Stjärnfall

by Louise Boije af Gennäs

Julia och Gabriel lever ett tätt sammanflätat liv med sina nära vänner Eva och André. Deras gemensamma barn har vuxit upp nästan som syskon, de äter middagar tillsammans, firar högtider och är gudföräldrar åt varandras barn. Men plötsligt förändras allt. Julia och André inser att de har starka känslor för varandra och tvingas ställa sig frågan om de är villiga att offra allt för kärleken.

Julia söker hjälp av sin äldre kusin Sophie, som vi alla lärde känna i Stjärnor utan svindel . Samtidigt måste Julia bestämma sig för om hon är villig att göra samma sak som Sophie när hon tjugofem år tidigare trotsade alla normer och konventioner för att leva helt på sina egna villkor.

Louise Boije af Gennäs har än en gång skrivit en drabbande relationsroman som ställer kärleken i centrum. Är det alltid den romantiska kärleken som ska ha företräde i våra liv? Ska man följa sitt hjärta till varje pris, även när man riskerar att ödelägga så mycket för människor man älskar? Är det ens möjligt att låta bli?

Genres: Fiction, Swedish Literature

638 pages, Hardcover

Published August 11, 2022

Reviews

[Ida Söderberg · Rating 2 out of 5]

Lyssnade på boken. 26 timmar i överklassen. Boken är en orgie i Operabaren, Sturebadet och vad jag ANTAR är fina skolor. Södermalm är fortfarande exotiskt. I jämförelse med Vasastan. Massa piercingar, fler tatueringar. Och! Män med hästsvans! Så tokigt.
Oklart om unga pratar som i boken, oavsett var man bor, men jag tror inte det. ”Jag bryr mig inte om vad du gör i bingen!”, säger ingen någonsin mer än eventuellt ironiskt. Pappsen är kanske däremot vedertaget i vissa miljöer.
Men topplocket går när en tonåring kommer ut och en annat säger: Jag gillar bögar jättemycket, de är kul.
När författaren av någon anledning känner sig tvingad att göra en poäng av att man faktiskt visst kan vara muslim och feminist känner jag skam. 1. FÖRSTÅS kan man det. 2. Hon kan ändå inte låta den här stackars Ahmed vara en schysst kille hela vägen, utan han måste ändå använda ordet ”knulldockor” om unga tjejer som ligger runt utan att vara i fast relation. Författarens egna fördomar lyser antagligen igenom.
När huvudrollsinnehavaren dessutom frågar en kvinna hur det är att vara lesbisk undrar jag när boken ska utspelas. Men märkligt nog är det efter covidpandemin. Alltså, nyss. Inte 50-tal. Nej, det var banne mig (ett uttryck som återkommer i boken med jämna mellanrum och som jag trodde var hyfsat daterat) inte en bok för mig på det stora hela. Men som studie i någon annans verklighet: Absolut! Och efter 26 timmar så känner jag ändå att jag kommer sakna den här megaprivilegierade världen.

[Bokbabbel · Rating 3 out of 5]

Håhåjaja. Überprivilegierade familjerna Bra, och visst har de problem men det är inget som inte kan lösas med båda familjerna närvarande och alla sex tonåringar som alltid är med på alla kaffen och kräftkalas och sportlovsresor och ständigt säger "Du är min bror" åt den andra familjens barn. Och bästa vännerna/mammorna är i kris för att de "aldrig hinner ses" även om de då alltså firar jul, sportlov, påsk, midsommar, lövkrattning, kräftskiva etc. tillsammans. PLUS har alltid tid att se någon ur den andra familjens barn på allehanda kriskaffefikor på stan.
Mycket cringe. Och den hypade kopplingen till "Stjärnor utan svindel"-karaktärerna är löjligt krystad! Men - jag läser ju uppenbarligen ändå, alla 638 sidor. Rycks ändå med i familjernas öden och sitter med den blytunga boken i famnen och läser. Så, något finns det ju ändå där.

[Emelie Dell · Rating 3 out of 5]

Boken är en tegelsten som går förvånansvärt snabbt att läsa. Det finns ett driv och handlingen byggs upp snabbt. Halvvägs känns det dock som den klingar av lite. 637 sidor är några hundra sidor för mycket när samma sak behandlas om och om igen. Karaktärerna bara famlar i mörkret känns det som. Det jag gillar med boken är att man får lära känna karaktärerna väldigt bra. Speciellt barnens liv och utmaningar är intressant att läsa om, även om det ibland känns lite väl stereotypiskt. Men huvudpersonerna blir jag tokig på. Deras relation byggs upp allt mer och jag stör mig på dem, blir irriterad och känner bara att nu får de sluta upp med att ljuga för sina familjer. Boken var på grund av detta ganska jobbig att läsa. Jag led mycket med de övriga familjemedlemmarna.

Språket ska vi inte tala om då det är väldigt enkelt skrivet. Hennes tidigare böcker, Högre än alla himlar och Blå koral,läste jag på gymnasiet och gillade väldigt mycket, men jag förstår varför nu i vuxen ålder då den gav mig en glimt in i vuxenvärlden och var enkelt skriven. Den här boken har sina ljusglimtar men kunde kortats ner 250 sidor kanske.

[Malin · Rating 5 out of 5]

Läser så att ögonen blöder... andas djupt och tänker på att snart är den slut, vill inte att boken ska ta slut.

Mycket är ju så perfekt och tillrättalagt i Familjen Bra, jag blir galen och irriterad, men ändå, deras problem, deras livsfrågor, deras glädje och sorg. Jag skrattar och gråter tillsammans med huvudpersonerna. Hur det än slutar blir det dåligt eller bra…

Vad det som jag älskar med Louise böcker? Jag vet inte, jag gör det bara.

[Annika Perttula · Rating 1 out of 5]

Vet inte ens var jag ska börja. Korrekturläste inte någon denna bok?! Jobbigt språk, MASSOR av upprepningar genom boken (bl.a. ca. tusen gånger där någon av karaktärerna "tittar igenom" människorna runt bordet, alla möten mellan Julia och André beskrivs med exakt lika ord), meningar som hade kunnat omformuleras och blir hälften så långa. Helt onödiga fyllnader (VARFÖR vore det viktigt för handlingen i vilken turordning människorna satt i kyrkan?!) och för händelseförloppet helt onödiga beskrivningar av situationer. Vet inte varför författaren ville få in 10 olika berättelser i en och samma bok, det var inte givande, vissa gick hon närmare in på, andra bara skrapade hon på ytan. Det gjorde nog författaren själv lite förvirrad, ena stunden skriver hon hur Julia alltid varit nöjd i sin kropp och velat visa gott exempel för barnen, andra skriver hon hur Julia alltid varit medveten om och inte nöjd med sin kropp. Och det här med att en miljon gånger kalla Sophies "livsstil" för "alternativ"? Och att Julia är så "fascinerad" över denna "livsstil"?! Och hur det känns att vara lesbisk? Det var så märkligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Kändes som att författaren ville gå in så många PK-tankar som möjligt, det kändes bara pinsamt. Och som att boken skrevs på 60-talet. Läste klart boken pga att den läses i min bokcirkel men annars hade jag slutat läsa för länge sen.

[Cecilia Eklund · Rating 5 out of 5]

Helt underbarelse!!!

[Bengggggggt · Rating 4 out of 5]

Mycket välskriven och bra bok!! Älskar (!!!) Louise Boije af Gennäs sätt att skriva. Helt klart den bästa författaren vi har. Karaktärerna blir mycket verkliga och blir inkluderade i ens eget liv. Jag kan ibland tänka på karaktärerna i boken, trots att det var länge sedan jag läste. Det negativa är väl att handlingen var lite trög framåt, när jag hade läst 3/4 av boken hade det inte hänt så mycket mer gällande huvuddramat än vad det hade efter ca. 200 sidor. Dock kan jag uppskatta det ibland. Det blir verkligt på ett annat sätt när det inte blir den typiska handlingen; start, problem, lösning på problemet, slut. Det blir mer komplex med fler människor inkluderade och saker som kommer emellan, precis som det är i verkliga livet. Sedan kan jag vara något besviken över slutet. I övrigt, riktigt bra bok!!

[Erica Moberg · Rating 2 out of 5]

Fruktansvärt mångordigt. Verkar vilja vara överklassig, men det blir bara fånigt. Redan i kapitel 1 namndroppar man tre stockholmska prestigeskolor och i kapitel två kommer en fjärde.
Tröttsam.

[Marie Norgren · Rating 3 out of 5]

I bokens inledning presenteras två familjer, familjen Grahn och familjen Blomqvist. Alla i persongalleriet genomgår olika dilemman under romanens 638 sidor. Huvudpersonerna är Julia och Andre som står i centrum för en oundviklig otrohetsaffär. Den presenteras redan i bokens inledning. 


Stjärnfall är kanske inte prosa som förtjänar Nobelpriset, men som lättläst sommarunderhållning funkar den bra. Romanen går att jämföra med en romantisk komedi på Netflix - den är lättsmält och lämplig som sträckläsning.


Visst...den är lite väl tillrättalagd och småputtrig, men medveten om det, är det skönt att försjunka i berättelsen i förvissningen om att allt inte behöver  vara svårt för att räknas som läsvärt.

[Charlotta · Rating 2 out of 5]

Denna bok skaver. Den känns så ytlig. Författaren försöker ta upp lite djupa ämnen- såsom normer gällande familj men lyckas inte ta upp detta på ett trovärdigt sätt. Språket är för basalt och glättigt. Barnen och deras problem känns som en onödig nödvändighet för författaren. Dessutom är de svåra att minnas, vem är vem. Författaren försöker beskriva något slags överklassliv men karaktärerna är inte väl utmejslade och jag får en känsla av att sidorna ska fyllas ut men innehållet lider av detta utdragna scenario.

[Jenny Freding · Rating 3 out of 5]

Ett år med Familjerna Bra - familjen Blomberg och familjen Grahn. Vänner sedan länge och med mycket starka band mellan sig. Kärlek och svek, problem och icke-problem. Framför allt vänskap! Vacker roman med ett inte helt självklart slut, men ändå på något sätt både självklart och rätt. Sen kanske lite för stereotypt även om jag ville fortsätta läsa och veta hur det skulle gå, hur de skulle lösa det hela.

[bokmal · Rating 3 out of 5]

Bok om två överklassfamiljer som umgås jämnt, även de de sex tonårsbarnen barnen och det är många frågor/problem så infinner sig under just detta år, otrohetsaffär, sexuellt utnyttjande, homosexualitet, mobbing, ätstörningar mm. Lång men lättläst bok, som inte kommer att stanna kvar i minnet speciellt länge.

[Paul Meyer · Rating 3 out of 5]

Intressanta tankar, men det känns som de inte exekverades optimalt. Bokens omfång kunde också ha skurits ner en del. Hur många gånger skrivs det inte att X är Y:s bästa vän och att vi älskar varandra. Det blev också väldigt abrupt vad gäller huvudproblematiken. Hur kunde de älskande bara förtränga känslorna och gå vidare…?

[Mira Andersen · Rating 2 out of 5]

Okej, jag klarade bara de första 70 sidorna så det är de som betyget gäller. Kanske är jag vek. Eller så vet jag bara vad jag gillar att lägga tid på 😉. Gillar man Denise Rudbergs första böcker (chiclit-försöken som gjorde att allt kliade), så kommer nog denna bok leverera med sina glättiga beskrivningar. De får mig att tänka på Kitty som jag gillade att läsa när jag var elva.

[Chrisse Nyman · Rating 4 out of 5]

Härligt skriven bok som fångar en. Den tar upp aktuella samhällsämnen på ett lättsamt sätt i form att vi får följa två familjers liv från småbarnstiden tills barnen blir vuxna. Perfekt läsning under semestern.

[Raina · Rating 3 out of 5]

"Falling Stars" was beautifully written and suspenseful, I liked and related to the characters. I did find the premise of the book irritating, though, although I did appreciate the resolution and ending. The plot was a bit drawn out but still a page-turner.

[Yvonne Jarl · Rating 5 out of 5]

Intressant skildring om familjer som bär hemligheter.

[Klara · Rating 5 out of 5]

Så bra, svårt att lägga ifrån sig! Önskar så att det kom en fortsättning där man får följa familjerna och se vad som händer.

[Maria Hedlund · Rating 3 out of 5]

Boken är en tegelsten som vill så mycket att den istället blir väldigt spretig.

[Chatarina Karlsson · Rating 4 out of 5]

Relationer, kärlek, samhällsfrågor.
Fantastisk relationsdrama

[Johanna Lannergård · Rating 4 out of 5]

4 för läsbarheten. Lite plattityder o jag älskar dig och dig och dig. Och vi älskar varandra bla bla 2 för läsvärdet och författeriet

[Vilma Eklöv · Rating 3 out of 5]

Väldigt många karaktärer, svårt att hålla koll på i början. Lite långtråkig, inget nytt händer på ett bra antal sidor. Men älskade stjärnor utan svindel så det var kul att möta Kajan och Sofie igen.