Callum Bloodworths ungdomsroman "Berätta tre saker" är en gripande kärlekshistoria kantad av humor och svärta. Storslagna gester, himlastormande känslor och krokodilhjärtan, skriven för alla som någonsin känt sig ensam. Om ett liv under en pandemi för generationen i jakt på en framtid som bit för bit slås i spillror.
Allt Liv kan tänka på är döden. Det är inte Livs fel, varken att hennes mamma gått bort eller att hon kan ha fått corona av en kille som kysst henne av misstag.
Allt Dag kan tänka på är Liv. I alla fall sedan han hamnade utanför hennes dörr efter världshistoriens sämsta dag.
I en virvelvind av cupcakes, campingbord och körsbärsblommor förändras deras liv för alltid, hon som inte får lämna lägenheten och han som bär på en mörk hemlighet. Men kan man falla för någon bakom en stängd dörr? Och finns det plats för ännu en kärlekshistoria när världen håller på att gå under?
Jag skulle kunna berätta tre saker: 1. Den här boken krossade mitt hjärta. 2. Karaktärerna är underbara. 3. Jag kan ha skickat ett meddelande till Callum, efter att jag läst färdigt, att jag hatar honom en smula nu, för att ha krossat mitt hjärta med den här dumma underbara boken. Men nej, det räcker inte med bara dom tre sakerna.. Den är mysig, den är rolig, den är härlig, den är förkrossande. Ensamhet, sorg, saknad, vänskap, äventyr och kärlek. Godsaker, picknick och körsbärsblommor.
Faaan vad jag älskar den här boken! Jag vet inte om jag kan förlåta dig @callumbloodworth_forfattare för det här. Jag VISSTE ju vad som skulle hända, men ändå sprang jag åsnedumt vidare rakt in i "det där" som den galnaste galningen. För det gick inte att sluta läsa! Callum är briljant på att använda orden och målar upp en helt fantastisk film framför ögonen på mig!
När jag pluggade på universitet hade jag och mina bästa vänner en regel. När någon ropade "Tre sekunder!" var alla tvungna att stanna upp i ögonblicket och bara njuta. I tre sekunder. Detta för att vi var väl medvetna om att den ljuvliga studenttiden var flyktig, den kommer aldrig igen och det är viktigt att inse hur fin den är just i ögonblicket då den pågår. Vårt anthem var låten "Vår tid" med Magnus Uggla, och det var verkligen vår tid.
På samma sätt känner jag när Dag kastar ur sig frågan om att berätta tre saker till Liv. Hur de här frågorna, och svaren, sedan blir en stor del av det flyktiga men underbara ögonblicket som boken kretsar kring.
Liv blir, under dråpliga omständigheter, smittad av corona. Det här är vid pandemins uppstart, ingen vet så mycket om sjukdomen, och hon blir tvingad till 14 dagars karantän Ensam. I sin systers lägenhet.
Vad som ser ut att bli de tråkigaste 14 dagarna i Livs liv förvandlas dock snart till något annat, när en pojke i Livs ålder av oklar anledning råkar hamna på andra sidan av hennes ytterdörr. De börjar prata genom dörren, vilket så småningom leder till underbara virtuella dejter under japanska körsbärsträd och kvällar i Paris. Tillsammans räknar de ner dagarna tills Liv ska släppas ut ur karantän och de kan ses på riktigt...
Bloodworth har vid oräkneliga tillfällen jämförts med John Greens författarskap. Och ja, visst finns det likheter till Greens böcker. Vi har ett härligt, sammansvetsat kompisgäng, fyndiga dialoger, romantiska handlingar, hjärtskärande känslor. Framförallt påminner den om The Fault in Our Stars, utan att säga för mycket. Men det är inte mer än en förnimmelse- det här är trots allt Dag och Livs egna historia och ingen annans. Bloodworth har skapat älskvärda karaktärer i en dystopisk värld som vi alla tvingades genomlida, i en inte allt för avlägsen dåtid. Men många upplevde den troligtvis inte på samma himlastormande vis som Liv och Dag.
Läs den här boken om du vill ha hjärtesnörp, himlastorm, pirr i magen och skrattgropar i kinderna. Och glöm inte att ta tre sekunder då och då, där du stannar upp och bara njuter - livet är för fint för att inte uppskattas lite extra emellanåt.
Det är bråttom nu, vi måste leva nu För snart är det försent, ja, då är det helt försent Vi har vår tid nu, vår tid nu Vi har vår tid nu
Vilken känslomässig bergochdalbana den här boken har varit! Jag har skrattat högt och gråtit hejdlöst. Författaren beskriver Livs känslor så bra och jag kan känna igen mig i många av hennes tonåriga tankar. Scenerna växlar mellan att vara roliga, djupa, sorgliga och vackra.
Jag fick starka John Green och “Your Lie in April”-vibbar. Det gav också en speciell känsla att läsa om början av Corona-pandemin, något som ligger så nära i tiden men ändå känns som en evighet sen. Handlingen är förutsägbar, men det gör absolut ingenting, för även om jag kunde gissa hur det låg till, så blev jag känslomässigt påverkad ändå.
Berätta tre saker kan vara en av de bästa ungdomsböckerna jag har läst i år, och detta kommer från en fantasynörd. Ibland så behövs det ingen magi för att det ska bli storslaget.
Jag har läst Berätta tre saker av @callumbloodworth_forfattare 🌸 En fantastiskt mysig, sorglig och rolig bok fullproppad med ljuvlig ironi och som en gigantisk bonus, ett par av mina absoluta favoritartister. Jag älskade verkligen att hänga tillsammans med Liv och Dag, två underbara tonåringar som båda har svårt att passa in. Igenkänning på den! Detta är en bok jag rekommenderar alla att läsa, unga såväl som lite mindre unga (fast ändå med rätt att kalla sig unga - som fyrtioplussare som jag då, som ibland får visa leg på Systembolaget, även om det är för att jag betalat dem🤫🤫🤫). Hur som helst, LÄS DEN! Så fin bok.
Berätta tre saker är en bok som jag har velat läsa sedan den släpptes men av olika anledningar har den fått vänta, men nu är den äntligen läst och jag älskade den! Jag fastnade direkt för författarens språk, det var så fint och nästan lite poetiskt. Efter några sidor fastnade jag för karaktären Liv. Jag kände så för henne och kände igen mycket av hennes tankar och funderingar. Det kändes lite som jag läste bok av John Green när jag läste den här, och hans böcker gillar jag mycket.
Jag kände så många känslor under läsningens gång och det kändes som författaren grep tag i mitt hjärta för att sedan inte släppa taget. Det är så mycket djup i handlingen samtidigt som det är så mycket fint med också. Jag kommer ha Liv och Dags berättelse med mig länge, och detta är en bok som kommer läsas om. Berätta tre saker är en fantastik bok, den kommer absolut vara en av årets favoriter och jag är så glad att jag har fler böcker av författaren hemma!
Vilken underbar bok! Älskade den! 😍 Grät floder och folk på tåget stirrade, men det struntar jag blankt i. Otroligt bra skildring av ung förälskelse och av hur pandemin kan vara för ensamma. Skulle vilja starta en lonely hearts club för tanter i femtio års åldern. 😉
Liv Schiller är 16 år och gillar böcker. Hon gillar inte fester. När hennes storasyster ändå tvingar iväg henne på en så har hon ingen aning om hur det kommer att förändra hennes liv. Dag Romander är 17 år och har en stor hemlighet. Han har även en dålig dag. Kombinationen av dessa gör att han hamnar i ett trapphus. Livs trapphus. Två ensamma ungdomar börjar föra långa samtal genom en stängd dörr och snart känner de sig inte lika ensamma längre.
Jag älskar ALLT med den här boken! De trovärdiga karaktärerna, alla fantastiska citat jag markerat, alla nördiga fakta Liv har snappat upp, beskrivningen av ensamhet och att inte bli sedd, Dags förmåga att lyssna... Det här är en bok som är hjärtskärande sorglig på flera sätt, men den har också fått mig att skratta högt flera gånger. Bästa sortens läsupplevelse, enligt min mening!
Det är lite roligt att den utspelar sig precis i början av pandemin, att bli påmind om hur det var då, innan vi riktigt visste vad vi hade att göra med. Liv är tvungen att hålla sig isolerad i 14 dagar, trots att hon får ett negativt provsvar. Minns ni? Inget att längta tillbaka till...
Det är alltid svårare att skriva om en bok man älskar än en bok man "bara" tycker om, eller inte gillar alls - åtminstone utan att spoila. Så jag säger bara så här: Berätta tre saker är en av de bästa ungdomsböcker jag läst (och jag läser en hel del såna, men inte så ofta svenska). Jag kan också sträcka mig till att säga, att om du gillar t ex John Green och/eller Jennifer Niven så kommer du att älska den här. Lita på mig. Jag lånade boken på biblioteket, men när jag läst ut den köpte jag genast ett eget ex. Favoriter ska finnas i bokhyllan, helt klart. Författaren får dessutom ett extra plus för att han nämner min hemstad Piteå!
Från att ha lyssnat på ”36 frågor om kärlek” samt ”Julakuten för ensamma hjärta”, är jag äntligen klar med ”Berätta tre saker”. Det tog bara tre dagar hehe. Tre dagar av positiva, upplyftande känslor men också sårade, känslosamma sådana. Över att boken snart var slut samt vad som skulle ske i slutet. Detta är ingen spoiler utan har man läst de andra böckerna så vet man att det kommer bli känslomässigt i slutet. Jag kommer starkt följa författaren för att få tag i nästkommande bok för jag vill ha mer! Mer av hans sätt att skriva, mer av känslorna och mera croissanter 🥐
Först och främst, på sida 18 blev jag förälskad i denna bok. Varför kanske du undrar? Jo. Livs mormor säger kuk. Okej, en mormor som säger kuk, är det tillräckligt för att bli förälskad i en bok? Kära vänner. Mitt första fula ord lärde min mormor mig. Ordet var kuk. Jag skulle nog vilja påstå att det både var min mormors favoritord och så även mitt. Kuk kuk kuk. Det är kul med kukar helt enkelt. På sida 18 började jag sakna min mormor något alldeles förjävligt och önskade innerligt att jag kunde ringa upp till hennes himmel bara för att höra henne säga … kuk. (Och såklart massa annat men för recensionens skull så var jag tvungen att skriva det ;))
Nog om det manliga könsorganet som fult ord. ”Berätta tre saker” är vacker. Den är rolig. Dråplig. Sorglig och varm. Ibland kanske de humoristiska dialogerna tar överhanden en del, det blir lite för käckt liksom. Men Liv och Dag och Elle och Matteo - jag älskar er. Ni har fått mig att känna mig mindre ensam 🌸💕
Jag vill inte jämföra Bloodworths skrivande med John Green eller Rainbow Rowell. Callum Bloodworth skriver som Callum Bloodworth- ömt, roligt och trollbindande. Punkt.
Här kommer alla känslorna på en och samma gång! Läste den här på bara några timmar under en kväll och säger bara en sak, WOW! Blev hooked redan från första sidan tack vare en Taylor Swift referens, det uppskattas alltid. En annan del jag verkligen tyckte om från början är Liv´s mormor som tidigt i boken säger ”kuk”, love that for her.
Jag trodde inte jag skulle gilla en bok som utspelade sig under corona så mycket som jag gjorde, det var sån otroligt fin världsuppbyggnad, karaktärer, handling och fina relationer mellan varandra! Alla karaktärerna känns så riktiga och jag älskar dem allihopa - Liv, Dag, Elle, Matteo <3 Innan jag läste hade jag även hört att det var många som grät till den men i början förstod jag inte riktigt varför och hade hela tiden i baktanke att någonting skulle hända oså plötsligt BAM slog det till! Jag var inte beredd på det som hände, alla känslor kom fram!
Författaren gör ett grymt jobb med att förmedla känslor, teman och skämt som är relaterbara och passar och är aktuella för målgruppen.
Kommer numera alltid tänka på Liv & Dag när jag ser körsbärsträd<3
Berätta tre saker är en finstämd och charmig berättelse. Det är en ungdomsbok som är skriven med hjärta och omtanke, en bok som förmår att berätta om jobbiga saker på ett avväpnande sätt. Den väcker känslor, och jag både småskrattar och får tårar i ögonen under läsningen.
Jag älskar humorn i Berätta tre saker, den passar mig precis. Att kunna se humor i tunga stunder, att ha självironi och få till repliker som sitter klockrent är precis det som behövs. Livs och Dags dialog är helt underbar, trots att de pratar om ärliga och jobbiga saker. Humor kan vara ett sätt att närma sig det som är svårt, just för att det är svårt. Det finns flera ställen i Berätta tre saker där jag skrattar till, för det är så underbart.
Karaktärsteckningen i Berätta tre saker är riktigt bra. Alla karaktärerna känns äkta och levande, även om jag önskat att få veta mer om en del av bikaraktärerna. Vänskapen mellan Dag och Elle och Matteo tecknas väldigt fint. En av mina favoritkaraktärer är Livs mormor, hennes inställning till livet är beundransvärd. Jag tycker om beskrivningarna om Livs tidigare liv, och hennes familj, men jag lämnas med en hel del frågetecken om vad som egentligen hänt, vad som placerat Liv på det här stället i livet.
Berätta tre saker är den första riktiga ”pandemibok” som jag läser. Den utspelar sig under de första veckorna när vi i Sverige började förstå hur allvarligt det är. När det var smittspårning, skolorna stängde, äldreboendena var utsatta, och samhället blev plötsligt ganska ödsligt. Tänk så nära det är i tid, men hur långt bort det känns. Jag visste inte om jag var redo att läsa en bok från den perioden, men Callum Bloodworth beskriver det så naturligt och låter historien cirkla runt detta på ett sätt som gör att det går att minnas de där veckorna.
Ett extra plus till att Flataklocken, som ligger här i Medelpad, får spela en roll i berättelsen. Det är Sveriges geografiska mittpunkt, och ett mycket vackert ställe.
Jag kommer definitivt att vilja läsa mer av Callum Bloodworth! Förhoppningsvis så hinner jag besöka Vängåvan i Sundsvall på fredag när han kommer hit.
Bloggat om boken har exempelvis Enligt O, Fiktiviteter, Bokhyllan i pepparkakshuset och Malins bokblogg
Den här boken berörde mig på djupet. Första första raden till sista & allt däremellan. Jag skrattade så oerhört mycket, igenkänningen var hög och sen så, sen så grät jag. Så hela jag skakade. Jag anade hela tiden men sen satt jag ändå där och fulgrät, ensam i mitt kök. Men. Böcker ska vara sådana, att de berör & får oss att känna - känna alla känslor. På riktigt. Historien är så fint skriven, språket flyter på och karaktärerna är även de oerhört finstämda. Och jag vill så förbaskat ha en Dag i mitt liv, men även en Elle, en Matteo och en Liv.
Jag gillade också de små körsbärsblomgrenarna i hörnen i början av varje kapitel. Så skört och fint. I samklang med berättelsen.
För Berätta tre saker kan mycket väl vara den bästa svenska ungdomsboken jag läst på länge. Det är en vacker, vemodig & mänsklig historia. Callum Bloodworth, eloge till dig. Verkligen.
Liten anteckning under läsningen gång: Extra plus till en bok som får mig att leta fram mina gamla favoritsånger av Mando Diao efter lång tid - jag uppskattar.
Jag skulle önska jag hade orden för att säga vad jag tyckte om boken. När jag läste de sista kapitlen tappade jag hakan och var allt annat än förberedd. Jag brukar inte läsa böcker på svenska då jag tycker att språket kan vara litet jobbigt som icke-svensk, denna boken blir mitt första undantag!
Författaren skildrar språket och livet (till Liv) så otroligt vackert, boken är skriven för unga vuxna/tonåringar och han lyckas med det så perfekt. Det förmedlas känslor, stora, djupa teman, skämtsamma klagomål vilket de flesta ut av oss kan relatera till. Allt på ett sätt som är så tillgängligt för min åldersgrupp. Jag tog åt mig denna boken som om det var de sista dropparna i min tekopp haha!!!
Boken tar en vändning jag inte kunde se för mig, utan att säga för mycket😉😉😉
+ stjärna för att författaren nämner Taylor Swift på första sidan, jag var såld redan då:)
En ny favorit i bokhyllan som verkligen, !verkligen!, inte kommer lämna mig i det första taget.
Jag har konstaterat flera gånger det senaste året att böcker som i huvudsak handlar om ungdomsromantik inte är min grej längre. Så tyvärr, med risk för att låta okänslig, var den här lite väl gullig för min smak. Men visst grät jag, det gjorde jag absolut. Boken berörde mig djupt vid flera tillfällen, speciellt i scenen med Liv och Bonnie vid dörren. Det var höljdpunkten för mig. Historien var tyvärr väldigt förutsägbar och som sagt, för gullig och otrolig för min smak. MEN jag kommer helt säkert rekommendera den många gånger och lika säkert nämna Berätta tre saker i samma mening som A Walk to Remember, de delar många fina likheter.
Shit, Callum, vilken påverkan du har med din bok. Jag är alldeles tårögd efter att ha läst den. Mitt favoritband nämns flera gånger och med så mycket kärlek så känns det som att jag ska sprängas av lycka. Detta är för bra. För att vara sant. Hur ska jag kunna läsa annat nu och känna ”finns det bättre böcker än den här?” Visst, jag fullkomligt älskar ”36 frågor om kärlek”, så jisses vad du fortsätter leverera! Samma härliga sarkastiska dialoger med bakomliggande kärlekstankar skriver du som att jag får uppleva hela berättelsen som deltagare och inte iakttagare. Så jä**a bra! Bästa boken jag läst i år! Jag finner inte nog med superlativ för att beskriva min känsla av boken. Som Kent sjunger: ”Det finns inga ord för det på det här jävla språket.”
This is such an amazing book! It’s well written with so much feelings from page one and the story about Liv and Dag is just so beautiful✨ It’s very relatable which is something I like when I read a book. Sometimes I do want to escape reality but sometimes I want to read about feelings that I can relate to. Things like depression etc.
It made me ugly cry and smile because the love in this book is so pure. Put this one onto your tbr pile NOW❤️
Wow wow wow den här är så fint skriven, förväntade mig inte att känna igen mig i så mycket… Berättelsen är så bra uppbyggd och lätt att följa med i, man vill aldrig sluta läsa! Dessutom är beskrivningen av början av corona så relaterbar och ett flertal saker gav mig en stark deja vu. Det jag vill säga är att boken verkligen är läsvärd, även om den inte var en självklar 5/5 fick den mig att komma ur en reading slump <3
Callum Bloodworths Berätta tre saker är en berättelse om ensamhet, sorg, vänskap, familjerelationer, sjukdomar, att hitta sin plats och den första kärleken. Det är en roman som grep tag och kastade omkull mig. Den stundom rev sår inom mig, stundom roade den mig med sina referenser och sin humor. Den stundom smärtade och stundom värmde. Känslorna stormade inom mig men jag berördes aldrig till tårarna, vilket är konstigt då jag har väldigt lätt för tårar. Det hade varit befriande att få gråta ut efter anspänningen.
Berätta tre saker har likheter till såväl John Greens roman Förr eller senare exploderar jag, som Nicholas Sparks roman Undrens tid (A walk to remember). Hur kärlek kan komma till oss när vi minst anar det och vilken kraft den kan ha. De två veckorna blir verkligen undrens tid för Liv och Dag och A walk to remember, så länge de lever.
Berätta tre saker är inte bara stilistiskt vacker. Den har också ett ärligt, rörande, medryckande, träffande, vackert, varmt och humoristiskt innehåll som skildrar ensamheten och sökandet efter sig själv hos en ung människa. Jag älskar det målande och lättsamma språket men ibland känns det inte så trovärdigt. Tyvärr tror jag inte att det idag är så vanligt med ungdomar som förstår den sortens humor och ironi som skildras i romanen, inte heller tror jag att de kan sätta så vackra ord på sina känslor. Men vad gör det?! Mitt 36-åriga jag älskade det och jag ville ändå vara vän med Liv och Dag, Ellie och Matteo, men jag tror helt ärligt inte att jag skulle tillåtas in i deras gäng då de nog är lite för coola för mig.
Berätta tre saker är vackert och poetiskt skriven. Det är roman om vår tid med Corona och en ömsint kärlekshistoria. Jag häpnade över allt det vackra som gömde sig bland sidorna och ville inte att den skulle ta slut samtidigt som jag inte kunde sluta läsa. Jag grät kanske inte som jag hade trott, men det är en historia som kommer stanna hos mig, länge. Läs den men bered dig på hjärtesorg och sträckläsning!
4,5 ⭐️ Alltså, jag skrattade högt och jag grät. Det är inte många böcker som lyckas med det. Trots att den är rätt förutsägbar så går den rakt in i hjärtat. Den har det där som amerikanska ungdomsböcker har, och många svenska ungdomsböcker saknar: kulturella referenser till t ex låtar och böcker. Det ger boken ett bättre djup och det hjälper till att måla upp en verkligare verklighet. Rekommenderar verkligen!
Jag är helt golvad efter avslutet på boken. Redan efter första sidan viste jag att jag skulle älska den här. Det är en stark kandidat till den bästa bok jag kommer läsa under 2024, 6 ⭐️.
Jag har aldrig skrattat och gråtit så mycket åt en bok förut. De första 100 sidorna gav mig så mycket lycka. Men sedan börjar man förstå hur det är med Dag och sen väntade jag i 100 sidor på att Liv skulle får veta det och gråta ögonen ur mig, och det gjorde jag. De sista 30 sidorna grät jag så att jag inte kunde se sidan. Jag grät så mycket att jag inte kunde andas.
Detta är en bok jag kommer bära med mig länge! Bonnies samtal med Liv genom dörren om hennes ilska och sorg var ett otroligt fint samlat som också fick mig att gråta.
Jag tror jag grät för att karaktärerna kändes så verkliga. Det känns som boken var minnen från min egen tid som sjuttonåring som jag skulle delat med Liv och Dag. Det var så verkliga de kändes. Som om jag har umgåtts med dem.
Liv är en underbar karaktär som fått mig att skratta i ofantliga mängder, jag kände igen mig så mycket i henne och Dag har gett mig så mycket glädje. Jag älskade dejten i Tokyo och på balkongen! Jag tror jag fnittrade som en tonåring åt mycket som Dag sa. ”Jag vet inte hur din vardag ser ut, men du glittrar i min”.
Det här kan vara den finaste och bästa boken jag läst. Jag kände så väll igen mig i ensamhetens mörker som Liv, Dag, Elle och Matteo går igenom. Mitt liv har alltid känns ensamt. Men det kändes mindre ensamt när jag läste denna bok. Och jag känner bara att jag vill ha en Dag i mitt liv. Som får mig att känna mig speciell och betydande Jag grät floder dom sista kapitlerna. Jag kände verkligen för Dags mamma vilken smärta hon måste ha gått igenom.
Jag tror på det liv sa: "Jag har ingen aning om vad som händer när vi dör. Jag vet bara att de som älskar oss kommer sakna oss.
This entire review has been hidden because of spoilers.
underbar ungdomsbok, men kändes typ som någonting saknades ibland. Liv var bitvis lite för “I’m not like other girls” och Dag likaså ”manic pixie dream boy” för min smak tyvärr. Också lite för mycket referenser, ibland till saker som inte kommer hålla sig relevanta särskilt länge till. Men ändå: bra bok, och jag ser fram emot att läsa mer från författaren!
Jag älskade det mesta med den här, men lyckades förstå något mycket tidigare än bokens Liv, vilket för mig blev ett litet minus. Och något av det bästa: att fyra ensamma själar hittar varandra - hur oerhört vackert är det inte?
Jag läser inte på svenska. Jag har starkt distanserat mig från svenska böcker. Fram tills idag. Herregud vilken vacker bok. Wow. Jag har typ inga ord. Fan ta dig Callum Bloodworth för att krossat mitt hjärta en sån här kväll. Men tack för vackra tankar och meningar.