I modern tid har en djup spricka bildats mellan naturvetenskapen och filosofin – ämnena framstår som oförenliga. Men allt vetande har egentligen samma grund: att försöka förklara verkligheten, livet, naturen, människan och samhället.
Apan & Filosofen är idé- och vetenskapshistoria som med lätt hand tar läsaren med från Homo sapiens första stapplande steg till vår tids genredigering och utveckling av framtidens hybridorganismer – Homo sphinx.
Farshid Jalalvand vänder sig till den filosofiska traditionen och till evolutionsvetenskapen för att besvara frågorna: Vad är meningen med livet? Var kommer människans moral ifrån? Vad är ett jag? Hur formbar är människan? Vad föranleder samhällets uppgång och kollaps?
Älskar att få följa Jalalvands tankebanor och kopplingar genom den politiska och litterära världshistorien. Jag lyssnade på boken och mycket gick mig förbi. Nu måste jag läsa den och göra mina markeringar i texten, något som bara är aktuellt för de mest intressanta böckerna.
Oerhört snyggt skriven. En komprimerad variant av Hararis böcker, The Righteous Mind och sedan Jared Diamonds ”Vete, vapen och virus” (flera av böckernas diskuteras av författaren).
Den västerländska idéhistorian skildras och vägs sedan mot evolutionspsykologi och biologi. Dostojevskijs Brott och Straff och Kafkas Förvandlingen används på ett väldigt tillfredställande sätt som röda trådar för betydande delar av bokens diskussioner. Endast dessa gör boken läsvärd.
Man får även en hanterlig arbetshypotes till vart människans moral kommer ifrån (evolutionen - SURPRISE!); en konsekvens av dåtida klimatförändringar som ställda krav som samarbete och prosocialt beteende på människan vilket (teoretiskt) inte fanns tidigare. Boken har konkreta exempel för denna poäng, om någon skulle undra.
Moral kan ses som en mer fundamental intuitiv process, men vad som fyller dessa moralsystem (kognitivt, medvetet innehåll) är i sin tur påverkade av personlighet (Big Five, moralfundament(?)) klimat, geografi, kultur och livserfarenheter. Lite The Righteous Mind av det hela. Bokens skriker med sin frånvaro av referenser till Haidt vars teori med gruppselektion (taget från Darwin) och moralfundament skulle kunna sätta pricken över i:et;
Det finns inte en moral (med stort M), det finns inga objektiva rätt och fel. Det finns däremot återkommande intuitioner och tankar som funnits med kulturellt och evolutionärt världen över. Dessa gemensamma nämnare i olika kulturers moraler är snarare bevis på deras adaptiva funktion (med Evolutionspsykologin i bakhuvudet) än ett tecken på något ”objektivt” givet vid födsel (läs naturrätt eller givet av gud). Relativism? Nej, evolutionärt perspektiv förklarar det centrala begreppet som boken missar helt. Moralisk pluralism. Olika kartor för olika tider, platser, grupper och individer som i sin tur är/ har varit olika adaptiva.
This entire review has been hidden because of spoilers.
En trevlig sammanflätning av västerländsk filosofi och naturvetenskap. Lättläst och lagom underhållande. Andra halvan av boken sjunker ganska mycket i kvalitet men den är fortfarande helt okej.
Filosofi och biologi har alltid varit mina favoritämnen i skolan. Apan och filosofen kittlar alla mina strängar och påminner mig om de hissnande tankebanorna som går att göra kring alltings mening. Varför vi ens finns till på det sättet vi gör, hur evolutionen har med exakt allting att göra och var gränsen mellan etik, moral och naturvetenskap går.
En bok som resonerar kring hur filosofi, vetenskap och evolution förhåller sig till varandras berättelser. Välskrivet, intressant och pedagogiskt. Beskrivningen av hur evolutionen fungerar är rakt på sak och lättfattlig. Överlag är texten lättläst, och den rör sig över många frågor och nämner många filosofer, i stort sett hela tiden på ett rimligt sätt. Det blir stora svep genom idéhistorien. Ibland kanske den närmar sig det ytliga, vilket möjligen är närmast oundvikligt.
En observation som Jalalvand gör är att "mening uppstår ur sociala interaktioner." Vilket det ligger mycket i. Hans diskussion om människans sociala egenskaper undebygger det. Avsnittet om moralen innehåller bland annat en redogörelse för Michael Tomasellos forskning som pekar på hur moralen är nära förknippad med människans förmåga, ja, behov, av samarbete. Det är en välgärning att introducera Tomasellos och andras forskning om dessa frågor, debatten skulle berikas av att kunskapen om de resultaten var mer spridda.
Hur ska man då se på det faktum att konflikt och grupptänkande också tycks vara en del av människans natur? Jalalvand skriver "Vi har motstridiga evolutionära instinkter som tävlar om att få komma till uttryck i vårt beteende." Det är en central insikt. Diskussionen utmynnar i en uppmaning att vi måste ständigt vara medvetna om att "vi bär på en potential för att både lyfta och sänka." I grunden tycks dock Jalalvand vara försiktigt optimistisk om människan.
Den kritik jag har är att texten, åtminstone i min läsning, ibland tycks avstå från att gå in på djupet med vissa frågeställningarna, utan nämner dem på ett kortfattat och oförargligt sätt. Jag hade önskat litet mer tuggmotstånd och skarpare argumentation. Men jag inser att det omdömet mest beror på mina förväntningar om vad jag skulle betrakta som en ideal bok, inte vad denna boken faktiskt är. Så det är kanske en orättvis kritik.
Jag tyckte om att läsa om idéhistorisk utveklingen och uppkomsten av den vetenskapliga metoden i boken. Det fanns också intressanta tankar om tristess och "knappologi".
Genom boken ser vi att det finns många frågor fortfarande utan svar.
Hänvisning till Dostojevskij gjörde boken svårt att upfatta, egentligen det skämde bort den. Eftersom boken publicerades efter rysk invasionen kan sådana referenser betraktas som ett proryskt ställningstagande. Vad synd!
Jag gillar den. Har lärt mig många olika saker, men inte så mycket filosofi och evolutionsbiologi som jag väntade mig. Boken är fylld av olika intressanta historier som i slutet av varje kapitel vävs samman för att ge svar till en filosofisk fråga.