Ung, snygg och egensinnig; konstnären Maximilian Frisks allra första installation var att pissa i Duchamps urinoar. Nu planerar han sitt livs största konstverk - det ultimata verket som ingen kan värja sig mot. I väntan på dess fullbordan flanerar han runt i Stockholm och reflekterar över folks dårskap och sakers meningslöshet. Framför allt föraktar han alla de kvinnor som själva gör sig till förlorare och blir offer i ett samhälle som betraktas som jämställt. Han är iskall, för att inte säga cynisk, när hans flickvän Linda blir våldtagen. Och för sin mor känner han bara trött leda. Men inte ens Maximilian, med sin knivskarpa intelligens, kan räkna ut vad genomförandet av hans konstnärliga alster får för konsekvenser. Eller kan han det?Penetrering är en roman om kön och makt, konst och media, skriven med en lidelse och frenesi som inte skyr några medel. Det är upprörande läsning och ett brutalt inlägg i dagens jämställdhetsdebatt. Unni Drougges skarpa pricksäkerhet är ofta kontroversiell men alltid skrämmande precis. Här visar hon än en gång sin oräddhet för brännheta ämnen.
ENG: Unni Drougge is a Swedish writer and journalist, currently living in Stockholm. She grew up in a family of medical doctors, and has since worked in kibbutz, studied psychology and lived in an alternative community. She used to be married to chief editor Mats Drougge, and they have five children. She is divorced.
According to Drougge you have to shock and to write provocatively to get attention in the social media; She's said that she needed a job and wanted to gain power that couldn't be taken away from her. She knew the mechanics of the media and its' interests in provocation - so she decided to dress up and speak up like a bitch.
FI: Unni Drougge (s. 1. huhtikuuta 1956 Lund) on ruotsalainen kirjailija ja toimittaja, joka asuu nykyisin Tukholmassa. Hän varttui lääkäriperheessä ja on työskennellyt kibbutzissa, opiskellut psykologiaa ja elänyt vaihtoehtoyhteisössä. Hän on ollut naimisissa päätoimittaja Mats Drouggen kanssa ja heillä on viisi lasta. Drougge otti eron miehensä väkivaltaisuuden takia.
Drouggen mukaan mediayhteiskunnassa on huomion saadakseen shokeerattava ja kirjoitettava raflaavasti: "Tarvitsin töitä ja halusin sellaista valtaa, jota ei pystytä ottamaan minulta pois. Tiesin median mekaniikan ja sen kiinnostuksen raflaaviin asioihin. Niinpä päätin pukeutua ja puhua kuin bitch."
Man blir ju irriterad och äcklad av mannen. Ja det var ju en risk att börja läsa en till bok av samma författare som jag inte orkar läsa klart. Men nu är vi här. Denna är iaf större text och färre sidor. Denna är bara sjukt skrivet. Som en kåt man. Snuskigt och äckligt - vilket som så klart är meningen men kl är 7.05. Spännande, om man bara hade så mycket makt som en man har med den avslappnade inställning till allt. Oj, hon verkar verkligen få ur sig saker. Nu börjar boken bli långdragen. Alltså typ helt okej efter hans vernissage. Nu kanske en 2a iaf. Hmm alltså den blir iaf garanterat en 2a nu efter de sista sidorna. Bättre än i början. Kanske tom 2,5?
Vahva, hauska, yllättävä ja järkyttäväkin kirja siitä mitä on olla ihminen, mies, nainen ja taiteilija. Mitä tapahtuu kun uskaltaa kyseenalaistaa yhteiskunnan oletukset ja "pyhät" valta-astelmat? Yksi vaikuttavimmista lukemistani mutta myös rankimmista.
This entire review has been hidden because of spoilers.
I read this book in Finnish, and am happy to say that the translator has done good job. Pretty much everything worked ridiculously well, and I believe the original mood of the novel remained untouched. At some parts the language was upper class -likely tricky, but after a couple of chapters I grew up to Fine, Big Words and started enjoying them.
The book contained great amounts of new information, it was harsh and unapologetic read. It served better than well as a philosophical book, it spoke out loud and clear, yet somehow it managed to make me chuckle more than once. All I can do is wish more people would gather around to listen. It was banal and witty.
I've just finished reading and am still feeling a bit ravaged, so this is where I end my review, unusually short yet informative enough.
Spekulativ, men allikevel er bok som tar opp de tingene mange tenker, men på en ny måte. Omslaget kaller det en provoserende roman som er et viktig innspill i kjønnsdebatten, og det er den også. Gjennom å sette temaene kjønn og makt inn i en fiktiv setting kan man betrakte dem på en annen måte, og se nye innfallsvinkler.