Som nyutnämnd ambassadör i London har William Fogelström nått en höjdpunkt i karriären. Men just när han ska börja njuta frukterna av många års hårt arbete överraskar hans fru Louise honom med att vilja satsa på sin egen karriär i Stockholm. Deras förhållande har länge gått på sparlåga, men William står ändå handfallen och saknar sin dotter Julia djupt. När årets Nobelpristagare i litteratur tillkännages åker William hem till den mycket färgstarka och frispråkiga författaren Constance Miller för att gratulera och räcka över en blombukett. Det är starten på en förblindande kärleksaffär som ställer hela Williams liv på ända.
Detta var en helt knasig och helt underbar debutroman av Denize Karabuda!
Det första man får ta del av är Wiliam Fogelström som nyligen blivit utnämnd till svensk ambassadör och får i uppdrag att överlämna en bukett till den nyblivne nobelpristagaren Constance Miller.
Förutom att Williams äktenskap lever på en svag tråd. Har även Constance ett helvete med sin Howard som bara är elak och tar för sig.
Det är inte konstigt att de riktigt faller för varandra och det sker en stor passionerad otrohetsaffär.
Jag gillar inte otrohet men kan ta det i denna bok för varken William eller Constance är särskilt lyckliga med sina partners - men jag hade då önskat att de bara tog skilsmässa. Ack är Karabudas karaktärer otroligt levande, igenkännande och lättälskade - så man förstår den mänskliga svagheten att varken William eller Constance vågar vara den som bryter sig fria, de är individer som kämpar att hålla ihop det som varit, även om det finns något så mycket bättre.
Språket var säreget. Rätt mycket sarkasm och pricksäkra referenser. Helt underhållande i min mening.
Gillar man Mr Bean eller the Office så är det snarliknande humor.
Förutom det knasiga så lyckas Karabuda baka in rätt allvarliga ämnen såsom sjukdomar, förtryck i hem och arbetsplats samt relationer. Så allt är verkligen inte en dans på rosor här. Utan det finns nivåer av djup.
Man får även befinna sig i London och på Nobelprismiddagen I Stockholm. Kanske är miljöbeskrivningar inte Karabudas starkaste gren men jag såg ändå inte det som ett problem, jag lägger inte så mycket energi på dem iallafall (särskilt inte om det ändå är familjära platser).
Ambassadören på Portland Place är en helt underbar debutroman där humor och relationer får ligga i framkanten. Ljuvlig på många sätt. Färgsprakande och tokig. Att den även är lite snuskig gör det hela mer underhållande. Ack det här med otrohet har aldrig fallit mig i smak, är partner sin en pest så är det bättre att ta skillsmässa. Efter det är man fri att göra vad man vill, som att ligga på en parkbänk eller i ett lyxigt sommarhus.
Jag slukade ändå Ambassadören på Portland Place, som en Ben och Jerry, alltså i ett svep. Man känner sig lite mätt och go efteråt. Och kan således vänta lite med att läsa fortsättningen.