Pestön

Ellen Grönblad & Nils Gunnarsson #2

by Marie Hermanson

Göteborg 1925. Överkonstapel Nils Gunnarsson blir kallad till de laglösa vrakarnas kåkstad. Bland de fallfärdiga barackerna vid ån ligger en död man som vrakarna har bärgat ur vattnet. Den okände mannen leder Gunnarsson på en jakt, först till stadens finare kretsar och senare till den beryktade Pestön. Ön fungerade tidigare som karantänstation, där sjömän hölls isolerade för att inte sprida smitta. Men vad försiggår där nu? Och vem är mannen som hålls fången på ön? För att lösa gåtan får Gunnarsson återigen hjälp av den försigkomna Ellen Grönblad.

"Pestön" är en historisk roman i Göteborgsmiljö och en fristående fortsättning på Marie Hermansons senaste bok, "Den stora utställningen". I huvudrollerna återfinns polisen Nils Gunnarsson och journalisten Ellen Grönblad.

Genres: Fiction, Crime, Audiobook, Swedish Literature, Historical Fiction, Thriller, Sweden

309 pages, Paperback

First published June 7, 2021

Reviews

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 4 out of 5]

Berättarglädjen! Det blev aldrig tråkigt! Underhållningen!

[Niklas Laninge · Rating 3 out of 5]

Svår bok att betygsätta. Visst, vi talar om en bladvändare och en nagelbitare men samtidigt känns karaktärerna platta, storyn allt för oengagerande och skeendena allt för snabba.

Men trots detta: letar du efter en bok som ger dig 100% verklighetsflykt är nog detta boken för dig.

[Isidora · Rating 4 out of 5]

Jag läser allt hon skriver. När jag tänker efter, så är detta ett ljusår ifrån Musselstranden som är min riktiga favorit bland Maries böcker. Vem hade trott att hon skulle börja skriva deckare? Men jag läser ändå och gillar. Det är väl hennes sätt att skriva som känns inbjudande och tryggt.

[Nina! · Rating 3 out of 5]

En enkel och bra historisk deckare! Bra bladvändare. Inte så mycket mer. Ser fram emot nästa bok.

[Odman · Rating 4 out of 5]

Sträckläste de sista 100 sidorna!!
En välskriven kriminalroman i Göteborg under 1925!

[Björn · Rating 5 out of 5]

Gastkramande.

[Areedhel · Rating 3 out of 5]

Spännande historisk deckare som får en att vilja veta vad som händer härnäst. Intressant att läsa om 1920-talets polisväsende och värld, men känner dock att det saknas lite när det kommer till karaktärsutveckling och djup. En spännande bok men kanske inte något som jag kommer att minnas.

[Anna Björklund · Rating 2 out of 5]

Tyvärr platt och lite stel. Vill bara att den ska komma framåt och ta slut.

[Johan Persson · Rating 3 out of 5]

Polisen Nils Gunnarsson och journalisten Ellen Grönblad är tillbaks i en ny deckare i 20-talets Göteborg. Denna gången är det 1925 och en garrotterad man bärgas ur Säveån. Mördarens modus operandi liknar ett antal tidigare mordfall i Stockholms undre värld, men där sitter gärningsmannen bakom lås och bom. Eller? Utredningen involverar snart spritsmugglarligor och en deckarförfattare som verkar ha initierad kunskap om morden. Och naturligtvis Pestön, den gamla karantänstationen utanför Göteborg, som trots sitt isolerade läge hela tiden verkar finnas i händelsernas centrum.

Återigen en trevlig historisk pusseldeckare från Marie Hermansson även om jag föredrog den grundliga historiska researchen i föregångaren Den stora utställningen. Dessutom ogillade jag direkt delen där Ellen riskerade att utsättas för en våldtäkt, det kändes alldeles för hemskt för denna typ av bok. Däremot hade den en mycket starkare skurk än första delen och utforskandet av hans psyke var en av de stora behållningarna. Jag hoppas att det kommer fler böcker om Gunnarsson och Grönblad.

[celia · Rating 3 out of 5]

2.5!

Verkligen långt ifrån det bästa jag läst, men det var ändå på något vis underhållande. Gillade miljön kring 1920-talets Göteborg, och jag tyckte om de två huvudkaraktärerna vi fick följa. Jag gillade också berättartekniken genom historien. Allt flöt på och det kändes som att historien fokuserade på rätt saker.

Däremot tyckte jag handlingen i sig var ganska intetsägande. Det var ju verkligen ingen plot twist att tala om. Från början hade jag ett hum om hur saker och ting kunde ligga till, och jag hade helt rätt. Det kändes nästan som att författaren inte ens ville överraska utan allt bara berättades typ ”så här ligger det till”. Jag tyckte också för mycket fokus lades på att ge ”skurken”/förövaren en snyftig bakgrundshistoria när jag inte kände en uns av empati gentemot honom. Men boken var läsvärd ändå på något sätt. Men ingen jag kände så mycket för.

[Bibliotekstanten · Rating 3 out of 5]

Jag har aldrig förknippat Marie Hermanson med deckare, men Pestön är en riktigt klassisk deckare.

Överkonstapel Nils Gunnarsson bor och verkar i 20-talets Göteborg. Han har svårt att komma över uppbrottet med Ellen Grönblad, men får annat att tänka på när han med båt förs upp för Säveån till vrakarnas hemvist. Vrakarna har hittat en död man som visar sig ha blivit garrotterad. Det finns kanske svar ute på det som kallas för Pestön, en gammal karantänstation, men när Nils åker ut dit möts han bara av tystnad. Genom en slump träffas Nils och Ellen och vips är hon på väg till till Pestön som hans spion.

Jag tyckte bra om Pestön. Med mina bristfälliga kunskaper i deckargenren skulle jag som sagt säga att det är en klassisk deckare. Tänk Agatha Christie (kan vara fel av mig dock). Boken kanske, kanske var lite långsam i början men sen blev det åka av! Jag gillade att det utspelar sig på 20-talet och i Göteborg och hoppas att någon driftig person vill göra en film eller TV-serie av boken. Kan se Nils som typ Gereon Rath ur Babylon Berlin. Kan bli så bra!

Jag hade noll koll på att Pestön var en fristående fortsättning på boken Den stora utställningen. Jag tyckte den här gick finfint att läsa som ensam bok, men jag är nog lite småsugen på att kolla upp hur allt började för Nils och Ellen.

[Morganta · Rating 3 out of 5]

А этот скандинавский детектив не стесняется своих корней, претендуя на отличительную мрачность (серийный убийца, изолированный остров с броским названием, мрачные тайны), но, несмотря на это, он умудряется вдобавок быть уютным (возможно, из-за размеренного темпа). Жаль, что мне не понравился Нильс. Понравилась Эллен, но её меньше, и я ужасно не хочу, чтобы они сходились (и чтобы линия их отношений вообще была — даже если бы мне нравился Нильс, её наличие здорово разрушает атмосферу классического детектива).
3.5

[Bibliotekarien läser · Rating 4 out of 5]

Mycket bättre än första boken (Den stora utställningen) om Nils och Ellen!
Ganska snart in i berättelsen får man veta vem "skurken" är, men hur allt hänger ihop och om det är fler personer inblandade dröjer ända till slutet med att avslöjas ...

[Adri Dosi · Rating 4 out of 5]

V češtině jde o morový ostrov a myslela jsem si původně, že jde o samostatnou knihu a ne druhý díl. Faktem ale je, že mi to nějak nevadilo. Jde o historickou detektivku zasazenou do severského prostředí. Nebylo by to vůbec špatné, kdyby to vlastně všechno nebylo vymyšlené, a to včetně toho ostrova, což bylo za mne škoda a velké zklamání, protože najednou nevíte čemu věřit a tak nějak jste šli do toho, že je to historická detektivka a ne scifi.

[Ulrika · Rating 4 out of 5]

Efter att ha läst och älskat ”längst in i skogen” lyssnade jag på ”den stora utställningen” som inte är en favorit för mig. Men ”pestön” tyckte jag mycket om! Hermansson briljerar när hon skriver om avgränsade och fascinerande platser med ett litet persongalleri. Jag ser fram emot kommande delar i serien.

[Saga Skeppström · Rating 4 out of 5]

Mycket fängslande, länge sedan jag sträckläste ut en bok. Är vanligtvis inget fan av deckare, men blev glatt överraskad! Älskar historiska romaner, och denna som utspelar sig i 1920-talets Göteborg gav helt rätt känsla.

[Anna H · Rating 4 out of 5]

Otäck bladvändare om Ellen som fortsatt utsätter sig för utmaningar i 1920-talets Göteborg. Bladvändare som lästes ut i två sittningar. Bra!

[Frida Lindén · Rating 4 out of 5]

Läste om den här eftersom vi skulle prata om den på bokklubben o jag inte mindes så mycket mer än att den var bra o handlade om kvinnor på en ö utanför Göteborg. Jag gillade den nu med, tillräckligt med intressanta personporträtt o väl beskrivna miljöer för att bli engagerad. Känns lite sagolik o den våldsamma mannens barndom o sår är både vackert och hemskt. Vad formar en människa liksom. Som del ett också tydligt o gripande lokalhistoria.

[Rickard · Rating 4 out of 5]

3,5*

[Linda · Rating 4 out of 5]

Horribel historia men skön och långsam samhällsskildring, inga hetsiga polisjakter och mobiler...

[Stina · Rating 4 out of 5]

Delad berättarglädje är dubbel läsarglädje! Fantasifullt, spännande och roligt.

[Helén Toftered · Rating 4 out of 5]

Spännande, välskriven och lättläst!

[Udo · Rating 2 out of 5]

Ur den litterära trailguiden: ”Ganska enkel och railad deckarbana som du löper snabbt och smärtfritt genom att följa den tydliga snitslingen. Utmaningar: inga, det är ganska platt. Det hade gått att kräma ur mer ur den här settingen”
Tillägg: Liten kluven ändå. Nej, det var ju förutsägbart, men jag tror att det här skulle kunna bli en bra tv-serie eller radioföljetong.

[Martina · Rating 3 out of 5]

Även om jag tycker att boken var spännande, en aning kuslig och välskriven saknade jag lite mer djup när det kom till karaktärerna. Förutom det blev den aldrig tråkig och man mys-levde sig in i ”deckar-20-talet” & Göteborg.

[Carl-Christian · Rating 3 out of 5]

3,5

[Lars Hellberg · Rating 2 out of 5]

Intressant miljö, men karaktärerna känns en aning släta. De sociala kommentarerna är behjärtansvärda, men en smula klumpiga.

[Gavin Armour · Rating 4 out of 5]

Den alltäglichen Horror in einer eigenartigen Zeit wolle sie dokumentieren – so zitiert die deutsche Wikipedia Marie Hermanson bezüglich ihres Werkes. Und man erinnert sich, daß sie einige Romane geschrieben hat, die dieses Versprechen nur allzu gut eingelöst haben. Sei es DIE SCHMETTERLINGSFRAU (1995) oder MUSCHELSTRAND (1998) oder DER MANN UNTER DER TREPPE (2005), immer gelang es Hermanson, das Unheimliche in den Alltag ihrer Protagonistinnen und Protagonisten eindringen zu lassen, ohne daß diese es wirklich zu greifen bekamen. Dann bot sie ihrem Publikum mit einem Psychothriller und einer astreinen Geistergeschichte eindeutiger am Genre orientierte Kost, was nicht jeden überzeugte. Und nun prangt auf ihrer letzten Veröffentlichung der eindeutige Hinweis „Kriminalroman“. Die Leser wissen also, was sie erwartet. Reines Genre.

Hermanson siedelt ihre Geschichte im Göteborg des Jahres 1925 an. Es fahren die ersten Automobile, aber die Staatsmacht in Gestalt der Verkehrspolizisten hat noch kein Regelwerk, wie die neuartige Mobilität zu regeln sei. Im Hafen der Stadt tuckern ebenso neuartige Motorboote herum. Die Ermittlungsarbeit der Polizei ist durch langwierige Anfragen und das Warten auf Antworten geprägt. Nur die Leichen sind genauso tot, wie es Leichen schon immer waren. In diesem speziellen Fall wird Kommissar Gunnarsson durch den Fund einer strangulierten Leiche auf die der Stadt vorgelagerten „Pestinsel“ aufmerksam, wo ein verrückter Serienmörder wohl seit geraumer Zeit als einziger Inhaftierter haust. Wie sich herausstellt, ist der Mann aber auch unter einem Pseudonym als Autor enorm erfolgreicher Kriminalromane tätig, die durch den Arzt Kronberg an Verleger und damit unters Volk gebracht werden. Mit Hilfe seiner Ex-Freundin Ellen, die sich auf der Insel unters Personal mischt, versucht Gunnarsson, Licht ins Dunkel dieses außerordentlich brutalen Falles zu bringen, der nach und nach immer weitere Kreise zieht.

Mit der Verlegung in das frühe 20. Jahrhundert umgeht Hermanson all die Fallstricke moderner Krimierzählungen, in denen natürlich Handys und Computer eine enorme Rolle spielen und also vieles verkürzen, was 1925 durchaus noch für Spannung sorgen konnte. So ist Ellen bald vom Rest der Welt abgeschnitten, nachdem die junge Frau, die sich als moderne Frau sieht – Kurzhaarschnitt, keckes Auftreten und ein eigener Beruf, in ihrem Fall der der Journalistin – dort hat anstellen lassen. Echte Angst und echte Gefahr sind die Folgen, je näher sie sich vor Ort dem Kern des Geheimnisses nähert, der die ehemalige Quarantänestation und ihren einzigen Häftling wie Gischt, Nebel und raues Meersalz umgibt. Die Verbindung mit Kommissar Gunnarsson besteht aus altmodischen Zettelchen und Briefen, die sie mit dem Postboot von der Insel zu schmuggeln hofft, nicht ahnend, daß auch der Kapitän des Postboots in die Machenschaften verwickelt ist, in die nahezu jeder, der auf der Insel lebt und arbeitet, involviert ist.

Der Fall selbst ist letztlich unspektakulär. Man hat es mit einem Schmugglerring zu tun. Die schwedische Abstinenzler-Bewegung des 19. und frühen 20. Jahrhunderts hatte zu einer (teils heute noch spürbaren) restriktiven Alkoholpolitik geführt, welche wiederum einen ebenso regen wie profitablen Schmuggel mit Alkoholika – ähnlich wie in den USA während der Prohibition – zur Folge hatte. Der Mörder Arnold Hoffman, der wegen einiger äußerst brutaler Auftragsmorde im Milieu auf der Insel gefangen gehalten wird, hatte schnell begriffen, wie sich aus dem eher hobbymäßigen Schmuggel der Inselbewohner ein lukratives Geschäft entwickeln ließ. Und mit seinem Wissen, seinen Kontakten und seiner Brutalität hat er im Laufe der Jahre sämtliche Bewohner der Insel, das gesamte Wachpersonal und alle im Sanitär- und Versorgungsapparat Arbeitenden unter seine Knute gebracht. Nun gilt ein brutales Herrschaftssystem, in welchem Hoffman der König ist.

Es sind Wendungen wie diese, die den Roman lesenswert machen. Weitaus lesenswerter, als er es als „einfacher“ Kriminalroman wäre, denn dafür sind Handlung, die Wendungen innerhalb der Story und auch die gelegentliche Action zu konventionell, auch zu konventionell erzählt. Stattdessen ist es die genau beobachtete Psychologie der Inselbewohner, die Hermanson mit wenigen, dafür umso genaueren Charakterisierungen skizziert, die den Leser fesselt. Was sich Ellen bis zur persönlichen Lebensgefahr darbietet, ist ein ausgeklügeltes System aus Bedrohung, Bestrafung und Belohnung, welches Hoffman errichtet und immer weiter perfektioniert hat. Er weiß genau, wie er die Menschen auf der Insel manipulieren und kontrollieren kann und muß, versteht es aber auch, sie so an seinem System partizipieren zu lassen, daß immer ein Verhältnis von Einvernahme, Komplizenschaft und somit auch Loyalität bestehen bleibt. Da die Inselbewohner den Moment fürchten, da Hoffman stirbt oder verlegt wird und damit ihre Lebensgrundlage – auch die offizielle, legale – wegzufallen droht, entsteht ein nahezu dialektisches Herr-Knecht-Verhältnis, bei dem nicht allzu genau zu erkennen ist, wer denn nun der Herr, wer der Knecht ist.

Hermanson gibt ein schönes Beispiel für jene Theorie, daß der europäische Adel aus Raubrittern hervorgegangen sein könnte, die ihre Dienste in Landstrichen anboten, in denen die bäuerliche Bevölkerung nicht in der Lage gewesen sei, sich selbst zu beschützen. Hoffman, vielleicht ein Genie, ganz sicher ein Sachverständiger des Todes und damit der Gewalt und damit der Angst, erkennt, wie einfach gestrickt die Inselbewohner – die sich etwas zugutehalten auf ihren Sonderstatus in einer Stadt wie Göteborg – sind und wie einfach es für einen Mann wie ihn, immerhin ein Mann, der Jahre in Chicago gelebt und dort sein fragwürdiges Handwerk erlernt hat, sein wird, aus der Gefangenschaft heraus ein Reich zu errichten. Unzweifelhaft ist er der Chef auf der Insel – und wird als solcher auch von seinen Wächtern und dem Personal der Insel anerkannt und bezeichnet. Hoffman ist also ein solcher Raubritter, der Schutz und einen gewissen Wohlstand bietet, dafür aber absoluten Gehorsam und Loyalität bis in den Tod erwartet.

Ohne es je direkt zu thematisieren, bietet Hermanson ein packendes Bild der schwedischen Gesellschaft im Umbruch. Kommissar Gunnarsson, einst mit Ellen liiert, weint seiner Liebe nach und muß doch erkennen, daß auch er die „neue Zeit“ wird begreifen müssen, um mithalten zu können. Und so, wie er Ellens Leben in dieser neuen Zeit reflektiert, sieht er sich selbst in einem Apparat arbeiten, der den auch verbrecherischen Möglichkeiten dieser neuen Zeit kaum gewachsen ist. Die Geschwindigkeit, die Hermanson anhand des aufkommenden Automobils immer wieder thematisiert, geht über die eher gemütlichen Ermittlungswege der Polizei schlicht hinweg. Sie hinkt hinterher, die Staatsmacht, und es wird moderne Polizisten wie Gunnarsson brauchen, die sich gegen ihre Vorgesetzten und die herrschenden Strukturen durchsetzen müssen, um auf Augenhöhe der Gegner zu gelangen.

Nun steht auf dem Titel des Romans nun aber der Zusatz „Kriminal-„ und das verpflichtet. So muß man konstatieren, daß DIE PESTINSEL als Krimi nur bedingt funktioniert. Zu viele Logiklöcher, zu viele Ungereimtheiten und zu viele Fragwürdigkeiten, die die Autorin möglicherweise durch die Historisierung zu kaschieren suchte. Sicher ist dies nicht der stärkste Roman von Marie Hermanson, doch scheint er darauf hinzuweisen, daß die Autorin auch weiterhin bereit ist, unwegsames Gelände zu betreten, neue Pfade zu beschreiten und ihrem Repertoire immer noch neue Mittel hinzuzufügen. Und weiterhin einen Blick auf die schwedische Gesellschaft zu werfen, ein Blick, der immer das Ungewöhnliche, manchmal Surreale, oft auch Beängstigende sucht. Den allerdings sollte sie sich unbedingt erhalten. Denn es ist dieser Blick, der ihre Werke so außergewöhnlich, spannend und immer wieder lesenswert macht.

[Emma · Rating 4 out of 5]

Jag visste inte så mycket om boken mer än det jag skummat igenom på baksidan av boken innan jag började lyssna på den. Jag drogs till framsidan, titeln och att den utspelade sig i ett historiskt Göteborg.
Jag gillade verkligen den här boken. Det var intressanta karaktärer som man fick se både bra och dåliga sidor av. Jag fick se ett gammalt Göteborg i en väldigt spännande tidsperiod och jag älskade de små historieblickarna man fick ta del av från ett ytterligare tidigare skede. Det finns så mycket spännande faktorer i boken att det inte kan bli annat än bra och jag tycker Hermanson lyckas väva ihop allt med en otrolig skicklighet i hur hon skriver och vad hon väljer för ord och förklaringar. Jag gillar också att det är en tidsperiod man inte får läsa om särskilt ofta i romaner. Boken var lite mer spännande än vad jag väntade mig men det gjorde att det skapades lite av en Agatha Christie känsla under läsningens gång. Ett lågmält och intressant pusselmysterie med delvis väldigt spännande scener. Jag ser fram emot att läsa mer från Hermanson. Hon lyckas ge oss bitar av intressanta karaktärer och platser som gör att man blir otroligt nyfiken och som skulle kunna ta mer plats i en egen berättelse om hon bara vill berätta dom för oss.

[Simona · Rating 4 out of 5]

Per quanto i thriller e i libri polizieschi mi piacciano, sia il titolo che la copertina non sono molto invitanti, danno l'idea davvero di qualcosa di molto buio e cattivo, infatti è stato un regalo, non credo l'avrei mai scelto da sola.
Invece ho trovato un libro e una scrittura davvero interessanti. Il buio che traspare da titolo e copertina ovviamente c'è, è anche ambientato in Svezia, ma i personaggi lo rendono oltremodo umano.
Ho apprezzato molto anche come viene svolto l'epilogo, spesso i gialli in genere da quando si scopre il colpevole sono molto sbrigativi, qui invece l'autrice racconta anche cosa succede dopo con la stessa accuratezza della prima parte.

[Марина Афанасьева · Rating 2 out of 5]

Ну такое. Скучно, затянуто, не интересно. Можно было и не тратить время на эту книгу