What do you think?
Rate this book
Imperiets arvingar #3
Hautaplaneetta
Päätähuimaava tieteisseikkailu jatkuu.
Jännittävä nuortensarja lumoaa kerronnallaan ja kuvituksellaan.
Alicen ja Eliaksen uusi koti, avaruusalus nimeltä Hiljaisuus, on imaistu vanhan imperiumin hautaplaneetalle. Siellä vaeltaa vain kuolleita, sillä kutsumattomat vieraat eivät ole koskaan palanneet. Niin Hiljaisuuden miehistö ainakin uskoo, kunnes saa hätäviestin sisarusten äidiltä. Tämän löytääkseen heidän on laskeuduttava planeetan uumeniin ikivanhoihin hautakammioihin, joissa odottaa vaarallisia vihollisia ja kammottavia löydöksiä.
Sarjassa ovat aiemmin ilmestyneet kirjat Tähtiin temmatut ja Rautaruusu.
Jännittävä nuortensarja lumoaa kerronnallaan ja kuvituksellaan.
Alicen ja Eliaksen uusi koti, avaruusalus nimeltä Hiljaisuus, on imaistu vanhan imperiumin hautaplaneetalle. Siellä vaeltaa vain kuolleita, sillä kutsumattomat vieraat eivät ole koskaan palanneet. Niin Hiljaisuuden miehistö ainakin uskoo, kunnes saa hätäviestin sisarusten äidiltä. Tämän löytääkseen heidän on laskeuduttava planeetan uumeniin ikivanhoihin hautakammioihin, joissa odottaa vaarallisia vihollisia ja kammottavia löydöksiä.
Sarjassa ovat aiemmin ilmestyneet kirjat Tähtiin temmatut ja Rautaruusu.
237 pages, Hardcover
First published January 1, 2020
11 people want to read
About the author
Oskar Källner
60 books44 followersOskar Källner uppslukades av den fantastiska litteraturen redan som 9-åring då han närmast maniskt läste Jules Verne. Därefter slukades allt som gick att komma över av Isaac Asimov, Robert A. Heinlein, Arthur C. Clarke och C. J. Cherryh.
Oskar är lika fascinerad av folksagor och myter som av astrofysik. I sitt författande blandar han ofta spekulativa idéer med snabb aktion och existentiella frågor.
Han har givit ut flera fantasyromaner, en hästscience fiction-bok, två bilderböcker för barn och ett stort antal noveller. Sina noveller har han också vunnit flera priser för. Han är publicerad på flera språk, senast i det amerikanska SF-magasinet Future SF. Utöver detta är han engagerad i SF-Sverige och deltar regelbundet i skrivarpodden Fantastisk Podd.
När Oskar inte skriver så arbetar han som systemutvecklare eller umgås med familjen. Han gillar även att spela tv-spel och se på japansk anime. Andra favoriter är Game of Thrones och Firefly.
Oskar är lika fascinerad av folksagor och myter som av astrofysik. I sitt författande blandar han ofta spekulativa idéer med snabb aktion och existentiella frågor.
Han har givit ut flera fantasyromaner, en hästscience fiction-bok, två bilderböcker för barn och ett stort antal noveller. Sina noveller har han också vunnit flera priser för. Han är publicerad på flera språk, senast i det amerikanska SF-magasinet Future SF. Utöver detta är han engagerad i SF-Sverige och deltar regelbundet i skrivarpodden Fantastisk Podd.
När Oskar inte skriver så arbetar han som systemutvecklare eller umgås med familjen. Han gillar även att spela tv-spel och se på japansk anime. Andra favoriter är Game of Thrones och Firefly.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 12 of 12 reviews
January 24, 2021
Trodde detta var sista boken i serien och blev glatt överraskad då det kommer flera :D Dock kommer det bli jobbigt att vänta på nästa del! Riktigt bra bok med fina illustrationer.
October 16, 2020
Boken tar vid precis där andra boken slutade, så serien ska absolut läsas i ordning. Det är fortsatt händelserikt och spännande och för varje bok får vi veta om världen och dess folkslag.
I förra boken fick Alice och Elias veta att deras mamma hade ännu fler hemligheter och de har lite svårt att få grepp om det. Känns väl inte så originellt med den "utvecklingen" inom fantasy/sci-fi (vill inte spoila), men målgruppen (9-12 år) kommer nog att gilla det så jag ska inte klaga.
Lyssnade på ljudboken så tyvärr missade jag Karl Johnssons fina illustrationer.
I förra boken fick Alice och Elias veta att deras mamma hade ännu fler hemligheter och de har lite svårt att få grepp om det. Känns väl inte så originellt med den "utvecklingen" inom fantasy/sci-fi (vill inte spoila), men målgruppen (9-12 år) kommer nog att gilla det så jag ska inte klaga.
Lyssnade på ljudboken så tyvärr missade jag Karl Johnssons fina illustrationer.
November 1, 2021
Fantastiskt illustrerad och skriven likt de tidigare böckerna! Berättelsen blir mer och mer intressant då man får lära känna både karaktärerna och världarna de lever i mer på djupet.
Dock kände jag att boken inte föll mig riktigt lika mycket i smaken som de tidigare. Den kändes lite långsammare och plotten var inte lika actionfylld.
Jag har stora förhoppningar på framtida böcker!
Tack till Rabén & Sjögren för recensionsex 😊
Dock kände jag att boken inte föll mig riktigt lika mycket i smaken som de tidigare. Den kändes lite långsammare och plotten var inte lika actionfylld.
Jag har stora förhoppningar på framtida böcker!
Tack till Rabén & Sjögren för recensionsex 😊
October 1, 2020
ALLTSÅ!!! Oskar Källner och Karl Johnsson, vilket ÄVENTYR de bjuder på! Jag kan knappt komma över hur fantastiskt den här serien är. Som jag sa innan Gravplaneten kom ut, mina förväntningar var skyhöga. Och de här två lyckades leva upp till ALLA, de sköt till och med förbi dom rakt in i en stjärnport...
Jag förutspådde att det skulle bli ännu mera Mass Effect vibes, Reapers och Protheans och det blev det. På ett sjukt fantasieggande, läskigt och maffigt sätt. Under flera tillfällen när jag läste boken så kändes det typ som att mina hjärna sprängdes av alla mysterier och urgamla civilisationer. JAG MÅSTE VETA MER. World building är verkligen på topp. Det är så oerhört spännande rakt igenom, jag vet inte hur jag ska klara av att vänta på bok 4.
Om ni gillar sci-fi och spänning så MÅSTE ni prova Imperiets arvingar, jag struntar i om ni är tråkiga vuxna som jag. Den här kan läsas av alla åldrar från mellanstadiet och uppåt.
Jag förutspådde att det skulle bli ännu mera Mass Effect vibes, Reapers och Protheans och det blev det. På ett sjukt fantasieggande, läskigt och maffigt sätt. Under flera tillfällen när jag läste boken så kändes det typ som att mina hjärna sprängdes av alla mysterier och urgamla civilisationer. JAG MÅSTE VETA MER. World building är verkligen på topp. Det är så oerhört spännande rakt igenom, jag vet inte hur jag ska klara av att vänta på bok 4.
Om ni gillar sci-fi och spänning så MÅSTE ni prova Imperiets arvingar, jag struntar i om ni är tråkiga vuxna som jag. Den här kan läsas av alla åldrar från mellanstadiet och uppåt.
September 29, 2020
Spännande, rolig & skickligt illustrerad!
October 3, 2020
Detta är tredje boken i Oskar Källner och Karl Johnssons serie Imperiets Arvingar, ett episkt rymdäventyr som riktar sig till barn.
Då detta är tredje delen i en serie så rekommenderar jag att man skall ha läst de tidigare böckerna i serien för att hänga med bäst. Denna tar vid direkt där andra boken slutade.
Än en gång så bjuds vi på ett härligt äventyr, om man har läst de tidigare böckerna så vet man vad man har sig att vänta även med denna bok. Det är fartfyllt och spännande, det händer saker hela tiden. Sedan finns det hyllningar till andra verk inom sf, både filmer som böcker, en del kan vara så att jag läser in för mycket i vissa scener och att jag är påverkar av allt jag läst och sett i genren.
I denna bok så får vi veta ännu mer om detta universum som Oskar Källner har byggt upp. Jag gillar att vi för varje bok får en bredare kunskap om vad det är som pågår, det kommer i lagom doser och bygger upp handlingen i den röda tråden, som följer med hela serien, sakta men säkert. De två syskonen som serien handlar om försöker samla sina tankar om vad de fick reda på om sig själva i förra boken, allt samtidigt som de och deras nya vänner undersöker den planet, som de kraschat på, för att hitta en väg bort från den.
Med tanke på titeln på denna bok, Gravplaneten, så kan man tänka sig att denna bok är lite mörkare och lite mera skrämmande än de tidigare böckerna. Det är det absolut, det kan vara så att det förekommer varelser i denna bok som kan komma att ge rysningar. Sedan att en hel planet är en gravplats för rymdskepp, detta lämnar ju också en kall kåre längs ryggen. Men det blev aldrig så hemskt att det skulle klassas som rysare, och att den håller sig på den sidan av gränsen för skräck är något jag tror att Oskar Källner vill hålla sig på, han vill göra det lite hemskare och mörkare i denna bok men ändå inte gå över gränsen.
Det är en riktigt bra sak som Oskar Källner har här, med varje bok så kan han ändra lite på stilen i böckerna i serien beroende på vart den utspelar sig. Ett riktigt smart koncept.
Många viktiga ämnen lyser starkt i bakgrunden av äventyret. Det finns det viktiga i familjeband, att man kanske finner vänner på oväntade platser som blir så viktiga för en att de blir en familj. Mod, att våga lita på både sina styrkor och brister, att inte vara rädd att be om hjälp.
Som vanligt är det ett lättsamt språk med ett bra driv i handlingen, allt för att fånga intresset på de som böckerna riktar sig till först och främst. Det är lagom med miljöbeskrivningar för att få en bra bild över planeten som karaktärerna befinner sig. Karaktärerna får ett bra djup så att de blir levande för en. Även om det är en barn/ungdomsbok så finns det mer i handlingen, som jag sagt om tidigare böcker i serien så litar Oskar på sina läsare att de hänger med även om man lägger in lite djupare tankar och komplexare handling. Han överförklarar inte sakerna utan låter läsaren bearbeta och tolka det själv.
Vi skall inte heller glömma att nämna att boken är fylld av härliga bilder gjorda av Karl Johnsson, de kompletterar handlingen på ett riktigt bra sätt. Snygga bilder som hjälper till att ta oss till platserna som karaktärerna besöker.
För åldersgruppen som boken riktar sig till så kan jag tänka mig att detta är en bok, och hela serien för den delen, som de kommer att älska att läsa. Det bästa är att för mig, som inte egentligen tillhör gruppen som den riktar sig till, fick ut väldigt mycket av boken, detta är perfekt om boken skall högläsas. Det var en riktigt härlig läsning och jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa denna serie.
http://hakanshylla.blogspot.com
Då detta är tredje delen i en serie så rekommenderar jag att man skall ha läst de tidigare böckerna i serien för att hänga med bäst. Denna tar vid direkt där andra boken slutade.
Än en gång så bjuds vi på ett härligt äventyr, om man har läst de tidigare böckerna så vet man vad man har sig att vänta även med denna bok. Det är fartfyllt och spännande, det händer saker hela tiden. Sedan finns det hyllningar till andra verk inom sf, både filmer som böcker, en del kan vara så att jag läser in för mycket i vissa scener och att jag är påverkar av allt jag läst och sett i genren.
I denna bok så får vi veta ännu mer om detta universum som Oskar Källner har byggt upp. Jag gillar att vi för varje bok får en bredare kunskap om vad det är som pågår, det kommer i lagom doser och bygger upp handlingen i den röda tråden, som följer med hela serien, sakta men säkert. De två syskonen som serien handlar om försöker samla sina tankar om vad de fick reda på om sig själva i förra boken, allt samtidigt som de och deras nya vänner undersöker den planet, som de kraschat på, för att hitta en väg bort från den.
Med tanke på titeln på denna bok, Gravplaneten, så kan man tänka sig att denna bok är lite mörkare och lite mera skrämmande än de tidigare böckerna. Det är det absolut, det kan vara så att det förekommer varelser i denna bok som kan komma att ge rysningar. Sedan att en hel planet är en gravplats för rymdskepp, detta lämnar ju också en kall kåre längs ryggen. Men det blev aldrig så hemskt att det skulle klassas som rysare, och att den håller sig på den sidan av gränsen för skräck är något jag tror att Oskar Källner vill hålla sig på, han vill göra det lite hemskare och mörkare i denna bok men ändå inte gå över gränsen.
Det är en riktigt bra sak som Oskar Källner har här, med varje bok så kan han ändra lite på stilen i böckerna i serien beroende på vart den utspelar sig. Ett riktigt smart koncept.
Många viktiga ämnen lyser starkt i bakgrunden av äventyret. Det finns det viktiga i familjeband, att man kanske finner vänner på oväntade platser som blir så viktiga för en att de blir en familj. Mod, att våga lita på både sina styrkor och brister, att inte vara rädd att be om hjälp.
Som vanligt är det ett lättsamt språk med ett bra driv i handlingen, allt för att fånga intresset på de som böckerna riktar sig till först och främst. Det är lagom med miljöbeskrivningar för att få en bra bild över planeten som karaktärerna befinner sig. Karaktärerna får ett bra djup så att de blir levande för en. Även om det är en barn/ungdomsbok så finns det mer i handlingen, som jag sagt om tidigare böcker i serien så litar Oskar på sina läsare att de hänger med även om man lägger in lite djupare tankar och komplexare handling. Han överförklarar inte sakerna utan låter läsaren bearbeta och tolka det själv.
Vi skall inte heller glömma att nämna att boken är fylld av härliga bilder gjorda av Karl Johnsson, de kompletterar handlingen på ett riktigt bra sätt. Snygga bilder som hjälper till att ta oss till platserna som karaktärerna besöker.
För åldersgruppen som boken riktar sig till så kan jag tänka mig att detta är en bok, och hela serien för den delen, som de kommer att älska att läsa. Det bästa är att för mig, som inte egentligen tillhör gruppen som den riktar sig till, fick ut väldigt mycket av boken, detta är perfekt om boken skall högläsas. Det var en riktigt härlig läsning och jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa denna serie.
http://hakanshylla.blogspot.com
October 2, 2020
Oskar Källner och Karl Johnsson, vilket ÄVENTYR de bjuder på! Jag kan knappt komma över hur fantastiskt den här serien är. Under flera tillfällen när jag läste boken så kändes det typ som att mina hjärna sprängdes av alla mysterier och urgamla civilisationer. JAG MÅSTE VETA MER. Det är sjukt fantasieggande, läskigt och maffigt. Jag vet inte hur jag ska klara av att vänta på bok 4.
Om ni gillar sci-fi och spänning så MÅSTE ni prova Imperiets arvingar, den här serien kan läsas av alla åldrar från mellanstadiet och uppåt. Speciellt rekommenderar jag serien till alla PAX-älskare som vill ha lite mer text än i PAX-böckerna. //Izabelle
Om ni gillar sci-fi och spänning så MÅSTE ni prova Imperiets arvingar, den här serien kan läsas av alla åldrar från mellanstadiet och uppåt. Speciellt rekommenderar jag serien till alla PAX-älskare som vill ha lite mer text än i PAX-böckerna. //Izabelle
May 12, 2022
Huh! Nyt on erittäin aikuiskelpoista lastenscifiä. Imperiumin perilliset -sarjan kolmannessa osassa hypätään todella hc-päätyyn genreä, kun nuoren päähenkilöt ja Hiljaisuuden miehistö pakkolaskeutuvat hautaplaneetalle ja seikkailevat sen monissa kerroksissa.
Imperiumin historiasta opitaan taas paljon lisää, mutta infodumppaamiselta on vältytty, kun tieto on ripoteltu kiinnostavalla tavalla pitkin kirjaa. Alice ja Elias oppivat myös lisää äidistään ja hänen puolestaan sukua.
Iso suosittelu tälle sarjalle! Ja vaikka ensimmäinen osa ei olisi vielä täysin vakuuttanut, kannattaa todellakin jatkaa lukemista, sillä toinen ja kolmas osa ovat erittäin palkitsevia.
Imperiumin historiasta opitaan taas paljon lisää, mutta infodumppaamiselta on vältytty, kun tieto on ripoteltu kiinnostavalla tavalla pitkin kirjaa. Alice ja Elias oppivat myös lisää äidistään ja hänen puolestaan sukua.
Iso suosittelu tälle sarjalle! Ja vaikka ensimmäinen osa ei olisi vielä täysin vakuuttanut, kannattaa todellakin jatkaa lukemista, sillä toinen ja kolmas osa ovat erittäin palkitsevia.
October 18, 2020
I den tredje delen av Imperiets arvingar, Gravplaneten, kastas vi direkt in i handlingen från där bok två, Järnrosen, slutar. Det gör att serien inte är tänkt som fristående, och det gör mig absolut ingenting. Jag gillar att det inte är särskilt mycket tillbakablickar utan att direkt kastas in handlingarna och att världsbygget och persongalleriet ständigt utökas.
Det är en gastkramande och ganska mörk bok, och av alla ställen i universum som jag själv inte skulle vilja åka till, ligger Gravplaneten ganska högt. Boken igenom har man nästan magkramp för att det händer så mycket spännande, otrevliga, olyckliga och sorgliga saker.
Efter en kraschlandning på planeten Umbezra, det gamla imperiets gravplanet, måste besättningen på rymdskeppet Stillheten försöka fixa så att deras motorer klarar av att motverka planetens gravitationskraft. På Umbezra finns inga levande, ändå är det här som en nödsignal från Alices och Elias mamma skickas ut. När deras fiender börjar jaga dem tvingas de att fly ner i katakomberna, där bara mörka och hemska varelser vandrar. Och vilka katakomber, vilken planet, vilka … jag vet inte ens vad jag kan säga.
Umbezra får mig att tänka på den övergivna planeten Magrathea i Douglas Adams Liftarens guide till galaxen-böckerna. Det är något med känslan över hela berättelsen som är liknande för mig, den där ödesmättade och lite läskiga stämningen, övergivenheten och inte veta om man kan ta sig därifrån. Samtidigt känns det också lite som universums Bermuda-triangel, och jag gillar alla kopplingar jag själv kan dra för att få det ännu mer spännande för mig själv.
Persongalleriet är lagom stort. Jag är mycket förtjust i både Alice och Elias, och deras syskonrelation. De fungerar så bra ihop fastän de är väldigt olika som personer. Samtidigt är jag också väldigt förtjust i Kapa, som inte har lika stort utrymme i den här boken, men som har blivit en stor favorit genom de tidigare böckerna i serien. Jag tycker om att det är Alice och Elias som får lösa mycket, den här gången tillsammans med ett annat ”barn”, Chelie.
Oskar Källner är en mästare på att inte släppa in för många nya fakta i en och samma bok. I Gravplaneten får vi lite mer bakgrund till det gamla imperiet och samtidigt också en historielektion i att en härskare som ses som tyrann av någon, kan ses som en frigörare av andra.
Karl Johnssons illustrationer är fantastiska och lyfter en redan lysande berättelse till nya höjder. Det är lite som att inte ens universums slut är stoppet för det här samarbetet. Johnssons illustrationer passar perfekt till varje del och det är vare sig för få eller för många illustrationer. Inget tar över. Man får både skapa bilder för sitt eget inre, och se hur det ser ut ”på riktigt”.
Det här är en serie jag längtar tills mina barn är nog stora för att läsa. Jag hoppas och tror att de kommer älska den lika mycket som jag gör.
Det är en gastkramande och ganska mörk bok, och av alla ställen i universum som jag själv inte skulle vilja åka till, ligger Gravplaneten ganska högt. Boken igenom har man nästan magkramp för att det händer så mycket spännande, otrevliga, olyckliga och sorgliga saker.
Efter en kraschlandning på planeten Umbezra, det gamla imperiets gravplanet, måste besättningen på rymdskeppet Stillheten försöka fixa så att deras motorer klarar av att motverka planetens gravitationskraft. På Umbezra finns inga levande, ändå är det här som en nödsignal från Alices och Elias mamma skickas ut. När deras fiender börjar jaga dem tvingas de att fly ner i katakomberna, där bara mörka och hemska varelser vandrar. Och vilka katakomber, vilken planet, vilka … jag vet inte ens vad jag kan säga.
Umbezra får mig att tänka på den övergivna planeten Magrathea i Douglas Adams Liftarens guide till galaxen-böckerna. Det är något med känslan över hela berättelsen som är liknande för mig, den där ödesmättade och lite läskiga stämningen, övergivenheten och inte veta om man kan ta sig därifrån. Samtidigt känns det också lite som universums Bermuda-triangel, och jag gillar alla kopplingar jag själv kan dra för att få det ännu mer spännande för mig själv.
Persongalleriet är lagom stort. Jag är mycket förtjust i både Alice och Elias, och deras syskonrelation. De fungerar så bra ihop fastän de är väldigt olika som personer. Samtidigt är jag också väldigt förtjust i Kapa, som inte har lika stort utrymme i den här boken, men som har blivit en stor favorit genom de tidigare böckerna i serien. Jag tycker om att det är Alice och Elias som får lösa mycket, den här gången tillsammans med ett annat ”barn”, Chelie.
Oskar Källner är en mästare på att inte släppa in för många nya fakta i en och samma bok. I Gravplaneten får vi lite mer bakgrund till det gamla imperiet och samtidigt också en historielektion i att en härskare som ses som tyrann av någon, kan ses som en frigörare av andra.
Karl Johnssons illustrationer är fantastiska och lyfter en redan lysande berättelse till nya höjder. Det är lite som att inte ens universums slut är stoppet för det här samarbetet. Johnssons illustrationer passar perfekt till varje del och det är vare sig för få eller för många illustrationer. Inget tar över. Man får både skapa bilder för sitt eget inre, och se hur det ser ut ”på riktigt”.
Det här är en serie jag längtar tills mina barn är nog stora för att läsa. Jag hoppas och tror att de kommer älska den lika mycket som jag gör.
June 1, 2021
Det här är tredje delen i Imperiets arvingar och den blir inte mindre spännande för det. Gänget har kraschat med rymdskeppet Stillheten på imperiets gravplanet. Där finns svarta hål som innehåller en hel kuslig stad och ett monster halv spindel halv maskin som fångar Brock och Syndra. De frysas in i en genomskinlig tidskokong. Kraoflickan Chelei dyker plötsligt upp och hjälpa till att rädda dem. De lyckas bära de två till en altar de tidigare sett, och tidskokongen lösas upp. Mammans signal har de vid det här laget tappat bort. Visst måste hon vara här? En annan som i alla fall väntar på hissen som de åker upp med är kraoledaren Karnidda. Han tar leende emot, kan äntligen tillfångata dem. Då brakar stjärnporten sönde och samman, och mamman dyker upp, hon är magnifik i sin gyllene rustning med saknar en arm. Hon kämpar mot alla dessa 100 kreorerna, men måste ge upp för att rädda barnen. Hon låter sig omslutas av en glaskista och lämnar Umbezra. Gänget hittar ett sätt att hemligt lämna planeten och marken är krattad för nästa äventyr.
Serien blir bara bättre hittills. Kapitlen berättas ur olika perspektiv som är lättare att hålla isär än i början. Teckningar är hiskeliga bra, jag betraktar de länge på varje sida. Den här sci-fi serien är superbra!
Serien blir bara bättre hittills. Kapitlen berättas ur olika perspektiv som är lättare att hålla isär än i början. Teckningar är hiskeliga bra, jag betraktar de länge på varje sida. Den här sci-fi serien är superbra!
This entire review has been hidden because of spoilers.
March 23, 2025
Mielenkiintoinen paikka, joka sitten ohitettiin turhan nopeasti. Kyllähän sitä tämän planeetan mysteerejä olisi seurannut pidempään.
No matka jatkuu seuraavassa osassa.
No matka jatkuu seuraavassa osassa.
November 13, 2021
Gravplaneten får självklart högsta toppbetyget från mig. Här finns verklighetsflykt, laddad spänning, mystik, fantasi, värme och hjärta på ett sätt som jag bara helt enkelt älskar! Starka läsupplevelser kräver starka ord. Så är det. Fullständig recension bokblogg: https://ibokhyllan.blogspot.com/2020/...
Displaying 1 - 12 of 12 reviews