En rödmålad stuga med vita knutar är en svensk flagga. Den vajar på många sätt starkare i Sveriges kollektiva medvetande än ett gult kors mot blå bakgrund, och väcker en enkel värme inombords: doften av midsommarafton och kaffet efter skogspromenaden, tystnad och stillhet bortom stressen i stan.
Den röda stugan är folkets stuga. Men för den som skrapar på ytan döljer sig en mer komplex historia under falufärgen. Var kommer stugan ifrån? Vem känner sig hemma i den?
I Stugland spårar Göran Greider drömmen om stugan till det tidiga 1900-talets nationalromantik och spirande välfärdsstat. Boken är samtidigt en landsbygdsmemoar och en vindlande essä som rör sig mellan August Strindberg och Elsie Johansson, slagghögar i Falun och Thoreaus tjärn i Walden. Med typisk greidersk skärpa skärskådas dagens föränderliga politiska landskap, nationalstatens roll och den nationella gemenskap som är nödvändig för att skapa ett fungerande, jämlikt samhälle.
Stugland är en vandring genom kulturhistorien som inte ryggar för samtidens mest brännande politiska frågor.
Göran Greider är en av Sveriges mest älskade författare och inflytelserika offentliga intellektuella. Han är chefredaktör för tidningen Dala-Demokraten och har vunnit mängder av utmärkelser och litterära priser. Göran Greider har publicerat mer än 30 böcker och diktsamlingar.
Läser i en gotländsk röd stuga. Greider skriver från sin röda "stuga" i Dalarna, där han bl.a. dagdrömmer om Dickinson, och lite från förtätningsinfernots Årsta. Hans vänsterhjärta är lika rött som någonsin förr.
Boken börjar med en röd stuga vid vägen på ett industriområde i Skutskär och slutar med tankar kring ett ödehus i utkanten av an av Dala-Flodas byar. Samt lite fakta kring stugan i Skutskär. Mellan dessa stugor får vi ta del av Göran Greiders tankar kring allt från vacker natur i Dalarna till förorten Årsta utanför Stockholm. Hur fattigt Sverige har varit samhället blev mer jämställt till dagens kapitalistiska utbyggnad av städer. Och gängkrig som uppstår när klyftorna växer i samhället.
Göran Greider väver fint ihop de faluröda stugorna med svensk historia bakåt. Alltifrån hur Johan III beslöt 1573 att använda falu rödfärg till slottet Tre kronors tak i stället för det dyra koppartak som var vanligt för att visa på rikedom till klassamhället som en gång fanns med fattiga torpare i de gamla grå stugorna. Greider tar oss med in i den svenska stugan. Det riktigt svenska med falu rödfärg på ytterväggarna, trägolv, trasmatta på golvet och syrenhäck utanför. Även politisk ställning kommer fram vid beskrivning av de röda stugorna. Hur egnahemsrörelsen blev en av de avgörande folkrörelserna i Sverige. Nya hem byggdes med lån, målades ofta med Falu rödfärg. Och den röda stugan dyker upp i allt från skolplanscher till schlagers. Vi får också läsa om små stugor i andra länder som att amerikanerna har cabin och tyskarna har hütte, Och att Elsie Johansson skriver om ”stugornas barn”. Greider för ett resonemang om hur städer har sett ut och hur de moderniserats. Det tråkiga är inte att slummen byggts bort utan att det nya byggs med vinstintresse hypermodernistisk nit som främsta mål. Han bekänner sig till den banala nationalismen, som nog finns lite överallt. Det är en sorts vardagsnationalism, som att heja på landslaget i fotboll eller prata väder, alltså sådana saker som vi alla kan samlas kring. Göran Greider är en fängslande berättare.
En bok om röda stugor med vita knutar. Exakt så törrt som det låter, men ändå lite tänkvärda resonemang på sina håll. Hans take är väl typ att stugan kan ses som någon form av representation av folkhemmet. Det skrivs om Falu Rödfärg, arbetare, stugor, lägenheter, förorter, landsbygd, städer och bostadspolitik. Också en hel del poesi och tyska filosofer mitt i allt. Kanske inte min starkaste sida men jag knegade mig igenom. Över lag: ibland lite småtrevlig och ibland ganska småtråkig. Precis som livet i övrigt. 2/5.
"I byn Arkhyttan har författaren David Jonstad bokrelease för sin nya bok, 'Meningen med landet: min väg till ett jordat liv'. Jag ska samtala med honom på hans gård, i det fria (...) Familjen bor i ett rött hus i utkanten av byn, men inte i någon ödslig skog utan nära byns hjärta. För fem, sex år sedan tröttnade Jonstad på storstadslivet. Han och hans hustru letade länge efter en gård på landet och till slut hittade de en i Dalarna, ett landskap de saknade band till. Jonstads nya bok - liksom hans tidigare - är med i byggandet av en ny, grön våg. Men den senaste är långt mer personlig än de tidigare. Han berättar om all stress och alla utmaningar det innebar att slå sig ner på gården och bli mer självförsörjande och hur lång tid det tog att hitta en rimlig rytm i det nya livet. Han försöker, skriver han, odla sin förnöjdhet, inte ständigt expandera allting och ser det som en civilisationskritisk, antikonsumistisk hållning.
För inte så många år sedan var han en vegan och grön aktivist i Stockholms innerstad. Nu är han en jägare i Arkhyttan, med kål och morötter växande i odlingsbäddarna och med en proppfull jordkällare.
När vi står i gräset inför ett femtiotal gäster slänger jag först ur mig en fråga om det är någon bland åhörarna som vet något om bonden Klas och hans piga Märta. I byar brukar folk veta vilka som bott var. Husen har en historia. Sedan pratar David och jag om hans bok.
Mycket av samtalet handlar om det sociala livet i byn. Han menar att det på landsbygden liksom på trots mot det moderna, anonyma pengasamhället överlevt en solidaritet och en princip om ömsesidig hjälp mellan människor. Jag kan bara instämma. Även i Dala-Flodas byar ser man det där, när folk rycker ut en tidig lördagsmorgon för att gemensamt reparera exempelvis träbron över älven. Eller som i somras när närmsta grannarna bygger klart vår lilla mur längs byvägen, som jag på grund av sjukdom inte orkat med. Jonstad säger också något viktigt om just jägarna: De är numera de sista som har koll på alla platser i markerna, har namn på dem och bär på en ofta detaljerad mental karta över bygderna och skogen." (s.107-109).
Från landsbygd, till storstad. Bruksort till förort. Svenska stugor, japanska stugor - och så amerikanska och tyska på det. Texten spretar och hoppar, men på ett för mig behagligt sätt som tycks direkt spegla Greiders inre tankegångar. Tankegångar som därtill oftast lyser röda tack vare såväl stugorna som socialismen.
Essay, eller måske nærmere en essaysamling centreret omkring den svenske faluröda stugan, mere svensk end svenska flaggan. Gode betragtninger af den gamle marxist, poet og forfatter om nationalisme, tilhørsforhold, æstetik og andet godt. Stilfærdig og tankevækkende - og gode indsigter i 'svensk'.
Det var en fin essay om Sverige och national känslan. Röda stugan som Sveriges symbol. Och nu vet jag varför stugan målades röd…för då liknade det sten som används för att bygga hus på kontinenten.