I skogslandet Sverige pågår en strid. Biologer larmar: de sista riktiga skogarna försvinner – snart återstår bara hyggen och plantager. Skogsbolag och andra forskare säger tvärtom: vi har aldrig haft så mycket skog som nu. Och mitt i brinnande klimat- och biologisk mångfalds-kris är man djupt oense om hur skogen ska användas för att bäst möta och bidra till att lösa den. När journalisten Lisa Röstlund granskar en av vår tids ödesfrågor kliver hon ned i skyttegravarna och blottar konsekvenser av kriget. Hon finner hemliga dokument och möter rädda människor som bara vågar uttala sig anonymt, men också de som väljer att prata öppet. Om självmord. Om dödshot mellan grannar. Om etablerade och välrenommerade forskare som mobbas ut. Och om vetenskapsmän som smider planer ihop med industrin. Granskningen vävs in i hennes vardag och väcker svåra frågor.
Viktig bok och researchen är gedigen. Men! Alla dessa DN-journalister som låter sitt liv och sin upplevelse ta så mycket plats. Boken hade kunnat vara hälften så lång och därmed dubbelt så bra. Att författaren väver in avsnitt om sin dotter som bestörtas av att arter dör ut är både verklighetsfrånvänt och spelar skogslobbyn i händerna. ALLA barn blir ledsna av artdöd, alla vuxna brottas med sitt eget beteende kring utsläpp etc. Författaren behöver inte lämna så mycket utrymme åt sin och sin familjs intressant kamp. Fullkomligt ointressant, speciellt i ljuset av allt superintressant så som korrumperade generaldirektörer, sossar twittrar ut lobbyisters köpta rapporter och forskare som jobbar extra på skogsbolag. Hårresande!
Lärde mig väldigt mycket av den här boken och jag är nu helt i chock över hur skogsbruk inte är en större fråga i Sverige, ett land vars identitet delvis bygger på att det finns skog här. Hur skogar sköts är vitalt för naturen och att den här frågan inte fått mer utrymme i ett land som säger sig bry sig om klimatet och miljön är en skandal. Det är dessutom uppenbart att även människor drabbas hårt av Sveriges ohållbara skogsbruk. Mycket läsvärd om än inte så upplyftande.
I wanted journalism, but got a little too much journalist.
The good: Great muckraking, solid research, important - crucial even - subject-matter. The bad: It too often got lost in the author's life, family, focus, and experiences.
But seriously, everyone should read this - at least everyone in Sweden. Sweden is a country of trees, there are literal fuck-tons of them. Unfortunately, far too much of the Swedish woods are mono-crop tree-plantations doing more harm than good. Also unfortunately, there's a lot of money in repeating and perpetuating the shitfuckery that got us here.
Bias warning: This is a topic on which I have made a personal 180° turn. I used to think that Swedish forestry was the bomb in a good way, I was proud of this. Unfortunately (for my mental health), at some point I made the fateful "mistake" of reading more than just the propaganda telling me as much. Turns out, Swedish forestry kinda is the bomb, but in the bad way.
The level of hypocrisy and corruption surrounding forestry and logging in Sweden is flabbergasting for a country ranked fifth in the world on transparency and corruption. It goes, as the saying goes, all the way to the top. And it's crazy, straight up alternate facts and anti-science, stuff, all tied up nicely a pretty green-washing bow made up by creative interpretation and representation of data, some obfuscation olympics, and right-out lies.
Röstlund does a great job illustrating all of this. Those bits of the book are undeniable (or at least should be with no shitfuckery) and really thorough. Read this book for those bits!
That's journalism and muckraking at its best.
(With a little bit of luck you won't mind the TLC-ing that came from the author inserting too much of her own life, self, and infantilizing anecdotes into the otherwise very good story.)
Grävande journalistik när den är som bäst! Hyperaktuellt ämne som berör alla, vare sig man vill eller inte. Läste denna som ljudbok vid trädgårdsarbetet, utmärkt uppläst av författaren själv.
Hade ingen aning om att det står så här dåligt till med svenska skogen och skogsindustrin. Granskningen är helt otrolig - djupgående och heltäckande. Irriterande inblickar man verkligen inte bett om i Röstlunds privatliv annars lätt en femma. Känns klyschigt att säga men väldigt viktig läsning för oss som måste lära oss mer. Älskade skogen.
Bryr mig verkligen inte om skogen. Personligen kan det kvitta om den står kvar eller inte. Däremot belyser den ypperligt min största käpphäst: de ekonomiska incitamentens roll. Missförstå mig rätt, kapitalismen är ju toppen, men än en gång så verkar vissa företags intressen ibland gå emot dina o mina gemensamma intressen, o de e ju trist. Eller iallafall från min synvinkel inte helt önskvärt.
Men samtidigt förstå jag dem. Sexigt o vara skogsägare, kul med massa stora maskiner o massa massa pengar o samtidigt få jävlas med miljömuppar. De tar jag framför allt med mig, vilka Chads de verkar vara inom skogsindustrin (Om än synd att det fuckar klimatmålen, men det där reder Strandhäll säkert strax ut)
Otroligt viktig bok som avslöjar katastrofala tillstånd i den svenska skogsindustrin och statliga myndigheter. Att forskning tystas ner, förnekas, vrids och vänds till det passar industrin, att forskare och experter som säger emot kalhyggen och miljöförstöring förlorar sina jobb och blir uteslutna och hotade, i ett demokratiskt land i Europa, är skrämmande. Att statliga myndigheter ändrar på lag och förordningar, att inventering av nyckelbiotoper helt enkelt tas bort för att man ska kunna avverka vidare - jag hade ingen aning att det funkar så här i Sverige när landet brukar hållas fram som praktexempel på välfärd och naturvärden. Visst, att industrin tricksar, försöker undvika inventeringar eller "hinna avverka innan någon hittar knärot", det överraskar mig inte alls. Men omfattningen av systemet som ligger bakom ansträngningar att hålla status quo och fortsätta hugga som vanligt! Stor respekt för denna ihärdiga journalisten som gräver i denna sörjan och tar upp dessa missförhållanden.
Jag såg en respons här på Goodreads som nämnde att författaren pratar för mycket om sig själv och sin familj. Jag tycker tvärtom att dessa tillägg, vilka dessutom bara handlar om ungefär två stycken i början av varje kapitel, gör boken läsbar och relaterbar för en bredare publik. Utan hennes personliga inlägg skulle boken vara mer av en rapport. Jag uppskattar att hon tar upp frågor hon själv brottas med, om hur vi alla är del av överkonsumtionen, om hur framtiden ser ut - jag känner igen många av dessa frågor, och även om hon inte nödvändigtvis ger tydliga svar på dessa så är de ändå viktiga att ta upp. Inte minst för att hon säkert annars skulle få höra dessa frågor som kritik.
En av de viktigaste böckerna jag läst på flera år. Man blir förbannad och ledsen när man inser hur mycket korruption och illvilja det finns inom skogsindustrin - i Sverige. Arter dör ut, urgamla skyddade skogar skövlas (trots förbud), rennäringen pressas, älgarna håller på att dö ut, m.m, pga att staten, skogsbolagen och bl.a. SLU är i maskopi med varandra för att tjäna storkovan. USCHA
Lärde mig så mycket nytt av den här boken!! Från 0 koll på Sveriges skogsindustri fattar jag kanske 0.5 saker nu. Intressant läsning om kampen mellan industrins intressen och vad som är bäst för klimatet, samt den nära kopplingen mellan näringslivet och politiken.
Årets viktigaste bok?! Spännande och lättläst granskning med många olika delteman. Blir tokarg och frustrerad stup i kvarten under bokens gång över hur skogsindustrin beter sig och hur skogsstyrelsen, politiker och vissa forskare sitter helt i knät på de som skövlar våra sista naturskogar. Och hur Sverige utmärker sig internationellt med vårt ohållbara skogsbruk. Bra blandning av personligt berättande och klassisk journalistik. Trots att författaren ganska tydligt tar parti för naturskogarnas bevarande upplever jag henne ibland lite väl försiktig när intervjupersoner ska ställas till svars. Men på det stora hela en mycket bra bok i ett ämne som fler måste få upp ögonen för.
En bra ingång för att börja förstå kompexiteten med skogsindustrin och dess intressen. Det är skrämmande att det verkar som att allt kan skyllas på att det bara är misstag som begås gång efter gång utan att få konsekvenser. Och vem är det som får betala? Det är alla andra utan människan (till en början i alla fall).
Fy vad frustrerad och uppgiven jag kände mig under läsningens gång. Att det ska vara så svårt att ha flera tankar i huvudet på samma gång och tänka långsiktigt är en gåta för mig! Särskilt utifrån ett näringslivs- och myndighetsperspektiv.
Samtidigt känner jag mig stärkt av alla de som aktivt agerar motpol till galenskapen. Än är det inte försent att ställa om till ett skogsbruk som tar flera värden i beaktning.
Otroligt viktig bok. Om man läser den här boken och inte förstår hur korrumperad och sjuk svensk skogsindustri är, då har man helt enkelt ingen hjärna.
Har sett flera gnälla om att boken har för mycket av Röstlunds privatliv som del av narrativet. Boken måste läsas i ljuset av att Röstlund varit hårt ansatt av skogslobbyn och att avsnitten om hennes egen familj och hennes egna tvivel humaniserar henne och visar att hon är en helt vanlig liten människa jämfört med en enorm miljardindustri som kör med fult spel och mobbar ut massor av olika människor.
Trodde inte skogsavverkning av alla saker kunde vara så intressant och crazy som det visar sig i denna bok. Vilket scoop! Subtrahera författarens egna självförhärligande och något bristande analys av vad som faktiskt är grundproblemen och så får du ett fantastisk reportage.
fem stjärnor för att alla måste läsa den (passa på att köpa på bokrean nu, eller låna på bibblan såklart!), men instämmer i omdömena om att de kursiverade, privata inledningarna till kapitlen inte hade varit nödvändiga.
Mycket intressant och lärorik bok! Skrämmande att inse hur tätt sammankopplade skogsindustrin och forskningen är, och att Sverige sätter sig emot EU förslag om att bruka skogen mer naturvänligt, med hänsyn till biologisk mångfald, kolsänkor med mera. Rätten att äga sin skog är en central uppfattning hos alla makthavare, och att tjäna pengar på den.
Skogslandet av journalisten Lisa Röstlund innehåller djupgående genomgång av fakta och forskning kring svenskt skogsbruk, som tydligt visar att det i Sverige dominerande kalhyggesbruket orsakar enorma skador både gällande den globala uppvärmningen och utarmningen av biologisk mångfald. Röstlund beskriver en allvarlig situation som de flesta svenskar inte känner till, bland annat på grund av de stora skogsbolagens lobbyarbete och spridande av en falsk idylliserad bild av svenskt skogsbruk.
Dessutom visar hon att kalhyggesbruk inte ens ekonomiskt lönsamt för markägaren, utan drivs av de stora spelarna inom skogsnärningen (de största är, i tur och ordning, Sveaskog, SCA, Holmen, Statens fastighetsverk och Svenka kyrkan) som i flera fall äger hela kedjan från skog till sågverk, massaindustri och biobränsletillverkning och därigenom har andra ekonomiska incitament än att skogen ska vara så lönsam som möjligt för markägaren. Röstlund ger exempel på bland annat hur skogsbolagen manipulerar och pressar mindre markägare att kalavverka skyndsamt, och genomför avverkning under årstider då rödlistade arter vintersover under marken för att undvika att bli stoppade en annan årstid då de rödlistade arterna växer upp och syns.
Kalavverkning som skogsbruksmetod, som används vid över 95% av allt skogsbruk i Sverige, påverkar den globala uppvärmningen genom att sådan skog binder mycket mindre kol än en naturskog eller en skog där enstaka träd avverkas s k plockavverkning. Det handlar inte bara om kolet som är bundet i träden utan också om marken: i en naturskog binder marken naturligt kol, medan däremot marken på kalhyggen släpper ut CO2 under ca 15 år och först efter 30 år har de har tagit upp så mycket kol att det är netto noll, och först då börjar det bli ett nettoupptag av kol (tidsförloppet varierar lite i olika delar av landet).
Kalavverkning orsakar också stor skada sett till den biologiska mångfalden genom att många arter behöver skoglig kontinuitet (= skogsmark som aldrig kalavverkats). Var femte svensk skogsart är rödlistad, varav de flesta behöver "skoglig kontinuitet". Många arter behöver mängder av död ved - 50 kubikmeter per hektar eller mer. I svenska skogar finns i snitt 9 kubikmeter död ved per hektar. Det är mindre än hälften av vad som finns i tyska skogar, med i snitt 21 kubikmeter per hektar. I Tyskland förbjöds stora kalhyggen kring millennieskiftet. Och enligt EU:s nya skogsstrategi ska stora kalhyggen undvikas. Men Sverige fortsätter med stora kalhyggen. Återplantering av kalhyggen med en enda art, t ex contortatallen, skapar likåldriga monokulturer som många arter av djur, växter och svampar inte trivs i och med dålig motståndskraft mot t ex älg och skadeinsekter och stormar.
En skrämmande läsning om hur pengarna får styra över biologisk mångfald och klimatmål i det svenska skogsbruket. Om skogsnäringens, inklusive det statliga bolaget Sveaskog, kalavverkningsmetoder med markberedning och de förödande effekter det har för djurliv och biologisk mångfald. Där skogar med väldigt höga naturvärden förstörs medvetet (så att ingen ska kunna sätta stopp för det), där viktig död ved rensas bort för att användas till biobränslen (det finns t.ex. 120 insektsarter som äter granbarkborrar, men de behöver död ved). Men inte bara det, utan också om den makt som skogsindustrin har. Många forskare är partiska, involverade i skogsindustrin, där deras mål är att skjuta ner den forskning som faktiskt visar på fördelarna med att inte använda sig av kalavverkning. De monotona skogsplantagerna är förödande för många arter – t o m älgarna verkar minska.
Flera andra länder, som Tyskland, har infört kontinuitetsskogsbruk, d.v.s. skogsbruk där man avverkar mer skonsamt och låter träden få växa sig större, samtidigt som skogen får vara ”riktig” skog, och inte enbart trädplantager som i Sverige. Kontinuitetsskogsbruk ger lika stora vinster i det långa loppet, men binder koldioxid bättre, enligt forskning.
Om hur hårt samerna drabbas, därför att 70% av den skogsmark som innehåller renlav försvunnit pga skogsbolagets avverkningsmetoder. Kvar finns oftast bara isolerade öar med naturskog, vilket gör det svårt för dem att driva renskötsel. Självmordsfrekvensen bland samer är betydligt högre än hos gemene man i Sverige.
Om hur Centerpartiet och Socialdemokraterna, samt de borgerliga partierna, endast ser till skogsindustrins intressen och motverkar alla försök till ett mer hållbart skogsbruk.
Att bevara skogen och ha mer hållbara avverkningsmetoder är just nu den bästa metoden vi har för att motverka klimatförändringarna. En väldigt viktig bok, läsvärd och välskriven granskning av skogsindustrin. Alla som är det minsta intresserade av naturen borde läsa den.
This entire review has been hidden because of spoilers.
🌟🌟🌟🌟🌟 En bra och intressant bok. Bra granskning med gedigen research.
Man blir både arg och ledsen när man läser denna bok. Den får läsaren att verkligen öpnna ögonen till hur mycket illvilja men också korruption det finns inom den svenska skogsindustrin. Hur de skövlar och hur mycket förstörelse där är och hur mycket girighet där är.
A good and interesting book. Good inspection with solid research.
You get both angry and sad when you read this book. It makes the reader really open their eyes to how much malice but also corruption there is within the Swedish forest industry. How they plunder and how much destruction there is and how much greed there is.
Book title in English: The forest land - A examination
The blurb in English:
In the forest country of Sweden, a battle is going on. Biologists sound the alarm: the last real forests are disappearing – soon only clearings and plantations will remain. Forest companies and other researchers say the opposite: we have never had as much forest as now. And in the midst of a burning climate and biodiversity crisis, there is deep disagreement about how the forest should be used to best meet and contribute to solving it. When journalist Lisa Röstlund examines one of the fateful questions of our time, she steps down into the trenches and exposes the consequences of the war. She finds secret documents and meets scared people who only dare to speak anonymously, but also those who choose to speak openly. About suicide. About death threats between neighbors. About established and reputable researchers being bullied. And about scientists who forge plans together with industry. The review is woven into her everyday life and raises difficult questions.
En intressant bok. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den för typ av bok. Det är till vissa delar en undersökande faktabok, men samtidigt får vi det personliga perspektivet emellanåt av författaren.
Men det är så jobbig läsning. Ibland orkar jag helt enkelt inte med hur kortsiktiga vi människor är. Det är ständigt denne Mammon som styr. Jag har på senare tid fått inse att vi svenskar knappast är bäst i klassen när det kommer till en hel del områden. Vi vill gärna tro det, att vi sköter oss så bra. Vi klagar gärna på hur de skövlar regnskogarna borta i Brasilien. Sen att vi själva skövlar gammal skog i ett rasande tempo, det faller liksom bort. Det är verkligen ett uppvaknande att inse hur mycket bättre vi skulle kunna vara. Kunskapen finns ju. Forskare talar om för oss hur läget är. Som författaren nämner så är tydligen klimatet en sådan sak som väldigt många medborgare i EU bekymrar sig över. Det står väldigt högt på listan över saker som bekymrar dem. Vi svenskar oroar över kriminaliteten. Klimate? Nix. Varför då? Finns inget att bry sig om, vi är ju så duktiga. Vår självbild borde skakas om ordentligt, vilket den gör om man bryr sig om att lyssna. Frågan är bara hur många som vill lyssna.
Klimatfrågan är svår. Även när man försöker grotta ner sig i en enda aspekt går man vilse i alla begrepp, intressesfärer, intriger och fulspel och insikten att i princip allt hänger ihop. Och det är minst sagt dystert att se hur kortsiktiga, egoistiska och ekonomiska vinstintressen alltid tränger sig före de långsiktiga. Hur de som har makten att påverka hela tiden gör det för egen vinning.
Röstlund skriver någonstans i andra hälften av boken om hur vi hela tiden försöker rationalisera vår inaktivitet, eller på sin höjd symboliska strävan att göra skillnad, trots att vi vet att inget mindre än att vi faktiskt förändrar vårt sätt att leva i grunden är det som krävs om vi inte vill ägna framtiden åt att på heltid parera konsekvenserna av alla missade klimatmål.
Kay Pollack har skrivit och föreläst om att "välja glädje". Skogsindustrin tycks välja ignorans.
En fruktansvärd ögonöppnare. Imponerande research. Kunde aldrig föreställa mig att läget är så katastrofalt i Sverige när det gäller skogen. Eget ansvar-principen funkar inte! Det brinner i knutarna att hitta rätt balans mellan bevarande och produktion, avveckla metoden kalhyggen och GENAST upphöra fälla gammal skog, liksom fjällnära sådan. Till varje kapitel hör en personlig reflektion som jag ser stört vissa läsare. Men jag tycker om avbrotten och känner igen mig i många tankar. Det är otroligt deprimerande hur det uppenbarligen går att komma undan med nästan vad som helst utan att vi och samhället reagerar 😱😨😥🤯😳
En viktig journalistisk gärning. Pinsam läsning för Sverige, min tro på myndighetssverige har definitivt sjunkit. Att elementära kriterier som neutralitet inte uppfylls inom Skogsstyrelsen är oacceptabelt. Blev extra besviken att Sveaskog och Svenska kyrkan inte är bättre. Uppenbart att frihet under ansvar för skogsägare inte kommer att leda till kollektivt ansvar för mångfald och bevarande av kontinuitetsskogar. Någon måste ta ett kollektivt ansvar! Ingen skulle tycka att det vore bra att låta banker operera under frihet under ansvar så varför skogen?
This entire review has been hidden because of spoilers.
Bra granskning av den svenska skogspolitiken och skogsbruket. Lär mig tex att SLU som enda universitetet i Sverige ligger direkt under Näringsdepartementet och hur det påverkar deras uppdrag, hur Skogsstyrelsen som ansvarar för tillsyn av skogsbruket tillåter avverkning av skogar med höga naturvärden och hur rådgivning om miljöhänsyn har prioriterats ner. Det blir också tydligt att det, såklart, finns alternativ till att kalhugga skog.