Jag kom inte ut - jag blev mig själv

by Ann-Christine Ruuth

"Jag vill skriva en sammanhållen berättelse som inte bara handlar om 'vad sa dina barn?' eller hur det gick att berätta på jobbet. Det blir förstås en självbiografi, men jag vill lyfta in andra perspektiv och vidga innehållet. Hur är det möjligt att efter ett liv som man i över 50 år börja leva som kvinna utan att bli ifrågasatt eller rentav utskrattad? Vad detta sedan innebar i en prästerlig, kyrklig kontext där sådana personer inte ens fanns med i föreställningsvärlden har också sin plats i berättelsen."

Ann-Christine Ruuth föddes på 1950-talet, fick namnet Åke och växte upp i en kyrklig småländsk familj. Tidigt kände Åke sig annorlunda, avvikande, men det fanns ingenting i hans värld, vare sig inom honom själv eller i omgivningen, där det kunde speglas eller ta plats. Han fick bära på en längtan som trängde sig på för att hitta vägar ut.

Vem var han, kyrkoherden och trebarnspappan, och vad behövde han för att bli hel? Länge hade han inte ens ord för det.

Till slut fick det bära eller brista. 2010 blev hon sig själv, 58 år gammal. Sedan dess har hennes liv varit stoff för bästsäljaren Min pappa Ann-Christine av dottern Ester Roxberg och filmen Min pappa Marianne med Rolf Lassgård i huvudrollen. Själv har hon i många år föreläst landet runt om transperspektiv och könsidentitet. Först nu berättar hon sin egen historia.

Genres: Nonfiction, Religion

267 pages, Paperback

Published May 13, 2022

Reviews

[Lotta Söderlund · Rating 3 out of 5]

En intressant bok.

[Gemma At The Library · Rating 5 out of 5]

Äntligen!!

Vad jag har längtat efter den här boken! Efter att ha läst, och blivit jättebesviken på Min pappa Ann-Christine har jag längtat efter att kunna få veta den sanna historien från Ann-Christine själv, med hennes egna ord.
Och dessa ord är så mjuka och känsloladdade, eleganta men samtidigt enkla. De fyllde mitt hjärta med värme jag sällan känner för en bok, och i synnerhet en faktabok.

I de första 50 år av sitt liv har Ann-Christine levt för andra, men också för att inte störa andra. Även när hon tog de första stegen i sin transition så gjorde hon det med extrem ödmjukhet och försiktighet, för att ingen skulle bli upprörd eller störd. Och jag grät rejält av att läsa det, för att jag vet exakt hur det känns att göra sig själv obetydlig och osynlig för andras skull. Det skaver så himla mycket. Men man blir också glad när man läser vidare och får veta hur hon äntligen tar sin plats i världen och gör sin egen röst hörd!

Det som slog mig mest är det sättet hon skriver om de människor omkring henne, familjemedlemmar, kollegor och vänner som inte stöttade henne från början och försökte få henne att gömma sin riktiga jag. Så ödmjukt, respektfull och kärleksfull. Jag beundrar Ann-Christine, jag skulle aldrig kunnat göra det.
Jag kommer inte att ångra mig om vad jag skrev om Esters bok, men Ann-Christine har lyckats att dämpa min ilska en aning.

Ett antal recensioner kritiserar den här boken för att Ann-Christine skriver mycket om sin tro och sitt förhållande med Gud och Svenska kyrkan. Det störde mig inte alls. Tvärtom, det var det som jag gillade mest i den här boken!
När jag började läsa var jag medveten om att den här berättelsen skulle vara ganska långt ifrån min livsvärld, då jag är en cis kvinna och aldrig upplevt dysfori. Jag blev då glad överraskad när jag började känna igen mig i de kapitel där Ann-Christine pratar om att vara queer och kristen. Det sättet hon tolkar Jesus budskap gällande HBTQ+ personer öppnade en helt ny värld för mig, mer än vilken präst som helst har nånsin gjort i mitt liv! (Och det fick mig gråta lite till, såklart!)

Jag önskar jag hade fått höra dessa ord tidigare!
Jag önskar att kunna träffa Ann-Christine nån gång!

[Joseph · Rating 1 out of 5]

1.5/5

“Det har ibland sagts om transpersoner som är påväg ut att de är gigantiskt självupptagna, att de glömmer sin omgivning, att de inte visar förståelse för att andra behöver tid för att kunna ta in förändringarna. Det gäller säkert också mig. Men jag har “visat hänsyn” hela mitt liv. Om jag fortsätter med det kommer jag vara kvar i samma situation som tidigare och jag kan inte gömma mig själv längre.” (s. 140).

I bought this book a couple of years ago when Ann-Christine had a lecture in my home city. I got a ticket to the lecture from my stepmum, and while I felt touched at the gesture that she wanted to learn more about trans people’s stories, I also felt annoyed. I didn’t need to hear a lecture of something I already knew, it felt useless to me. I quickly noticed, during the lecture, that hearing Ann-Christine speak about her life, and mine, touched me to tears. Both hearing somebody put my deepest thoughts into words, and seeing an older trans person, an older role model, who is alive and well. I spoke to her after the show and told her that I was trans and she embraced me and told me that she was proud of me. I hadn’t felt that seen by a stranger before. I bought a signed copy of her book but haven’t read it, until now many years later.

Ann-Christine is a christian priest, and therefore her belief in God is a very central theme throughout the book - kind of interesting to read that perspective, even though it’s not one I myself share with her. Some of the random facts in the book (ex. about the prior president of Zimbabwe Robert Mugabe) are incorrect. The book wasn’t very interesting and I would recommend one to attend one of her lectures instead of reading this book. However, I do think that this book could be educational for non-trans folk, but even so I found the book boring.

[Elin · Rating 5 out of 5]

Kan inte göra annat än att ge boken 5/5. För inte bara fick jag lära mig om hur det är att komma ut som transperson i mogen ålder och brottas med detta sen ungdomen på insidan utan att kunna va öppen med det till någon. Utan jag fick också med mig så mycket av andliga funderingar, funderingar kring livet och annat som jag verkligen berördes av och kan bära med mig. Ann-Christine Ruuth, du blev verkligen MIN förebild när jag läste den här boken. Jag har sett upp till dig förut och varit medveten om hur mycket du betyder för andra sedan innan, men som sagt - under det att jag läste din bok blev du en person som också har betydelse för mig.

Tack för denna bok och allt du så öppenhjärtigt delat med dig av. Tack det arbete du gör för att belysa och upplysa och som banar väg för så många andra.

[Tea · Rating 4 out of 5]

Läsvärd berättelse om resan från att ses av omvärlden som en medelålders man till att många år senare ses som kvinna. Det finns ställen i boken jag önskar att alla skulle läsa, oavsett om man är intresserad av transfrågor eller inte.

Det som drar ner betyget är bara att det här och där finns språkliga fel eller ej bortredigerade upprepningar. Tyvärr stör jag mig på sådant, men boken som helhet väldigt läsvärd.

[Joel Resare · Rating 2 out of 5]

Jag har väntat länge med att läsa den här boken efter att ha läst den ganska vidriga boken skriven av Ann-Christines dotter. Och ja, det är tydligt att de båda författarna är släkt. Ann-Christine skriver tämligen oreflekterat över hur hon flyttar till Zimbabwe för att fortsätta den förlängda kolonialism som kallas missionsarbete. Genom hela boken finns ett aktivt berättande om normskav samtidigt som hon själv vill hålla fast vid alla normer och är oerhört konservativ

[Lilian Samuelsson · Rating 3 out of 5]

En historia om ett liv, en väg hem till sig själv. Mest intressanta var funderingarna kring kvinnliga erfarenheter vs manliga och kyrkans syn på transpersoner.

[Ak · Rating 4 out of 5]

Välskriven och intressant. Ryms mycket i denna biografi där identitet och tro går som en röd tråd.

[Elvira Holst · Rating 4 out of 5]

Fin berättelse om livet att bli Ann-Christine! Taggad på att läsa dotterns berättelse.