Jakten mot nollpunkten

by Carl Johan De Geer

Bokens jag har liksom författaren upplevt en kringflackande barndom i en splittrad diplomatfamilj. Därefter gjort en brokig yrkeskarriär. Många hårresande och komiska turer blir det, liksom en del tragik, speciellt kring den överklassfixerade mamman, som lever på socialbidrag i en förfallen och smutsig lägenhet samtidigt som hon kommunicerar med hovet och är en skrämmande olämplig förälder till tre barn. Det finns också mycket kärlek och många överraskande inblickar i kulturlivets intrigspel, speciellt inom film, teater och konst.

Genres: Fiction

340 pages, Paperback

First published January 1, 2008

About the author

Carl Johan Louis De Geer af Finspång (born July 13, 1938 in Montreal, Canada) is a Swedish artist, writer, musician and friherre (baron) of the De Geer noble family.

Carl Johan De Geer grew up in a castle in Skåne, in southern Sweden. He broke with his bourgeois background and became a leftist artist, and studied at Konstfack, University College of Art, Crafts and Design in Stockholm. He also exposed his grandmother's Nazi sympathies in a film called Mormor, Hitler och jag ("Grandmother, Hitler and I").

Most radical and provoking at that time was his 1967 painting of a burning Swedish Flag with the words KUKEN (COCK) and "Skända flaggan" (Dishonour the flag) written on it. The painting was shown in an art gallery, but was immediately apprehended by the police.

Carl Johan De Geer has written a number of books and was also a member of the Swedish radical prog-band Blå Tåget.

Reviews

[Malva Dovander · Rating 2 out of 5]

Började för ganska länge sedan, när jag satt på tåget till danmark. Sen blev det inte särkilt mycket läst… Tog upp den nu igen, för halvlästa gamla böcker som ligger på mitt nattduksstol är en smått enerverande syn. Den var rätt bra men väldigt oklar i historien, och det var ju meningen. Boken var uppdelad i kapitel som alla var historier från Carl-Johans liv berättade i en väldigt talspråkig stil. Ordet som användes mest var nog rivningslägenhet. Var både lättsamt fyndigt och skojigt, men även mörkt och svårt och allvarligt. Var intressant att läsa om adelns historia, och vilka rättigheter den har haft och när de avskaffades. Intressant att läsa om unga konstnärers levnadsvillkor på 60-talet. Var intressant att läsa om hans politiska åsikter och hållning i diverse frågor.

["Robert Ekberg" · Rating 4 out of 5]

För att lyfta från dussinträsket krävs ju ofta att en väl avvägd visdom studsar mot en lika väl avvägd ungdomlig energi eller dito gränslöshet. Vi säger att jag bestämde det nu. Och på sistone har månne De Geers kalibrator lämnat en hel del att önska. Kanske är det därför jag med glädje läser Jakten mot nollpunkten (2008) och med viss tvekan kommer öppna Fläckar (2023).

Skoja bara, jag tvekar inte.

[Astrid Wreland · Rating 4 out of 5]

Carl Johan De Geer börjar med att skriva om sitt intresse för bilar och om sin tidiga barndom. Lite om bruna möbler. Mycket upprepningar. Lite om filmer och hans vän Håkan. Precis när jag höll på att tröttna och frågade mig om kvinnor för honom bara var ansiktslösa fruar att bråka med började Carl Johan skriva om sin första fästmö och om en älskarinna. Det var mycket uppfriskande och intressant. Sedan skrevs det om färger och tyg, vilket jag fann inspirerande och lärdomsfullt. Man fick följa en enorm mängd intressanta livshistorier från olika släktingar men också från honom själv. Carl Johan skriver även om foto och om politik. Det tycker jag om. Mycket lite om hans fruar (ingenting om Marie Louise vad jag uppfattade det som), vilket var synd. Sedan fick boken plötsligt en vändning med några psykosliknande kapitel. Boken slutar tvärt i en mycket kort koppling till att han skulle bära på en adlig sjukdom med varulvsliknande symptom. Mycket, mycket intressant och lättläst. Tyvärr lite väl många upprepningar, annars hade den fått fem stjärnor!

[Jöte · Rating 4 out of 5]

Det är frestande att bara släppa taget, att bli riktigt tjock, att konsumera chips, hamburgare, pommes frites, pizza och pornografi. Att inte gå och cykla, att i stället glida fram i bil högt uppe på de motorleder som överkorsar städerna, att sluta grubbla, att bara finnas till, att gå upp från 90 kilo till 140. Hamburgare kan vara goda. Chips är verkligen gott. Det finns massor av smaker: Grillchips, Dill & gräslök, Krämig Cheddar, Surgrädde & lök, Chili & vildhonung, Popadums, Nachos. Och så samma sorter igen men under det övergripande namnet Pringles. I reklamfilmerna dansar unga, smala och välgymnastiserade individer på gatorna till det roliga trumljudet av Pringlesförpackningar som öppnas, de äter och äter, de blir oavbrutet smalare, de får ökade möjligheter till sällskapsliv och erotik genom att äta potatischips. Potatis: ett viktigt baslivsmedel som vid sitt uteblivande genom missväxt, till exempel på Irland, har orsakat svält. Men här och nu finns potatis!

[Kåge Klang · Rating 4 out of 5]

Stor njutning vid högläsning

[Marcus Syrén · Rating 3 out of 5]

Komisk och annorlunda, det är en egoistisk och vinklad biografi, men det har den all rätt att vara.

[Helena Wessén · Rating 4 out of 5]

Stark tobak.

[Linn Björneld · Rating 5 out of 5]

Denna var riktigt bra. Precis min typ av bok. Har svårt att Samanfatta vad det skulle vara för kategorier. Men superbra u alla fall

[Julia · Rating 3 out of 5]

astrött gubbe

[Okidoki · Rating 2 out of 5]

Tramsig, inget skildras på djupet. Fegt.