Båten

by Lotta Lundberg

Hur ser friheten ut när man är fri?

Sex kvinnor samlas i Kapstadens hamn för att segla över Atlanten. De är fullständiga främlingar för varandra. De flesta är över femtio, på andra sidan om karriär och familjeliv.
En all female crew. En ovanlig syn i en mansdominerad båtvärld. Men förpliktigar det? Och i så fall hur?
Tillvaron är saltstänkt och vindblåst, på en gång bedövande vacker och frustrerande futtig. Exponerad. Livsfarlig, om någon skulle göra fel.
Flykt, förlåtelse eller en förbjuden önskan om frihet: var och en har sitt skäl till att söka äventyret. I takt med att S/Y Malina rör sig genom vågorna blir den trånga båten en scen där det som besättningen bär inom sig spelas upp.
I kontakt med elementen – stormen, havets djup, himlens väldighet – faller fernissan snabbt av. Vilka blir vi då?

342 pages, Hardcover

First published April 29, 2022

Reviews

[Liselotte Howard · Rating 4 out of 5]

Jag läste en intervju med Lundberg strax innan boken dök up i bibblans nyhetslista.
Himlade med ögonen åt både frågorna och svaren om "böcker om äldre kvinnor", och författarens - enligt mig - pseudopretentiösa premiss om kvinnor i grupp och att leda utan män och bla bla bla...
Så jag vet faktiskt inte varför jag lånade Båten.
I början smittar dessutom intervjuläsningskänslan av sig: gud så skriva på näsan om kvinnor, kvinnlighet, feminism, patriarkat o.s.v. o.s.v... Sånt gillar jag ju inte alls, suck.
Men. (Ni fattade att det skulle komma ett "men"?).
Jag gillar att läsa det här. Någonting i språket och storyn och stilen driver mig vidare genom kapitel efter kapitel. Karaktärerna - som min trötta skalle tyvärr aldrig riktigt lyckas utkristallisera skillnaden på (det bidrar att Lundberg jävlas med perspektiven och blandar vem som är tredjepersonsactionens-berättare lite huller om buller) - är precis på gränsen till stereotyper av olika kvinnor... utan att bli stereotyper av olika kvinnor. Samma sak med alla "kvinnliga" fenomen, och saker som händer när kvinnor umgås: det är sååå nära att bli plakatigt, men lyckas hålla balansen.
Det enda som stör mig lite är väl synen på män och att de i skulle vara så annorlunda (i t.ex. känslor) - där känner jag inte alls igen mig. Men tjejerna på båten har ju inte hängt med min man eller hans vänner i 20 år, så... Jag köper det också.
Slutet är befriande icke-befriande.
(Men att det blir en fyra kanske ändå mest beror på att mitt ögonhimlande stannade någonstans på himlen över Atlanten...?)

[Pati · Rating 3 out of 5]

Lite mer än den första halvan var spännande att läsa, framför allt skildringen av kvinnornas relationer och den stadigt förändrande maktstrukturen, men den andra halvan kunde inte alls nå upp till samma nivå.

[Elintext · Rating 4 out of 5]

Jag läste denna under en väldigt turbulent period, kanske fick det mig att känna något speciellt för den? Jag började en dag när jag trodde att det skulle bli mitt sista cafébesök innan mitt liv gick in i ett helt nytt skede. Sen fick jag göra ett uppehåll för att jag hade så mycket att ordna inför förändringen, men så dök det upp förkrossande förhinder som gjorde att jag behövde romanen som distraktion. Och jag avslutar läsningen dagen efter det förlösande beskedet att alltihop trots allt kommer att bli av.
I nästan en månad har jag levt på den där båten. I stormande sjö. Men den tog mig till slut i land.

Dispositionen kajkade ur. När det dramaturgiskt kändes som att boken började nå slutet kom plötsligt pandemin. Det hade smugits in någon hint tidigare, och om det gavs någon tidsangivelse i början missade jag det - men det hade varit mer effektfullt om läsaren varit helt införstådd vilken deadline de seglade mot medan seglarna själva var aningslösa om corona.
Men inte nog med detta, utan på de allra sista sidorna kläms det in ett väpnat överfall och ett kanske-dråp. Det sätter hela seglatsen i ett annat ljus och är för mycket att processa med 30 sidor kvar. Den incidenten kunde kanske ha placerats vid St. Helena, för att ge utrymme för all reflektion efteråt? Men ihop med pandemin blev det lite övermaga, särskilt som de första 250 sidorna inte byggde upp mot något av dessa hot.

Men karaktärerna var skickligt tecknade i sina olikheter. Ingen av dem var stereotyp, alla var tredimensionella och man kunde både relatera till eller störa sig på de flesta. Även relationerna mellan dem, och hur de förändrades över tid, kändes verklighetstrogna och intressanta.
Feminism blev något väldigt konkret, en handling snarare än slagord, och det kändes realistiskt hur kvinnorna förhöll sig olika till detta.

Väldigt intressant miljö att förlägga en roman till! Och jag blir riktigt sugen på att läsa mer av den här stabila författaren.

[Frida Lindén · Rating 5 out of 5]

Skön story om starka kvinnor, som kan. Sedan är de människor med tvivel, tvekan, oro, ilska, ånger och beslutsamhet också. Älskar att det utspelar sig på en seglats, blir så båtsugen av alla detaljer trots att de verkligen beskrivs i alla ordalag. Perspektiven är olika i varje kapitel o det känns verkligt o sannolikt o lite läskigt.

[Linda F · Rating 2 out of 5]

Nånting gör att denna bok inte riktigt griper tag i mig. Den är ganska lättläst, har en intressant story, men blir ändå ganska seg och utdragen. Många huvudpersoner, eller kanske ingen, och det hela puttrar liksom bara på. En bok som speglar sin tid, med pandemin, och kommer kanske att bli ihågkommen just därför. Men storyn och boken i stort, nja…

[Martina Olsson]

Jag tog mig inte igenom den...

[Charlotte Bergh · Rating 2 out of 5]

Bokklubbs-bok som blev bra diskussionsmaterial och mycket att reflektera kring, men jag uppskattar den inte som roman. Jag blir inte tillräckligt engagerad när alla är berättare.

[Maria · Rating 5 out of 5]

Gripande. Intressant berättartekniskt.