What do you think?
Rate this book
Hela havet stormar : fallstudie inifrån en myndighet
Vintern 2021 blåser det upp till storm på Konstfack i Stockholm. Plötsligt blir en gammal industrihall som i åratal tjänat som utställningssal på den prestigefulla högskolan en nationell debattfråga. Det verkar kanske internt och småttigt, för på ett plan handlar allt om ett namn. Om ett ord och en färg. Men under ytan synliggör bråket om Vita havet viktiga frågor om identitetspolitik, värdegrunder – och vad som händer när våra myndigheter och deras anställda allt oftare behöver förhålla sig till aktivism.
När studentkollektivet Brown Island väcker frågan om att döpa om utställningssalen Vita havet eftersom namnet uppfattas som kränkande går en av skolans professorer ut i en debattartikel och ifrågasätter det rimliga i att se namnet som ett uttryck för rasistiska strukturer. Hennes artikel leder till en namninsamling bland skolans lärare och snart är det uppenbart för Sara Kristoffersson att hon står helt ensam mitt i turbulensen utan att riktigt förstå varför. En mot fyrtiofyra.
Vad hände med sakargument, förnuft och kunskap? Är det rimligt att vi låter känslor, upplevelser och inte sällan politiska uppfattningar styra – inte bara namn på undervisningsrum, utan i förlängningen alltmer av hur våra myndigheter och institutioner arbetar?
Hela havet stormar är Sara Kristofferssons egen berättelse om Vita havet-debatten. Det är en naken fallstudie från en myndighet, som ställer frågor av principiell vikt för oss alla.
När studentkollektivet Brown Island väcker frågan om att döpa om utställningssalen Vita havet eftersom namnet uppfattas som kränkande går en av skolans professorer ut i en debattartikel och ifrågasätter det rimliga i att se namnet som ett uttryck för rasistiska strukturer. Hennes artikel leder till en namninsamling bland skolans lärare och snart är det uppenbart för Sara Kristoffersson att hon står helt ensam mitt i turbulensen utan att riktigt förstå varför. En mot fyrtiofyra.
Vad hände med sakargument, förnuft och kunskap? Är det rimligt att vi låter känslor, upplevelser och inte sällan politiska uppfattningar styra – inte bara namn på undervisningsrum, utan i förlängningen alltmer av hur våra myndigheter och institutioner arbetar?
Hela havet stormar är Sara Kristofferssons egen berättelse om Vita havet-debatten. Det är en naken fallstudie från en myndighet, som ställer frågor av principiell vikt för oss alla.
- GenresNonfiction
152 pages, Paperback
Published January 1, 2022
53 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 9 of 9 reviews
Read
April 8, 2023Vill du veta mina åsikter? Exklusivt för besökare av Verdandis författarsamtal på Kalmar nation den 19 april.
June 12, 2022
Bra att den här boken gavs ut. Du läser den på en kväll och den är ett bra tidsdokument över en snurrig händelse.
November 8, 2022
”Hela havet stormar - fallstudie inifrån en myndighet” av Sara Kristoffersson, docent i konstvetenskap och professor i designhistoria vid Konstfack i Stockholm, är samtidens viktigaste bok om demokrati och yttrandefrihet.
Historien börjar med att några studerande vid Konstfack hävdar att namnet ”Vita havet” på en av skolans utställningshallar är rasistiskt och kräver ändring. Sara Kristoffersson påpekar att namnet inte har med rasism att göra överhuvudtaget.
Stormen kan börja och drevet formas.
Sara Kristoffersson anses blunda för den strukturella rasismen, namninsamling sker, lärare tar avstånd och skolans styre tar i praktiken parti genom att vela och ängslas utifrån vad som är politiskt korrekt.
Sara Kristoffersson för dagbok, samlar tankarna, analyserar och smular sönder argumenten och agerandet från den politisk korrekta sidan.
Jag gör understrykningar och anteckningar på 30 sidor om:
* Identitetspolitik; vem du är, vilken grupp du tillhör avgör vad du har rätt att uttala dig om
* Normkritik; att låsa fast sig vid ett perspektiv i motsats till det förutsättningslösa
* Faktaresistens; allt är en fråga om tolkningar
* Postmodern relativisering; Sanning eller objektiv verklighet finns inte. Hur ett fenomen eller företeelse beskrivs är inte bara en aspekt av verkligheten - det är verkligheten.
* Kunskapsresistens; förknippas ofta med högerpopulism och Trumps ”alternativa fakta” men är ingen vänster-högerfråga. Flera av lärarnas självbild är sannolikt vänster, men taktiken att fördöma och brännmärka en enskild individ är vanligt förekommande även inom den auktoritära och totalitära högern. När personliga känslor trumfar sakliga argument hotas det rationella samtalet.
Så fortsätter det genom hela boken. Sara Kristoffersson argumenterar och berättar om drevet och argumentationen på Konstfack i just denna fråga, men boken blir en skrämmande och glasklar översyn av mycket av den debatt som pågår i hela samhället i så många frågor. När studenter i USA vill förbjuda föreläsare som inte tycker som de själva, när kritiska synpunkter som eventuellt kan upplevas som kränkande inte får sägas för att den som blir kränkt har alltid tolkningsföreträde, cancelkulturen där personer med kontroversiella åsikter ska berövas plattform att föra ut sina åsikter, när ”den vite medelåldersmannen” helst inte ska yttra sig alls, framför allt inte om kvinnosaker, när den ställföreträdande kränktheten kräver exklusiva rättigheter för enskilda grupper och exklusiva skyldigheter för andra.
[Egentligen en slags omvänd rasism då den sekundär-kränkte utgår ifrån att den han/hon säger sig företräda inte själv förstår.]
Eller revisionismen som i Lenins och Stalins Sovjet rensade ut alla motståndare ur historieböckerna [och i verkligheten] på samma sätt som vänstersympatisörer idag vill ta bort statyer på förtryckande kungar från förr. Samtida värderingar ska bestämma hur vi ser på det förflutna och därför ska vi rensa bort det som vi idag inte anser rätt och riktigt.
Som en amerikansk komiker uttryckte det: De borde ha fattat bättre på den tiden.
Den amerikanske nationalekonomen Thomas Sowell har sagt, “It is usually futile to try to talk facts and analysis to people who are enjoying a sense of moral superiority in their ignorance.”
Sara Kristofferssons bok borde ingå i grundläggande studiematerial om demokrati och yttrandefrihet.
Den är välskriven och den är viktig.
Historien börjar med att några studerande vid Konstfack hävdar att namnet ”Vita havet” på en av skolans utställningshallar är rasistiskt och kräver ändring. Sara Kristoffersson påpekar att namnet inte har med rasism att göra överhuvudtaget.
Stormen kan börja och drevet formas.
Sara Kristoffersson anses blunda för den strukturella rasismen, namninsamling sker, lärare tar avstånd och skolans styre tar i praktiken parti genom att vela och ängslas utifrån vad som är politiskt korrekt.
Sara Kristoffersson för dagbok, samlar tankarna, analyserar och smular sönder argumenten och agerandet från den politisk korrekta sidan.
Jag gör understrykningar och anteckningar på 30 sidor om:
* Identitetspolitik; vem du är, vilken grupp du tillhör avgör vad du har rätt att uttala dig om
* Normkritik; att låsa fast sig vid ett perspektiv i motsats till det förutsättningslösa
* Faktaresistens; allt är en fråga om tolkningar
* Postmodern relativisering; Sanning eller objektiv verklighet finns inte. Hur ett fenomen eller företeelse beskrivs är inte bara en aspekt av verkligheten - det är verkligheten.
* Kunskapsresistens; förknippas ofta med högerpopulism och Trumps ”alternativa fakta” men är ingen vänster-högerfråga. Flera av lärarnas självbild är sannolikt vänster, men taktiken att fördöma och brännmärka en enskild individ är vanligt förekommande även inom den auktoritära och totalitära högern. När personliga känslor trumfar sakliga argument hotas det rationella samtalet.
Så fortsätter det genom hela boken. Sara Kristoffersson argumenterar och berättar om drevet och argumentationen på Konstfack i just denna fråga, men boken blir en skrämmande och glasklar översyn av mycket av den debatt som pågår i hela samhället i så många frågor. När studenter i USA vill förbjuda föreläsare som inte tycker som de själva, när kritiska synpunkter som eventuellt kan upplevas som kränkande inte får sägas för att den som blir kränkt har alltid tolkningsföreträde, cancelkulturen där personer med kontroversiella åsikter ska berövas plattform att föra ut sina åsikter, när ”den vite medelåldersmannen” helst inte ska yttra sig alls, framför allt inte om kvinnosaker, när den ställföreträdande kränktheten kräver exklusiva rättigheter för enskilda grupper och exklusiva skyldigheter för andra.
[Egentligen en slags omvänd rasism då den sekundär-kränkte utgår ifrån att den han/hon säger sig företräda inte själv förstår.]
Eller revisionismen som i Lenins och Stalins Sovjet rensade ut alla motståndare ur historieböckerna [och i verkligheten] på samma sätt som vänstersympatisörer idag vill ta bort statyer på förtryckande kungar från förr. Samtida värderingar ska bestämma hur vi ser på det förflutna och därför ska vi rensa bort det som vi idag inte anser rätt och riktigt.
Som en amerikansk komiker uttryckte det: De borde ha fattat bättre på den tiden.
Den amerikanske nationalekonomen Thomas Sowell har sagt, “It is usually futile to try to talk facts and analysis to people who are enjoying a sense of moral superiority in their ignorance.”
Sara Kristofferssons bok borde ingå i grundläggande studiematerial om demokrati och yttrandefrihet.
Den är välskriven och den är viktig.
September 3, 2022
Väldigt intressant bok som dels beskriver ett helt absurt skeende där en individuell forskare utsätts för ett internt drev av sina kolleger, som använder sin arbetstid till att idka lobbyverksamhet mot henne gentemot studenter och andra anställda. Konstfacks oförmåga att skydda denna individ är klart klandervärd och jag hoppas verkligen att de - liksom andra universitet och högskolor med en hög andel "aktivister" - tar intryck av denna bok och förbehållslöst ansluter sig till den - förhoppningsvis - majoritet som tycker att det är helt okej att diskutera allt. Man får tycka olika.
Därutöver skriver Kristoffersson intressant om kritik mot "vithetsstudier", problematik kring att låta en minoritet styra agendan och om huruvida det är rimligt att direkt föra över amerikanska politiska post-koloniala problem till en svensk kontext.
Välskriven, snabbläst och lättförståelig även för den som inte vet så mycket om området. Rekommenderas, men bered dig på att förfasa dig vid ett flertal tillfällen.
Därutöver skriver Kristoffersson intressant om kritik mot "vithetsstudier", problematik kring att låta en minoritet styra agendan och om huruvida det är rimligt att direkt föra över amerikanska politiska post-koloniala problem till en svensk kontext.
Välskriven, snabbläst och lättförståelig även för den som inte vet så mycket om området. Rekommenderas, men bered dig på att förfasa dig vid ett flertal tillfällen.
November 26, 2022
En saklig men samtidigt personligt hållen samtidsskildring om den närmast skandalösa kontroversen kring en lokal på Konstfack i Stockholm. Författaren, som själv är undervisande docent där, slog, när ett ganska fånigt förslag lades på bordet, näven i detsamma. Och i samma sekund hon stack ut näsan fick hon den avskuren. 44 av hennes strax över hundra kollegor på Konstfack startade ett drev genom att skriva under en offentlig protest mot hennes agerande.
Boken är ej alls en offerkoft-viftande tyck-synd-om-mig-historia, tvärt om; Kristoffersson förtydligar att hon ogillar att se på sig själv som offer. Den är snarare ett tidsdokument som råkar vara skrivet av den person som råkade illa ut, eftersom ingen annan skulle ha vågat skriva en bok om vad som hände. Det är bra att den här boken blev skriven, så att historien inte glöms (tigs) bort.
Och jag måste hålla med Kristoffersson om betoningen på att denna fars inte utspelat sig på ett privat bolag, utan på en statlig myndighet som alltså brukar skattebetalarnas pengar. Det är oroande, och bör ses som ett avskräckande exempel på hur det kan gå när vissa värden ges företräde över andra på tveksamma grunder - i detta fall; viljan från myndighetens ledning att främja den antirasistiska kampen trumfade sunt förnuft och ledde till stort lidande.
Jag delar inte andra kritiska recensenters uppfattning om att "Kristoffersson [borde] stå ut med att bli motsagt [sic!] och kritiserad, även av en större grupp" med argumentet att "mer än hälften på Konstfack inte [har] skrivit på uppropet, varför Kristoffersson knappast kan ens sägas vara utanför majoritetens gemenskap".[1] Det tycker jag är en lite väl fin tolkning av den interna kritiken mot Kristoffersson. Jag tycker att författaren visst har blivit behandlad olämpligt av sina kollegor. I boken gör hon ett bra jobb med att förklara sin sida, och jag tycker ändå att det är ett vettigt val att Kristoffersson är öppen med hur denna fars påverkat henne personligen. Inte minst på grund av ärendets karaktär. "Debatten" urartade till personangrepp och rena hånanden innan den ens börjat.
[1] "Kristoffersson, Sara, 2022. Hela havet stormar. Fallstudie inifrån en myndighet." Litteraturgranskning av Erik J. Olsson: https://journals.lub.lu.se/st/article/view/24553
Boken är ej alls en offerkoft-viftande tyck-synd-om-mig-historia, tvärt om; Kristoffersson förtydligar att hon ogillar att se på sig själv som offer. Den är snarare ett tidsdokument som råkar vara skrivet av den person som råkade illa ut, eftersom ingen annan skulle ha vågat skriva en bok om vad som hände. Det är bra att den här boken blev skriven, så att historien inte glöms (tigs) bort.
Och jag måste hålla med Kristoffersson om betoningen på att denna fars inte utspelat sig på ett privat bolag, utan på en statlig myndighet som alltså brukar skattebetalarnas pengar. Det är oroande, och bör ses som ett avskräckande exempel på hur det kan gå när vissa värden ges företräde över andra på tveksamma grunder - i detta fall; viljan från myndighetens ledning att främja den antirasistiska kampen trumfade sunt förnuft och ledde till stort lidande.
Jag delar inte andra kritiska recensenters uppfattning om att "Kristoffersson [borde] stå ut med att bli motsagt [sic!] och kritiserad, även av en större grupp" med argumentet att "mer än hälften på Konstfack inte [har] skrivit på uppropet, varför Kristoffersson knappast kan ens sägas vara utanför majoritetens gemenskap".[1] Det tycker jag är en lite väl fin tolkning av den interna kritiken mot Kristoffersson. Jag tycker att författaren visst har blivit behandlad olämpligt av sina kollegor. I boken gör hon ett bra jobb med att förklara sin sida, och jag tycker ändå att det är ett vettigt val att Kristoffersson är öppen med hur denna fars påverkat henne personligen. Inte minst på grund av ärendets karaktär. "Debatten" urartade till personangrepp och rena hånanden innan den ens börjat.
[1] "Kristoffersson, Sara, 2022. Hela havet stormar. Fallstudie inifrån en myndighet." Litteraturgranskning av Erik J. Olsson: https://journals.lub.lu.se/st/article/view/24553
March 7, 2023
En helt fantastisk skildring inifrån av hur det är att hamna i en Kafkaliknande situation. Sara Kristoffersson skriver en debattartikel i Dagens Nyheter om förslaget att döpa om Vita Havet på Konstfack - och plötsligt vänds livet upp och ner.
Jag minns debatten och jag vet förloppet - ändå läser jag med hjärtat i halsgropen. En viktig påminnelse om vad som kan hända när man ensam står upp för det man tycker är rätt och viktigt och inte bekvämt flyter med strömmen. Rekommenderad läsning för alla som tror på yttrandefrihet och civilkurage.
Jag minns debatten och jag vet förloppet - ändå läser jag med hjärtat i halsgropen. En viktig påminnelse om vad som kan hända när man ensam står upp för det man tycker är rätt och viktigt och inte bekvämt flyter med strömmen. Rekommenderad läsning för alla som tror på yttrandefrihet och civilkurage.
September 3, 2025
Tror jag försökt läsa denna boken 3 gånger men varje gång så blir jag så arg/irriterad/ångestfylld av historien som berättas att den är svår att läsa. Det är dock en viktig historia att berätta och att göra allt i namnet för "rättvisa och inkludering" är trots vad man kan inbilla sig inte alltid den rätta lösningen. Sannerligen en bok som speglar vår samtid med "politisk korrekthet". En av den mer kontroversiella böckerna jag läst. Kanske att jag läser klart den nån dag vi får se
October 27, 2025
Boken är ett sant dokument över modern häxjakt. Den beskriver vad som är tydligt i samhället att yttrandefrihet ofta endast gäller det som är ”politiskt korrekt”. Den är en sorglig rapport över hur en statlig myndighet agerar på ett sådant sätt att det som uppenbart är kränkande särbehandling bortförklaras. Det är en gripande berättelse över en stark kvinnas kamp för att stå upp för det som är faktiskt och moraliskt rätt.
August 2, 2023
Träffsäker redogörelse av samtidens bristande diskussionsklimat. Intressant och viktig. Boken är stundtals lite upprepande.
Displaying 1 - 9 of 9 reviews