What do you think?
Rate this book
Inte alls dåligt: Efterlämnade dikter
”En av de sista gångerna Kristina Lugn och jag sågs över te och scones berättade hon om en pärm med dikter och diktutkast som hon inte sett i på mycket länge. ’Det var inte alls dåligt’, var hennes kommentar. ’Inte alls dåligt’ blev den självklara titeln på den postuma diktsamling som i samarbete med förläggaren Lina Rydén Reynols vuxit fram ur en stor och osorterad mängd efterlämnade skisser, utkast och avslutade dikter.”
- GenresPoetry
104 pages, Hardcover
First published October 3, 2022
6 people are currently reading
96 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 27 of 27 reviews
November 23, 2023
Få har skrivit så bra och vackert om allt det vardagliga. Om galonbyxor och dammsugare men också om hur det känns att vara människa.
December 25, 2022
Jag läser dikter = pärlor till svin.
Men jag snappade upp att det kanske handlade om ensamhet, åldrande och döden.
Vissa strofer hade fin rytm och andra var språkligt roliga.
Men jag snappade upp att det kanske handlade om ensamhet, åldrande och döden.
Vissa strofer hade fin rytm och andra var språkligt roliga.
November 12, 2022
Underbar. Hör bara: ”Människan är en hjärtslitande händelse i tidsrymden.”
October 2, 2022
”Prata inte om mig ibland
låt allting handla om mig.
Släpp mig inte ur sikte
när jag är borta.”
Kristina Lugn är den finurliga poeten för alla, även för oss som inte gärna och ofta läser poesi. Hon är sedan 2020 ett snille på vift och det här är en samling efterlämnade dikter som enligt förordet är skrivna för länge sedan. Men jag tycker det känns som att – åtminstone somliga – är skrivna sent i livet då de varslar om döden runt hörnet. Spännvidden i känsloregistret är anmärkningsvärt; från det absurda, via det roliga till det allra sorgligaste.
”Vilket slöseri med verklighet det var
att svika både mor och far”
Somliga handlar om hennes sorgsna mamma och våldsamma pappa, andra om utanförskap, kroppen som en besvärlighet, existentiell ensamhet och självhat. Kärleken till dottern (barn över lag) och vänskap som en nåd finns med som ljusglimtar i en övrigt mycket mörk samling. Många av dikterna tycks komma ur sorg och rädsla, förmodligen den bästa av källor att ösa ur.
”Åren sydde denna klänning av fett
som jag hängt över benstommen
fastän jag vet att det hade varit snyggare
med en murgröna.”
”hon ringde sjukvårdsupplysningen
och frågade om hon var tjock.
Det var ett svepskäl
för att få höra en mänsklig röst.”
När jag läser kommer tankarna på allt hat som Kristina Lugn fick utstå (det fanns ju före sociala medier med vet ni). Hon blev spottad på både metaforiskt och handgripligen samt mordhotad. Jag tror det var efter att hon varit med i det där oerhört märkliga programmet Oförutsett, (sätt er ner och håll i er HÅRT innan ni klickar på länken.) (Faktiskt så talar Marlena Ivarsson om incelproblemet här redan 1987.)
”Hur mycket är jag beredd att satsa på mitt förhållande med mig?”
”Jag kastade glåpord på mig själv
för att få del i gemenskapen”
”Socialbyrån betalar hyran
Du betalar hela priset”
Det Kristina Lugn gjorde bäst av allt tycker jag är att hon alltid allierade sig med de svagaste, de förfelade. Hon lade fram sina svagaste sidor för beskådan, lät sitt inneboende barn ta plats. Hon satte rampljuset på rädslor, längtan, självhat och ångest, med självdistans och lakonisk humor som rekvisita. ”Fula” känslor som vi alla dras med, som många försöker dölja, vägrade hon att kamouflera. Hon satt i Svenska Akademien, ett kvitto på hur framgångsrik hon var, men dolde aldrig sina egna känslor av misslyckande. Det tycker jag är förbannat fint även om man ska hålla isär jaget i dikterna och människan Kristina Lugn. Dock är den här boken inte den bästa, det kan finnas en anledning att hon själv avstått ifrån att ge ut dessa alster. Även om det inte alls är dåligt är hennes genomslagsverk långt mycket bättre.
Avslutningsvis, en ballad för vegetarianismen (eller så handlar den om patriarkatet):
”Det var en gång en ko.
Hon var hygglig, må du tro.
Men hon var jämt rädd ändå.
Många kossor har det så.
Lever i sin gröna trakt.
Saknar språk att frukta slakt.
Saknar vett och tro att se
att bonden är en mördare.”
låt allting handla om mig.
Släpp mig inte ur sikte
när jag är borta.”
Kristina Lugn är den finurliga poeten för alla, även för oss som inte gärna och ofta läser poesi. Hon är sedan 2020 ett snille på vift och det här är en samling efterlämnade dikter som enligt förordet är skrivna för länge sedan. Men jag tycker det känns som att – åtminstone somliga – är skrivna sent i livet då de varslar om döden runt hörnet. Spännvidden i känsloregistret är anmärkningsvärt; från det absurda, via det roliga till det allra sorgligaste.
”Vilket slöseri med verklighet det var
att svika både mor och far”
Somliga handlar om hennes sorgsna mamma och våldsamma pappa, andra om utanförskap, kroppen som en besvärlighet, existentiell ensamhet och självhat. Kärleken till dottern (barn över lag) och vänskap som en nåd finns med som ljusglimtar i en övrigt mycket mörk samling. Många av dikterna tycks komma ur sorg och rädsla, förmodligen den bästa av källor att ösa ur.
”Åren sydde denna klänning av fett
som jag hängt över benstommen
fastän jag vet att det hade varit snyggare
med en murgröna.”
”hon ringde sjukvårdsupplysningen
och frågade om hon var tjock.
Det var ett svepskäl
för att få höra en mänsklig röst.”
När jag läser kommer tankarna på allt hat som Kristina Lugn fick utstå (det fanns ju före sociala medier med vet ni). Hon blev spottad på både metaforiskt och handgripligen samt mordhotad. Jag tror det var efter att hon varit med i det där oerhört märkliga programmet Oförutsett, (sätt er ner och håll i er HÅRT innan ni klickar på länken.) (Faktiskt så talar Marlena Ivarsson om incelproblemet här redan 1987.)
”Hur mycket är jag beredd att satsa på mitt förhållande med mig?”
”Jag kastade glåpord på mig själv
för att få del i gemenskapen”
”Socialbyrån betalar hyran
Du betalar hela priset”
Det Kristina Lugn gjorde bäst av allt tycker jag är att hon alltid allierade sig med de svagaste, de förfelade. Hon lade fram sina svagaste sidor för beskådan, lät sitt inneboende barn ta plats. Hon satte rampljuset på rädslor, längtan, självhat och ångest, med självdistans och lakonisk humor som rekvisita. ”Fula” känslor som vi alla dras med, som många försöker dölja, vägrade hon att kamouflera. Hon satt i Svenska Akademien, ett kvitto på hur framgångsrik hon var, men dolde aldrig sina egna känslor av misslyckande. Det tycker jag är förbannat fint även om man ska hålla isär jaget i dikterna och människan Kristina Lugn. Dock är den här boken inte den bästa, det kan finnas en anledning att hon själv avstått ifrån att ge ut dessa alster. Även om det inte alls är dåligt är hennes genomslagsverk långt mycket bättre.
Avslutningsvis, en ballad för vegetarianismen (eller så handlar den om patriarkatet):
”Det var en gång en ko.
Hon var hygglig, må du tro.
Men hon var jämt rädd ändå.
Många kossor har det så.
Lever i sin gröna trakt.
Saknar språk att frukta slakt.
Saknar vett och tro att se
att bonden är en mördare.”
November 11, 2022
som titeln antyder!
också: Människan är en hjärtslitande händelse
i tidsrymden.
också: Människan är en hjärtslitande händelse
i tidsrymden.
February 19, 2023
Kanske finns en anledning till att dikterna var efterlämnade o inte utgivna…. Nåväl Kristina lugn e ändå alltid Kristina lugn
November 8, 2022
"När var ensamheten en läslampa din jävla idiot" (s. 31).
November 12, 2022
”Prata inte om mig ibland
låt allting handla om mig
Släpp mig inte ur sikte
när jag är borta.”
❤️
låt allting handla om mig
Släpp mig inte ur sikte
när jag är borta.”
❤️
December 22, 2022
golvad som vanligt
January 13, 2023
Lugn är inte dålig alls, någonsin
December 1, 2022
Läs min recension på bloggen: https://www.fiktiviteter.se/2022/11/2...
November 1, 2022
”Alla dör. Det är oomkullrunkeligt.
Det är fåglars och blommors plikt.”
Inte alls dåligt är en diktsamling av Kristina Lugns efterlämnade dikter. Jag tycker mig att hitta en röd tråd i dikterna. Många av dem är väldigt sorgsna, och handlar ofta om död, om ensamhet, eller om att förlora något, förlora sig själv. Dikterna är inte särskilt vackra, även om det absolut finns en del vackra dikter i boken också, utan jag skulle definiera dikterna som vardagsrealism.
”Verkligheten kommer strax.
Den tar med sig såg och sax.
Pärlor och sidenklänningar faller från himlen.
En och annan blodpudding också.
Det är bara att tacka och ta emot.”
Speciellt gillade jag de repetitiva dikterna som jag upplevde något roligare och enklare.
”Som flickan i herrgården
Som herren i lustgården
Som mamma i granngården
Som vårtan i vårtgården
Som långsamheten i långvården
Som det märkliga i märkligheten
Inte som det verkliga i verkligheten
Som det egentliga i oegentligheten
Som den skrikande kon i älskligheten
Som meningen gömmer sig i meningslösheten
Det vet ju alla människor”
”Jag tänker på fenomenet ~att vara glad~.
Jag tänker på presidentvalet i USA.
Jag tänker på försäkringskassans regelverk.
Jag tänker på socialsekreterarens emotionella resurser.
Jag tänker på invandrarverket.
Jag tänker på den skjutglada poliskonstapeln.
Jag tänker på familjerabatten. Jag pissar i familjerabatten.
Jag vill att meningarna ska bära mig.
Jag säger någonting, så har jag ingenting sagt.
Hela pansarstyrkan går in i mig.”
Det här var första gången jag läste Kristina Lugns dikter. Jag vill läsa mer av henne. Jag gillade mycket att läsa hennes dikter, boken var perfekt natt- och morgonläsning.
Det är fåglars och blommors plikt.”
Inte alls dåligt är en diktsamling av Kristina Lugns efterlämnade dikter. Jag tycker mig att hitta en röd tråd i dikterna. Många av dem är väldigt sorgsna, och handlar ofta om död, om ensamhet, eller om att förlora något, förlora sig själv. Dikterna är inte särskilt vackra, även om det absolut finns en del vackra dikter i boken också, utan jag skulle definiera dikterna som vardagsrealism.
”Verkligheten kommer strax.
Den tar med sig såg och sax.
Pärlor och sidenklänningar faller från himlen.
En och annan blodpudding också.
Det är bara att tacka och ta emot.”
Speciellt gillade jag de repetitiva dikterna som jag upplevde något roligare och enklare.
”Som flickan i herrgården
Som herren i lustgården
Som mamma i granngården
Som vårtan i vårtgården
Som långsamheten i långvården
Som det märkliga i märkligheten
Inte som det verkliga i verkligheten
Som det egentliga i oegentligheten
Som den skrikande kon i älskligheten
Som meningen gömmer sig i meningslösheten
Det vet ju alla människor”
”Jag tänker på fenomenet ~att vara glad~.
Jag tänker på presidentvalet i USA.
Jag tänker på försäkringskassans regelverk.
Jag tänker på socialsekreterarens emotionella resurser.
Jag tänker på invandrarverket.
Jag tänker på den skjutglada poliskonstapeln.
Jag tänker på familjerabatten. Jag pissar i familjerabatten.
Jag vill att meningarna ska bära mig.
Jag säger någonting, så har jag ingenting sagt.
Hela pansarstyrkan går in i mig.”
Det här var första gången jag läste Kristina Lugns dikter. Jag vill läsa mer av henne. Jag gillade mycket att läsa hennes dikter, boken var perfekt natt- och morgonläsning.
April 5, 2023
”Redan i slutet av sommaren
hade jag gjort av med hela ordförrådet
Nu har jag en halvfärdig meningsuppbyggnad
med vidsträckt utsikt genom fönstergluggarna”
Kristina Lugn poesi är en skatt som jag ofta återvänder till. Detta sammelsurium av efterlämnade texter är visserligen ofärdigt, men fyllt av känsla och rädsla. Ibland är hon så mitt i prick att texten stannar kvar i timmar framför ögonlocken.
”Prata inte om mig ibland
låt allting handla om mig.
Släpp mig inte ur sikte
när jag är borta.”
hade jag gjort av med hela ordförrådet
Nu har jag en halvfärdig meningsuppbyggnad
med vidsträckt utsikt genom fönstergluggarna”
Kristina Lugn poesi är en skatt som jag ofta återvänder till. Detta sammelsurium av efterlämnade texter är visserligen ofärdigt, men fyllt av känsla och rädsla. Ibland är hon så mitt i prick att texten stannar kvar i timmar framför ögonlocken.
”Prata inte om mig ibland
låt allting handla om mig.
Släpp mig inte ur sikte
när jag är borta.”
December 31, 2025
Ja, så slutar året med Kristina Lugns sista oslutförda dikter. Livet är en bitter saga med söt tillsättning. Lugn skriver om det märkvärdiga i det omärkvärdiga, ironin med livet och döden i en värld av byråkrati och konstiga kläder. Jag känner igen Lugns sätt att arbeta igenom sina dikter. Ord och fraser som upprepas, som inte någonsin kommer ut rätt men bara som en melodi man inte kan skaka av sig, som gör en nästan galen.
Read
May 6, 2025Jag vill förevigt bära med mig varenda nedskrivet ord.
"Och när jag bad om bygglov i himlens sovalkov fick jag ett mycket sakligt svar: för dig finns ingen vila kvar".
Döden tas emot så bryskt. Hon är orädd. Dikterna är lätta men har en viss satirisk spets som gör de beundransvärda, och, minnesvärda.
"Och när jag bad om bygglov i himlens sovalkov fick jag ett mycket sakligt svar: för dig finns ingen vila kvar".
Döden tas emot så bryskt. Hon är orädd. Dikterna är lätta men har en viss satirisk spets som gör de beundransvärda, och, minnesvärda.
August 15, 2023
Jag är begränsad i att uttrycka mig då jag jobbar på ett ålderdomshem! Om jag hade mer ledighet så hade jag kanske kunnat formulera en relativt kort och en mer exakt recension. Men dom äldre tar upp mycket av min tid och tankekraft. Jag tror ni förstår vad jag menar.
December 24, 2022
Vilken fantastisk julklapp att få läsa den ödmjuka mästarinnan Kristina Lugns efterlämnade tragikomik. Denna poet bemästrar med lekfull tyngd det ljuva i att vi alltid vandrar fram med ändan bak.
January 14, 2023
very good and inspiring but I'm depressed now and I fear death
January 31, 2023
favorit:
”Redan i slutet av sommaren
hade jag gjort av med hela ordförrådet
Nu har jag en halvfärdig meningsbyggnad
med en vidsträckt utsikt genom fönstergluggarna”
”Redan i slutet av sommaren
hade jag gjort av med hela ordförrådet
Nu har jag en halvfärdig meningsbyggnad
med en vidsträckt utsikt genom fönstergluggarna”
February 4, 2023
Småbitar som jag njuter av att läsa, som: OBS trösterikt! Du är ett kortsiktigt projekt
Men livet pågår länge.
Eller: Hur mycket är jag beredd att satsa på mitt förhållande med mig?
Men livet pågår länge.
Eller: Hur mycket är jag beredd att satsa på mitt förhållande med mig?
February 19, 2023
Jag läser denna i ett svep. Efteråt tänker som så många gånger tidigare: Jag vill läsa mer av Kristina Lugn.
April 27, 2023
Väldigt blandat, gillar vissa dikter skarpt. Särskilt kossan.
September 10, 2023
Kristina Lugn you will always be famous
September 16, 2024
joda fint. Abstrakte 💫greier
June 22, 2025
”Förtvivlans mod är att veta att mig blir jag aldrig vän med och ändå förbli min resplan trogen”. Lugn prickar en nerv i mig som få gör. Älskar kvinnan!
April 30, 2023
Kristina Kristina Kristina ❤️
September 13, 2025
Jag är lite avigt inställd till böcker och musik som ges ut efter upphovspersonens frånfälle. Visst, man kan hitta något guldkorn (snackar vi musik kan vi ju t.ex. nämna Nirvanas "You Know You're Right"), men ofta handlar det om halvfärdiga grejer som inte var tänkt att ges ut på det sättet, i det sammanhanget.
Men redaktörerna bakom Inte alls dåligt har gjort ett mycket bra jobb med att få diktsamlingen att kännas enhetlig. I förordet beskrivs grundmaterialet som en osorterad pärm med mer eller mindre färdiga dikter, som nu sammanställts. Att Kristina Lugn är avsändaren märks snart. De små ögonblicksbilderna ur vardagen, döden som närvarar mer eller mindre intensivt i dikterna, och den språkliga precisionen har inte falnat. Döden tränger sig på som en osalig ande. Lugn säger rakt ut i en dikt att hon inte vågar dö; det är en rädsla som också speglas i ett annat tema som återkommer i flera dikter - rädslan att glömmas bort:
Hela samlingen är fylld med formuleringar som stannar kvar. Som så ofta hos Kristina Lugn med en tragikomisk twist som få andra kan matcha:
Men redaktörerna bakom Inte alls dåligt har gjort ett mycket bra jobb med att få diktsamlingen att kännas enhetlig. I förordet beskrivs grundmaterialet som en osorterad pärm med mer eller mindre färdiga dikter, som nu sammanställts. Att Kristina Lugn är avsändaren märks snart. De små ögonblicksbilderna ur vardagen, döden som närvarar mer eller mindre intensivt i dikterna, och den språkliga precisionen har inte falnat. Döden tränger sig på som en osalig ande. Lugn säger rakt ut i en dikt att hon inte vågar dö; det är en rädsla som också speglas i ett annat tema som återkommer i flera dikter - rädslan att glömmas bort:
Det brinner i knutarna
Fienden står i kö
Vad jag saknar min begåvning!
Författarskapet var min själ!
Jag vågar inte dö
Det är inte trevligt här
Jag måste stanna kvar
Skriv en rad
Var rädd om dig
Hela samlingen är fylld med formuleringar som stannar kvar. Som så ofta hos Kristina Lugn med en tragikomisk twist som få andra kan matcha:
och som ett nedlagt bibliotek
är kärleken på ålderns höst
Displaying 1 - 27 of 27 reviews