En drunknad kvinna påträffas i vattnet av två fritidsseglare. Fyndet av ett avskedsbrev får det att framstå som ett tragiskt självmord. När Eddie, kriminalkommissare vid Stenungsundspolisen, upptäcker ett samband med ett tidigare suicidfall inser han att han begått ett fruktansvärt misstag. De två självmorden kan i själva verket vara ett verk av en seriemördare.
Dyningar är den fristående fortsättningen på kriminalromanerna Sjörök och Dödsjö, de första böckerna i Elinor Kapps deckarserie Mord i skärgården, om kriminalkommissarie Eddie Öhlund på Stenungsundspolisen, som försöker pussla ihop sitt privatliv med jobbet som polis och mörkret han bär inom sig.
Jag lyssnade på denna bok som bjöd på spänning med familjeintriger, oväntade vändningar och en cliffhanger i slutet som gör att jag är glad att jag redan har den fjärde boken ”Strandvaskaren” hemma. Jag tycker om miljöerna och dess kontraster samt att följa karaktärerna, både Stella, Eddie och det brokiga utredningsteamet på Steungsundspolisen.
Dyningar är Elinor Kapps tredje bok efter Sjörök och Dödsjö, böcker som jag läst med nöje, och de blir bara bättre och bättre.
Nu när läsaren får träffa kriminalkommissarie Eddie vid Stenungssundspolisen igen, har han flyttat ihop med Stella och de renoverar hennes mormors hus, som de bor i.
Denna gång får läsaren ta del av två olika fall, där två kvinnor hittats döda och där allt tyder på självmord, men ju mer Eddie och hans kollegor gräver, verkar det mera som om kvinnorna blev mördade. Hade kvinnorna någon gemensam fiende, och i så fall vem? Under tiden som undersökningen pågår blir fler mördade, och det verkar mer som om det är en seriemördare Eddie och kollegorna ska koncentrera sig på.
Jag hade väntat länge på Dyningar och äntligen har jag fått läsa den. Det var trevligt att få möta Eddie, Maja och de andra vid Steningssundspolisen igen. Alla karaktärer har sin tjusning, till och med den lite udda polisen Tomi, som ständigt är på Tinder och söker efter den stora kärleken. Stella och Eddie försöker att på nytt få barn efter missfallet, och Eddie kämpar på med sina alkoholproblem.
Dyningar var en lugnt skriven spänningsroman, lättläst och hade korta kapitel som slutade med en cliffhanger, jag bara var tvungen att fortsätta läsa. Karaktärerna var perfekt beskrivna, precis som den underbara vyn som bara Västkusten har. Jag älskar Västkusten och brukar varje år åka kustvägen från Smögen upp till Strömstad, och det tänker jag hinna med även i år.
Alla underbara beskrivningar på maten som åts, gjorde att det vattnades i munnen, men i mitt kylskåp hittade jag tyvärr inga räkor eller något annat gott. Spänningen stegrades hela tiden, och jag trodde mig vara säker på vem mördaren var flera gånger, men jag hade fel hela tiden, så förutbestämd var handlingen inte. Tyvärr tog storyn slut allt för snabbt, och med ett slut som gör att jag vill läsa nästa del direkt, men jag får otåligt vänta på nästa bok. Dyningar är även en av bästa spänningsromaner jag hittills läst i år.
Detta är den tredje delen i serien Mord i skärgården.
Även om boken är fristående när det kommer till det aktuella fallet så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning, då det är en stor del av handlingen som rör livets utveckling för de centrala karaktärerna i serien, då speciellt Eddie Öhlund. Detta är en röd tråd igenom alla böckerna.
När det kommer vart denna deckare, och hela serien, ligger på skalan när det kommer till våld, blod och andra hemskheter så skulle jag säga att den ligger lite i mitten, kanske lite mera åt det snällare hållet. Det händer absolut brutala saker men det gås aldrig in direkt i detalj. Så är man känslig för ingående beskrivningar av sådant kan lugnt läsa denna bok.
Det är en deckare och det är fokus på fallet och utredningen. Men Elinor Kapp har även valt att lägga ett stort fokus på sina karaktärers liv, det blir lite av en mix av deckare och relationsdrama. Vet att det finns de som inte gillar när det blir för mycket av detta i deckare, en del vill ha mer eller mindre bara polisarbetet och saker runt detta. Men jag får säga att Kapp lyckas riktigt bra på att balansera detta så att det inte tar över, det är spänning som står i fokus och relationsdrama-delen i handlingen smälter in på ett riktigt bra sätt ihop med utredningen. Det sätter en färg och stämning på handlingen.
Det är ett lättsmält språk som Kapp använder och det är målande. Det är något med deckare och skärgården som går så bra hand i hand, det är en tacksam miljö att passera mord och andra hemskheter i. Det är lite småstadsliv, folk har hemligheter som kommer upp till daga.
Boken gör precis som en bra bok skall göra, den griper tag i läsaren, bjuder på underhållning i form av spänning och en intressant intrig, man sitter och klurar under resans gång hur det ligger till. Samtidigt så under resans gång så får man en vidare insikt i Eddie som person, han växer ut utvecklas från föregående bok. Det är inte bara fallet som intresserar en, man bryr sig också om hur det skall gå för Eddie med sitt privatliv.
En drunknad kvinna påträffas i vattnet av två seglare.Med ett avskedsbrev. framstår som ett självmord .Men polisen Eddie vid Stenungsundspolisen inser snart att det har en likhet med ett annat självmord ,eller är det två mord ? En riktig bladvändare gillar karaktärerna Maja Stella Tomi och Eddie bra miljöbeskrivningar.
Det börjar med att en kvinna hittas död. Först tror polisen att det är ett självmord men sedan visar det sig att kvinnan blivit mördad. Det är en spännande bok i skärgårdsmiljö. Spännande att följa polisernas liv parallellt.