Oj okej, först så tog denna debutbok mig på en resa som jag absolut inte hade trott när jag läst baksidan eller fick höra författaren prata om boken.
Mina förväntningar var lite mer som Da Vinci koden eller så, men istället fick jag en extrem och komplex familjedrama med jävligt mycket blod och mörka teman som mord, självmord, pedofili och våldtäkter i ansiktet.
Språket är sisådär, jag föll inte för det och det tog mig lite mer än halva boken för att jag skulle fastna för det hela. Livia ogillade jag starkt, egoistisk och oförutsägbar. Jag gillade Calvin men mest för att han kändes så igenkännande, lika omedvetande som oss läsare vad familjen Sergel gömmer för skelett i garderoben.
Det mest positiva jag kan säga är att boken är så oförutsägbar och man vet aldrig vad för dold agenda eller hemlighet någon av karaktärerna har. Jag är halvt rädd att läsa nästa bok för denna gav mig så många starka känslor och det fanns så många vidriga karaktärer att jag är rädd att nästa bok ska innehålla lika många om inte fler... Men jag gillar hur Victoria har så mycket gömt i garderoben... Får se när man har mage till fler blodscener och vidriga män.