En sommarkväll i trakterna kring Malung försvinner tre åttaåriga pojkar. De hittas så småningom döda i en tjärn inte långt från en plats där de brukade leka. Kriminalkommissarie Inge Ingesson får landets mest omtalade fall på sitt bord samtidigt som en märklig grupp män har slagit läger i en del av skogen. Snart står det klart att Riksmord behöver ingripa.
Monica Eurell överväger till sin stora förvåning ett jobberbjudande i Stockholm. Hon behöver en nystart, och ett tjockare lönekuvert för att ordna upp sitt privatliv. När hon får chansen att ta med profileraren Benjamin Krantz till Malung för att försöka lösa vad som verkar vara ett trippelmord, tackar hon ja.
Fallet visar sig vara långt mer mångbottnat än vad någon i utredningsgruppen har förstått. Och sökandet efter den skyldige blir både svårt och livsfarligt. Tre som såg är inspirerad av en verklig händelse och ett omdiskuterat cold case.
John Willander Lambrell är född 1985 i Stockholm. Tre som såg är den andra boken om Benjamin Krantz och Monica Eurell. Den första, Den som vet, har hyllats av både recensenter och läsare.
Första boken i serien, Den som vet, var en av förra årets bästa deckare enligt mig. En riktig bladvändare med en nyskapande ton. Tonen är fortfarande där, även annat jag gillade med boken så som språk, dialoger och persongalleri (älskar Monica och Benjamin!) men jag saknar drivet. För mig var det här ingen bladvändare utan jag upplevde att den gick på sparlåga större delen av boken och att det egentligen inte hände så mycket. Det är oerhört mycket detaljer och beskrivningar kring onödiga saker och jag tycker att boken kunde halverats. Jag tycker bättre om högre tempo. Samtidigt ville jag ju veta vad som hänt de tre pojkarna och allt vävs ihop väldigt bra och jag blev överraskad över vem gärningspersonen var.
Det här är fortfarande en bra bok men för mig levde den inte upp till mina höga förväntningar då den förra var så otroligt bra. Jag ser fram emot nästa bok i serien för Monica och Benjamin är två karaktärer jag verkligen vill fortsätta följa!
Och så måste jag slänga in ett citat från min recension av första boken för det stämmer även in på denna och jag tycker det är SÅ bra och viktigt:
"En detalj jag fullkomligt älskar och önskar få se mer av i fler böcker är Monicas matglädje och att det INTE på något sätt problematiseras och vikthetsas och kroppbeskrivs. Det görs inte en grej av överhuvudtaget på annat sätt än att det hör till karaktären. Inga önskningar om att hålla igen, gå ner i vikt, inga kommentarer alls kring hennes kropp eller utseende. FANTASTISKT! En kvinna som får vara, precis som hon är. Utan att dömas för sitt utseende, varken positivt eller negativt. Fokus på hennes person och jobb. På henne - Monica. Detta behövs mer i litteratur!"
Betyg: 3 av 5 - Den här boken, Tre som såg, är den andra delen i en bokserie. Jag läste den första boken, Den som vet, i våras, och jag tyckte att den var bra. Det finns även en tredje bok, Mörkt arv, som jag också ska läsa så småningom, eftersom jag tyckte att även den här andra boken var bra, även om jag tyckte att den var något sämre än den första boken. Jag kan rekommendera böckerna för lättläst och spännande deckarläsning.
Jag gillar JWL och den "Mindhunter" sidan han för in i svenska deckare, med fokus på gärningsmannaprofilering. Hans andra bok är dock lite trevande, står och stampar en hel del utan att komma vidare. Fallet är intressant och karaktärerna är spännande att forsätta följa. Boken känns enkelt skriven och gick snabbt att läsa ut. Rekommenderas om du gillade första boken i serien.
Monica och Benjamin är en ganska bra duo, som kompleterar varanda på ett bra sätt och är intressanta att följa och veta mer om. Och likt första boken tycker jag att konceptet är intressant, men west memphos three är ett fall som ligger mig nära till hjärtat och kanske det drar ner betyget, jag vet för mycket om grunden för att vekrligen komma in i boken.
Bra författare, bra språk, bra huvudkaraktärer, men tror tyvärr bara konceptet funkar för mig.
Väldigt intressant med information om hur gärningsmannaprofilering går till men jag saknade beskrivning av de inblandade. Alla var liksom grå och det hände egentligen inte så mycket. Helt plötsligt fick Inge Ingesson bara en snilleblixt och löste fallet.