Sofie ärver sina morföräldrars sekelskiftesvilla i Skärviken på västkusten av en moster hon aldrig träffat. Hennes plan är att renovera huset till en perfekt sommaridyll, samtidigt som hon dokumenterar förvandlingen för ett inredningsreportage.
Renoveringen kantas av minnen från barndomens somrar, oförklarliga fotografier och alltför många glas bananlikör. Huset gömmer hemligheter, och i takt med att hon rensar ut, väcks allt fler frågor.
Varför bröt morföräldrarna kontakten med Sofie, och hur kommer det sig att hennes mamma blir så upprörd när hon hör att Sofie är i Skärviken?
Huset som hon förknippat med skollov och salta bad känns inte längre tryggt, och hon börjar ana att någon iakttar henne i skydd av sommarnatten. Någon som vill att hon ska bli rädd.
Betyg: 4 av 5 - Den här boken, Det andra arvet, är författaren Malin Sanglerts debutbok. Och jag tyckte att det var en bra debut. Boken är välskriven, spännande, och inte helt förutsägbar. Jag kan absolut rekommendera den, och jag läser gärna fler böcker av författaren i framtiden.
Boken är okej. Skulle säga att det märks att det är författarens första utgivna bok. Jag visste ganska tidigt vad plot twisten var vilket tog bort spänningen från historien. Boken hade potential, men jag är inte imponerad.
Detta är författarens debutbok. Det är en deckare och den kom ut 2022.
Att kalla denna för en deckare är inte helt rätt skulle mera klassa den som en thriller eller en spänningsroman. En vanlig deckare brukar vara att man följer någon, ofta en polis, som utreder ett brott, ofta ett dödsfall.
I denna möter vi en kvinna, Sofie, som har ärvt ett hus av sin moster, som i sin tur har ärvt huset av sina föräldrar, alltså Sofies morföräldrar. Som litet barn var hon mycket i huset på somrarna, ända tills hon var runt elva år och morföräldrarna bröt kontakten med Sofies mamma och då även Sofie.
Sofie har bestämt sig för att renovera upp huset och sälja det. Hon har tänkt att det skall bli ett bra avslut för hennes mamma som av oförklarliga anledningar inte vill prata om huset och sina föräldrar. När hon väl är där och börjar renovera huset så återupplever hon gamla barndomsminnen och hon börjar undra vad det var som hände när hon var lite. Varför bröt morföräldrarna kontakten?
Hon hittar saker i huset som får henne att vilja ta reda på hur allt ligger till. Det blir en nostalgisk och även smärtsam återupplevelse för henne. Men samtidigt som hon får reda på mer och mer så har hon känslan av att det är någon som inte vill att hon skall få reda på sanningen. Det känns som det ligger en mörk hemlighet som kanske inte borde komma fram.
Språket är lätt att ta till sig och det flyter på riktigt bra, handlingen är intressant och spännande. Utförandet när det kommer till språk och handling känns riktigt bra genomarbetat och håller en riktigt hög nivå, speciellt för att vara en debutbok.
Tyckte att det var en riktigt bra karaktärsporträtt på huvudkaraktären. Vi följer henne väldigt närgående i hennes arbete på huset, vi får verkligen lära känna henne på djupet och hon blir som en levande människa med sina egenskaper och brister.
Förutom huvudkaraktären så lär vi även känna en annan sak också, själva huset. Är det något som har karaktär så är det gamla hus, de andas av minnen, de finns i väggarna och i sakerna som samlats i huset. Författaren fångar verkligen känslan av när någon återkommer till ett gammalt hus som väcker barndomsminnen.
Summan blir en bra bok som jag varmt rekommenderar till de som vill ha en spännande, välskriven och genomarbetad handling som griper tag i dig och kanske till och med väcker egna tankar och minnen från barndomen. En bra start på en författarkarriär som jag ser fram emot att följa.
Detta är Sanglerts debutroman och jag får ändå säga att det är en stark debut.
Tycker boken är lite trögstartad, men några kapitel in är jag hooked. Är ju svag för böcker om familjehemligheter och denna gjorde mig inte besviken. Tycker det känns som ett verklighetstroget sätt hon får reda på mer och mer ledtrådar, men det enda jag saknade i slutet var en liten mer tydlig förklaring över en viss hemlighet.
Språket är bra och lättläst, samt det är korta kapitel som gör så man lätt läser vidare. Rekommenderar!
Lyssnade mycket på Storytel och Katarina Ewerlöf gjorde ett fantastiskt jobb som alltid med uppläsningen.
Jag tycker om karaktären Sofie, hon känns genuin och rar om än lite korkad. Men det är klart, hon vill väl inte tro det värsta om människor som är viktiga i hennes liv. Handlingen är helt okej men väldigt förutsägbar. Det tog inte lång tid innan jag hade storyn klar för mig i stora drag. Det var till exempel inte svårt att lista ut vem som var skurken i boken. Det värsta som hände var katten, tycker jag. Jag gillar inte när djur plågas.
Storyn är spännande så man vill veta sanningen av vad som händer. I andra halvan av boken för tyvärr handlingen framåt mest av att huvudpersonen bär sig ologiskt åt gång på gång. Ingen människa skulle uppföra sig på det sättet, vilket jag har väldigt svårt för. Trots det lyssnade jag klar eftersom jag ville veta vad som hände.