Nu har jag läst de fyra delarna i denna serien, som jag fick mig varmt rekommenderade. Jag kommer nog inte att rekommendera dem vidare. Böckerna följer tre kvinnor under andra världskriget, vilka arbetar med kodknäckning. Det historiska är intressant och har en verklighetsbakgrund, vilket gör den delen än mer intressant. Greppet att följa tre kvinnor (kapitlen heter deras namn) tillför inget. Tvärtom blir det ytligt och jag upplever inte att jag lär "känna" någon av dem. Saker sägs bara, saker som borde ha väckt starka känslor inom kvinnorna; beskrivs de, så beskrivs de förenklat och schablonartat, tycker jag. Det är synd, då det hade kunnat bränna till. En av kvinnorna kunde ha varit i centrum och övrigas liv berättats genom den personen. Det äts också en massa limpmackor, det bakas, och det lagas mat. Vet ej varför det beskrivs så noga. Kläder beskrivs också. Och Augusta Janssons konfektyrbutik nämns ett otal gånger. Varför? Det sista som irriterar mig är att jag tidigt fattar vilka som ska bli par. Jag får rätt och när det beskrivs för två av kvinnorna i bok fyra så är det så fantastiskt. Alltså, kärlek är sällan så fantastiskt. Så, nu har jag gnällt lite. Betyget tre blir för den historiska förankringen, framförallt.