Med Mizeria skrev Melody Farshin in något nytt i ungdomslitteraturen - en förortsskildring med klockrent gehör och starkt inifrånperspektiv. Många läsare vittnade om att det var första gången de kände igen sig i en bok. Såväl Mizeria som uppföljaren Lowkey blev älskad och hyllad av både läsare som kritiker, och Mizeria spelades även som pjäs på Stadsteatern. . Med uppföljaren Lowkey kallades hon ”en svensk Elena Ferrante.” 100k är den hett efterlängtade avslutande delen i trilogin. Förutom tvillingarna Aicha och Ali och deras familj och närmaste vänner får vi här även lära känna den unga Dollar, en retad spelnörd som går emot sitt samvete för social status och 100k. Melody Farshin kliver rakt in i en av samtidens mest brännande frågor, men aldrig utan humor och igenkänning.
Melody Farshin, född 10 augusti 1988, är en svensk ståupp-komiker och skribent och uppväxt i Husby i Stockholm. Farshin är verksam som debattör och krönikör i olika tidningar och 2018 debuterade hon som författare med ungdomsromanen Mizeria. Boken handlar om ett tvillingpar i gymnasieåldern, Aicha och Ali, som bor i en miljonprogramsförort. 2021 kom uppföljaren Lowkey. 2020 gavs Mizeria som teater på Kulturhuset Stadsteaterns Husbyfilial. Regin gjordes av Astrid Kakuli och skådespelare var Maria Nohra och Amed Berhan. 2021 var Melody Farshin en av mottagarna av Natur & Kulturs särskilda stipendium för att hon "har ett intensivt, vildsint och brännande språk som får unga att läsa sina första romaner."
Jag blir verkligen jätteledsen på den här serien. Hoppades att den skulle återhämta sig med tredje boken, men tyvärr blev det inte så.
I efterorden skriver författaren att hon vill "skapa riktiga människor av våra mest problematiserade medborgare" och "Ge insyn, förståelse och personlighet" (s.138) Det känns som om hon har jobbat för mycket med just det. Hon strävat så mycket åt att ge karaktärerna sina röster att hon glömde det viktigaste som tar en berättelse framåt: handlingar. Ingen röd tråd, ingen plot whatsoever. Bara små scener och vardagliga händelser som triggar karaktärernas tankar. Det enda intressanta var kapitel ur Dollars perspektiv, fram till s.63. Man kunde lika bra lägga till dem i slutet av "Lowkey", och skippa tredje boken helt. Jag blir så less när författare mjölkar sina karaktärer bara för att få ut mer profit, när egentligen inte finns nåt mer att ge.
Sist men inte minst, två grejer utifrån min personliga smak. Jag pallar verkligen inte med miserable characters som tycker synd om sig själva. Den här boken var en oändlig parad av karaktärernas elände. Och visst, de har mer än en anledning till att sörja. Men det är helt enkelt inte min grej. Jag vill läsa om karaktärer som gör något åt sitt elände, som försöker resa sig och förvandla sitt livssituation. Jag kan inte undvika att jämföra den här serien med nora khalil böcker Yani och Abow. Händelserna där är lika allvarliga och sorgliga, men de skildras parallellt med roliga scener och humor. Karaktärerna ger inte upp, de jobbar hårt och försöker lösa problemen, fast de vet det kommer aldrig gå.
Sen blir jag ganska arg på
Återigen, jättetråkigt att serien inte höll måttet. Bra påminnelse om att en bok behöver inte vara bra bara för att den är skriven av en "insider".
And so I’ve finished the last of this trilogy of books.
I will say it was really really good. Another character to follow, that has previously been in the background before. The shooter that shot the best friend of one of the twins, Ali.
What I find interesting is just… these shootings? In these areas? It’s like they’re a fact of life. Kinda. Not accepted, it is clearly hated. And everyone fears them. But it’s like it’s unavoidable. As is the crime.
There’s a lot of characters that has dialogue that really points out a lot of issues with life in these areas. Like the old timer crime guy that tries to avoid at least the violence whose job it is to hire the shooter, a really REALLY young kid nicknamed Dollar. But at the same time as he is hiring him, he tries to talk him out of joining any criminal gangs. Because it’s not just being cool and posing with money and weapons. There’s a lot more darkness to it.
I also will say I liked how the shooting was not in the end. Because so many is affected by the shooting. Also the shooter. And his family. So many lives ruined by one act for 100K in cash. That he doesn’t even see.
What I also will say that I really enjoyed in this book and the others is the community and cohesion in these areas are so strong and pretty amazing if you start to think about it. While the regular swedish society is very individualized. Such a thing can be both good and bad, and the writer does show the bad side too, with parents that force two young people to get married against their will. (Which the young people try to solve and get out of after a bit in the story.)
So that was very interesting to read. Reading these books has been a bit of an eye opening to me. I have a bigger understanding for the kids and teens at my school, for sure. These should be required reading for everyone working in an area like this, honestly. If nothing else to understand what the teens are going through on the daily.
And the ending… WOW! An opening ending, yes. But just perfect, and very fitting for the rest of the trilogy.
The writer, Melody Farshin… She is AMAZING as she is reading these in the audiobook! SO GOOD!!! She has a lovely voice, and is clearly used to the dialect Rinkebysvenska or Newswedish that she has written the whole book in. I think she has grown up in one of these areas? Highly likely. And the Afterword? Such a mic-drop moment, honestly.
Thank you for writing these, Melody. Your voice is very much needed. I hope you’ll write more.
Det var lite svår att följa berättelsen då det är fler perspektiv och röster i denna bok. I denne bok berättad det främst om en karaktär som man rent utsagt hatar men som nu får en röst och historia. Mördaren i gängkriminalitet.
Jag hoppas att Melody forsätter att skriva, för hon gör ju det så bra och jag vill läsa mer! Dessa 4 dagar med alla 3 böcker har berört och kommer finnas med ett bra tag tror jag.
Något jag verkligen gillar med Melodys böcker är hur man fastnar, man vill verkligen veta mer om alla karaktärer. Boken är den sista delen i trilogin. förutom de redan kända karaktärerna får vi även följa osmans mördare ( dollar ) , hans flickvän och Nanos perspektiv
Ett problem med den här boken är att det kändes som att vissa kapitel bara var där som ” filler-kapitel”
En väldigt intressant serie. Gillade framförallt denna del eftersom den gav Dollars perspektiv, även om detta hade kunnat bli mer mångsidigt. Första delen av boken var super, sedan sjönk tyvärr kvalitén, men de övriga två var väldigt bra!
Om jag ska vara helt ärlig så gillade jag inte riktigt den ny karaktären som kom in. (Även om vi fick se saker från hans perspektiv.) Jag älskade dock hur spännande boken var då man (som läsare) fick nästan se saker framför en. Hur den nya karaktären hade det (familj och sitt ”andra liv”) och hur det påverkade tvillingarna. Boken hade inte varit samma utan den nya karaktären vilket jag själv kan erkänna. Jag kan också tillägga att jag grät när den tog slut. Kändes som slutet på allt, tom. när jag försökte inbilla mig själv om att det inte var en trilogi och att nya böcker kommer😭 Det har varit en otroligt bra trilogi iallafall som i mina ögon förtjänar fem stjärnor⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
This entire review has been hidden because of spoilers.