"Min barndom är min tillflyktsort." Så inleder Petra Mede sin skildring av uppväxten och nuet. En skildring som tar avstamp i barnets intensiva känslor, varav två är särskilt ofta återkommande: skammen och högmodet.
Dråpliga och rörande minnen från sjuttio- och åttiotalet i Sävedalen utanför Göteborg radas upp, och undan för undan framträder bilden av en mestadels lycklig människa med en stark känsla av att vara ämnad för något större. Skulle hon egentligen inte leva sitt liv som uppburen stjärna, en som drack paraplydrinkar på Manhattan?
Parallellt följer vi den vuxna Petra under en ovanligt händelserik och känslomättad dag, som innefattar ett obekvämt besök, ett sorgligt avsked och en återkomst till en plats hon inte sett på trettiotvå år...
Det här är Petra Medes debut, skriven med den rappa och drastiska humor som vi lärt oss är hennes, men utan att rygga för livets mörker.
har verkligen svårt att föreställa mig hur den här skulle vara alls intressant att läsa om man inte är från sävedalen och då var den knappt intressant att läsa som någon från sävedalen
Barndomsminnen blandas med andra barndomsminnen. Medelklassiga solskenshistorier; barndomsminnen, solskenshistorier och skit.
Det enda som är trevligt med den här biografin är väl titeln och då är väl titeln i sig inte särskilt trevlig. "Trevligt" här betyder "bra". Och här är det inte bra. "Bra" är det inte. Men läs den gärna, du kanske tycker den är trevlig och/eller bra.
Verkligen inte en självbiografi som jag hade gillat annars, detta var även den mest ointressanta delen av petras liv. Men jag beundrar henne så oerhört och älskar allting hon gör så trots det är det svårt att ogilla den. Jag lyssnade ut denna på en dag och njöt varenda sekund. (Ett stort plus också att det var hon som läste den, det kändes som sommar i p1).
Jag rekommenderar denna mest för att få en inblick i vem Petra Mede har varit och hur hon kanske lyckades med så mycket som hon gjorde. Och ska du läsa den på något sätt så bara måste du lyssna på ljudboken.
Petra Mede är rolig, men hennes ytliga sarkasm gör sig inte riktigt i bokformat, tycker jag. För att uppskatta hennes berättelser från barndomen känns det som att man borde varit där, och de existentiella frågorna är helt övergripande och säger egentligen ingenting.
Petra är ordentligt nedtonad i boken. Petra snackar på som vanligt. Men hon snackar bra! Absolut men det är precis det enda hon göra. Inget är personligt eller överraskande. Petra skildrar en berättelse om familjehemmet, välvalda ord och flyt i texten. Ingen tid är bortkastad av att ha läst den men kommer inte minnas denna bok om en vecka.
Tre stjärnor får den då jag är ett Petra fan. Boken avslöjar fortfarande inte vad som format henne.
Rappt, avklätt och med en nästan Lindgrensk förmåga att minnas hur det kändes, resonerades, förväntades, önskades inne i barnets fantastiska tankeliv. Petras röst hörs och hennes humor lyser klart. Att jag sedan ser skammen o högmodet i Sävedalen varje dag gör berättelsen än mer intressant.
Riktigt trevlig berättelse. lyssnade på ljudboken. Mysiga små berättelser om Petras liv som barn. Kul med hur hon såg på världen, att hon var centrum för allt. Put on a show Petra, put on a show! Berättelsen om porslinskatten, om hennes vinst till en gratis tvätt av mattan, syslöjd, finnarna på näsan, och så mycket mer härliga berättelser som alla var lika roliga. Som en massa korta små noveller om Petra. Det var inget omvälvande eller gigantiskt som hände i hennes barndom, och det är trevligt att höra om sådant ibland också. Ofta känns det som att det alltid måste vara så stora saker, men de flesta av oss har rätt ohäftiga liv, men vi är nöjda ändå. Jag gillade hur hon beskrev sig som lillasyster, hur hon alltid ville in och veta vad Ann gjorde på sitt rum. Jag känner igen det med hur min lillasyster alltid ville in på mitt rum. Lite kul.
Jag lyssnade på Petra Mede när hon läste sin bok där hon öppet och ärligt beskriver sin barndom, uppväxt och miljön och väver ihop det med nutid. Det känns inte som att hon förskönar. Hon beskriver en rätt självupptagen tjej som när hon inte är i centrum beter sig ganska illa, trots att hon vet att hon gör fel. Det är samtidigt en stark tjej som går sin egen väg och som har stöd av sina föräldrar. Vilken ork föräldrarna måste ha haft!
På väg från Stockholm till Göteborg sitter författaren och tänker tillbaka på vissa barndomsminnen.
Hafsig hit och dit med olika berättelser från barndomen, där Petra Mede som alltid framställer sig som bäst och vill dona och bestämma över kompisarna. Inte särskilt intressant och boken innehåller dåligt med gestaltningar både av miljöer och personer.
Det här är inte en biografi för mig. Jag fastnar inte för det Mede berättar, tyvärr. Mycket har nog att göra med att jag aldrig riktigt har gillat Mede när jag har sett henne i olika sammanhang. Men jag ville ge hennes bok en chans efter att ha hört henne prata om uppföljaren. Jag blev intresserad, men nu inser jag att det som sagt inte är för mig.
Jag lyssnade på ljudboken, vilket jag rekommenderar. Jag älskar hennes sätt att läsa och det känns mer personligt när det är hon själv som läser upp. Den här boken var rolig och fast paced. Jag tyckte om den. Perfekt att lyssna på om man till exempel virkar eller är ute med hunden.
Lyssnade på ljudboken som Petra Mede själv läst in, rekommenderar verkligen att läsa boken så! Fin bok, speciellt för någon som gillar att förkovra sig i barndomens känslostormar och ständigt närvarande samvete.
A somewhat interesting autobiography describing different events from Petra’s childhood. Petra paints herself as a nuanced but also flawed child learning about herself, her dreams and the surrounding world. Are all the stories true and honest is a question one might have after reading the book. Is the point more in line with just creating a multilayered character?
Unfortunately, while there is an attempt, Skam och högmod i Sävedalen isn’t a success in deep and reflective thought. Fortunately, many of the childhood memories are entertaining and memorable, and work well as such. A unique and nice read overall.
Petra Mede haha, vilken stjärna. Med henne själv som uppläsare kan man inget annat än att uppskatta den här boken. Med sin syrliga och bjussiga humor får Mede mig att plöja boken samma dag jag börjar läsa den, och att genast fortsätta med del 2 i serien.
Här har vi en liten självbiografi av allas vår (?) Petra Mede. Det är hon själv som läser och det är en stor anledning till att jag valde att lyssna på den (det verkar som att jag drar mig till författarinläsningar? jag lyssnade ju på Gina Dirawis bok häromåret). Petra berättar växelvis om barndomsminnen som den teaterapa hon alltid varit samtidigt som man parallellt får följa den vuxna Petra under en speciell dag. En varm och fin uppläsning tycker jag. Men vet man inte eller bryr sig inte om vem Petra Mede är så kan man lugnt hoppa över denna bok, det är långt ifrån någon måste-läsning.
I just love Petra Mede and this was just a lovely little book. This specific book reminded me a lot of her summer speech which is my all time favorite. I just love her way of telling stories and the next page it’s about life anxiety and time.