Skelettet efter en nioårig flicka hittas i en blockstensgrotta i ett naturreservat. Polisens spår leder bakåt i tiden, till ett fosterhem som tog emot unga flickor, beläget i en gammal begravningsbyrå. Men hemmet brann senare ner och det är ont om ledtrådar.
Det är kriminalinspektör Kristoffer Bark vid Örebropolisen som tar sig an fallet tillsammans med sitt brokiga team av omplacerade kollegor. Tipset om flickans kvarlevor kom från en kvinna, Magdalena Fernåker, som påstår sig ha mediala förmågor. Hon tar emot sina klienter på kursgården Himlagård, men när hon kallas till förhör är hon som uppslukad av jorden.
Kristoffer Bark utmanas på ett annat plan eftersom hans känslor för kollegan Mia Berger växer sig starkare. Utredningen tar sig allt närmare hans eget liv när även hans syster blir inblandad.
Deckarmästarinnan Anna Jansson är tillbaka med en hisnande spänningsroman där svek och manipulation står i fokus, och där kampen är på liv och död.
Turpinu Jansones “seriālu” par izmeklētāja Kristofera Barka dzīvi 😅 un šajā grāmatā tie notikumi viņam beidzot sakustēsies pareizajā virzienā 🤭 Godīgi? Varbūt maķenīt par daudz tās privātās dzīves man šoreiz te bija 😏
Pats stāsts iesākās lieliski - kāda ekstrasense norāda uz vietu, kur atrodas kādas sen pazudušas mazas meitenītes mirstīgās atliekas. Skelets ar gariem, rudiem matiem. Meitenītes gars lūdzoties pēc palīdzības. Kristofers Barks šo skeletu atrod, atklājas, ka tā ir pirms 50 gadiem pazudusī Sofija. Dzīvojusi ar vēl trīs meitenēm audžu ģimenē, kurā notikušas BAISAS lietas 😱 Un tad sākas nekontrolējamu notikumu virkne, būs līķi un ir skaidrs, ka KĀDS negrib, lai policija noskaidro, kas patiesībā notika tos daudzos gadus atpakaļ…
Kā vienmēr - Jansonei izcili padodas radīt tumšu un drūmu noskaņu, tādu vēli rudenīgo, kad ārā ir migla un lietiņš smidzina… 😶🌫️ Pagātnes stāsti bija TIEŠĀM baisi 🫣 Vien man bija sajūta, ka autore tos man nedaudz norāva, gribējās vairāk un detalizētāk 😅
Kkur pret grāmatas vidu man palika nedaudz garlaicīgi, stāsts sāka buksēt, autore par daudz iegrima Barka privātajā dzīvē, par maz risināja noziegumu 😏 Bet tad uz beigu pusi gan viss ieskrējās! Diemžēl izpalika WTF moments, jo man ātri sanāca izskaitļot to vainīgo 😅 BET tāpat beigas bija spraigas un labas!
Un jā - pašas beigas tieši Barka dzīvē bija 🔥 un 🫣 Kopumā man patika, šo atstāšu savā plauktā pie pārējām Jansones grāmatām 📚
Gillar Bark. En härlig karaktär med sina egenheter och bekymmer! En polis man kommer ihåg. Bra story om än den ”svagaste” hittills i serien. Lite oväntat slut så ser fram emot fortsättningen i serien!
ala med de döda är en lättläst deckare med bra tempo. Jag gillar Anna Janssons sätt att använda deckarformatet för att ta upp aktuella samhällsfenomen. Researchen verkar alltid gedigen och hon har en tydlig agenda. Temat från förra boken om sjukförsäkringssystemet fortsätter här, dessutom får vi en inblick i psykvården och missbrukares situation.
Att serien Bergslagen Blå är en serie som jag gärna läser beror mycket på miljön. I de tidigare böckerna har det främst handlat om Örebro, en stad som vi är relativt ofta i av familjeskäl och där jag känner mig hemma. I Tala med de döda utspelar sig en del av handlingen i Lindesberg, där jag förvisso varit ett par gånger men inte känner lika bra. Även de djupa skogarna i närområdet spelar en roll. Det gör att berättelsen inte kommer lika nära mig.
Samlingen poliser i Bergslagen Blå är en grupp udda människor som man gradvis lär känna vilket jag i tidigare böcker gillat. I Tala med de döda blir det lite för mycket om vad som händer med poliserna, och för lite vanligt polisarbete tycker jag. De blir för involverade. Inte heller så fungerar karaktärerna Jenny och Daniel för mig, jag får ingen närmare känsla för dem som människor av någon anledning. Det är som att det berättas åt mig, inte med mig.
Jag vill absolut fortsätta följa den här serien, och hoppas läsa nästa del när den kommer.
Magdalēna publiski paziņo, ka, pateicoties viņas ekstrasensorajām spējām, ar viņu sazinājās mirusi meitene, kas norādīja, kur atdusas viņas mirstīgās atliekas. Uz ekstrasenses norādīto dabas parka alu dodas izmeklētājs Kristofers Barks, kur tik tiešām tiek atrasta ala ar deviņgadīgas meitenes skeletu. Ekspertīze norāda, ka atrastais skelets ir jau 50 gadus sens. Izmeklētāju komanda sāk šķetināt senas pagātnes noslēpumus, bet tikmēr, kāds nogalina pašu ekstrasensi. Turpmākie notikumi noved pie tā, ka slepkavības, kas burtiski notiek Barka deguna priekšā, ir vistiešākajā nozīmē saistītas ar baismīgajiem notikumiem 50 gadus senā pagātnē.
Krimināldetektīvs, kas ir tik ļoti samudžināts, kur visa kā bija par daudz. Manā skatījumā ļoti vāja izmeklētāju komanda, kur ikvienam ir pa skeletam skapī, ārkārtīgi smagas personīgās problēmas, kas vistiešākajā nozīmē traucē profesionālajā darbībā. Tāpēc arī izmeklēšana malās uz riņķi un apkārt, un vispār brīnums, ka lieta atrisinājās.
Otra lieta, kas traucēja iedziļināties izmeklēšanā - pārāk daudz tēlu. Sākumā vispār nebija saprotama vairāku tēlu nozīme šajā stāstā. Uzskatu, ka, piemēram, Sāra bija pilnīgi lieka, traucējoša un kaitinoša. Pat autore no viņas atbrīvojās, diemžēl nepiemērotā brīdī - pašā grāmatas noslēgumā, kas uzlika uz pauzes, bet vai to vajadzēja, joprojām nav saprotams.
Vainīgo visā šajā jezgā bija ļoti grūti uzminēt, jo principā visas grāmatas garumā šis tēls neieņēma nekādu lomu.
Lai gan sižeta līnija bija interesanta, tomēr pati izmeklēšana bija pārāk gausa un neprofesionāla. Zuda ticība tādu izmeklētāju spējām un prasmēm.
First time to encounter Kristoffer Bark, police officer in Örebro (Sweden). But this is the fourth book in the series and I generally do not like reading books out of their chronological order. Unfortunately, there were no others available at the local library. (And yes, I have had that problem often!)
While the actual story in interesting, I'm not quite sure about the main character, Kristoffer Bark. First, he apears to have difficulties with girl friends or potential girlfreinds. Then he also has epilepsy and cannot drive a car (would he maintain his job as a polliceman??) And it seems like he has all the possible misfits there could be on his team. Is this an attempt to provide us with the opposite of the police we see on US TV? It doesn't seem entirely feasible.
There is an interesting twist with the inclusion of a psychic medium. Then, in the middle of it all, she is killed and the mysticism disappears.
More interesting is the historical thread, the four small girls placed in a fosterhome in the middle of the forest. (And all the way through this section of the story I see only Hansel and Gretel).
Far too many other, disturbing and detracting episodes than necessary. A messy plot and a number of loose threads. The ending, the final couple of paragraphs, just seems entirely unecessary! It adds absolutely nothing to the story.
Kohalikult, meediumivõimetega naiselt tuleb vihje surnud tüdruku kohta ja nii leitaksegi tema juhistele toetudes üheksa-aastase lapse skelett. Uurimist asub juhtima politseinik Kristoffer Bark. Jäljed viivad lähedalasuvasse, mahapõlenud, endisesse matusebüroo majja, mille omanikud võtsid vastu tüdrukutest kasulapsi. Siit areneb üks valus lugu, mis viib otsapidi ka Kristofferi enda meeskonnaliikme minevikku. Kõige rohkem üllatas mind see meediumitädi. Taustaloo tõttu eeldasin, et ta ka ikka tõsiselt usub oma võimetesse, kuid siis tuli välja, et ta vedas kliente täiesti teadlikult ninapidi ning sai kogu info hoopis teisi kanaleid pidi, mitte vaimude või selgeltnägimise abil. Lastevastast vägivalda on siin ramaatus palju ja see pani mu taluvuse kohati tõsiselt proovile. Muus osas mulle meeldis. Janssoni stiil istub mulle ja loen teda kindlasti veel, sest ka Kristofferi isikliku elu areng läheb mulle korda. "Rääkida surnutega" on sarja neljas raamat. Põhimõtteliselt on loetav ka eraldiseisvana, sest põhitegelaste tausta kirjutatakse piisavalt lahti, aga arvan, et võimalusel soovitaksin siiski lugeda algusest.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Spännande och intressant! Dock som vanligt i denna serie är det emellanåt onödigt mycket utsvävande interna monologer om karaktärers (författarens?) åsikter gällande byråkratins/myndigheters rutiner och historia eller fakta om området runtom Örebro. Detta får det att emellanåt kännas som en politikers tal eller en turistreklam för Örebro.
Boken borde också ha korrlästs några fler gånger: föremål räcktes till personer flera gånger i en mening, Alex blev Axel, han blev hon, och så vidare...
Jag är inget fan av deckare, men började läsa den här serien för att den utspelar sig här i trakterna. Det känns lite obehagligt att skottlossning sker i den lekpark som jag brukar vara i med mina barn eller att lik hittas på en plats familjen har besökt. Men jag ska också ärligt säga att jag blir alltmer förtjust i Barks personlighet. Alla utbrända föräldrar skulle behöva en Bark. Den hittills bästa boken i serien!
Tala med de döda is a fast-paced, easy-to-read crime novel. I really appreciate how Anna Jansson uses the crime genre to highlight current societal issues. The character Bark is a true delight — with all his quirks and personal struggles, he’s a memorable police officer who really stands out. While the storyline is solid and engaging, I found this book to be the "weakest" in the series so far.
Nja, jag har tyckt mycket bättre om Anna Janssons tidigare böcker. Den här var jag på väg att lägga undan men så läste jag klart ändå. Blir nog inte fler Kristoffer Bark böcker för mig tror jag. Kunde ha varit en bra historia men allt detta med folk som tror sig vara medium och andra som tror på att man kan tala med de döda. Inte min grej.
Mielettömän hyvä kirja! Taidolla tehty juoni joka tempaisi mukaansa heti ensimmäisiltä sivuilta lähtien. Ihmissuhteet - monessa tapauksessa monimutkaiset - tykkään kun niitä kirjoissa käsitellään. Anna Jansson on taitava ihmissuhdekuvioissa, niiden kuvailemisessa, kuvaamaan tuntoja ja tuntemuksia aidon tuntuisesti.
Mielikuvitus on todella laukannut Anna Janssonilla tätä kirjaa kirjoittaessa. Rikokset mitä uskomattompia, päähenkilöiden (poliisit, syyttäjä, poliisin eri avustavat henkilöt) elämän juonien kuljettaminen vielä uskottavaa ja tuo kirjan lähemmäksi lukijaa. Luen seuraavankin osan, mutta mitähän kummallista siinä tapahtuu!
Spännande och intressant berättelse som förenar brott och händelser i det förgångna med aktuella brott och händelser i nutid. Den väver även in mycket aktuella händelser och berättar hur samhällsklimatet i Sverige påverkar enskilda individer.
Kristian Barck Örebrosta selvittää 5 aiemmin, 30v sitten, ja nykyisyydessä tapahtuneita murhia. Tapahtumiin osallisia ovat myös Barckin kolleegat. Vaiheet dramaattisia, tarina etenee vauhdilla ja tuo esiin hyvinvointivaltion nurjia puolia. Koukuttava, tiheätunnelmainen, suositeltava.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Algeline, laialivalguv, kuigi teemad olid tõsised! Tegelased ebausutavad, skemaatilised, käitumismustrid ebaloogilised! Tunne on, et kirjanik ei tunne ei kriminalistikat ega inimloomust, mis mõttega siis üldse kirjutada!
Jag älskar att denna serie utspelar sig i Örebro. Lite läskigt att författaren nu blandar in delar av Bergslagsleden som jag vandrar på varje år. Jag tror jag besökt grottan dör de fann skelettet.
Ännu en deckare som tar sitt avstamp långt bak i tiden. Stör mig på att teamet på flera sätt är direkt inblandat i storyn. Örebro är litet, men inte så litet.