»Jag har alltid, så länge jag kan minnas, velat dö för att sedan återuppstå i paradiset. Som ett vittne var detta en helt naturlig längtan. Meningen med livet i denna onda värld var att se livet som en parentes. Inget var på riktigt.«
Efter att som tonåring ha lämnat Jehovas vittnen gör Jenny Küttim karriär som grävande journalist, men lovar att aldrig granska den sekt hon vuxit upp i. Löftet är enkelt att hålla, tills en dag när en låda med brev dimper ner på hallmattan. Breven tvingar Jenny att börja gå bakåt, och låta sin egen historia krocka mot den rörelse som fortfarande skriver sina egna sanningar för att kontrollera sina följare.
Sanningsbärarna är en uppväxtskildring som inte liknar någon annan, och samtidigt en närgången granskning av de slutna miljöernas mekanismer.
»Det Jenny Küttim har att berätta om Jehovas vittnen och barn utsatta för sexuella övergrepp är naturligtvis angeläget, och hennes konfrontation av såväl sin egen bakgrund som samfundet är genuint modig. Men boken väcker större frågor än så ... På så sätt pekar Sanningsbärarna rakt in i samtidens brännpunkt.« - Aftonbladet
*
Jenny Küttim är grävande journalist. Hon har tidigare mottagit ett flertal priser för sitt arbete med fallet Thomas Quick, bland annat Stora Journalistpriset och tv-priset Kristallen.
As all of the stories about what's going on inside sects and about child abuse, Jenny Küttim's story and research is very disturbing.
Küttim was born into and grew up in Jehova's Witnesses and after leaving the sect in her teens and becoming a journalist, she promised herself to never dig into the sect in her work. That is until a box with elder's letters appears in her home. But what makes her actually takes the step efter receiving the letters was the uncovering of sexual assaults on children in religious and secular groups in Australia, where about over 1000 sexual assaults on children in JW came to light
Küttim is very brave facing her past and she tells both about her experience growing up in the sect, as well as her research and talking to other people who left the sect and who may or may not have been victims to assault as children.
Modigt att ta tag i något som legat gömt i det inre, modigt att gräva i en sekts slutna värld. Dessa sekter som ser sig som så fina och lite för mer och närmare gud än alla andra, de är såna paradis för sjuka män (oftast män!), för pedofili och övergrepp. Sanningen ska segra!!
Ville egentligen ge en femma, men det blev en fyra dels för att jag tyckte Jennys uppgörelse med föräldrarna i slutet kändes lite antiklimaktisk, samt dels för att mycket av innehållet kändes lite upprepande. Men det är egentligen små petitesser i sammanhanget, för i övrigt tyckte jag boken var otroligt intressant men också tragisk och bedrövlig. I början av boken när Jenny beskriver sin pappa och hur han slog henne och hennes syskon samt förgrep sig på henne så fick jag något mörkt i sinnet. Särskilt när hon beskriver hur pappan en gång slog sin 3-åriga dotter så hårt att hon ramlade ner i trappan och sedan så skrattar han åt henne! Då fick jag en känsla av att: Nu ska den gubbj**eln vara glad att han inte mötte mig i en mörk gränd just i detta nu. Och så är det ju det gamla vanliga i dessa berättelser med dessa mammor som bara låter allt fortsätta. Inte ska man ifrågasätta eller skydda sina barn, neeej då, mannen är överhuvudet och det han gör är (nog) rätt, eller? Skönt att hon hade vett nog att skilja sig från honom till slut i alla fall.
För att säga något om rörelsen också: Jag visste att Jehovas vittnen som religion trodde på massa tokigheter och bedriver ihärdigt sina dörrknackarkampanjer, men att de så systematiskt jobbat med att mörklägga, gömma undan, skuldbelägga och motarbeta alla dessa oskyldiga barn och övriga församlingsmedlemmars vittnesmål är skrämmande! Och att det är så i hela världen! Det är verkligen en sekt skapad av män, för män som vill kunna kontrollera andra människor och deras liv på ett maktfullkomligt sätt. Och att sedan sitta och säga att de har rätten på sin sida för att de skulle vara guds utsända?! Nej tack! Nästa gång någon av dem kommer och knackar på min dörr ska jag vänligt men bestämt be dem att fara nånstans samt ta sina tidningar och stoppa nån……. nej nu får jag lugna mig! Jag skriver detta lite i affekt. Svårt att vara saklig när man känner sån avsky mot vidriga medlöpare och beskyddare av våldtäcksmän, hustrumisshandlare och annat avskum!
För rättvisans skull: Det finns säkert en stor majoritet fullkomligt supervanliga och jättetrevliga Svensson-Jehovas i Sverige, men efter att ha läst den här boken har jag svårt att göra annat än att tycka synd om alla som är omedvetna om hur hjärntvättade de är och hur sjukt det är att en förälder inte kan tycka om sina barn mest av allt, eller att det skulle vara fel att ta emot blod eller att man tvingas till socialt självmord om man avviker från den rätta tron och det rätta sättet att leva. Skönt ändå att veta att det finns avhoppare (tillochmed äldstebröder) som efteråt faktiskt kan se och förstå hur hjärntvättade de ändå varit, samt att det är först nu de förstår hur fantastiskt härligt det ändå känns att få lov att ha rätt till sina egna tankar och åsikter, vilken frihet att få lov att tänka själv och inte behöva bli tvingad till underkastelse och ett liv i skuggsidan av intellektuell hederlighet och sunt förnuft.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Läste kanske en tredjedel innan jag bestämde mig för att avsluta. Störde mig ungefär lika mycket på att en berättelse som innehåller så här pass mycket dramatik framfördes med så här pass lite driv (i synnerhet bitarna från det mera nutida perspektivet känns i det närmaste tjatiga) och på att språket ofta känns lite trevande och ibland innehåller sånt som känns som rena slarvfel. Min lästid är begränsad och jag prioriterade bort den här boken till förmån för annat.
Rekommenderar boken för dig som lämnat eller vuxit upp inom sekten. Den är tung och hemsk, men så mycket igenkänning vilket känns stärkande. Känns också skönt att få höra hur organisationen fungerar. Men nu vill jag veta mer!
Gjorde ont att läsa boken, mycket laddade ord. Men med varje blad kändes det som att jag behövde fortsätta läsa, fortsätta lära mig om något jag inte hade en aning om tidigare. Fick reda på boken genom podcastet Sekter, kan starkt rekommendera avsnittet.
3.25/5 ⭐️. Jag har alltid, så länge jag kan minnas, velat dö för att sedan återuppstå i paradiset. Som ett vittne var detta en helt naturlig längtan. (…) Livet var en parentes.