What do you think?
Rate this book
Kvinnomanualen
4h 56 min
En bok om att gå från en ätstörd, viktpendlande och kroniskt ensam ung vuxen som fuskade sig igenom allt och inte tyckte någon vuxen kvinnas liv såg tillräckligt attraktivt ut, till att bli lämnad vid altaret av sina kompisar och vara hemma med barn när alla ens jämnåriga provar ayahuasca. Anna Björklund granskar kvinnorollen utan att sluta vara på tjejernas sida. Ömsom ägnar hon sig åt lustfyllt detaljer, ömsom åt iskalla och underhållande analyser av stora politiska idéer och filosofiska teser.
Kvinnomanualen beskriver hur man som ung kvinna i ett av världens mest jämställda och sekulära länder kan välja ett liv som i tidningarna kallas konservativt, på gränsen till demokratifarligt. Det är en självrannsakande och uppriktig berättelse om att våga skita i kvinnliga förebilder.
En bok om att gå från en ätstörd, viktpendlande och kroniskt ensam ung vuxen som fuskade sig igenom allt och inte tyckte någon vuxen kvinnas liv såg tillräckligt attraktivt ut, till att bli lämnad vid altaret av sina kompisar och vara hemma med barn när alla ens jämnåriga provar ayahuasca. Anna Björklund granskar kvinnorollen utan att sluta vara på tjejernas sida. Ömsom ägnar hon sig åt lustfyllt detaljer, ömsom åt iskalla och underhållande analyser av stora politiska idéer och filosofiska teser.
Kvinnomanualen beskriver hur man som ung kvinna i ett av världens mest jämställda och sekulära länder kan välja ett liv som i tidningarna kallas konservativt, på gränsen till demokratifarligt. Det är en självrannsakande och uppriktig berättelse om att våga skita i kvinnliga förebilder.
Audiobook
26 people are currently reading
343 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 57 reviews
February 13, 2023
Pass opp! Nytt begrepp coming up: postfeminism. Tokigt att jag inte tänkt på det tidigare när jag tafflande försökt beskriva hur mina tankar skiljer sig från exempelvis Bianca Kronlöfs. Begreppet som sådant är förstås inte nytt, men det är nytt att jag känner igen mig i det. Tack för det Anna Björklund!
Inledningsvis tror jag att Björklund och jag inte har en enda likhet (bortsett från det uppenbara). Hon är född på Östermalm, ett decennium efter mig, hon är en mediaprofil som tar snygga selfies, gillar mode och skönhetsprodukter, Kardashians, knäppa personer och Kringlan Svensson.
”det var en sorts tjej som gått ut gymnasiet med bra betyg, pluggat, gjort rätt, presterat på jobbet, varit duktig duktig duktig, och sedan någon gång under resan förstått att nej, så himla mycket fetare än såhär blir det inte.”
Men sen minskar avståndet mellan oss. Jag inser att det här är en kritisk genomgång av det moderna samhället inklusive feminismen och några kommer säkert att uppfatta Björklund som bakåtsträvande (vilket jag också uppfattar mig själv som). Vi var båda i ungdomen likhetsfeminister och högpresterande som ”siktade på karriär”. För henne gick likhetsfeminismens idéer i stöpet när hon blev mamma och jag har också landat i att det inte går att socialisera bort någonting. Barn och familj fick oss att inse meningen med livet.
Kvinnomanualen består av åtta essäer om: mat (alla är ätstörda), sex (ensam är inte stark), arbete (kan göra människan till ett monster), kläder (syr hon själv), moderskap (viktigare än karriär), skönhet (betyder allt), hushåll (kvinnorna gör fortfarande mest men det gör typ ingenting) och lycka (kan uppnås om livet innehåller problem som går att lösa). Hon tar avstamp i egna erfarenheter och jämför med moderna, historiska och bibliska ideal.
”jag är knappast ensam om att försöka hitta ett sätt att, genom hårt arbete, ta mig ur modernitetens svek. Den som lockade med förenkling men flyttade det svåra in i huvudet, den som skulle ge trygghet och tillväxt men som också gjorde väldigt många människor svårt sjuka.”
Kvinnomanualen är smart och rapp, rolig emellanåt, men framförallt ungdomlig och liksom modern på ett sätt som inte faller mig helt i smaken. Jag är nog för gammal (eller övermätt och less) för syntetdiskursen där filtrerad internetpersona och Kardashians fejkade operabla skönhet anses mer jämlik än att bara de som haft tur i genlotteriet ensamma ska vinna fördelarna av ett vackert utseende. Den här tanken att alla kan vara snygga är nyliberal och problematisk. Dels för att det gör samhället mer ytligt och fokuserat på just utseende, dels för att utseendet ju ändå beror av plånboken. Det är dyrt med nyttigt mat, dyrt och tidskrävande att träna, dyrt med säkra operationer och produkter. I klassperspektivet går Björklund vilse tycker jag. Det är i och för sig kul och kaxigt när hon ynkar sig själv som tvingades bära prassliga skidkläder i fjällen, men ändå. Det är som att hennes värld enkom består av medelklassens mediamänniskor i centrala Stockholm.
Och det är nog främst till människor i den sfären eller de som vill dit som den här boken riktar sig. Hennes krassa samtidssyn som visserligen är realistisk men som jag gör allt för att fly lider jag faktiskt av att läsa om. Jag gillar bitarna om hur vi kan minska avstånd mellan kropp och själ, hur vi vill svepas iväg av en mänsklig helhet och hur vi ska kunna få fler mått på stocken än bara tillväxt och effektivitet. Och jag älskar att hon påminde mig om unabombaren.
Inledningsvis tror jag att Björklund och jag inte har en enda likhet (bortsett från det uppenbara). Hon är född på Östermalm, ett decennium efter mig, hon är en mediaprofil som tar snygga selfies, gillar mode och skönhetsprodukter, Kardashians, knäppa personer och Kringlan Svensson.
”det var en sorts tjej som gått ut gymnasiet med bra betyg, pluggat, gjort rätt, presterat på jobbet, varit duktig duktig duktig, och sedan någon gång under resan förstått att nej, så himla mycket fetare än såhär blir det inte.”
Men sen minskar avståndet mellan oss. Jag inser att det här är en kritisk genomgång av det moderna samhället inklusive feminismen och några kommer säkert att uppfatta Björklund som bakåtsträvande (vilket jag också uppfattar mig själv som). Vi var båda i ungdomen likhetsfeminister och högpresterande som ”siktade på karriär”. För henne gick likhetsfeminismens idéer i stöpet när hon blev mamma och jag har också landat i att det inte går att socialisera bort någonting. Barn och familj fick oss att inse meningen med livet.
Kvinnomanualen består av åtta essäer om: mat (alla är ätstörda), sex (ensam är inte stark), arbete (kan göra människan till ett monster), kläder (syr hon själv), moderskap (viktigare än karriär), skönhet (betyder allt), hushåll (kvinnorna gör fortfarande mest men det gör typ ingenting) och lycka (kan uppnås om livet innehåller problem som går att lösa). Hon tar avstamp i egna erfarenheter och jämför med moderna, historiska och bibliska ideal.
”jag är knappast ensam om att försöka hitta ett sätt att, genom hårt arbete, ta mig ur modernitetens svek. Den som lockade med förenkling men flyttade det svåra in i huvudet, den som skulle ge trygghet och tillväxt men som också gjorde väldigt många människor svårt sjuka.”
Kvinnomanualen är smart och rapp, rolig emellanåt, men framförallt ungdomlig och liksom modern på ett sätt som inte faller mig helt i smaken. Jag är nog för gammal (eller övermätt och less) för syntetdiskursen där filtrerad internetpersona och Kardashians fejkade operabla skönhet anses mer jämlik än att bara de som haft tur i genlotteriet ensamma ska vinna fördelarna av ett vackert utseende. Den här tanken att alla kan vara snygga är nyliberal och problematisk. Dels för att det gör samhället mer ytligt och fokuserat på just utseende, dels för att utseendet ju ändå beror av plånboken. Det är dyrt med nyttigt mat, dyrt och tidskrävande att träna, dyrt med säkra operationer och produkter. I klassperspektivet går Björklund vilse tycker jag. Det är i och för sig kul och kaxigt när hon ynkar sig själv som tvingades bära prassliga skidkläder i fjällen, men ändå. Det är som att hennes värld enkom består av medelklassens mediamänniskor i centrala Stockholm.
Och det är nog främst till människor i den sfären eller de som vill dit som den här boken riktar sig. Hennes krassa samtidssyn som visserligen är realistisk men som jag gör allt för att fly lider jag faktiskt av att läsa om. Jag gillar bitarna om hur vi kan minska avstånd mellan kropp och själ, hur vi vill svepas iväg av en mänsklig helhet och hur vi ska kunna få fler mått på stocken än bara tillväxt och effektivitet. Och jag älskar att hon påminde mig om unabombaren.
May 27, 2022
Jag får någon slags kognitiv dissonans av att boken skrivs fram som om björklunds livsval står i bjärt kontrast till samhällets syn på hur kvinnor bör vara, när hon i själva verket ter sig leva ett liv (hållbarhet, sjalbarn, naturmaterial och estetiserande av hemmet) som känns prick i zeitgeisten sthlm 2022.
June 14, 2022
En borgerlig flickas fint förpackade memoarer (mer än essäer). Alla försök till självrannsakan eller utforskande av skav (förutom när det kommer till preskriberade livstider, typ tonåren/ung vuxen) är elegant bortstädat precis som allt annat oönskat — plast! grödor som ej är närodlade! allt annat som andas arbetarklass! — i det perfektionistiskt välinredda hemmet.
Texterna glimmar till mellan åt, men skrapar mestadels på ytan på i grunden intressanta ämnen. Hade höjt nivån avsevärt om författaren vågat gräva lite i smutsen i sin aktuella situation, vänt och vridit på sina val, istället för att leverera det som föga underbyggda argument för sin priviligierade, och föga nydanande, livsstil.
Texterna glimmar till mellan åt, men skrapar mestadels på ytan på i grunden intressanta ämnen. Hade höjt nivån avsevärt om författaren vågat gräva lite i smutsen i sin aktuella situation, vänt och vridit på sina val, istället för att leverera det som föga underbyggda argument för sin priviligierade, och föga nydanande, livsstil.
May 22, 2022
Tycker att det fascinerande med läsningen av denna är insikten av hur snabbt åsikter kan ändras med lite tid (och säkert ålder). Det som står i den här boken tycker jag är helt vanliga grejer, men för 5 år sen hade jag absolut blivit rätt upprörd. Kommer säkert hinna vara med om många såna här vändningar. Vill inte kalla mig/oss mer konservativa idag, men i alla fall mindre känsliga för att låta det lilla, individualistiska och familjeorienterade värderingar styra det mesta i ens liv. Eller så underbygger hon det bara rätt så bra. Eller så har jag blivit vuxen bara. Läser i alla fall den här boken lite som att en förslag på hur livet kan anpassas för många av oss för att vi ska må bra, men att det är en extrem variant då hon är mycket känslig. Men känns också som ett försvarstal? Vilket är konstigt, hon får väl leva precis som hon vill.
October 16, 2022
Irrelevant smörja som inte är underbyggt överhuvudtaget. Det här är Anna Björklunds egna tankar och känslor, trots det generaliserar hon kring sin generation som ”vi.”
Det är internaliserad sexism och bagatelliserande av ätstörningar (”alla är ätstörda”, ”det handlar bara om disciplin och disciplin är något positivt”) Som före detta anorektiker är detta självklart provocerande för mig, det är just det som är målet.
Helt ärligt känns det bara som om Anna Björklund inte fått tillräckligt mycket uppmärksamhet under sin ungdom och därför gjort sitt bästa för att skriva ihop någonting provocerande. Jag lyckas inte ens bli arg. På baksidestexten står det att hon hoppat av många prestigefyllda utbildningar, det märks. Det här är inte insiktsfullt - och det säger jag inte enbart för att jag tror på jämlikhet - utan en ofiltrerad dagbokstext som håller ungefär samma nivå som Åsa Lindeborgs ”Året med 13 månader.”
Det är internaliserad sexism och bagatelliserande av ätstörningar (”alla är ätstörda”, ”det handlar bara om disciplin och disciplin är något positivt”) Som före detta anorektiker är detta självklart provocerande för mig, det är just det som är målet.
Helt ärligt känns det bara som om Anna Björklund inte fått tillräckligt mycket uppmärksamhet under sin ungdom och därför gjort sitt bästa för att skriva ihop någonting provocerande. Jag lyckas inte ens bli arg. På baksidestexten står det att hon hoppat av många prestigefyllda utbildningar, det märks. Det här är inte insiktsfullt - och det säger jag inte enbart för att jag tror på jämlikhet - utan en ofiltrerad dagbokstext som håller ungefär samma nivå som Åsa Lindeborgs ”Året med 13 månader.”
July 5, 2025
kanske den mest onödiga bok jag läst. vem är det här ens till för, utom anna björklund själv?
June 8, 2022
Följt Anna med skräckblandad förtjusning i sex år och mycket av det hon skriver har jag redan läst eller hört i krönikor och poddar. Trots det fördjupade jag min förståelse för henne i vissa kapitel, även om jag fortfarande sällan håller med henne. Lite tröttsamt med sthlmsperspektivet, tänker att hennes livsval och livsstil kanske är mest extrem i den kontexten medan ”där jag kommer från” är det ganska vanligt att som kvinna få barn tidigt, gå ner i tid för att ta hand om barnet och hemmet och få en kass pension. Samtidigt är väl hennes målgrupp just den som skiljer mest från just det. Iaf! Välskriven, skarp, rolig och lite ledsam bok stundvis, t.ex. hennes syn på kvinnlig vänskap som en ständig konkurrens. Så behöver det ju inte vara.
August 11, 2024
Önskar ibland att jag var lite mer som Anna Björklund.
October 27, 2022
Ungefär det jag förväntat mig
November 12, 2022
Anna Björklund lyckas med Kvinnomanualen skildra en ätstörning utan att väcka ens en smula av sympati. De 8 essäerna är en märklig soppa av diverse minnen, dagboksanteckningar och referenser som verkar mer som lösa associationer än grundval för argument eller resonemang. Till exempel refereras bibeln som någon slags urkälla till kvinnors respektive mäns natur. AB presenterar en rad hjärnspöken som verkar delvis baserade på missförstånd av andra människors åsikter - diffusa antagonister med besynnerliga ståndpunkter som hon som hon positionerar sig emot - för att visa att hon minsann har sunt förnuft till skillnad från dessa. Det är svårt att avgöra om det är misslyckade ansatser till insikter eller bara en stream of consciousness från någon som är extremt självcentrerad och utan kapacitet att se världen utanför sin egen lilla bubbla.
May 9, 2022
Funkar fenomenalt bra att lyssna på (bortsett från att kvallen på produktionen inte var helt 100?? Konstiga klipp och en del felsägningar, just det kanske inte gjorde jättemycket dock men störde lite). Iallafall! Intressant berättelse fördelad i essäer med olika teman kopplade till att vara kvinna/Anna. Hålligångigt språk som var kul men hade ibland svårt att hänga med eller fatta kontentan av vissa kapitel men är väl lite dum i vanlig ordning.
July 13, 2025
Några bra spaningar men på det stora hela dränks de i den narcisstiska mytomani som sedan gammalt är Anna Björklunds signum.
Det är också smärtsamt uppenbart att hon har pillat med den här essäsamlingen sedan 2017 eller så, då hon slår an en ton av att modigt berätta konterkulturella sanningar när stoffet inte varit kontroversiellt sedan pre-covid. Spännande tidsdokument på det sättet antar jag.
Det är också smärtsamt uppenbart att hon har pillat med den här essäsamlingen sedan 2017 eller så, då hon slår an en ton av att modigt berätta konterkulturella sanningar när stoffet inte varit kontroversiellt sedan pre-covid. Spännande tidsdokument på det sättet antar jag.
July 13, 2022
Det här är en person som vet exakt vad det är för fel på människor, och på världen. En del tankar och passager är intressanta för att få insyn i hur en arg 30-årig kvinna tänker, men det mesta känns överlägset och skrivet för en väldigt liten målgrupp - personer som författaren själv. Och ju mer jag läser, desto mer inser jag att det här bara är hennes tankar, inte en generations, som hon gärna vill låta påskina.
Det är mycket ”vi tänkte” och ”vi tyckte” i boken. Detta ”vi” verkar vara en liten grupp högpresterande kvinnor i 30-årsåldern som teoretiserar allt och ser ner på det mesta. Allt behöver tänkas igenom, ställas i relation till allt annat och sen beslutas (gärna kollektivt) om det ska ratas eller inte. Ofta ska det ratas.
Jag visste inte vem författaren var, men efter något kapitel framgick det att hon är kulturjournalist och allmän tyckare, vilket är logiskt när man fortsätter att läsa. Det tråkiga är att hon tycker att alla andra har fel eller helt enkelt inte vet hur världen ser ut. Dessutom har hon ingen koll på hur människor lever och tänker (vadå, har inte ALLA tjejer ätstörningar? Är inte alla som gifter sig och får barn förtryckta? Ja, förutom jag då, som gifte mig och fick barn av RÄTT anledning.)
Kvinnor som försökt hjälpa henne genom livet kallar hon nedlåtande för sidenblusar, och hånar deras peppande som hon tror beror på att de är glada att hon rättar sig i ledet. Hon tjatar väldigt mycket om att vara en ”duktig flicka”, men det känns verkligen som att hon bara har tagit begreppet och sprungit åt ett helt random håll.
Det är cyniskt och internt, och droppen var när hon försvarar sin man som uttalat sig starkt obehagligt om sin (kvinnliga) chef med att:
”Att han valt just det språket som ett slags trots, ett medvetet etikettsbrott, var det ingen som låtsades fatta.”
Man häpnar.
Den här boken kan ni skippa, helt enkelt. Jag läste inte klart.
Det är mycket ”vi tänkte” och ”vi tyckte” i boken. Detta ”vi” verkar vara en liten grupp högpresterande kvinnor i 30-årsåldern som teoretiserar allt och ser ner på det mesta. Allt behöver tänkas igenom, ställas i relation till allt annat och sen beslutas (gärna kollektivt) om det ska ratas eller inte. Ofta ska det ratas.
Jag visste inte vem författaren var, men efter något kapitel framgick det att hon är kulturjournalist och allmän tyckare, vilket är logiskt när man fortsätter att läsa. Det tråkiga är att hon tycker att alla andra har fel eller helt enkelt inte vet hur världen ser ut. Dessutom har hon ingen koll på hur människor lever och tänker (vadå, har inte ALLA tjejer ätstörningar? Är inte alla som gifter sig och får barn förtryckta? Ja, förutom jag då, som gifte mig och fick barn av RÄTT anledning.)
Kvinnor som försökt hjälpa henne genom livet kallar hon nedlåtande för sidenblusar, och hånar deras peppande som hon tror beror på att de är glada att hon rättar sig i ledet. Hon tjatar väldigt mycket om att vara en ”duktig flicka”, men det känns verkligen som att hon bara har tagit begreppet och sprungit åt ett helt random håll.
Det är cyniskt och internt, och droppen var när hon försvarar sin man som uttalat sig starkt obehagligt om sin (kvinnliga) chef med att:
”Att han valt just det språket som ett slags trots, ett medvetet etikettsbrott, var det ingen som låtsades fatta.”
Man häpnar.
Den här boken kan ni skippa, helt enkelt. Jag läste inte klart.
May 16, 2022
Välformulerat, fängslande och provocerande. Men också effektsökande och onyanserad och gör sig därför skyldig till vad den i huvudsak kritiserar.
July 23, 2024
Har inte hunnit läsa så mycket i år men den här är bäst hittills. Som nybliven fru och mor talar den direkt till mig men jag hade gillar den även om jag varit singel och barnlös. Jag hade väldigt svårt för Anna Björklund när Della Q-podden kom, men nu minns jag inte alls varför. Jag känner igen mig i nästan allt hon skriver och håller med om typ allt.
June 2, 2022
Den här boken har verkligen många vettiga poänger och den påminner inte om någonting jag läst på länge.
Rekommenderas!
Rekommenderas!
September 5, 2022
jag gillade inte riktigt tonen i boken, jag tycker Anna är bättre i tal. som stort fan av Annas instagram stories kändes mycket som skåpmat men mer anonymiserat. fast som en burk kapris utan etikett man vilken kaprisburk det där är ändå. hon hittar ett lugn i en gamml kvinnlighet och jag förstår att hon säger att den står i kontrast till samhället men för mig känns det otroligt tidsenligt allt hon gör. jag tycker synd om hennes ilska och älskar hennes glädje. jag ställer mig tveksam till vissa av hennes anslyser som känns cherrypickade eller för grunda men i min värld har hon rätt ändå. min favoritdel var den om hushåll eller arbete den sämsta var den om lycka. jag blev sugen på stekt abborre, en fin lägenhet med tvättlina men att aldrig skaffa ett enda husdjur
August 13, 2022
ÄNTLIGEN läst ut en bok! Den här boken vet jag egentligen inte om jag tycker är så himla toppen, men själva ""läsupplevelsen"" blev mkt intressant eftersom jag hade 0 koll på Anna Björklund. Hade missat Della Q-gate och hela kaoset i Sandra Beijers kommentarsfält. DET var intressant att läsa efteråt. Så mitt råd är: läs boken men läs också om Anna och alla kommentarer i Sandra Beijers recensionsinlägg. Då blev det 3/5!!
March 4, 2024
lättläst och enkel, kanske det som också är problemet…?
Read
June 11, 2025meh, hon borde lagt i en högre växel. lite tråkigt tandlös
June 16, 2022
En perfekt bokklubbsbok. Provocerande, motsägelsefull, barnslig men stundvis väldigt intressant. Vi kunde liksom inte sluta diskutera!
February 7, 2023
Spännande, den HAR ju nåt i ibland men jag blev tokig på alla analyser som grundar sig i premisser som känns helt anekdotiska, men presenteras som allmängiltiga sanningar. Men absolut läsvärd!
August 10, 2022
hade tänkt ge den 2 stjärnor för det fanns en del intressanta tankar här, men det svamlades bort i ett hav av privilegium, översittarkänslor, negativitet & offermentalitet. björklund drar konstant hela generationer över en kam, samtidigt som hon beskriver sig själv som den som går mot strömmen för att hon t.ex. upphöjer mödraskapet och 'det mjuka' (vilket, ursäkta, finns det något mindre kontroversiellt i dagens influencersamhälle är att prata om och prioritera hemmet/familjen?)
vet inte om boken egentligen är så dålig som jag känner att den är just nu, eller om jag bara är otroligt trött på den kassa, oprofessionella ljudboksinläsningen, men men.
vet inte om boken egentligen är så dålig som jag känner att den är just nu, eller om jag bara är otroligt trött på den kassa, oprofessionella ljudboksinläsningen, men men.
May 17, 2022
Kände rätt mycket jaha. Den är välskriven, rapp och bitvis underhållande. Tankegodset känns varken unikt, nytt eller speciellt förvånande. Resonemangen i sig själva är snyggt uppbyggda, men också relativt grunda och till och från faller boken på sin egen, inledande premiss. Men najs med någon som kan skriva.
June 11, 2022
Börjar lovande och kul. Men sen blir det mer och mer polariserat, fullt med övertygade slutsatser jag inte förstår. Det är kul hur hon vänder sig mot samtidens debattklimat i samma andetag som hon lägger in sitt bidrag. Ändå läsvärt och i vissa delar inspirerande!
February 13, 2023
Ledsen att behöva skriva det men Anna B borde ”skaffa sig en analys”, vilket hon anklagar vänsterfeministerna för att slänga ur sig hit och dit. Hon borde faktiskt det. Anna B är lika ängslig att få plats hos den konservativa kvinnogruppen som vänsterfeministerna är. Dessutom verkar hon tycka att hon satt huvudet på spiken när hon skriver om hur elaka tjejer skapar snäva inkluderingskrav och positionerar sig gentemot andra tjejer och killar samtidigt som killarna gör detsamma - det är ju det som är kultur. Vi markerar våra gränser gentemot andra för att kunna ha någon identitet. Nej, jag är fortfarande inte övertygad om att kvinnliga relationer är toxiska. Poäng för att ändå våga kritisera hegemoniska idéer om likhetsfeminism. Hade varit roligare om mindre ängslig och mindre släng med irrelevanta referenser.
Read
July 4, 2022Hmm. Vad svårt det vad att betygsätta denna. Gillade idén av boken, det var intressant att läsa en annan kvinnas idéer om innebörden av att vara kvinna. Vissa delar var både smarta och roliga med snyggt uppbyggda resonemang. Emellanåt kändes det tyvärr mest som skryt eller något försvarstal.
Förstår inte heller riktigt hur hennes livsval är tvärtemot vad som förväntas av en kvinna? Det känns jätteinne 2022 att tänka på vad man äter, konsumerar och klär både sig och sina barn i…
Förstår inte heller riktigt hur hennes livsval är tvärtemot vad som förväntas av en kvinna? Det känns jätteinne 2022 att tänka på vad man äter, konsumerar och klär både sig och sina barn i…
October 23, 2022
När jag började läsa Kvinnomanualen var jag skeptisk, definitivt när första kapitlet var ”Mat”, det var självdestruktivt, dysfunktionellt och tungt. Stundtals har jag uppskattat att läsa hur författaren resonerar, vänder och vrider. En typ av bok jag tidigare inte läst, tack för en ny upplevelse.
July 30, 2022
Gillar ju tyvärr Anna och uppfriskande pessimistisk bok som dock inte tillförde så mycket nytt om man är familjär med Anna sedan tidigare
September 17, 2022
Toppen!!!!
Displaying 1 - 30 of 57 reviews