En dramatikers dagbok 2019-2020

En dramatikers dagbok #5

by Lars Norén

21 november 2019
Jag vet inte om jag skall sluta arbeta, om jag skall betrakta mitt arbete som avslutat. Tanken, som jag knappt vågar tänka, skrämmer mig. Jag säger till mig själv att jag kanske borde ta ett uppehåll, sluta försöka, men också det är skrämmande. Om jag ger mig bort från det som har styrt mitt liv vet jag inte om jag återkommer eller vem jag kommer att bli.

30 november 2020
Jag tackade min kropp, min hjärna, min själ, mina fötter och händerna igår, för att jag fortfarande finns till. Jag kretsar i tankar och känslor kring platsen där hjärtat slår och försöker att inte oroa det, eller ställa för stora krav. Vad som än händer har det gjort ett fantastiskt arbete i över sjuttiosex år.

Lars Norén avslutade den femte och sista delen av En dramatikers dagbok i december 2020. Han avled i januari 2021.

Genres: Writing, Family, Diary, Death

320 pages, Paperback

First published October 26, 2022

About the author

Norén is considered Sweden's most prominent contemporary playwright of today. He wrote his first play at age 19. His first publication was a collection of poems - Syrener, snö (Lilac, snow) in 1963. His plays are realistic and often revolve around family relations and the impoverished and routed at the bottom of society.
Norén became well known in connection with the murders of two policemen in Malexander in 1999. The culprits had received furlough from their incarceration at Österåker jail to participate in Norén's play 7:3.

In 1971 he received Aftonbladet's literary prize.

Reviews

[Mind the Book · Rating 4 out of 5]

Bara nu ett par dagar senare i min andra miljö, d.v.s. UK, kan jag inte förstå hur jag just läste den här dagboken med en sådan besatthet. Men det är någonting med Gotland, Stockholm, Sverige, det vardagliga, skeenden vi alla nyss upplevt, t.ex. pandemin.

Den gula färgen överraskade. Det signalerar inte nordeuropeisk dramatiker och Yamamotokavaj, döden och åldrandet, men kanske en limoncellostund på balkongen i den nya ljusa lägenheten. Eller de ljusa stunderna med den TikTok-dansande dottern. Det är bedårande när de har sushipicknick eller när hon messar stolt att han är med i Kamratposten, om än som en Voldemort-lookalike.

En del korrfel och oavsiktliga upprepningar, men ändå en storartad läsupplevelse, igen. Kan jag fortfarande kryssa i kategorin 'contemporary', det känns så. Lever vidare och städar vidare utan den store Norén.

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Slår mig plötsligt att jag ev. har förväxlat min livslånga thanatofobiska läggning, ja min bedårande förintelseångest, med en helt vanlig, nästan hederlig, dödslängtan. Kanske är det däri min önskan att dekorera trägårn med gravstenar ligger. Ifall jag hade någon.

“Stod inne på Ica i kön till kassan. Det var så deprimerande att jag fick tanken att jag hoppas att jag får cancer snart” (5 januari, 2020).

[Adam Arvas · Rating 3 out of 5]

Fin i de vardagliga stunderna. Svår i reflektionerna över kulturarbetare och filosofer som jag inte hade koll på existerade.

Kommer nog läsa om den här om 10 år eller så.

[Jenny · Rating 4 out of 5]

”Jag känner en stark ökande längtan efter att skriva dikter. Därför skall jag nog vänta ett tag. Orden som jag inte kan läsa visar sig om natten och ibland under dagen på höga smala sidor. Sidorna är fortfarande mörka. Varje ord lyser upp dem som en liten stjärna." 19 september 2020

[Akad Hanna · Rating 3 out of 5]

En ganska så sorglig och deprimerande läsning, med små glimtar av ljus. Kanske inte var den bästa idén att börja med att läsa den sista av alla dagböcker som Norén skrivit, upplevde att jag missade flera detaljer.

Smått nostalgiskt att få läsa om de första månaderna av covid-19.

Förvånansvärt hur mycket dyra märkeskläder Lars Norén klickar hem om dagarna.

Tror inte jag kommer att läsa några av de tidigare dagböckerna.

[Kristian Alm · Rating 3 out of 5]

Första dagboken av Norén jag läser och det är väl inget som griper tag i mig. Men intressant att följa hur texten växer fram omedvetet hos honom, och hur han kämpar och kränger, ibland med ibland mot det som vill formas. Lite kul med alla personangrepp även om det säger mer om Norén än om dem han rackar ner på. Och så är det coronatider och det blir därmed ett tidsdokument även på så sätt.