En politimann blir funnet drept i en av Stockholms rolige bydeler. Bare et par kvartaler unna blir det funnet enda et offer, en ung kvinne med ukjent identitet. De to drapene leder politietterforsker Vanessa Frank inn i en kompleks utredning som blir mer personlig enn hun noen gang kunne ane. Når sporene begynner å peke mot islamistiske fundamentalister, åpner et skrekkens scenario seg.
Pascal Engman is a former journalist. Affected by the increasingly threatening rhetorics towards journalists in Sweden, he took some time off and travelled to Chile, where he wrote Patrioterna: a dark thriller about what can happen when people begin to act after their vitriolic words on social media.
Buvau taip išsiilgusi detektyvų, jog pirmoji pažintis su Pascal Engman pasirodė laiku ir vietoje. Turiu pripažinti, kad rašytojas ambicingas, bet cinkelio turi pakankamai, tad Nesbo, Cater detektyvų mylėtojai sukluskite - čia kylanti detektyvų žvaigždė. Engman - švedas, buvęs žurnalistas, kuris meistirškai konstruoja tekstus, o juose imasi įvairių socialinių problemų gvildenimo, bet palieka vietos ir tikrai geram įtampos užtaisui. Vanesa Frank - jo trilerių žvaigždė, o "Našlės" - trečioji serijos knyga, bet, kaip suprantu, nieko tokio, kad seriją pradėjau nuo trečios knygos, nes jas galima gvildenti tiek paeiliui tiek atskirai.
Apie ką knyga? Šiuolaikinis pasakojimas apie Europą pančiojančius terorizmo pavojus šiuo atveju pasireiškiančius Švedijoje. Randami du lavonai - jaunutės merginos ir policininko. Žinoma, policijos dėmesio centre - kodėl buvo nužudytas policininkas, bet štai pasirodo trilerio žvaigždė Vanesa ir, žinoma, bylą pradeda narplioti iš kito galo - jai rūpi kas gi nutiko merginai. Viskas pamažu įsisiūbuoja taip, kad pradeda grėsti rimtas terorizmo pavojus ir įsiveliama į rimtas lenktynes su laiku. Engman mus meistriškai vedžioja už nosies, pateikia vieną mažą delelytę po kitos ir štai į pabaigą užgazuoja iki pačio rimčiausio terorizmo tinklo.
Engman rašymo stilius gana lakoniškas, poetiškumo čia, žinoma, nėra, nes jis ir nepageidaujamas, bet puikiai kuriama įtampa, kuri išlaikoma iki pat galo. Sakyčiau tobulas pasakojimo tonas trileriui - neperkrauta, intensyvu ir pagaulu.
Tendenija kurti unikalius detektyvus-tyrėjus išlieka aktuali. Štai ir Pascal Engman tą daro. Vanesa - stipri nepriklausoma gyvenimo vėtyta ir mėtyta moteris. Kartu ji nėra antžmogiška ar ta su kuria negalima susitapatinti - ji labai reali. Puslapis po puslapio matome, kad jos istorijoje nemažai skaudžių išgyvenimų, daug profesinio spaudimo ir nuolat iškylančių moralinių dilemų, kurios galiausiai parodo, jog Vanesa geras žmogus.
Šioje knygoje autorius analizuoja itin skaudžią terorizmo temą. Didelis atvirumas atsisuko prieš Švedijos visuomenę ir galime stebėti, kad ne visi atvykę nori asimiliuotis, prisitaikyti ir prisidėti prie visuotinai kuriamo gerbuvio. Dalis atvykėlių pikti, nesuprasti ir linkę kerštauti net ir pačiais radikaliausiais būdais. Čia matome ir dviejų kultūrų susidūrimą - jei švedams gyvenimas brangus, tai musulmonui garbė mirti dėl savo dievo. Autorius kalba apie visuomenės pažeidžiamumą terorizmo šviesoje, o kartu kelia atsakomybės klausimą - kaip įvyksta radikalizacija, kas ją skatina, kaip su tuo turi kovoti valdžia, žiniasklaida ir paprastas pilietis.
Tai vienas tų trilerių, kai norisi sakyti "dar vieną puslapį". Geras ritmas, tobulas įtampos balansas, daug įdomių pasakojimo posūkių, kurie nepaliks abejingo nei vienos trilerių mylėtojo. Tiems, kurie mėgaujasi socialine kritika ir stipriais siužetais - rekomenduoju.
Pavadinimas apgavo! Labai epizodiškai apie tai ko tikėjausi... Mažai Vanesos, per daug veikėjų, likau visiems abejinga. O tema tikrai dosni gilesniems pakapstymams, deja...
Žinot, po trijų perskaitytų Pascal knygų, jis drąsiai įsirašo į mano mėgstamaiusių trilerių autorių sąrašą. Ar gavo visas penkias žvaigždutes už "Našles"? O taip. Labai labai geras, rimtas, susuktas, verčiantis vis mąstyti ir nepamest istorijos gijų reikalas.
Žinau, kad klausit ar galima skaityt ne iš eilės? Iš didelės bėdos - taip. Tačiau būtent šioje knygoje yra daug atgarsių iš ankstesniųjų, ypač iš Vanesos Frank gyvenimo, pasirinkimų. Jie čia grįžta su trenskmu ir pribloškia tyrėjos gyvenimą sekusius skaitytojus. Daug plot twistų, yra žiaurybių, o kaip meistriškai Engman apjungia krūvą temų - stebina.
Pagrindinė tema čia - terorizmas. Skaityti apie tai kaip verbuojami žmonės, kokių taktikų griebiamas, kaip mąsto pykčio ir keršto užvaldyti savižudžiai - baugu, bet įdomu. Knyga iškart priminė kadaise per Netflix žiūrėtą serialą "Kalifat". Labai rekomenduoju ir jį ir šį autorių. Jo trileriai nėra iš lengvųjų, tačiau žvėriškai geri.
Pascal Engman brukar lyckas med att kombinera högaktuella ämnen med både spänning och karaktärsdjup, vilket fått mig att läsa alla hans romaner, från den första till de två senaste som ingår i serien om poliskommissarie Vanessa Frank. Under hösten förra året kom den tredje delen i serien; Änkorna.
När jag ställde frågan på Instagram, vad de som redan läst Änkorna tyckte om den, svarade Pascal Engman själv, med förmodad glimt i ögat: Skitbok. Jag håller med om hälften. Det är en skitbra bok.
Redan i första kapitlet hittas en kollega till Vanessa Frank skjuten i ryggen med två skott. En stund senare hittas ytterligare en kropp. En kvinna i tjugoårsåldern av arabisk bakgrund, knivhuggen i bröstet och halsen. Vanessa visar sig ha en alltför nära koppling till ett av offren, och frikopplas delvis från mordutredningen. På egen hand börjar hon nysta i fallet och dra i olika trådar. Parallellt inträffar händelser som involverar även Nicolas Paredes, som vi lärde känna redan i den första boken i serien, Eldslandet. Tidigare elitsoldat som sedan arbetat som flyttkarl och nu som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, till en familj nyss hemflyttad från London.
Änkorna följer samma berättartekniska modell som de två tidigare delarna i serien; Råttkungen och Eldslandet, med flera parallella spår som efter hand vävs allt tätare ihop. Handlingen växlar kapitelvis mellan de olika personernas perspektiv. Det är som tidigare många karaktärer i boken, alla intressanta och med betydelse för handlingen på olika sätt.
Pascal Engman använder ett lättsamt språk och korta meningar, även kapitlen är korta, bara 3-5 sidor. Det håller igång tempot. Det har dock dämpats sedan den första boken, då jag jämförde den tempodrivna stilen med den hos Kepler. Om jag skulle jämföra Pascal Engmans stil med någon annans, så är det med Cilla och Rolf Börjlind. Precis som med paret Börjlinds är Pascal Engmans romaner samhällsengagerade, spännande och samtidigt berörande. Som läsare blir man nyfiken på huvudkaraktärerna och vill veta mer om dem, följa dem från bok till bok, för att se hur de skall utvecklas. För utvecklas gör de.
Vanessa Frank lärde vi känna som besvärlig, obekväm och känd för att ta till okonventionella metoder. På grund av personliga bekymmer och saknad var hon ofta onykter, vilket tvingade henne att ta en ofrivillig timeout. I den här senaste delen ger hon ett stabilare och lugnare intryck. Hon hanterar personliga svårigheter och sorger övervägande rationellt, om än känslomässigt. Hennes karaktär har fördjupats sedan första boken och jag tycker mer om henne nu. Karaktärsbeskrivningarna är något som Pascal Engman överlag behärskar väldigt väl. Han lyckas skildra även antagonisterna nyanserat på ett sätt som gör att man tycker att man förstår deras motiv och känner med dem, trots de vedervärdiga handlingar de utsätter andra för.
Jag undrade när jag läste, hur historien skulle kunna vara trovärdig med Vanessa som till stor del arbetade på egen hand vid sidan av en mordutredning om något så komplicerat och svårutrett som organiserat terrordåd. Men jag borde ha vetat sedan tidigare att jag lugnt kunde läsa vidare, att ingenting är en tillfällighet, allt sker enligt författarens noggranna plan. Intrigen är genomarbetad och håller ihop från början till slut. Det kan vara snårigt, men ingenting lämnas åt slumpen eller skyndas förbi.
Rapp, spännande och välskriven. Bra dialog och korta avsnitt med ett starkt driv som tar en framåt i historien. Jag måste bara läsa ett kapitel till, och ett till osv. Jag har tidigare sagt att det känns som att vara i en actionserie när man läser Pascal, och jag står fast vid det ännu mer efter Änkorna.
Suskaičiau P. Engman visas tris knygas vieną po kitos. Labai tikiuosi, kad išvers ir kitas. Man labai patiko. Įsirašiau šį autorių savo mėgstamų trilerių rašytojų sąrašą. Kai pradėjau pirmą, mažumėlę baiminausi, kad tos kelios, regis viena su kita nesusijusios siužetinės linijos, apsunkins skaitymą, bet viskas buvo taip gerai sunarpliota, susieta, o galop ir išvyniota, kad būtent tai ir yra šio autoriaus savitas trilerių bruožas.
dar viena idomi byla su Vanesa Frank ir Niku, trecioji ir nei kiek neprastesne uz pirmas dvi, su nekantrumu lauksiu kada bus isverstos dar bent 4 dalys. norisi zinoti kaip klostysis pamegtuveikeju gyvenimai
Dvi, atrodytų, absoliučiai nesusijusios bylos. Nužudyta jauna moteris ir pareigūnas. Kuomet visi skuba tirti kolegos mirties aplinkybes, Vanesos neapleidžia jausmas, kad viskas yra susiję ir ji darbo imasi savarankiškai. Tačiau galiausiai viskas ima ristis į dar gilesnę bedugnę, kuomet kai kurie bylos vingiai ją nukreipia labai artimais takais.
Velniškai gera šita serija, o jau pagrindinė veikėja Vanesa – bombų bomba. Eina, lipa, kovoja už teisybę ir prieš neteisybę, veliasi visur, kur tik išgali, kol jei pavyksta – pasiekia savo. Jei ne – pasekmės būna gana skaudžios. O tada aš, kaip skaitytoja, liūdžiu kartu su ja.
Kaip visada, Engman nevengia į savo romanus sudėti ir sukurti nemažai veikėjų. Ar visada jų visų tiek daug reikia – čia jau kitas klausimas, tačiau neatsakytų klausimų autorius nepalieka. Arba jei palieka – juos gauname kitoje dalyje.
Įdomu buvo skaityti apie teroristus, apie jų verbavimą, jų pasišventimą. Ir tuo pat metu tai gąsdino. Toks fanatizmas, toks atsidavimas, kai dėl kažkokių mistinių priežasčių esi pasiryžęs nužudyti dešimtis žmonių ir kartu pasiaukoti pats. Pikta, liūdna, nesąžininga man rodosi tai, kaip kai kurie šventų raštų įkvėpti nusprendžia, kas gyvens, kas yra vertas gyventi, o kas ne. Tarsi tik patvirtindami visus įmanomus stereotipus, kurie sklando apie svetimšalius, kuriuos itin plačiai išskėstomis rankomis Europa įsileido, globojo. Tačiau kas galėjo pagalvoti, kad mūsų gerumas gali privesti prie tokių tragiškų padarinių.
Mėgstu trilerius, mėgstu trilerius su intriga. Ir kai veikėjai neerzina. Tai viena iš tokių yra Vanesa – empatiška tyrėja negali nežavėti, jos ryžtas įkvepia, o noras pasaulį paverstui geresniu, motyvuoja. Būna atvejų, kai siužetas nepaleidžia iki pat paskutinio puslapio, būtent taip nutiko ir čia.
4.5⭐ "Į Europą pasiųstos našlės - kare vyrų netekusios kalifato moterys,gabios ir giliai tikinčios, turėdavo įsilieti į visuomenę, neišsiskirti iš kitų,susirasti darbą,nekelti įtarimų ir gyventi itin ramiai, kol bus pašauktos.
- Tu nematei, kaip jų dronai ir bombos krito ant mūsų vaikų, plėšė į gabalus ir kūno dalis taškė ant karšto asfalto. Nejautei kraujo, pūvančios mėsos ir sudaužytų svajonių smarvės".
Terorizmas, kerštas,blogis, veiksmas,pavojus, įtampa= labai geras trileris,man labai patiko.
Mein Interesse an skandinavischen Krimis hat in den vergangenen Jahren spürbar abgenommen. Zum einen liegt das an der Vielzahl der mittelmäßigen Autoren, die den Buchmarkt überschwemmt haben, zum anderen an der Banalität der Themen, die sich kaum noch von denen der üblichen Massenware unterscheiden.
Einer der wenigen Autoren, die aus dem Angebot herausstechen, ist Pascal Engman, ein ehemaliger Journalist, der in seiner Vanessa-Frank-Reihe mit kritischem Blick auf sein Heimatland Schweden schaut und in seinen Romanen Themen aufgreift, die an den Pfeilern der schwedischen Gesellschaft rütteln. Rechtsnationalismus, Misogynie und nun IS-Terrorismus in „Mörderische Witwen“.
Die Prostituierte Molly bewegt sich in einflussreichen Kreisen und hört zufällig ein Gespräch mit brisantem Inhalt an.
Der Sohn des IT-Experten Axel wird bei einem Unfall mit Fahrerflucht lebensgefährlich verletzt, woraufhin dieser alles daran setzt, den Verantwortlichen ausfindig zu machen.
Nicolas Paredes arbeitet mittlerweile als Bodyguard für eine vermögende Familie, deren Oberhaupt in dubiose Geschäfte verwickelt ist.
Zwei Tote im Park. Ein Polizist, erschossen. Eine weibliche Unbekannte, erstochen. Als klar ist, um wen es sich bei ihr handelt, bricht für Vanessa Frank eine Welt zusammen. Obwohl sie von dem Fall abgezogen wird, ermittelt sie weiter und fördert Informationen zutage, die ihr den Boden unter den Füßen wegziehen.
Europäische Frauen, verheiratet mit aktiven IS-Kämpfern und nach deren in ihre Heimatländer zurückkehren, um dort den Kampf weiterzuführen. Ein aktuelles, politisch brisantes Thema, das in den zurückliegenden Monaten vielfach durch die Presse gegangen ist. Authentisch und realistisch.
Viele Handlungsstränge, anfangs sauber getrennt, die sich im Verlauf der Story schlüssig verbinden. Unterschiedliche Perspektiven, die parallel abwechselnd in kurzen Kapiteln geschildert werden. Nicht verwirrend, sondern logisch aufeinander aufgebaut und sich allmählich verzahnend. Hohes Tempo, keine Längen. Spannung, die kontinuierlich wächst und das Interesse hoch hält. Das beherrscht kaum ein Thrillerautor so perfekt wie Pascal Engman.
”Änkorna” av Pascal Engman är en riktig bladvändare där vi får lära känna den egensinniga Vanessa Frank lite närmare. Samtidigt berör denna bok en skrämmande hotbild mot vårt samhälle.
En historia om terrorbrott, terrornätverk och om förödande konsekvenser av hämnd. Pascal kan verkligen konsten att lyfta aktuella ämnen och göra en stark och spännande historia av dem. Och Stefan Sauks uppläsning i ljudboken förstärker historien.
Trečioji serijos dalis ir man kuo toliau, tuo labiau ji patinka.
Kriminalinės policijos inspektorė Vanesa Frank ir buvęs specialiųjų pajėgų kovotojas Nikolas Paredesas puikiai sukaltas duetas, nors šioj knygoj kartu dirbo ne tiek ir daug. Ši dalis ypatinga tuo, kad tai ypač asmeniška byla Vanesai - buvo nužudyta jos buvusi globotinė, dėl kurios su Nikolu pirmoje dalyje keliavo į Čilę. Visos detalės rodo, kad Nataša buvo ne tas žmogus, kuriuo dėjosi, bet Vanesa negali tuo patikėti.
Tuo tarpu Nikolas dirba turtingam verslininkui, kuris ką tik persikraustė iš Londono atgal į Stokholmą ir atrodo, bus kažko prisidirbęs.
Beskaitant 3-čiąją šios serijos dalį, pradeda ryškėti autoriaus rašymo stilius. Pascal Engman mėgsta nuo pat pradžios knygos supažindinti skaitytojus su nemažai skirtingų siužetų detalių, kurios atrodo, visiškai nesusijusios. Tačiau keliaujant puslapiais viskas puikiai išsiriša ir sueina į vieną.
Taip pat autorius paliečia įdomias šių dienų kasdienybėje eskaluojamas temas. Šioje dalyje pasakojama apie islamų valstybės teroristus ir jų norą atkeršyti europiečiams bei užverbuotas nužudytų karių našles, kurios grįžta į europą tapti savižudėmis. Tema isvystyta labai įdomiai ir įpinta į kasdienius nusikaltimus bei terorizmo išpuolius. Ir dar prisideda trumpi skyriai, man ypač patinka knygos trumpais skyriais 🫣
Gal tai nėra mano mylimiausia serija, tačiau tikrai verta dėmesio. Nekantrauju sulaukti kitų dalių vertimo!
E-bok. Biblioteket. BookBites. Norsk, bokmål. Spennende, troverdig. Engmann har klart å fremstille IS-terroristene som sammensatte, men troverdige figurer.
Jag ger 2/3 ca en 3a, sista delen en 4. Så jag ger en mindre stark 4a.
Upplever att denna boken har mindre drag, jag hade trott mer om denna bok. I helhet, fram tills den drog igång, vilket jag fick vänta på...så va jag inte inne i boken som tidigare. Den har fått höga betyg, undra har de 2a lästa hans tidigare böcker.? De håller en högre kraft.=)
På relativt kort tid så har jag fått en ny svensk favoritförfattare. Ingen skriver lika klockrent som Pascal! Han lyckas verkligen få till sida efter sida med fullmatad spänning och jag slukar allt på en gång. Det är så bra att det inte går att sluta läsa. Det här är en bokserie för de som älskar smarta thrillers med högt tempo och korta, intensiva kapitel. Handlingen i Änkorna är högaktuell med fokus på IS och de människor som begår terrorbrott. Som den icke troende jag är så har jag alltid haft svårt för personer som låter sig svepas med i ett sektliknande hive mind där tron övervinner allt sunt förnuft, men i Änkorna så får man en glimt av hur det kan vara på andra sidan och vad som driver de här personerna. Det känns som att det har tagit en hel del tid med researchen kring ämnet för att det skulle bli en så här pass trovärdig och skrämmande skildring av terrorn.
I och med att det här är bok tre, så har jag börjat komma karaktärerna lite närmare och jag tycker om varenda en. Speciellt Vanessa och hennes relation med Celine, som är så fruktansvärt fin att jag blir rörd. Och lussebulledeg, vilket life hack! Hoppas verkligen att 7-eleven börja sälja bullarna ogräddade framöver tack vare den här boken! Nicolas Paredes är även han en fin person som jag håller tummarna för får vara med i fortsättningen också. Som vanligt så känner jag även lite för the bad guys till och från, men i slutändan så sitter jag och väntar på att de ska få vad de förtjänar. Slutet gott allting gott, eller kanske inte. Nu blir jag lite bitter när jag tänker på hur lång tid det kan ta innan det finns en ny bok för mig att läsa av Pascal...
Jag är egentligen aldrig orolig när jag plockar upp en ny bok av Pascal Engman, jag har full förtroende för honom och att han ska leverera ännu en makalöst fantastisk bok. Men visst en liiiiiten skvätt oro kommer över mig när jag öppnar upp och har första sidan framför mig och ska börja läsa. Sååå dum jag är för oron är så obefogad. Pascal Engman, hur tusan gör du det varje gång! Snälla sluta aldrig skriva böcker och ge oss dessa enastående berättelser som du har inom dig. Jag är helt ok med att du behöver ta paus, ladda om, vila, leva livet och allt det men sluta aldrig skriva även om jag måste vänta år (helst inte) på en ny bok.
”Änkorna” har precis om tidigare böcker, intensiva och korta kapitel. Det är ett högt tempo, , oerhört trovärdigt, det händer mycket hela tiden utan att det bli rörigt allt är så logiskt och genomtänkt. Jag tokgillar att det i varje bok handlar om ett nytt och aktuellt ämne även om vissa karaktärer är återkommande. I ”Änkorna” är det IS och terrorismen som står i fokus. Att författaren har gjort gedigen research märks, han vet vad han skriver om, jag känner att jag samtidigt som jag läser lär mig något och kommer på mig att googla och söka information för jag vill veta mer, han får mig helt enkelt väldigt engagerad och det märks att han verkligen brinner för de ämnen han skriver om.
Vanessa Frank är en komplex karaktär men man kan inget annat än älska henne det finns nog inget som jag ogillar med henne. I den här boken får vi komma henne ännu närmare och hennes känslor, fint. Så glad att Nicolas Paredes också är med i den här boken, gillar honom också så mycket och det band han har till Vanessa. Även om det är något i deras relation som inte riktigt kommer till skott är de varandras ride or die. För att inte nämna Vanessas relation till Celine, hur fint!
Jag kan inte nog rekommendera den här boken! Läs den, läs den, läs den!
Efter att jag har läst tredje delen om Vanessa och Nicolas känner jag mer och mer att serien på många sätt utvecklats mot en litterär variant av Johan Falk-filmerna, och för mig är det bara positivt. Högt tempo, bra mix mellan action och lite lägre och eftertänksamt tempo, och intressanta karaktärer som väcker mer intresse ju mer man som läsare lär känna dem.
Just i den här boken kan jag känna att det är Nicolas som är den mest intressanta av de två, även om det finns en del väl osannolika sammanträffanden som plötsligt leder honom rakt in i hetluften. Det tänker jag dock inte på under tiden jag läser, och det är väl kanske lite onödigt att överanalysera i efterhand?
Temat den här gången kretsar kring terrorism i Sverige och IS, med mycket fokus just på vilande celler som gömmer sig ute i samhället redo att slå till och hur förtvivlat svårt det är att komma dem på spåren. Det är spännande att boken låter oss följa även deras perspektiv, och det blir som en tennismatch där perspektivet skiftar fram och tillbaks mellan de "onda" och "goda" hela vägen fram till det spännande crescendot i slutet, som verkligen levererar dramatik på hög nivå.
Jag tycker kanske inte Engman riktigt är där uppe bland genregiganterna Nesbö och gänget, men jag tycker han är där och nosar. Utmärkt underhållningsläsing!
Tredje boken om Vanessa Frank; Boken inleds med två mord där allt fokus läggs på polisen istället för på flycktingflickan, även om kopplingar tros finnas. Oförutsägbar thriller med IS terrorister och eskorter som blandas in med viktiga ledande män högt upp i hierarkin. - ännu en OTROLIG bok av Engman - sjuka kopplingar som man inte ser komma, ogillar vissa personer som ändå är good guys och förutser verkligen inte slutet även om man tror man har koll - älskar de snabba perspektivbyterna som gör att man alltid vill veta mer. Cliffhangers utan att man blir frustrerad
EEN BEKEND PROBLEEM VANUIT MEER INVALSHOEKEN BESPEELD
++ ‘Door de tijd die ze samen hadden doorgebracht was ze hem gaan vertrouwen. Maar ze wist niet hoe ze haar wantrouwen tegen hem duidelijk kon maken zonder dat hij zou denken dat ze gek was’ ++
De geestelijke vader van Vanessa Frank, 43 jaar en al drie indrukwekkende delen een rechercheur in Stockholm, is de auteur Pascal Engman. De van oorsprong journalist kwam in 2017 met zijn eerste thriller Patriotten en dat was meteen een schot midden in de roos. Deze stand alone was goed voor tv-rechten bij een Amerikaans bedrijf. Daarna werd Vanessa Frank geïntroduceerd in achtereenvolgens Vuurland (2018), Femicide (2019) en als goede derde De weduwen (2020).
De dood van de politieagent Rikard Olsson en een nog onbekende vrouw in een park, is voor de politie van Stockholm aanleiding om hun onderzoek primair op de dood van hun collega te richten. De manier hoe de vrouw om het leven is gebracht en het laatste telefoonnummer dat ze gepoogd heeft te bellen, stimuleert rechercheur Vanessa Frank echter om dieper op die zaak in te gaan en de mening van haar collega’s naast zich neer te leggen. Het slachtoffer, Natasja, is een goede bekende en was ooit huisgenote van Vanessa. Wat bracht de jonge vrouw terug naar Stockholm en waarom belde ze Vanessa… Axel Grystad is diepbedroefd als zijn zoontje Simon is aangereden en hij een vermoeden heeft wie de doorgereden bestuurder is. Hij zal niet eerder rusten tot hij de man heeft ontmaskerd en is bereid daarin zeer ver te gaan.
++ ‘Om erachter te komen of de deur was voorzien van een boobytrap, moest hij het toestel zo ver laten zakken dat het scherm op de grond terecht kwam en alles filmde wat erboven zat’ ++
De plot wordt breed opgezet vanuit uitgebreide beschrijvingen van de gebeurtenissen die leidend zijn voor het vervolg van het verhaal. De personages starten op dat moment met een kleine achterstand maar die wordt zeer snel ingelopen en weggewerkt als de hoofdpersonage, Vanessa Frank, zich intensief met het onderzoek gaat bemoeien. Daarmee is ook de start gegeven voor het neerzetten en verdiepen van de karakters die belangrijk zijn en een bepalende rol in het verhaal zullen moeten gaan spelen. Het is een niet alledaagse aanpak maar werkt wel efficiënt omdat enerzijds het verhaal zich al vroeg ontwikkelt en anderzijds personages aan bepaalde gebeurtenissen worden geklonken. Hierdoor zijn ze lopende het leesproces ook beter te plaatsen en zitten ze beter verankerd in het geheugen van de lezer.
De plotontwikkeling ontplooit zich snel als blijkt dat het onderzoek van Vanessa naar een terroristische organisatie leidt. Dan komt alles in een stroomversnelling terecht want terroristen zijn er om aanslagen te plegen. Al snel wordt het een race tegen de klok om achter het doel van de gevonden IS-cel te komen en die uit te schakelen en de moordgroep uit de samenleving te halen…
Samengevat is De weduwen een Scandinavische thriller bij uitstek waar de fans van dit genre echt blij van kunnen worden. De personages zijn uitstekend neergezet en beklijven ook al snel, hetzelfde geldt voor het beschrijven van de sfeer en de locaties waar het zich allemaal afspeelt. Vanessa Frank heeft met haar sociale inslag nog meer krediet gekregen van haar fans en dat belooft veel goeds voor de komende avonturen die ze nog gaat beleven. Met dit totaalplaatje positioneert Engman zich op schijnbaar eenvoudige wijze in het selectieve rijtje Scandinavische auteurs die de aandacht door de kwaliteit van hun schrijfproducten als vanzelfsprekend op zichzelf weten te richten.
De är lite beroendeframkallande, de här. Läste en till :)
Böckerna är fristående men lite relationer, karaktärer etc ändras efter hand. Men tycker nästan mer om att läsa dem i fel ordning - det är intressant att hoppa fram och tillbaka i samma berättelse, förstå mer efter hand, kunna koppla.
Den här var också jätteläsvärd, av samma anledningar som den förra! Bra research, bra pace. Dock utan att spoila: det var en specifik plot-tråd i början av boken som nästan droppades helt. När den äntligen löstes upp, i en bisats, var det nästan snöpligt, trots hur viktig den tytt sig i början. Det var synd, tycker jag, för kan man se förbi det var boken riktigt tajt plottad!
This was, to me, not as good as the first and second book because the themes were not as upsetting. That might sound weird to some since it’s about terror attacks but it didn’t get to me the same way the first few books did. I am still looking forward to book nr 4 and five since I enjoyed this book either way. There was also a big cliffhanger ending, I seriously hope it will work out thought because the character is my favorite and I don’t want them to disappear.
lite seg start men sen tar den fart. Intressant inblick i terrorism och hur terroristerna tänker, hade kunnat vara ännu mer om det. Saknade lite av en sjuk tvist i slutet, hade gissat att en polis skulle vara korrupt på terroristernas sida men så var det inte, trots mycket ledtrådar till det. Sista 100 sidorna var det svårt att sluta läsa. 6 eller 7/10
4⭐️ Sträckläste denna tredje del i Vanessa Frank-serien på mindre än 24 timmar. Otroligt spännande från start med många olika intriger som pågår samtidigt. Som vanligt är Engmans språk och redogörelser fantastiska och samhällsrelevansen är otrolig. Man känner sig verkligen nära handlingen - som att detta likaväl hade kunnat hända på riktigt. Som jag nämnt vid tidigare böcker är även Engman sjukt duktig på att få läsaren att förstå och sympatisera med samtliga karaktärer, även de som egentligen är ”genomgående onda”.
Det som gör att denna bok är snäppet mindre bra än föregående är den stora plottvisten gällande en karaktär som varit med i de tidigare böckerna. Jag kände inte riktigt att jag köpte det resonemang som författaren drog.
Så spännande!! Oväntade vändningar och avslut på tidigare historier, blandat med högaktuellt ämne (terrorism) och spänning på hög nivå. Välskriven bok och jag är riktigt upprörd över att det (ännu) inte finns fler böcker i serien!!