Barbro Lill-Babs Svensson – folklig, känd och älskad av hela svenska folket. Hon var bara 16 år när hon slog igenom som sångerska, snabbt efter det blev hon gravid med sitt första barn. Hon blev sedan mamma till ytterligare två döttrar. I boken ”Vår mamma Lill-Babs” hyllar de tre döttrarna Monica Svensson, Malin Berghagen och Kristin Kaspersen sin älskade mamma.
Den fina boken är fylld av kärlek, värme och uppskattning. Vi förstår att Barbro var en mamma full av bus och lekfullhet, ständigt på språng och alltid med en omtanke för alla andra – i en hjälpande hand, i ett meddelande, ett hjärta på spegeln och i långa telefonsamtal. Barbro hade alltid ett ben i sin stora familj och ett ben på scenen. Barnen fick följa med sin mamma på repetitioner, turnéer, fotograferingar och sitta i kulisserna under showerna. Systrarna varvar sina personliga berättelser och olika upplevelser av samma sak. De bjuder på personliga foton, minnen och vi får lära känna mamman Barbro och ta del av familjelivet.
Äldsta dottern Monica berättar om att mamman alltid stod med fötterna på jorden, om doftminnen, om uppväxten i storfamiljen, om de många flyttarna och den starka sammanhållningen.
Malin skriver om att hon kom in i en famn av villkorslös kärlek och började sitt liv som resande bara tre veckor gammal och så har hon fortsatt. Hon delar med sig av matminnen och hur hon ser sin mamma och mormor som sina stora förebilder i att vara människa, kvinna och mamma
Kristin berättar om gåvan att växa upp med sin mamma, om alla äventyr, busen med vattenkrig inomhus och om ett hem där alla välkomnades och som fylldes av färgstarka personer.
De tre systrarna och deras familjer växte upp i ett matriarkat med starka kvinnliga förebilder i mamma och mormor Britta. Familjen har alltid bott och levt tillsammans i flera generationer som skapat trygghet och en vetskap om att de alltid finns där för varandra. Barbro gick igenom en del svårigheter, men reste sig alltid och försörjde en hel familj på egen hand.
Det är fyra år sedan deras mamma gick bort och sorgen och saknaden finns fortfarande ständigt närvarande. In i det sista fanns familjen vid Barbros sida och det skildrar de så starkt och fint i boken. Deras mamma sa aldrig hejdå, hon sa ”Vi ses!”. Döttrarna har lärt sig att ta tillvara på livet, kärleken, godheten och familjens betydelse.
Mycket personlig bok som ger fina bilder av en älskad mamma. För personer som inte är mycket stora fans kan det nog bli lite för repetitivt och enformigt, även om det finns småintressanta anekdoter i den också även för andra.
Jag tror den hade vunnit på att redigeras lite: ordet "unik" förekommer flitigt och det blir helt enkelt lite enformigt att läsa om hur alltigenom fantastisk och unik denna person var. Lite grann känns det som en del i döttrarnas sorgearbete att skriva mycket personligt om mamman, och om det har hjälpt dem att bearbeta sorgen efter förlusten av en älskad mamma är det ju alldeles utmärkt.
De för mig intressanta bitarna handlar primärt om den starka familjen, deras reflektioner om hur väldigt svårt det måste ha varit för Barbro Svenssons makar att skapa sig en plats i denna familj, och om hur svårt det måste ha varit för Svensson själv att i princip ha försörjningsansvar för hela "klanen" från unga år.