What do you think?
Rate this book
Tvära kast
346 pages, Mass Market Paperback
First published January 1, 2020
3 people are currently reading
79 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 12 of 12 reviews
February 14, 2021
Den 10 januari 2020 inleder Marianne L D G sitt projekt att bryta den manliga hegemonin av dagböcker som utgörs av bland annat Lundells Vardagar, Norens dramatiska dagböcker och Knusgårds. Scenen är Södermalm. Öppenhjärtigt delar hon med sig av sina tankar om stort och smått. Människor hon umgås med, vad hon tycker om böcker och artiklar hon läser, vad hon shoppar, familjen, städning, promenader, tv-dinners med maken i soffan framför serier eller fotbollsmatcher. Lite politik. Kroppen och dess krämpor, tinnitus, sväljsvårigheter, hörapparaterna, Citalopram och sömnmedicin. Dödsångest i stora portioner och många tankar kring åldrande. Titeln fångar väldigt väl innehållet. Det växlar mellan vardagens bagateller och livets fundamentala filosofi. Plötsligt spricker den tunga känslan inombords och hon gläds över att hålla sin man i handen.
Kärleken och vänskapen i sin livskamrat sedan 30 år är ljuvlig att läsa om. De har en platonisk relation som verkar passa henne. Redan efter 60-70 sidor slår covid-19 till och lägger sig som en tung filt över hennes vardag. I följderna av det får hon ett nytt förhållningssätt till att vara 70+ och att hennes man är över 80 år.
”Står vi, i denna universellt pandemiska tid, inför en epok färgad av Den unge Werthers lidanden? Det skulle inte förvåna mig. Tillbaka till naturen, till drifterna, det animala, när vi ändå kan gå under vilken dag som helst, när den heliga vetenskapen ändå inte tycks kunna rädda oss?”
”De som skriker mest på sänkta skatter är de som skriker högst efter statligt stöd nu.”
Jag uppskattar att hon vågar skriva om pengar, vad saker kostar och vilka summor hon får betalt. Jag älskar att hon delar med sig av sina tankar om att hon inte är någon litterär stjärna på parnassen men tycker om att skriva och vill fortsätta med det. Det finns alltid någon som är bättre men hon låter inte det hindra henne. Det är inspirerande att få ta del av hennes självtvivel. Det är bjussigt. Hon ifrågasätter värdet av intresse i det hon skriver och jag vill berätta för henne att det är intressant. Jätteintressant till och med. Och jag hoppas verkligen att det kommer fler dagböcker av Marianne L D G.
Hon ser på fotboll, motionerar genom att shoppa, lyssnar på Tupac. Hon upprörs över Åsa Linderborgs pudling och Cissi Wallins Allt som var mitt. På samma gång är hon tvivels förutan en vänsterorienterad feminist som återkommer till storheten med #metoo. Hon är inte rädd för att tycka ”fel”. Låter sig inte trängas in i någon åsiktskorridor.
Syftet med skrivandet är att hoppa på sig själv bakifrån. Att hon ska få se sig själv utifrån för att komma underfund med vad hon är för en. Inte minst därför skulle det vara mycket intressant att få ta del av en del två. Hur stämmer hennes självbild med dagbokens? Jag får uppfattningen att hon är trygg, med stor livsaptit, god psykisk hälsa. Hon har rimliga förväntningar på livet och lyckas hålla en bra balans. Detta trots den antidepressiva medicinen, eller på grund av den. Jag glömmer dock inte att någon sann bild av en människa får vi inte genom någon bok någonsin, jag ser dagboksgenren som en del i autofiktionen.
”Moderaterna föreslår att det ska bli straffbart att vara med i kriminella gäng. Yes. Då får bankerna se upp nu!”
Förutom kroppens status kan jag relatera till det mesta hon skriver. Som att ålder på något sätt verkligen bara är en siffra. Hon är en feminist född på 40-talet vars åsikter passar oväntat väl med mina. Är jag gammaldags eller är hon ungdomlig? Vad värre är att jag känner igen mycket av behovet hon har av ensamhet, känslan av distans till andra människor. Det är något hon kan acceptera i sin ålder, men jag är bara drygt 40 och måste nog kämpa emot lockelsen i eremitlivet några decennier.
Jag kan ha svårt att njuta av utlämnande litteratur författad av unga människor. Jag är rädd att de ska ångra sig senare, eller behöva lida för vad de skrivit om tio år. Men när jag läser Tvära kast kan jag lugnt luta mig tillbaka och bara njuta. Jag litar på att Marianne L D G vet vad hon gör.
Kärleken och vänskapen i sin livskamrat sedan 30 år är ljuvlig att läsa om. De har en platonisk relation som verkar passa henne. Redan efter 60-70 sidor slår covid-19 till och lägger sig som en tung filt över hennes vardag. I följderna av det får hon ett nytt förhållningssätt till att vara 70+ och att hennes man är över 80 år.
”Står vi, i denna universellt pandemiska tid, inför en epok färgad av Den unge Werthers lidanden? Det skulle inte förvåna mig. Tillbaka till naturen, till drifterna, det animala, när vi ändå kan gå under vilken dag som helst, när den heliga vetenskapen ändå inte tycks kunna rädda oss?”
”De som skriker mest på sänkta skatter är de som skriker högst efter statligt stöd nu.”
Jag uppskattar att hon vågar skriva om pengar, vad saker kostar och vilka summor hon får betalt. Jag älskar att hon delar med sig av sina tankar om att hon inte är någon litterär stjärna på parnassen men tycker om att skriva och vill fortsätta med det. Det finns alltid någon som är bättre men hon låter inte det hindra henne. Det är inspirerande att få ta del av hennes självtvivel. Det är bjussigt. Hon ifrågasätter värdet av intresse i det hon skriver och jag vill berätta för henne att det är intressant. Jätteintressant till och med. Och jag hoppas verkligen att det kommer fler dagböcker av Marianne L D G.
Hon ser på fotboll, motionerar genom att shoppa, lyssnar på Tupac. Hon upprörs över Åsa Linderborgs pudling och Cissi Wallins Allt som var mitt. På samma gång är hon tvivels förutan en vänsterorienterad feminist som återkommer till storheten med #metoo. Hon är inte rädd för att tycka ”fel”. Låter sig inte trängas in i någon åsiktskorridor.
Syftet med skrivandet är att hoppa på sig själv bakifrån. Att hon ska få se sig själv utifrån för att komma underfund med vad hon är för en. Inte minst därför skulle det vara mycket intressant att få ta del av en del två. Hur stämmer hennes självbild med dagbokens? Jag får uppfattningen att hon är trygg, med stor livsaptit, god psykisk hälsa. Hon har rimliga förväntningar på livet och lyckas hålla en bra balans. Detta trots den antidepressiva medicinen, eller på grund av den. Jag glömmer dock inte att någon sann bild av en människa får vi inte genom någon bok någonsin, jag ser dagboksgenren som en del i autofiktionen.
”Moderaterna föreslår att det ska bli straffbart att vara med i kriminella gäng. Yes. Då får bankerna se upp nu!”
Förutom kroppens status kan jag relatera till det mesta hon skriver. Som att ålder på något sätt verkligen bara är en siffra. Hon är en feminist född på 40-talet vars åsikter passar oväntat väl med mina. Är jag gammaldags eller är hon ungdomlig? Vad värre är att jag känner igen mycket av behovet hon har av ensamhet, känslan av distans till andra människor. Det är något hon kan acceptera i sin ålder, men jag är bara drygt 40 och måste nog kämpa emot lockelsen i eremitlivet några decennier.
Jag kan ha svårt att njuta av utlämnande litteratur författad av unga människor. Jag är rädd att de ska ångra sig senare, eller behöva lida för vad de skrivit om tio år. Men när jag läser Tvära kast kan jag lugnt luta mig tillbaka och bara njuta. Jag litar på att Marianne L D G vet vad hon gör.
March 15, 2022
Helt sjuk
March 29, 2022
Jag älskar den här boken!!! Ska genast läsa Tvära kast!! Vill vara hennes vän. Började äta samma frukost som henne. Helt annan syn på året med 13 månader nu. Står nog på Mariannes å alla kritikers sida... läs!
November 23, 2023
I love this book, such enjoyment to read, now I’m reading the next one about the authors life!
November 9, 2023
Att läsa "Tvära kast" är som ett samtal med en väninna, en del saker vill man helst inte veta, andra är både intressanta och givande. Sammanfattningsvis en läsvärd bok med betraktelser om stort och smått.
February 15, 2021
MÅNDAG 15 FEBRUARI
I dag läste jag färdigt Limpans dagbok. När hon inte drömmer våta och lite kusliga drömmar om Affe och sover till långt fram på dan så limmar hon på numera salig Lasse Norén. Just det, hon skriver om pandemin också. Det var väl bra.
I dag läste jag färdigt Limpans dagbok. När hon inte drömmer våta och lite kusliga drömmar om Affe och sover till långt fram på dan så limmar hon på numera salig Lasse Norén. Just det, hon skriver om pandemin också. Det var väl bra.
October 27, 2023
Läste med stor behållning, rasande intressant. Pluspoäng på analysen av Åsa Linderborgs ”Året med 13 månader”.
Kan inte bli en femma pga orimlig genusanalys och någon idé om att man är opålitlig/världsfrånvänd om man har adhd
Kan inte bli en femma pga orimlig genusanalys och någon idé om att man är opålitlig/världsfrånvänd om man har adhd
April 6, 2022
Avslutade boken " Tvära Kast" av Marianne Lindberg De Geer. Bra bok.
Behandlar Konstnärens vardagsliv, osäkra ekonomiska förhållanden/kontrakt, boende i stor hyresreglerad lägenhet med utsikt över slussen, uppskjutna premiärer, bidrag, osäkerheten under Corona, Förlagsvärlden, Medicinering, Mentalvården, Promenader - mest på söder, Fotboll, Familjebanden, barnen, barnbarnen.
Gillade perspektivet på Åsa Lindeborgs "Året med 13 månader", en bok jag inte riktigt blev klok på. Förstod bättre Åsas psykologiska drivkrafter efter Mariannes resonemang. Hade förstås höga förväntningar på "13 månader" efter den fantastiska "Mig äger ingen".
Kul att få ta del av De Geers nätverk och hur en såpass välkänd konstnär " hankar sig fram".
Och fascinerande hur hon slår ihop alla företag till tiggare under Corona: "Vi har hamnat i en situation där varenda jävla företag skriker sig blåa efter, och kräver att genast få tillgång till, de skattepengar som de tidigare gjort allt för att slippa betala in"
Hoppsan hejsan, kultursektorn verkar vara befriad från den här typen av moraliska samvetskval under en kris. Påminner om min kompis (57 år) som gått på bidrag hela livet: "Varför kan de inte bara ge mig livstidspension ..."
Bra läsvärd bok, kul att dyka ner i konstnärernas vardagsliv. Tack Marianne.
Behandlar Konstnärens vardagsliv, osäkra ekonomiska förhållanden/kontrakt, boende i stor hyresreglerad lägenhet med utsikt över slussen, uppskjutna premiärer, bidrag, osäkerheten under Corona, Förlagsvärlden, Medicinering, Mentalvården, Promenader - mest på söder, Fotboll, Familjebanden, barnen, barnbarnen.
Gillade perspektivet på Åsa Lindeborgs "Året med 13 månader", en bok jag inte riktigt blev klok på. Förstod bättre Åsas psykologiska drivkrafter efter Mariannes resonemang. Hade förstås höga förväntningar på "13 månader" efter den fantastiska "Mig äger ingen".
Kul att få ta del av De Geers nätverk och hur en såpass välkänd konstnär " hankar sig fram".
Och fascinerande hur hon slår ihop alla företag till tiggare under Corona: "Vi har hamnat i en situation där varenda jävla företag skriker sig blåa efter, och kräver att genast få tillgång till, de skattepengar som de tidigare gjort allt för att slippa betala in"
Hoppsan hejsan, kultursektorn verkar vara befriad från den här typen av moraliska samvetskval under en kris. Påminner om min kompis (57 år) som gått på bidrag hela livet: "Varför kan de inte bara ge mig livstidspension ..."
Bra läsvärd bok, kul att dyka ner i konstnärernas vardagsliv. Tack Marianne.
September 1, 2023
Yes! 5 stars straight from the heart since I am a fangirl of MLDG. She is sharp, smart and down to earth and has an uncanny sense of the present.
At the beginning of her diary, I started to looking forward to the pleasant 70+ life in Södermalm; meetings at cafes, dinners with friends, walks to different clothing stores, TV dinners in front of football matches with the husband, overnight visits by grandchildren. But soon all this is changed by covid and suddenly both she and her husband are imprisoned at home because if they both continue their work as artists, they do so at the risk of their lives.
Although it is quite boring to read about the pandemic, this perspective is very interesting. It shows how much the elderly suffered and saw the quarantine as a waiting room for death. Also interesting how open MLDG is with money and with what she thinks about the art world in which she is active and the #metoo backlash.
If I were to criticize anything, the diary contains some repetition (as our lives do, especially during a pandemic) and her second-wave feminism also feels a bit outdated.
Yes, this one was simply superb and I look forward to reading more of MLDG or even running into her next time I hang out at Slussen. Keep up the good work!
At the beginning of her diary, I started to looking forward to the pleasant 70+ life in Södermalm; meetings at cafes, dinners with friends, walks to different clothing stores, TV dinners in front of football matches with the husband, overnight visits by grandchildren. But soon all this is changed by covid and suddenly both she and her husband are imprisoned at home because if they both continue their work as artists, they do so at the risk of their lives.
Although it is quite boring to read about the pandemic, this perspective is very interesting. It shows how much the elderly suffered and saw the quarantine as a waiting room for death. Also interesting how open MLDG is with money and with what she thinks about the art world in which she is active and the #metoo backlash.
If I were to criticize anything, the diary contains some repetition (as our lives do, especially during a pandemic) and her second-wave feminism also feels a bit outdated.
Yes, this one was simply superb and I look forward to reading more of MLDG or even running into her next time I hang out at Slussen. Keep up the good work!
July 25, 2022
Det behövs lite motvikt till alla män som publicerar sina dagböcker (Norén, Lundell). Miljön är främst lägenheten vid Slussen under det första Coronaåret. Lindberg de Geer är familjekär, modig, rolig och fräck. Citat: ”Och på tal om sexliv, jag kan inte gapa så mycket som behövs för att bita av en banan, om man säger så.”
April 10, 2022
Tycker verkligen om att vara i MLDG:s värld.
September 14, 2023
lite tradig mot slutet men kul med allt skvaller hihi
Displaying 1 - 12 of 12 reviews