Lars känner sig ensam och finner tröst hos en oväntad vän, en kråka som tycks följa honom vart han än är. En mörk vinternatt hör han en knackning på sitt sovrumsfönster, men det är inte kråkan han kommit att kalla Kara, utan en flicka i hans egen ålder. Naken ute i kölden. Flickan lämnar honom inte ifred. Hon fortsätter dyka upp och människor i Lars närhet dör under mystiska omständigheter.
Sexton år framåt fördunklas Lars tillvaro av en sorg från barndomen och han har genom år av terapi accepterat att både kråkan och flickan endast levt i hans fantasi. Till den dag fasaden rämnar, när en kvinna med bekanta, mörka ögon dyker upp vid hans hem. Smutsig och utmärglad säger hon Jag har hittat dig igen.
Under svart himmel är Christina Öhmans debutroman och första delen i en serie.
Alltså wow!! Bara WOW!! Bli inte förvånade om Kicki inom den närmsta framtiden kommer att bli den svenska varianten av Stephen King (dock utan kings sega tendenser, för Kicki har verkligen inte ett uns av långrandigt i sin bok) eller för all del Clive freakking Barker!
Från första meningarna så börjar dom där spännande frågeställningarna: vem är berättarrösten? vad är sammanhanget? Man sugs in och sköljs med i en åktur som vrider och vänder varenda mening och karaktär till perfekt mysrys i varenda nervcell. Vartenda ord är genomtänkt in i minsta molekyl och herrejävlar vilken fantastisk åktur!!
Under svart himmel är första boken i en serie och är författarens debut och som jag har längtat efter den, och den var helt fantastisk, jag älskade den! Jag vet knappt hur jag ska formulera mig, allt var så otroligt bra!
Med det fina språket och den otroligt fängslande handlingen griper Under svart himmel tag direkt i läsaren och sedan är man fast. Skräck är ingen genre jag burkar läsa men detta var så fenomenalt. Vissa delar gjorde att kröp i kroppen på mig, och jag är glad att jag läste det mesta på dagtid.
Att boken utspelar sig i Norrland var också ett stort plus, jag älskade miljöbeskrivningarna som var så detaljerade och målande! Jag gillade karaktärerna, de var så intressanta på olika sätt. Letar du efter den perfekta boken att läsa nu i höst? Här har du den!
Under svart himmel bjöd på en fängslande läsning och jag vill bara ha mer, och den kommer absolut att hamna bland årets bästa böcker!
Under Svart Himmel handlar om Lars, en legend och en förhäxad kråka och hur dessa två hör ihop i varandras liv. Boken utspelar sig i Piteå och den norrländska miljön är en perfekt bakgrund till den nervkittlande historien. Öhman har skapat ett mästerverk blandat av norrländskt vemod och skräck. Är väldigt glad att lättskrämda jag fick möjlighet att läsa boken när det är vår och ljust ute, ville dock ändå dra täcket hårdare runt kroppen när jag skulle sova för att skydda mig mot eventuella kråkor i rummet. Under Svart Himmel är inte bara otäck utan handlingen är så fängslande att man inte kan sluta läsa trots att jag nästan inte vågar byta sida. På tal om att våga så vågar Öhman utmana sina karaktärer och hon gör det inte lätt för dem. Inne i boken finns vackra illustrationer som fördjupar läsupplevelsen.
Under Svart Himmel är perfekt för dig som gillar mörkare historier men tror även att ovana skräck-läsare uppskattar berättelsen. Kan säga att det dröjer innan jag åker till Piteå och badar….
Under Svart Himmel är den första skräckboken jag läser och jag läste den med skräckblandad förtjusning.
Handlingen är rysligt spännande och intressant. Författaren har vävt in förhäxade ting med en mytomspunnen gammal folktro om kråkor och håller därmed läsaren på spänn genom varje kapitel. Samtidigt som jag var försiktig när jag läste och lite vemodig på vad som ska komma på nästa sida kunde jag inte sluta läsa. Sidorna flög förbi.
Jag gillar verkligen Lars. Han är modig och utger en trygghet genom bokens gång.
Språket är helt fantastiskt och målar upp allt det rysliga och tragiska i boken. Detaljerna i boken gav mig gåshud många gånger. Jag kastades rakt in i omgivningen och det kändes som att jag iakttog allt från avstånd. Jag kunde känna doften av olika ställen och jag kunde höra kråkorna kraxa i bakgrunden precis som på film. Och illustrationerna - wow!! Dock vågade jag inte kolla på dom förens flera veckor efter.
Under Svart Himmel är läskig men också helt fantastisk och därmed en bok som är värd att gå utanför comfort zonen! - Men nu är frågan om jag kommer våga läsa nästa bok också
Under svart himmel av Christina Öhman. Jisses vad jag sett fram emot denna debut! Tiden har på något sätt gått både snabbt och långsamt, från de där första ”måndagsskriven” till färdig bok … Så coolt! Och den färdiga boken då, storyn, språket?? Jodå, helt galet amazing bra! Förstås. Jag älskar precis allt med denna bok. En lågmäld skräckberättelse som är både avskyvärd, obehaglig och vacker, sorglig och hoppfull. Hur i hela fridens namn lyckas man med det på färre än 300 sidor? Jag vet inte, men Kicki gör det, och hon gör det med bravur! Nu måste jag bara tålmodigt vänta tills nästa bok släpps. Och den kommer handla om mitt favoritdjur …🙄🕷️🕸️ Mina varmaste rekommendationer!
Lars är mobbad i skolan men finner tröst på oväntat håll, hos en kråka som tycks följa honom överallt. En natt står en naken flicka utanför hans fönster. Det vilar något bekant över henne och hon fortsätter att dyka upp. Tills en tragedi inträffar och hon försvinner. Sexton år senare har Lars förlikat sig med att både kråkan och flickan var fantasifoster, men en dag dyker en smutsig och utmärglad kvinna med bekanta ögon upp och säger "Jag har hittat dig igen".
Det är både spännande och lite nervöst att läsa en bok där man följt med från första idén till färdig bok. Även när man tagit del av små "teasers" längs vägen och fått en känsla för stämningen så är det inte säkert att det blir samma sak när man väl läser hela historien. Men jag hade inte behövt oroa mig. Övernaturligheter, vemod och illustrationer skapar stämning av obehag och vissa scener är riktigt vidriga att läsa om. Inte så konstigt att tankarna far till Hitchcocks Fåglarna ibland... Jag hade definitivt blivit rädd om jag själv blivit utsatt för vissa saker i boken, men jag är inte lika lättskrämd när jag läser, tack och lov!
Språket är beskrivande och det är lätt att föreställa sig miljöer och scener. Som pitebo är jag förstås redan bekant med omgivningarna, men det är inte därför jag lätt ser det som utspelas framför mig, utan det är språket som målar upp bilder i mitt huvud. Berättelsen har dessutom ett intressant jag-perspektiv, där vi från början inte vet vem "jag" är. Det blir nästan som ett litet mysterium att lösa. Utan att avslöja för mycket så är det nog första gången jag läser ett första person-narrativ skrivet på det här sättet, vilket jag uppskattar.
Det enda "klagomål" jag har - och det är ett högst personligt ett - är att jag har enormt svårt att läsa om mobbing. Särskilt när ingen verkar bry sig, trots att de är medvetna om situationen. Jag vet inte varför just mobbing påverkar mig så mycket, det finns ju mängder av andra hemska saker som jag inte har några problem att läsa om, men det händer att jag lägger bort böcker bara för att jag inte klarar av att läsa om (framför allt) barn som mobbas. Och det hade ju varit väldigt synd om jag inte läst klart Under svart himmel!
När Lars känner sig ensam hittar han en vän i en kråka. En natt står en flicka utanför hans fönster. Hon fortsätter dyka upp och samtidigt börjar människor i hans närjet råka ut för hemska saker och dör.
16 år senare har Lars gått vidare från det hemska som hände när han var barn. Genom terapi har han kommit fram till att kråkorna och flickan bara var skapade av hans fantasi. Men så dyker en kvinna upp utanför hans fönster...
Jag sträckläste i stort sett hela den här boken under en dag, för så spännande var den. Jag kunde inte sluta läsa för jag var tvungen att få reda på hur allt skulle gå.
Det är många olika perspektiv som det skiftas mellan och i början hade jag svårt att få ihop "jaget" i berättelsen med alla andra röster. (Jag tror dock jag var för trött när jag började läsa boken.) Däremot gillar jag att få så många olika perspektiv när jag väl kommer in i det. Sakta men säkert flätas historien ihop, och ger oss en större bild av allt som hänt förr i tiden och det som sker i nutid.
Författaren skriver denna mörka berättelse så skickligt, det är precis så mycket beskrivningar som krävs för att jag själv sedan ska fortsätta att skapa bilderna i huvudet. Det är äckligt emellanåt, men jag tycker inte det är jobbigt att läsa.
Det ska bli spännande att få fortsätta läsa böcker av den här författaren.
Under svart himmel handlar om Lars som känner sig ensam och finner tröst i en oväntad vän, en kråka. En kväll hör han en knackning på sovrumsfönsret och utanför står en flicka, naken och i hans egen ålder, ute i kylan. Och efter den kvällen lämnar inte flickan Lars ifred.
Boken är fullproppad och strämningsfull. Det är otroligt lätt att färdas med i Christina skrivsätt och otroligt svårt att sluta läsa boken. Det är en bladvändare i skräckformat. Jag gillade också djupet i berättelsen och att alla karaktärer inte var svarta och vita, utan att Christina hade skapat människor av sina karaktärer, både med bra och dåliga sidor. Jag älskade även illustrationerna som kom lite då och då i boken - så rekommenderar verkligen att läsa den fysiskt!
Mörk och paranormal skräck i Norrland. Det är en speciell historia författaren har skapat och trots att den ibland är svår att förstå så är jag imponerad av den. Som inget jag läst tidigare men väldigt mystisk. Fascinerande minst sagt.
Spännande och obehaglig! Jag gillade verkligen hur historien byggdes upp ur alla olika perspektiv för att sedan knytas ihop mer och mer fram till slutet.
Jag kan börja med att säga att jag i vanliga fall inte läser skräckböcker för det är verkligen inte min cup of tea. Men efter att ha fått följa med Christinas resa från manus till utgivning så är jag ju minst sagt nyfiken på hennes debutbok.
Christinas språk är fantastiskt målande, detaljerat och vackert. Karaktärerna är trovärdiga och mitt hjärta bankade för flera av deras öden. Jag älskar hur hela berättelsen knöts samman och hur de olika karaktärerna hänger ihop. Jag kan nu inte se en kråka utan att tänka på blodiga näbbar och klor. Åh, vi måste också nämna de kusliga illustrationerna i boken som förhöjer stämningen rejält.
Många kommer säkert att vara förtjust i berättarstilen, och jag tycker objektivt att det både är häftigt och smart att använda blandningen mellan allvetande jag-perspektiv och tredjepersons. Men då jag är en person som föredrar strikta berättarröster så blev läsningen lidande av “perspektivbytena”, speciellt när jag-perspektivet bröt den fjärde väggen.
Jag fick starka Stephen King-vibbar när jag läste Under svart himmel. Även om jag inte är ett fan av skräckgenren så läste jag klart boken på tre dagar. Att säga att jag gillar skräck efter denna skulle vara en överdrift, men jag blir i alla fall nyfiken på nästa bok i serien.
Wow vilken debut! Jag som varken brukar läsa skräck eller böcker på svenska är otroligt glad att jag läste denna, storyn var riktigt bra och framförallt språket var fantastiskt.
Det här är en bok med många komponenter: olika karaktärer, tidshopp och perspektiv. Som många andra har påpekat är den intressanta jag-berättaren, vars historia inte avslöjas förrän i bokens andra halva, ett stort plus och väcker nyfikenhet. En nackdel med de många perspektiven är att det blev svårt att komma riktigt nära någon av karaktärerna och på grund av det blev inslagen av skräck mindre kännbara (här bör man dock ha i åtanke att jag visserligen är rätt så avtrubbad när det kommer till skräck ...).
Saker jag verkligen gillade var de dialektala inslagen, glimtarna av humor ("maken, inte hunden") och de fantastiska illustrationerna. Den väl valda miljö som författaren har placerat berättelsen i bidrar också till den fint utmejslade och mörka undertonen. Det här är helt enkelt läsvärt, mörkt och härligt fantasifullt och jag ser mycket fram emot nästa del.
Det var inte på grund av boken det tog tid att läsa. Det är för att jag är dålig på att läsa mina fysiska böcker.
Tycker boken var riktigt bra, lite lätt kuslig och spännande element. Den var inte för läskig så jag fick mardrömmar men kan ju aldrig titta på en kråka de samma igen.
Älskar när man får de där 'Aha!' eller 'Åh, fan!' tillfällena.
Fantastisk debut och ser fram emot att läsa mer. Detta är första boken i Under-serien.
Välskriven bok och läsvärd. Trevligt läsa om en stad där man känner igen gatunamn och byar där det är blandat skräck med fåglar, tänkte att det liknade lite Hitchcocks "fåglarna".
Detta var månadens bok i vår bokklubb (Fantastika), tyvärr blev det en DNF då den var sjukt otäck! 😱🥲 Har svåra problem med mardrömmar, så bestämde redan efter första kapitlet att denna bok får vänta på bättre, och kanske framförallt ljusare, tider innan jag ger mig på den igen 😊
Jag läser inte mycket skräck, jag älskar att titta på skräckfilmer, men böcker har jag läst ytterst få. Ska kanske ta och börja med det efter denna? För shit vilken story! Att detta är författarens debutbok är väldigt svårt att förstå, skrivstilen känns så erfaren och välarbetad, fängslar läsaren DIREKT. Älskar hur vi får berättelsen berättat till oss, kommer inte avslöja så mycket mer än, för då spoilar jag vad som händer 😏 Kan bara säga att det är en sjuk plottwist, och blir en otroligt häftig läsupplevelse. En annan sak jag älskade i denna bok var miljöbeskrivningarna, och miljön överhuvudtaget. Kändes verkligen som att jag stod där på lekplatsen, och såg gungan med…ja läs så vet ni vad! 👻 Jag grät hejdlöst vid ett speciellt kapitel, vet inte varför det triggade mig så mycket, men det är också ett tecken på ett utomordentligt skickligt skrivande. Att få läsaren att känna så starkt för det som sker på sidorna. De övernaturliga aspekterna är så kusliga och gav mig gåshud över hela kroppen, mina drömmar inatt påverkades absolut av de kapitel jag hann läsa igår! Kommer börja läsa bok två direkt, för wow jag vill bara veta mer!! 🕷️
Detta blev tyvärr ingen favorit (kan ha varit de höga förväntningarna), men jag gillade verkligen berättartekniken med ett sorts allvetande jag och ljudboken var skickligt inläst.
Och är nyfiken på nästa bok ändå, för tror att det kan bli bra.
Under svart himmel av Christina Öhman är en något så udda som en mörk och realistisk saga och jag älskar det!
Det är vemodigt och vackert. Stundtals läskigt. Vissa scener är fruktansvärda och några är ”nej, noppski. Händer inte!” (försökte eventuellt läsa med stängda ögon) För mig som bonafide fågelfobiker hade det antagligen varit bättre att skumma vissa partier, men med det språket ville jag inte missa något. Så… hej mardrömar, här kommer jag
Det är en alldeles fantastisk debut! Den är till och med rent häpnadsväckande bra. Språket är fenomenalt. Fläckfritt. Top notch. Bitarna med dialekt gör resten till så mycket mer. Miljöerna är så levande att jag känner lukten av skolgården och Harrträsket och vill hålla för näsan när vissa karaktärer visar sig. Jag älskar när vi är hemma hos Lars och jag kommer nog aldrig glömma synen av den där svarta himlen. Karaktärerna är så fina och genuint mänskliga (de flesta iaf) Mina favoriter är nog Inger och Ulla. Och Lovisa såklart.
Om Under svart himmel vore ett väder skulle den vara en dag i mars. En sån dag när snön fortfarande ligger kvar men diken börjar fyllas av smältvatten och himlen är täckt av hot om mer snö.
Detta är författarens debutbok och den första i en serie. Det är en skräckberättelse.
Boken är uppdelad i två delar, den första delen utspelar sig 1997 och vi möter Lars, en pojke som känner sig vilse och inte passar in bland de andra i skolan. En natt så ser han en flicka utanför sitt fönster, hon är naken och fast det är en skrämmande upplevelse, då hon inte verkar vara som andra, så blir han inte rädd.
Denna flicka fortsätter att dyka upp i Lars närvaro och i det lilla samhället börjar mystiska saker hända, till om med brutala dödsfall. Ingen har något bra förklaring om vad som händer.
Andra delen utspelar sig 2013 och Lars har vuxit upp, han bor fortfarande kvar i hemstaden. Utan att avslöja något så ligger det ett mörker över hans liv. En kvinna kommer en dag in i hans liv och han inser att det är tjejen från hans ungdom. Än en gång så händer det mystiska saker, men även kärlek uppstår.
Det är med ett trollbindande och harmoniskt språk som författaren tar oss till det mörka Norrland som bjuder på fasa men även skönhet. Hon har tagit en lokal (påhittad tror jag) legend eller om man skall säga sägen och fyllt ut den med känslor och miljöer och levande karaktärer.
Det är intressant att vi som läsare inte förstår allt som pågår till en början, men vi får fler kort än vad huvudkaraktären får så vi förstår vissa bitar bättre men vissa är dolda i dimman även för oss ett tag. Det finns en karaktär som vi får lära känna i jag-form, vem denna är har vi ingen direkt uppfattning av till en början, men ju mer som legenden läggs fram för oss förstår vi. Detta är ett bra knep att inte visa allt kort för oss läsare, få oss att fundera oss gissa hur allt ligger till, kanske kommer vi in på rätt spår eller så går vi vilse en bit tills vi får nästa ledtråd och hittar närmare den stigen som denna berättelse har i grunden.
Jag skrev i början att detta är en skräckberättelse. Den har absolut element av skräck men tror och känner inte att författaren vill skrämma sina läsare utan har dessa som ett element för att få att rysa mera än att bli skrämda. Detta är som en gammal saga eller som jag sa en lokal myt om något som hänt och ser man till sådana så finns det ofta något skrämmande som skall fungera som en moralisk kaka som skall skrämma en till rätta.
Det är en härlig stämning igenom hela boken och att dess handling hålls lite i det skymda gillar jag. Detta tillsammans med det finstämda språket och de centrala karaktärerna och deras agenda får denna bok till något som man verkligen myser av att läsa.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lite skrämmande bok, men inte för skrämmande, med ett bra och genomarbetat språk. Jag gillade verkligen konceptet att ta en sägen (påhittad eller inte) och fylla ut den till en fullängds bok, det ger den sin tid att växa. Jag skall absolut läsa fortsättningen för att se vart författaren tar detta.
Den här boken låg och lurade länge i min tbr-hög tills jag äntligen tog mig tid att läsa den. Och vilken bladvändare! En makalös debut av Kicki Öhman och som tur är kommer fler i serien redan i år.
Första delen utspelar sig 1997 och vi får följa Lars, en ensam pojke som mobbas i skolan och dagdrömmer om ett annat liv. En kråka tycks följa honom vart han än är och besynnerliga saker inträffar och verkar ha en koppling till kråkan. En natt knackar det på sovrumsfönstret och en naken flicka i samma ålder som han själv syns utanför. Hon tar sig in i hans liv och erbjuder både vänskap och sätter igång ödesdigra händelser.
Andra delen utspelar sig 16 år senare då Lars är vuxen och fortfarande bearbetar sin tragiska barndom. Han är övertygad om att kråkan och flickan var ett uttryck för hans livliga fantasi när det plötsligt dyker upp en kvinna som påminner om det förflutna.
Öhman har en fint språk och en god berättarröst. Inget ord är överflödigt och hon väver skickligt samman historien med både mys och hiskeligt rys. Det fungerar mycket bra när det vardagliga avbryts av obehagliga skeenden i samma nästan poetiska språk. Öhman har ett gott öga för tidstypiska detaljer som ger liv åt historien och gestaltar väl de personer vi får följa. Jag kan också se influenser från japansk skräckfilm (som jag älskar) vilket fungerar effektivt i berättelsen. Perspektivet i boken är också unikt, en alltid närvarande mystisk berättarröst som tycks se allt som sker kring Lars. Läsaren får pusselbitar som under berättelsens gång hittar sin rätta plats utan att avslöja för mycket om vad som komma skall.
Under svart himmel är djupt oroande och obehaglig men också mänsklig och gripande. Skräcken ligger och lurar kring personerna som lever i en vardag vi kan känna igen. Skräcken är välbalanserad med god prosa.
En imponerande debut som rekommenderas starkt och jag ser fram emot Öhmans kommande böcker. Låt dem bli många!