ett svenskt perspektiv. Även om det är ett tugnt ämne så pekar boken också på många konkreta lösningar på dagens problem, vilket inger ett visst hopp.
Helt okej bok, men inga direkta ögonöppnare för den genomsnittliga feministen. Boken hänvisar till ganska allmänt kända händelser och rättsfall, men erbjuder inga banbrytande analyser. Kan säkert vara intressant läsning för en entry level-feminist.
vi befinner oss i ett totalt mörker och om jag tänker på det för länge går jag under av förtvivlan !hoppas feminismen kommer tillbaka snart jag saknar den !