Det är 1860-tal och Lovisa är beredd att göra vad som helst för att lämna Öland. Hon vet att det finns städer långt borta utan steniga åkrar, kontrollerande bypräster och hårdföra karlar. Städer där ingen vet hur fattig ens mor är och aldrig har sett ens bror ligga i rännstenen med en flaska.
Till slut hittar Lovisa ett sätt att ordna pengar och tar sig till Gävle, en stad som just raserats av en enorm brand. Det borde vara rätt plats att bygga upp ett nytt liv på. Men arbetet är hårt och varken prästerna eller männen lämnar henne ifred där heller. Ändå tänds ett hopp - på ett oväntat sätt möter hon kärleken, och den får henne att blomma ut. Men ska Lovisa få behålla den?
Skamluvan handlar om Lovisas dramatiska livsöde. Om att ärva fattigdom, utsatthet och skam - men också styrka och en längtan bort från misären. Romanen är baserad på Ulla-Maria Anderssons utforskande av den egna släkthistorien.
Det är 1860-tal och Lovisa är beredd att göra vad som helst för att lämna Öland. Hon vet att det finns städer långt borta utan steniga åkrar, kontrollerande bypräster och hårdföra karlar. Städer där ingen vet hur fattig ens mor är och aldrig har sett ens bror ligga i rännstenen med en flaska.
Till slut hittar Lovisa ett sätt att ordna pengar och tar sig till Gävle, en stad som just raserats av en enorm brand. Det borde vara rätt plats att bygga upp ett nytt liv på. Men arbetet är hårt och varken prästerna eller männen lämnar henne ifred där heller.
Det märks att författaren har gjort otroligt mycket research för den här boken. Jag lärde mig mycket om hur hårt livet var på Öland på 1860-talet och hur kyrkan styrde och förtryckte folket. Det gör en mer tacksam för hur bra vi faktiskt har det idag. Boken hade ett bra driv med korta kapitel och rappt språk.
Men oj, vad mörk berättelsen var. De få ljusglimtarna kom sällan och varade inte särskilt länge. Jag hoppas att fortsättningen är lite snällare mot Lovisa och hennes familj - och läsaren, som hänger med i det hela.
Första delen, Öland. Eländes elände. Om det inte varit för de Öländska platsnamnen hade berättelsen kunnat utspela sig var som helst i landet dessa svältens år i slutet av 1860-talet. Andra delen, Gävle. Ännu mer eländes elände, men berättelsen tar också en ny oväntad vändning.
För egen del hade jag sett att berättelsen bara hade handlat om Öland och livet där, för den historien tar för mycket plats om man vill ge del två (Gävle) en chans att blomma ut ordentligt. Två separata böcker hade nog givit både Öland och Gävle tillräckligt med plats för att bli utforskade och beskrivna på ett fullständigt sätt.